Direktdemokratin i Tyskland är annat än populism

Resuméer av några artiklar ur #4 av mdmagazin

Dags för beslutande folkomröstningar

Två själar bor, ack! i mitt bröst…..
I den ena själen är jag privatperson, kör ofta för fort på Autobahn, flyger jorden runt, äter gärna kött och köper helst varje dag något nytt plagg. Ja, som konsument är jag helt igenom egoistiskt benägen.

Å andra sidan är jag medborgare och tar gärna parti för det allmänna bästa, är för hastighets-begränsning på Autobahn, ställer upp för inskränkning av koldioxidutsläppen, är mot mass-djurhållning, för rättvisa löner och för skonsam hantering av resurser.

Mitt problem är bara att jag som konsument 24 timmar om dygnet uppfordras och i min egoism blir hetsad att konsumera saker. Som medborgare blir jag emellertid understimulerad – precis vart fjärde år får jag ta politiskt ansvar och sätta ett kryss. Nu vill jag mera. Nu måste jag åter vänta 3 år och 364 dagar. Det är en obalans, som snarast måste hävas.

Därför har vi nu på valvakans kväll startat den landsomfattande kampanjen ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” I koalitionsöverenskommelsen, oberoende av vilka partier som skriver under den, läses dessa meningar:

”Regeringskoalitionen strävar efter en grundlagsändring, där folkinitiativ, medborgarbegäran och beslutande folkomröstning införs i hela landet. Dessa utforma efter förebild från delstaterna. Koalitionen framlägger motsvarande förslag inför Förbundsdagen.”

Hur vi ska genomföra det? Alla tillsammans! Vi samlar i ett stort förbund in underskrifter för vårt krav. En underskriftslista bifogas. Var med och hjälp till! Skriv redan idag under på listan eller on line på www.volksentscheid.de och be era familjemedlemmar, vänner och bekanta att göra det samma genast!

Vem som än ska regera oss ska upptäcka att vi medborgare bara låter oss regeras, om vi får spela en kontinuerlig roll i demokratin.

Därför, kom med och stöd våra aktiviteter!

Er
Claudine Nierth

Tio veckor för folkets beslut

Var och en kan hjälpa till!

”Då kan ju varenda apa vara med och bestämma, även jag!” skrattar damen och tittar i den 2,6 gånger 4 meter stora spegeln över vilken det står skrivet ”… vem bestämmer i hela landet?” Ja precis som i valen skulle också var och en kunna medverka vid beslutande folkomröstningar.

Det är vitsen med demokratin; en genial uppfinning. Var och en får besluta, varje röst räknas för lika mycket. Denna jämlikhet visar sig särskilt vid val och omröstningar. Så står det också i grundlagens artikel 20.2. Men omröstningar fattas oss fortfarande. De är ett icke uppfyllt upp-drag i grundlagen, som ännu idag inte genomförts av Förbundsdag och Förbundsråd.

Till aporna passar emellertid också den graffiti, den som ”banan-sprayaren” benämnde konstnären Thomas Baumgärtel utfört enbart för Mehr Demokratie: ”Utan medbestämmande är allt bananas”. Man kan också förstå det så att utan medbestämmande gör vi oss till apor eller görs till apor.

Många människor har upplevt valkampen som ett apspel. Någon allvarlig diskussion om ämnena ägde knappast rum. Det handlade om vem som kan regera bättre, vem som ser bättre ut eller om med vem koalition kan bildas. Nej, detta val var ingen demokratins högtid, det var mer en pliktutövning. Och människor märker det.

Missförstå mig inte, jag gick och röstade. Vart fjärde år tutas det i mig hur viktig jag är, och sedan spelar jag ingen roll mer under fyra år. Jag är i alla fall en del av den suveräna makten? Fram till valet ställde man sig in hos mig och nu ska jag beskåda, hur ett fåtal ska besluta om min framtid?

Den här gången vänder vi på steken. Vi säger till de framtida regerande hur de ska företräda våra intressen och vad som ska stå i koalitionsöverenskommelsen. Alla gemensamt; den 24 september startade kampanjen ”Nu är det dags: Beslutande folkomröstning i hela landet”. Bara om också ni medverkar, kan den lyckas!

Vad har vi hittills uppnått och gjort?

CSU har i sin bayerska plan givit en garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning. Det vill säga att partiet i vart fall vill förankra denna punkt i koalitionsöverenskommelsen.

SPD, de Gröna, FDP, Vänsterpartiet och AfD kräver direktdemokrati i sina val- och grundläggande program. CDU står med sin avvisande hållning alltså ensamma.

Vi har fört mer än 80 samtal med politiker eller partier, föra att vinna dem för landsomfattande beslutande folkomröstning.

Vi har besökt mer än 70 valkretsar med vår jättespegel och/eller organiserat podiumdebatter.

Redan nu stöder 22 organisationer våra krav på landsomfattande folkinitiativ, medborgar-begäran och folkomröstning. Fler organisationer som Greenpeace eller Der Paritätische kommer att ansluta till kampanjen.

Vad har vi att komma med?

Vårt krav

Regeringskoalitionen ska sträva att ändra grundlagen så att folkinitiativ, medborgarbegäran och folkomröstning införs på landsomfattande nivå. Detta utformas enligt delstaternas förebild. Koalitioner väcker motsvarande fråga i Förbundsdagen.

Underskriftsinsamling

Dessa krav kan den kommande koalitionen direkt ta in i sin överenskommelse. För detta samlar vi in underskrifter, minst 100 000, ännu bättre 500 000, kanske till och med fler. Från samtal med partierna vet vi att vi måste underbygga vårt krav med ett stort antal namnunderskrifter. För detta behöver vi ert stöd! På sidan www.volksentscheid.de kan ni underteckna on line. Var vänliga att hänvisa till kampanjen per e-mail, Facebook, Twitter, Instagram och överallt annars.

Tidsrymd

Kampanjen startade den 24 september och kommer att fortvara till slutet av koalitionsförhandlingarna.

Aktiviteter

Vi kommer åter att gå ut offentligt. Vi arbetar tillsammans med konstnärer som Thomas Baumgärtel (banan-sprayare) och Ingo Bracke (ljuskonstnär), Mehr Demokratie och OMNIBUS für direkte Demokratie men också enskilda medlemmar blir kreativa och för ut den lands-omfattande folkomröstningen i offentlighetens ljus genom sina nya aktiviteter.

Partner

Vårt förbund växer, redan är mer än 20 partner med från områdena miljö- och konsument-skydd, medborgarrätt och alternativekonomi. TTIP och CETA, men även utvecklingen i Polen, Ungern, Turkiet, USA och hos oss i Tyskland har gjort det tydligt för många att vi måste bekymra oss om demokratin. Den är inte något självklart. Det vi har, måste vi värdesätta. Och vi måste vidareutveckla demokratin; stärka den genom beslutande folkomröstning.

Tio veckor för folkets beslut

Demokrati är inget snabbköp, där vi kan välja mellan Pepsi, Fritz eller Afri-Cola. Nää, vi måste ställa upp för vår demokratiska rätt. Införandet av landsomfattande beslutande folkomröstning är banbrytande grundlagshistoria, det kommer inte av sig självt.

Till koalitionsförhandlingarnas slut, ungefär tio veckor, kommer vi att tala med många människor om beslutande folkomröstning.

Och om hos er många människor i sin tur talar med många andra människor, då samlas många underskrifter ihop. På så sätt kan vi uppnå att media tar upp ämnet med större styrka och att statusen för landsomfattande beslutande folkomröstning ökar i koalitionsförhandlingen.

Det är redan nu säkert att det är ett ämne. Vi har emellertid i vår hand att göra folkets lagstiftning till ett viktigt ämne. Är ni med?

Tim Willy Weber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie, demokratiälskare, make, far, kommunpolitiker)

För komplext för folket?

Demokratin är det bästa medlet att bemästra dagens komplexa värld, finner den schweiziske IT-specialisten Beat Ringger (frågor Neelke Wagner)

Många saker är för komplexa för folket – det är här i Tyskland ett gångbart argument mot direkt-demokratin. Du vänder på det och säger: Nej, i motsats till det lämpar sig demokratin särskilt väl för att hantera komplexitet. Hur har du kommit fram till det?

Jag var sysselsatt som IT-ingenjör i tio år. Hanteringen av komplexitet är en särskild utmaning i IT-projekt, för när lösningarna en gång ska fungera stabilt, så får de inte överskrida ett visst av komplexitet. Det har fört mig till att befatta mig med grundläggande frågor om komplexitet och systemutformning och att slutligen formulera en sats; den optimala komplexitet-satsen. Den säger att varje system kännetecknas av en grad av komplexitet, som är optimal för dess livskraft, stabilitet och anpassbarhet. Om man överskrider detta optimum, sjunker kvaliteten och livskraften hos systemet. Om man underskrider det, förlorar systemet förmågan att anpassa sig till ändrade förhållanden och att bemästra problem – kvaliteten sjunker i alla fall. Denna grundläggande princip kan man även tillämpa på företag.

Varför är demokratin ett bra tillvägagångssätt, att möta komplexitet?

Att uppnå optimal komplexitet kräver en ständig lärprocess, i vilken det hela tiden prövas och efterjusteras. En sådan lärprocess erbjuder demokratin. Det är en mycket bra princip att utforma offentliga system så att de åtminstone för de flesta människor är förståeliga, transparenta och därmed styrbara. Därmed motverkas tendensen att låta system bli över-komplexa. Om man inte tänker på demokratin utifrån struktur, utan från dess kärna, nämligen det anspråk på att alla människor på så bra sätt som möjligt ska kunna vara med och utforma sina samhällsförhållanden, då hör det ständiga lärandet, den ständiga vidareutvecklingen dit. Strukturerna följer då därefter – ty naturligtvis vill vi utforma systemen så att vi förstår hur de fungerar och hur våra beslut har för inverkan. Samtidigt behöver en demokrati en gemensam etisk bas (mänskliga rättigheter) för att stabiliseras. Detta stabiliserar och skapar ordning.

Hur kunde sådana strukturer se ut och hur skiljer de sig från dem vi har idag?

Det är viktigt, att det inte finns några samhälleliga subsystem, som har stark makt över resten av samhället, även om de själva inte är demokratiskt organiserade – som det aktuella fallet är med våra samhällsstrukturer.

När finanskrisen bröt ut 2007, hade komplexiteten hos finanssystemen nått den graden, när ingen längre förstod vad som pågick. Det fanns ett sådant överflöd av finansprodukter, sammanhang, automatiserade IT-styrda processer, som ingen längre kunde genomskåda. Därför upptäckte knappast någon vilken katastrof det banade vägen för Det är ett typiskt exempel på överdriven komplexitet. Man förstår ömsesidigt ingenting och dynamiken förstår heller ingen mer. Ett sådant system är inte längre styrbart. När ett subsystem på detta sätt ingriper i kontrollen eller till och med själv tar över kontrollen, är det ett tecken på att komplexiteten ligger långt bortom sitt optimala läge.

Ungefär så smyger sig varje demokratiskt manipulationsförsök på. Därför är det nödvändigt och även möjligt att demokratisera samhällsprocesserna. Till exempel finansmarknaden; om vi utformar och förstår hela betalningssystemet som offentlig nyttighet skulle vi ha en säker grundval för betalningsströmmarna och kunde stabilisera dem – det är en demokratisk-samhällelig kärnverksamhet, som inte får åligga bankerna. Den måste fungera stabilt, om vi inte vill hamna åter i sådana kriser som 2007/2008.

Särskilt från högerkanten framkastas att de skulle erbjuda enkla lösningar på komplexa problem och därmed reducera oönskad komplexitet.

Jag är inte införstådd med denna framstöt från högerkanten. I stället för att innehållsligt argumentera kring sin position, viker de av på ett sidospår. Högerns kärnkrav är klara; tyskar först, schweizare först, utlänningar är oönskade konkurrenter, de måste ut…… Då måste man diskutera, om det bidrar till lösningen och vad det gör med samhället, när man propagerar för sådana synsätt. Då måste det vara ett meningsutbyte, i stället för att gömma sig bakom före-bråelser, som vore alltför okomplext, alltför demagogiskt. Då måste emellertid vi andra erbjuda okomplicerade lösningar, ungefär som exemplet från arbetsmarknaden, kräva en europa-omfattande minimilönepolitik, som hjälper till att reducera konkurrensen på arbetsmarknaden.

Och hur lyckas vi få in sådana idéer på verksamt sätt i den politiska processen?

Vi behöver idéer och initiativ från civilsamhället, som inte måste genom partiers och organi-sationers filter, utan som får omedelbart uttryck. Då är direktdemokratiska möjligheter mycket viktiga, De hjälper till att politisera processer, som annars äger rum bakom stängda dörrar. De motiverar grupper i civilsamhället att finna egna lösningar och värva stöd för dem. Och insamling av underskrifter för omröstningar och initiativ är nog så ansträngande, men de tvingar till samtal med alla möjliga människor och diskutera deras synsätt med dem.

Finns det något du vill dela med dig för vårt arbete?

Kanske misstar jag mig, men i den tyska diskussionen blir formen skild från innehållet i diskussionen; vi behöver direktdemokrati, och detta är det helt avgörande. Det tycker jag verkar att ta till i underkant. Om man ser, hur detta ämne ockuperas av högerkrafter, blir det klart att direktdemokratin måste innehållsligt kopplas till de allomfattande mänskliga rättigheterna, med målet att möjliggöra ett gott liv för alla människor. Därmed menar jag inte att bara de ‘rätta’ besluten ska träffas. Att vara mot folkomröstningar, eftersom ett Brexit kan komma ut till slut, är en antidemokratisk och elitär hållning som i grunden vill hålla folks inflytande så litet som möjligt. Direktdemokrati är alltid ett vågspel, det måste vi ställa upp på. Men vi måste också ställa upp på att alla människor ska ha lika möjligheter att delta och ha samma anspråk på ett gott liv. Vi måste vända oss mot varje försök att ifrågasätta dessa rättigheter, även om det sker med demokratiska medel. För demokratin kan först utveckla sin kraft, när verkligen alla kan delta verksamt, som påverkas av ett beslut. Nationalism och rasism förstör denna demokratiska kärna.

Beat Ringger (Verksamhetsansvarig för den schweiziska tankesmedjan Denknetz)

Populism och folkomröstningar

Försvagar eller stöder direktdemokratin populismen? En jämförelse.

Direktdemokrati

Sakfrågor

Direktdemokratin gör en debatt saklig, inriktar sig på ett konkret ämne för vilket konkreta lösningar föreslås

Majoritetsfrågan

Direktdemokratin föreslår ett ämne eller en fråga till omröstning och vet först efteråt, hur befolkningens majoritet tycker

Balans, utjämning och kontroll

Direktdemokrati sörjer för att politisk makt finfördelas så att medborgarna och parlamenten vinner i inflytande.

Argumentera och övertyga

Direktdemokrater möter människor på deras nivå och försöker övertyga med argument och inte med skrämseltaktik eller hotelser.

Finna gemensamhet

För att värva förbundspartner för sina åsikter, måste människor börja tala med varandra och understryka det gemensamma.

Långfristiga projekt

Direktdemokratin inser politikens komplexitet, till exempel när lagförslag formuleras. Och processer drar ut på tiden, däför lämpar de sig inte för snabblösningar.

Populism

Person

En mäktig ledare står i centrum och har svar på allt.

Framställa sig själva som majoritetens röst

Populister gör anspråk på att veta vad ‘folket’ tycker, vill eller behöver. ‘Folket’ uppmärksammas inte i sin mångfald och sina olikheter.

Stark man i stället för maktdelning

Populister kräver folkomröstningar som bekräftelse på regeringens politik. Parlament och rättsväsen misskrediteras och försvagas gentemot chefstjänstemännen.

Skapa rädsla och vrede

Populister arbetar med emotioner, sprider hat, ängslan och skräck, målar upp katastrofscenarier.

Prägla fiendebilder

Populismen indelar människor i ”Vi” och ”De” (”De” kan vara politiker, muslimer, utlänningar, HBTQ-personer……)

Förment snabba och enkla lösningar

Komplexa sakförhållanden målas i svart/vitt och gjuts in i enkla paroller.

Vad menas med populism?

En politik som
・nyttjar befolkningens emotioner, fördomar och rädsla för egna ändamål

・erbjuder förmenat enkla och klara lösningar för politiska problem.

I Duden läses:

Populism är en ”av opportunism präglad, folklig, ofta demagogisk politik, som har till mål att vinna massans gunst genom dramatisering av det politiska läget”.

Ideligen heter det att kravet på direktdemokrati skulle vara populistiskt eller gynna populistisk politik och tillbakavisas därför. Ett problem med dessa anklagelser är att alla möjliga fenomen benämns ”populism/populist” – en särskild politisk stil eller visst politiskt innehåll, enskilda personer eller hela befolkningsgrupper. Vad menas över huvud taget med det? Vi har valt den definition, som kommer från Förbundscentrum för politisk bildning. På den baseras ovanstående jämförelse, som visar hur lite populism och direktdemokrati har gemensamt.

Direktdemokrati motverkar snarare populism

Direktdemokratiska förfaringssätt passar illa till populistisk politik. Bara sällan griper populistkrafter till medborgarbegäran som politisk aktionsform. De föredrar andra aktionsformer som demonstrationer, protestmarscher eller aktivitet i sociala media. I anslutning till debatten om flyktingmottagande 2015 har Mehr Demokratie räknat medborgar-begäran mot flyktingkostnader. Det var sammanlagt 33. Däremot räknade Amadeu-Antonio-stiftelsen för samma tidsrymd 291 demonstrationer, som riktade sig mot flyktingar eller kostnader för dessa.

Frank Rehmet (Vetenskaplig koordinator i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Sju kortslutningar av vår demokrati

Hur privatiseringen av Autobahn vispades igenom Förbundsdag och Förbundsråd visar hur centrala kontrollinstanser i demokratin misslyckades.

(Rör interna tyska förhållanden och därför starkt förkortat).

Den första juni 2017 antog Förbundsdagen ett paket grundlagsändringar med syfte att privatisera Autobahn. Dagen efter godkände Förbundsrådet paketet enhälligt. Autobahn bolagiseras med ägandet kvar i staten. Ledningen för det nya ägarbolaget kan nu enligt grundlagsändringen privatisera nybyggnad, utbyggnad, underhåll och drift. Sammantaget innebar lagpaketet den största privatiseringsprocessen i Tyskland sedan Deutsche Telekom börsnoterades.

Detta har stött på brett motstånd. Motsättningarna upphörde faktiskt av tidsskäl. Den som omedelbart efter tillkännagivandet skrev till en folkvald, fick i bästa fall 36 timmar före omröstningen ett tiosidigt förformulerat e-mail som svar. De flesta svarade efter omröstningen.

Avvärjandet av diskussion och genompressningen av beslutet var möjligt genom att minst sju viktiga kontroller i vår demokrati samtidigt misslyckades. I det följande nämner jag dem ”de sju kortslutningarna”.

Kortslutning 1: Lagstiftning och verkställande har smält ihop

SPD-medlemmarna fick bara 24 timmar på sig att utvärdera det jättestora lagförslaget. Tolv veckor efter omröstningen blev det känt att regeringen undanhållit viktig information från de folkvalda. Vid ett projekt på löpande räkning med Autobahn A1 utvecklas sedan längre tid en kostnadsexplosion. En folkvald ur regeringskoalitionen bedömer att om detta framkommit tidigare, hade ändringsförslaget inte fått majoritet. Men Förbundsdagen avstår från att upprepa omröstningen.

Kortslutning 2: Förbundsrådet och Förbundspresidenten misslyckades som kontrollinstans

I många år har de parlamentariska majoriteterna växlat i Tyskland. Delstaterna hade ingen möjlighet att påverka lagförslaget. I början av processen hade 70 ändringsförslag lämnats. Regeringen tillbakavisade undantagslöst dessa. I stället för att vända sig till Förliknings-kommittén lät delstaterna sina krav falla och röstade även igenom ett snabbförfarande. I stället för att ingripa och korrigera accepterade Förbundsrådet grundlagsändringen enhälligt bara en dag efter Förbundsdagen. Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier, som får vägra att skriva under, yttrade allvarliga grundlagsrättsliga betänkligheter mot en punkt i lagförslaget. Trots det skrev han under – med samma orsak som också gjort betänkligheter omöjliga i Förbundsdag och Förbundsråd. Han ville göra vägen fri för andra nyheter i det omfångsrika paketet.

Kortslutning 3: Oppositionspartierna misslyckades

Oppositionspartierna motsatte sig till slut inte regeringsförslaget. Vänsterpartiet och De Gröna röstade mot Autobahnprivatisering i Förbundsdagen, men hade en motstridande inställning i Förbundsrådet. Alla Delstater med grönt och vänster i regeringarna röstade för förslaget.

Kortslutning 4: Facken är inte längre någon tillförlitlig motpol mot privatiseringar

De stora fackförbunden var i början kritiska. Men kort före beslutet offentliggjorde de press-meddelanden, i vilka de tog tillbaka mycket av invändningarna. Ett förbund försökte hävda att privatisering var en fördel för en stor del av de Autobahn-anställda.

Kortslutning 5: Partiernas interna demokrati fungerar inte längre 

Artikel 21 i grundlagen formulerar: ”Partierna medverkar i bildandet av folkets politiska vilja […] deras inre ordning måste motsvara demokratiska grundvillkor”. Dessa grundvillkor får inte längre något genomslag i fungerande demokratiska processer. Beträffande den största grundlagsändringen denna mandatperiod, fanns inget beslut från CDU, CSU och SPD. Eftersom paketet kom till Förbundsrådet bara en dag efter omröstningen i Förbundsdagen, kunde De Gröna och SPD inte ta upp det på sina förbundspartidagar i juni. Därvid hade 33 000 SPD-medlemmar (>7%) undertecknat ett tydligt upprop mot Autobahnprivatisering. Det blev fullständigt ignorerat.

Kortslutning 6: Förbundsredovisningskontorets kontroll misslyckades

I många år har Förbundsredovisningskontoret lämnat kritiska revisionsrapporter om offentlig-privata partnerskap. Det angrep även Autobahnprivatiseringen skarpt i rapporter och ställningstaganden. Fyra dagar före omröstningen kom emellertid ett uttalande, som lät som ett eko av Galileo Galilei. Förbundsredovisningskontoret, vilkas medlemmar åtnjuter en av grund-lagen garanterad oavhängighet likt domare, lät centrala krav falla. Därmed gav det topp-figurerna i Den Stora Koalitionen möjlighet att hävda att deras lagförslag motsvarade krav från Förbundsredovisningskontoret.

Kortslutning 7: Fjärde statsmakten gjorde inget ingripande

Media har misslyckats framför allt under de två veckorna före omröstningen. De hittillsvarande utkasten från förbundsregeringen blev kortfristigt ändrade. Den Stora Koalitionen hävdade att de i och med detta uteslutit privatisering. Vem skulle nu bedöma om detta stämde?. De så kallade ledande media accepterade det snabba och odemokratiska förfarandet. De gjorde inget annat än att återge regeringens uppgifter i ämnet ofiltrerat och kritiklöst. Omedelbart före omröstningen meddelade nyhetsbyrån dpa pliktskyldigast att Autobahnprivatisering nu vore utesluten. Och så beslöt Förbundsdagen om en privatisering, som enligt brett instämmande från ledande media inte alls var någon sådan.

Reparationsförslag: Folkomröstning

Detta samtidiga misslyckande från viktiga demokratiska mekanismer för kontroll och balans kunde inte motverka kampanjen mot privatisering. Men vilka demokrati-elektriker kan reparera detta knippe av skador? När säkringarna bränts av på så många ställen, måste det till en djupgående förändring. Hoppet står till direktdemokratiska element. I Berlin ledde en beslutande folkomröstning till att en delprivatisering av vattenverket togs tillbaka. Privatiseringen av Autobahn avvisas av 63% av befolkningen enligt en Forsa-undersökning. Funnes landsomfattande beslutande folkomröstning redan nu – då skulle detta tilltag krascha rejält..

Karl Waßmuth (Var med och grundade initiativet ”Gemeingut in Bürgerinnenhand” och som ordförande ansvarig för området infrastrukturpolitik)

Nya utlåtanden om TTIP, CETA & Co.

Så snart CETA kommer upp i Förbundsdagen, går motståndet in i en ny runda. Ty vi kan ännu stoppa CETA – och insistera på demokratiska handelsavtal.

Genom de knappa majoritetsförhållandena i Förbundsrådet och talrika författningsrättsliga betänkligheter mot CETA, finns ännu goda chanser att stoppa avtalet från tysk sida. Därutöver vill Mehr Demokratie bidra till att i framtiden utforma handelspolitik demokratiskt.

Förhindra CETA via Förbundsrådet

Om CETA slutgiltigt ska träda i kraft, måste i Tyskland inte bara Förbundsdagen utan också Förbundsrådet rösta för handelsavtalet. Det belade till sist ett utlåtande av statskunskaps-professor Dr. Martin Nettesheim, som sammanställt det för Mehr Demokratie, foodwatch och Campact. Nettesheim är den som har grundligast kännedom om materialet. Han har bland annat författat utlåtanden för olika ministerier och företrätt Förbundsdagen inför Författ-ningsdomstolen gällande ESM-förfarandet.

Uttalandet påvisar att 35 nedlagda eller nej-röster i Förbundsrådet räcker för att fälla CETA. Och så många blir det om Bündnis 90/Die Grünen och DIE LINKE håller sitt löfte och de delstats-regeringar, de är med i, åtminstone lägger ner sina röster. Den nya Jamaika-koalitionen i Schleswig-Holstein har redan lovat det. Detta genom ett framgångsrikt folkinitiativ, som Mehr Demokratie tillsammans med förbundspartner genomförde.

CETA bryter mot grundlagen

Inte bara politiskt utan även författningsrättsligt ger utlåtandet motståndet mot CETA ny näring. Ytterligare påpekanden visar att CETA inte är förenligt med grundlagen, eftersom det sträcker sig långt utöver handelsfrågor. Liksom TTIP eller JEFTA – de planerade handelsfördragen med USA och Japan – betecknas CETA som ”ny typ” av frihandelsavtal. De griper djupt in i EU:s ordning för medlemsstaterna i det att de upprättar ”en ny form av internationell offentlig makt”, skriver Nettesheim i sitt utlåtande. Med inriktning på utrikeshandeln installerar de utomparlamentariska organ på EU-nivå med vittgående befogenheter, utan att medlems-staterna kunnat få något stort inflytande. När det gäller Europadomstolens betänkandet om handelsavtal mellan EU och Singapore, kommer Nettesheim till slutsatsen: ”EU-medlems-staterna förlorar stora delar av sina befogenheter över medborgarrättens utformning, social-, miljö- och näringslivsfrågor. Denna smygande kompetensöverföring är inte demokratiskt godtagbar.”

CETA för upp talrika rättsliga frågor, som ännu inte klarats ut i full utsträckning, även om fördraget från den 21 september skall användas på förhand. Det förblir en öppen fråga vilka beståndsdelar av avtalen kommer under medlemsstaternas jurisdiktion och vilka politiska organ för vilket område ansvaret bärs. ”Det måste säkerställas att CETA-fördragsorgan i de fall, som det handlar om EU-medlemsstaternas jurisdiktion, bara får beslutas med en veto-berättigad tysk representants medverkan”, manar Nettesheim. ”Författningsdomstolen har uppmanats att ta itu med processen om att sätta gränser för den smygande kompetens-överföringen och därigenom skydda de demokratisk-parlamentariska formerna i Förbundsrepubliken Tyskland.

Förfarandet inför Författningsdomstolen

Grundlagsöverklagandet mot CETA lämnade Mehr Demokratie, Campact och foodwatch in i augusti 2016, men utslag från Författningsdomstolen saknas ännu. Det prövas först i huvudförhandlingen, på vilka punkter det omstridda avtalet strider mot grundlagen. Här har Författningsdomstolen redan vid den muntliga förhandlingen om snabbinlagan kungjort, att den tar argumenten för CETAs grundlagsstridighet på allvar. Någon fastställd tidpunkt för huvudförhandling finns ännu inte. det kommer att fastställas senast då det föreligger en tysk ratificeringslag. Därmed dröjer det till åtminstone årsskiftet.

Förfarandet inför Europadomstolen 

Uppenbarligen kommer Författningsdomstolen att be Europadomstolen att klargöra vilka rättigheter medlemsstaterna och vilka EU har, och därefter besluta på denna grund. Det är beroende av denna prövning, vilka delar av avtalet endast EU kan besluta och vilka som behöver alla medlemsstaters ja-röst. Enbart dessa procedurer kommer att bedömningsvis dröja 18 månader. Detta kräver mycket tålamod, men ger också motståndet mot CETA mer tid.

Dessutom har Belgien bett EU-domstolen pröva om investerarskydds-domstolar är förenligt med EU-rätten. Detta steg tog regeringen i höstas för att lugna den belgiska regionen Vallonien, som avvisar CETA på grund av skiljedomstolarna.

Sakläget beträffande TTIP & Co

Sedan Donald Trump tillträdde, vilar förhandlingarna. Visserligen har han några gånger antytt, att han kunde föreställa sig en nystart för förhandlingarna, men ännu har inget hänt. Civilsamhällets starka motstånd mot avtalet på båda sidor av Atlanten försvårar ytterligare för nya förhandlingar.

Det handelsavtal, som planeras med Japan (JEFTA) uppvisar vissa paralleller med CETA. I många stycken upprepar det samma fel. Det förhandlas i hemlighet, det handlar om speciell klagorätt för investerare och regulatorisk sammanjämkning. Parlamentens reglerande rätt skall också här underordnas näringslivets intressen. Ännu står många frågor öppna. Efter fyra års förhand-lingar överenskom EU-kommissionen och Japan den 6 juli 2017, att de är i grunden ense om att de över huvud taget vill sluta fördraget. När det gäller dataskydd och regulatorisk samman-jämkning, har de så här långt inte enats. Och när det gäller investerarskydd framhärdar Japan med en form av privata skiljedomstolar, som är ännu sämre reglerade än de i CETA.

Vid sidan om detta vill EU snarast möjligt underteckna frihandelsavtal med Singapore och Vietnam, likaså fördrag med Mexico, den latinamerikanska frihandelszonen Mercosur, Indien, Kina och Filippinerna, skriver nyhetsplattformen Euractiv. Nya mandat vill kommissionen få för förhandlingar med Chile, Australien och Nya Zeeland. Och inte minst finns TiSA med i spelet, tjänstehandelsavtalet, som det förhandlats om sedan 2013. Så här långt kan man inte vänta sig att dessa avtal kommer att innehålla bättre grundläggande regler än CETA.

Vårt motstånd går vidare – hur kan god handelspolitik se ut?

Motståndet mot de över 20 handelsavtal som är under förhandling måste därför mera ta in demokratin i fokus. Förhandlingarna om avtal av denna sort, måste genomföras transparent och demokratiskt och bevara medlemsstaternas beslutsrätt. De måste stärka demokratin i stället för att försvaga den och sörja för en rättvis handel.

För att utarbeta och sprida konkreta förslag om hur goda handelsavtal skulle kunna se ut, har Mehr Demokratie gått med i förbundet ”Gerechter Welthandel (Rättvis Världshandel)”.

Nicola Quarz (Jurist och medarbetare i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Hamburg: framgångsmodell för transparenslagstiftning

En oberoende utvärdering av Hamburgs transparenslag visar att den knappast ger mer belastning, men stor avkastning.

Efter över fyra års praktisk användning har Hamburgs transparenslag åtminstone övertygat hansestadens förste-borgmästare Olaf Scholz: ”Vi vill ha en transparenslag i hela landet”, bekantgjorde han den 11 juli. Kanske kände han redan till resultatet av utvärderingen, vilken tre veckor senare offentliggjordes och som försåg med argumenten.

Hur skedde utvärderingen?

Utvärderingen gjordes av Institut für Gesetzesfolgenabschätzung und Evaluation (InGFA) i Speyer. Den tillfrågade på senatens uppdrag sammanlagt 93 myndigheter, domstolar, verk och företag med offentliga uppdrag, som är offentlighets- och uppgiftspliktiga. Och den bad 412 användare av transparensportalen, 896 myndighetsanställda, ledamöterna av rådgivande nämnden, den fackmässiga centralen för transparensportalen och Hamburgs dataskydds-ansvariga om deras ställningstagande. I centrum för utvärderingen stod frågan om den proaktiva offentlighetsplikten varit framgångsrik på transparensportalen. Transparenslagen förpliktigar myndigheter och offentliga inrättningar i hansestaden att bland annat själv offentliggöra statistik, rapporter och avtal.

Vem offentliggör på transparensportalen?

Sedan portalen togs i drift för två och ett halvt år sedan offentliggjordes 65 741 informationer. Från dem kom mer nästan alla (64 681) från myndigheter och domstolar, 682 från övrig statsförvaltning och 432 från företag. Av de 49 myndigheterna och domstolarna offentliggör distriktskontor och lantmäteriet de flesta dokumenten. Av de ungefär 50 inrättningarna i övrig statsförvaltning gavs endast fyra informationer. Detta låga tal härrör från en undantagsregel från dåvarande juridiska myndighet. Den undantog övrig statsförvaltning från offentlighetsplikten.

Vem använder transparensportalen?

Medborgarnas nyfikenhet i början ledde till ett rekordantal av 2,5 miljoner nedladdningar i september 2014. Anstormningen har som väntat avtagit och når numera typiska månadsvärden mellan 500 000 och en miljon. Enligt utvärderingen är myndigheterna själva den största användargruppen. Från dem kom omkring 28% av nedladdningarna från portalen.

Av dem som inte använde portalen som myndighetsanställda angav knappt två tredjedelar att de var privatpersoner med personligt intresse. På andra plats med 17,2% finns näringslivs-företag eller individer med näringslivsintresse samt på tredje och fjärde plats forskare (12,9%) och journalister/medieföretag (5,1%). 7,6% var odefinierade besökare.

Vad används transparensportalen till?

Det vanligaste svaret är att få information om eller överblicka ett ämne – det gav över hälften av privatanvändarna och knappt en tredjedel av de yrkesmässiga användarna. Därvid handlade det för cirka 40% av privatanvändarna om ett visst ärende och för 28,4% om att tillfredsställa allmänt politiskt intresse. Av de yrkesmässigt intresserade behövde 18,4% informationen för vetenskapligt och 15,4% för näringslivsändamål.

Utvärdering av offentlighetsplikten

Portalanvändarna är enligt undersökningen nöjda med tillgången på information och intygar mestadels att den stärkt deras förtroende för politik och förvaltning. Offentlighetsplikten orsakar knappast några kännbara kostnader. Nio av tio avtal på området allmännyttiga tjänster kom in under klausulen, under vilken avtalstexten en månad före ikraftträdandet skulle publiceras på transparensportalen – och måste kunna annulleras om det under denna månad blev kända omständigheter, som kunde få staden att ta avstånd från avtalet. Denna klausul ficka bara ett fåtal invändningar eller frågor som följd, trots att nästan 4 000 avtal lades ut.

Offentlighetsplikten har förändrat förfaranden och organisation hos de myndigheter och inrättningar, som måste lämna information. Enligt utvärderingen har den ”i medeltal bara förorsakat ringa merbelastning” så att ”…..man inte kan tala om någon särskild merbelastning”. Emellertid framgår det också av redogörelsen att många myndighetsmedarbetare ännu inte informerats om lagen. Detta borde sätta press på förvaltningen.

Att just myndigheterna använder portalen så intensivt, bevisar eftertryckligt att det i första hand är förvaltningen som tjänar på att murarna mellan myndigheternas informationssilon blir rivna. Tyvärr ger utvärderingen inget mått på denna effektivisering.

För Hamburg och dess invånare är transparenslagen en framgång. En vidare öppning av dokumentskåpen är möjligt och förnuftigt. Även den spetsfundiga diskussionen om huruvida övrig statsförvaltning ska vara offentlighetspliktig eller ej, närmar sig sitt slut. Handelskammaren i Hamburg har för sin egen del beslutat lyda offentlighetsplikten. Slutligen upplöses den mesta osäkerheten i tunn luft, bara den ännu förhärskande frågan ”Måste det offentliggöras?”  ersätts av en annan som för mer direkt till målet: ”Finns det något viktigt skäl, att inte offentliggöra denna information?”

Vi kommer att aktivt följa transparenslagens vidare utveckling och ge akt på, att Hamburg inte missar vidare möjligheter inom ramen för Open Government. Vi inbjuder regering och delstater på efterkälken, att så snart som möjligt ta efter Hamburg!.

Thomas Michel (Från början aktiv understödjare av Folkinitiativet för Transparenslag, medlem av delstatsstyrelsen i Mehr Demokratie Hamburg)

Alperna och direktdemokratin

Det handlar om villkorslös grundinkomst och folkomröstning i Tyskland.

Sedan många år arbetar vi från OMNIBUS tillsammans med arbetsgrupper som verkar för villkorslös grundinkomst – särskilt efter folkomröstningen för ett år sedan i Schweiz vid vilken den villkorslösa grundinkomsten fick anmärkningsvärda 23%. Det kommer inte att ha varit den sista omröstningen av denna sort. Åter måste vi få våra schweiziska vänner till medvetande om att det här i Tyskland, även om det skulle handla om villkorslös grundinkomst, främst gäller införande av landsomfattande folkomröstning. Att här måste vi ta itu med saken mycket mer från grunden. Att det hos oss, innan sådana enstaka ämnen ska kunna realiseras, så måste demokratifrågan som sådan på nytt bearbetas från grunden. Schweizarna, dessa europa-föregångare på området direktdemokrati – även om de själva inte är med i EU – reagerar medkännande, med inte så litet beklagande, men däremot hävdar vi att nackdelen är fördelen! Varför? Eftersom det hos oss verkligen handlar om en nystart, bokstavligen om ett nytt grundande av själva demokratin.

Vi måste bygga oss våra berg själva!

Ett sådant nytt grundande behöver vi i Europa, till och med i hela världen. Ja, inte hos schweizarna, eller hur!. Vi på vår sida har inte nackdelen av att vara vana vid detta läge och måste ta oss an det från början. Det vi är vana vid är partival, om vilka det hävdas att de vore ren demokrati, men som under tiden hänger människorna som en kvarnsten runt halsen. Vår helt klara ståndpunkt är att om den parlamentariska demokratin nu inte kompletteras med nästa steg; nämligen jag-deltagande och jag-röstar-rättighet, leder det sakta men säkert till en ännu mer på maktförvärv fixerad förgiftning – kort och gott leder det oss mot nedgång till platt läge. ”Vi måste själva bygga oss våra berg!” utropade en gång Joseph Beuys från Niederrhein i die Runde, och precis det har schweizarna tillsammans i sina alper. Låter inte så illa!

Hur ska de lokala förordarna för villkorslös grundinkomst nu gå vidare? Om de nu inte gör det – som vi en gång, när vi grundade De Gröna, vilja gripa till ett extra-parti, vilket jag avråder från – återstår inget annat för dem, som för alla oss andra, att med oss alla och våra gemensamma politiska mål, som är sak- och inte maktmål (en skillnad som det kommer an på!) ännu en gång tillbaka till ruta ett. De måste tillbaka till den punkt där demokratin; helt oavhängig av alla enskilda politiska mål; direkt börjar alldeles frisk och helhjärtat i varje Jag och därifrån måste grundläggas på nytt. Detta grundande i Jaget var från början alltid demokratins mål – och definitionen av Europa. Från denna nollpunkt, utgångspunkten för all stor konst, kommer idag ingen längre undan. Det kan man bara finna i sitt innersta, i Jaget själv, och inte i yttre system. Det som verkligen kommer att vara bestående i framtiden, måste sätta denna Jag-nollpunkt i centrum.

Johannes Stüttgen (Var med och startade OMNIBUS für Mehr Demokratie)

Demokratikampanj inför valet

Resuméer av några artiklar ur #3 av mdmagazin

… ställd mot väggen, vem är hela landets suveräna beslutsfattare?

Kära läsare,

på era platser, färdiga, gå! Vi startar vår demokratikampanj.

Partierna kämpar om att få väljare. Och vi kämpar om att få människor att uppfatta sig som suveräna och som beslutsfattare. Vi vill hålla upp en spegel för så många människor som möjligt – i ordets sanna betydelse. Vi kommer att vara ute med stora (och små) speglar: Spegel, spegel på väggen där, vem är suveränen i hela landet?. Den som ser sig själv, ser svaret. Om fler människor förstår att vi alla tillsammans utgör den suveräna beslutsfattaren, kommer de att uppträda som självständigt tänkande och sträva efter en mer fullständig demokrati. Efter direktdemokrati på förbundsnivå, efter en vallag, som ger våra röster större vikt, efter medborgarrätt på EU-nivå och överhuvud efter rättvisa, som ser till hela världen – mer om det i intervjuartikeln ‘G20-protesten i Hamburg’.

Detta nummer av mdmagazin handlar om det som vi vill uppnå detta år. Hela tiden Mehr Demokratie funnits, alltså 30 år, har det funnits en röd tråd i vårt arbete. Vi vill ha en bättre medborgartillvänd demokrati; framför allt med införande av landsomfattande beslutande folkomröstningar. Denna röda tråd håller vi ständigt och jämt fast vid, men i valkampen måste det bli till ett draglok. Vi står i startblocken med vår kampanj: vi ska dra fram genom 85 valkretsar under sommaren och – se upp, det har vi ännu inte – till valdagen kommit upp i  högform under några veckor.

En givande läsning tillönskas er av

Er Ralf-Uwe Beck

Demokratikampanjen 2017

(Starkt förkortad), Före och efter Förbundsdagsvalet organiserar vi gemensamt en verkningsfull och kreativ demokratikampanj..

Betingelserna för dess ramar är spännande…

Direktdemokratin och demokrati diskuteras i offentligheten som aldrig förr.

CSU tar in landsomfattande beslutande folkomröstning i sitt grundläggande program, för vilket 68,8% av medlemmarna röstat i en medlemsomröstning.

Afd trycker på de etablerade partierna med samma krav.

…och döljer fallgropar

Folkomröstningar från ovan likställs med beslutande folkomröstningar som startas av medborgarna, t ex Brexit, Ungern (flyktingpolitik) fredplanen i Colombia.

Trump, Erdogan och högerpopulister i hela Europa skakar om den politiska geometrin.

Osäkerhet för de etablerade partierna.

Historia

Redan 2009 och 2013 kämpade vi för landsomfattande beslutande folkomröstning. Enligt information från koalitionsförhandlingarna 2013 fanns ett kompromissförslag från CSU och SPD. Det misslyckades genom veto från Merkel. Därför startar det viktigaste steget i kampanjen på valnatten, när landsomfattande beslutande folkomröstning ska tas in i koalitionsavtalet.

De tre faserna

1. Samtals- och valprogramfasen 

Detta år har vi talat med fler politiker än någonsin.

2.Valkretsfasen

Vi ställer vid sidan av kravet på landsomfattande beslutande folkomröstning demokratifrågan i centrum.

Demokratins kris i hela världen belyses och i bakgrunden står den fortgående urholkningen av demokratin.

3.Koalitionsförhandlingsfasen

Efter valet när vi lämnat våra röster, drar vi oss tillbaka! sedan startar vi på nytt så att landsomfattande beslutande folkomröstning ska komma upp på förhandlingsbordet. Vi koncentrerar oss på en sak oberoende vem som vinner valet och vilken koalition det blir. Den blivande regeringen får vårt uppdrag att införa  landsomfattande beslutande folkomröstning.

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties förbundsstyrelse)

Jag vill ha omröstningar. Välja och avstå från att välja duger inte.

”Jag vill ha omröstningar!” är en gemensam aktion för OMNIBUS FÜR DIREKTE DEMOKRATIE med Mehr Demokratie och Democracy International. Den kommer att stödjas av fler organisationer som Gemeinwohlökonomie Deutschland eller Bio-Verbraucher e.V. Fram till Förbundsdagsvalet skall förbundet växa ytterligare.

Vi vill göra det uppenbart att införandet av landsomfattande beslutande folkomröstningar handlar om det mest omfattande, intressantaste och nödvändigaste reformprojektet i vårt samhälle.

Vi vill lämna åskådarrollen och gläder oss åt den nya mängd idéer, som ytterst kommer från samhällets djup.

Vi vill nu direkt och beredvilligt ta över ansvaret för att den värld vi själva vill ha kan uppstå.

Jag vill ha omröstningar består inte bara av en text till ett upprop, som kan underskrivas, utan också av kortfilmer i vilka människor säger varför de vill ha landsomfattande beslutande folkomröstningar.

Den 23 maj, Grundlagsdagen, har den landsomfattande aktionen startat framför Förbundsdagen. Vid upptakten offentliggjorde vi utfallet av en representativ opinionsundersökning, som hade getts i uppdrag åt infratest dimap av OMNIBUS och Mehr Demokratie i april. Studien undersökte hur många människor som förordar  landsomfattande beslutande folkomröstningar och hur viktigt det är för dem.

Resultatet av undersökningen är entydigt. Nästan tre fjärdedelar av de tillfrågade (72%) ställer upp för  landsomfattande beslutande folkomröstningar. För dem som är positiva är dessutom viktigt med landsomfattande beslutande folkomröstningar (Medelvärde 7,4 på 10-gradig skala). Vidare gör undersökningen tydligt att tillstyrkandet av direktdemokrati inte gör halt vid partigränserna. Inställningen till  landsomfattande beslutande folkomröstningar ligger lika för de olika partianhängarna. Inte heller de tillfrågades samhällsställning spelar nämnvärd roll. Tillstyrkandet av  beslutande folkomröstningar är oberoende av ålder, familjeförhållanden, yrke eller nettoinkomst.

Bakom denna opinonsundersöknings siffror står människor. Människor med erfarenheter och bevekelsegrunder. Detta kommer att bli synligt i de många filmavsnitten. Var och en kan helt enkelt sända in en film till www.ich-will-abstimmen.de för att därmed visa sitt ansikte och helt autentiskt, personligt, beskriva orsakerna till önskan om  landsomfattande beslutande folkomröstningar.

Michael von der Lohe (Verksamhetsansvarig för OMNIBUS i Mehr Demokratie)

Demokratin behöver regler – även lobbyismen

Lobbyism – alltså företräda egenintresset – hör till en demokrati. Dock, hur måste det regleras så att det inte skadar det gemensamma bästa?.

Det står numera inte så bra till med den liberala, upplysta Demokratin.  Allt fler människor vänder sig till partier och personer, som avvisar vårt politiska system. De känner sog inte hörda och företrädda av politiken. Även i vårt land. Enligt en aktuell opinionsundersökning är 56% av medborgarna missnöjda med den tyska demokratin. Och denna känsla har en kärna av sanning. En studie på uppdrag av arbetsministeriet kom för kort tid sedan till slutsatsen att politiken framför allt är orienterad mot de välbeställdas intressen. Resten är förbisedd.

När skadar lobbyismen?

En viktig – men inte den enda – orsaken till denna kris för representationen är den otyglade lobbyismen. Det är klart att samhällsgruppers företrädande av politiska grupper och deltagande i dessa tillhör demokratin. När vissa lobbygrupper blir övermäktiga och kan operera i det fördolda, kan det undergräva det gemensamma bästa och leda till farliga samhälleliga skevheter..

Behövs exempel? Så har enbart finansbranschen tack vare förslaget lobbyarbete kunnat plundra statskassan i åratal och tillvunnit sig omkring tio miljarder Euro med så kallade Cum/Ex-affärer. Jämförelsevis kunde man betala omkring 18 000 lärare med detta. Eller 24 000 poliser. Eller 31 000 pedagoger. I åtminstone tio år.

Men också vid avgas-skandalen, vid frihandelsavtalen TTIP och CETA, striden kring växtdödande medlet Glyphosat eller debatten om privatisering av motorvägar spelade lobbyismen och den alltför nära knytningen mellan beslutsfattare och företag en viktig roll.

Samtidigt läser människor ideligen om hur bilindustrin ger stora bidrag till partier eller låter toppolitiker byta till lukrativa lobbyanställningar. En passning till alla de, som använder dessa exempel, för att i grunden ifrågasätta demokratin utan att vara tvungna att ge övertygande svar. Den stora koalitionen har i sin tur så här långt ta konsekvenserna av alla små och stora lobbyskandaler.

Lösningsförslaget ligger  sedan länge på bordet

Ett förpliktande lobbyregister skulle offentliggöra vem som på vems uppdrag vill ha inflytande på vilka lagar. En motsvarande lag skulle enhetligt reglera betingelserna för alla intressenter och därmed skapa ett bidrag till rättvisa utgångsförutsättningar, Förtäckt lobbyarbete skulle knappast längre vara möjligt. Ett legislativt fotspår däremot skulle göra synligt vilka lobbyister som fått inflytande genom lagens formulering. Detta skulle inte bara förstärka parlamentets ställning gentemot regeringen – slutligen formulerar den de flesta lagarna. Ett legislativt fotspår skulle dessutom sörja för att intressegrupper blev jämbördigt delaktiga. Slutligen skulle varje ministerium komma under starkt tryck, om en finansmarknadslag verkar vara genomröstad enbart med bankerna i åtanke. 

Mer insyn är inte bara nödvändig när det gäller lobbyister och lagstiftning. Även när det gäller partifinansiering och folkvaldas sidoinkomster behövs det insyn så att inte anförtrodd makt missbrukas, när mycket pengar kommer in på spelplanen. Faktiskt är värdena, vid vilka partibidragen måste offentliggöras satta alltför högt. En större del av penningflödet förblir mörklagt. Sponsringen av partier är så gott som helt utan insyn. Utan transparens kan emellertid sambandet mellan donationer och politiska beslut inte upptäckas. Ännu mer gäller det för det förtäckta finansieringen av hela valkampanjer, som vi just upplever med AfD. Där genomför en formellt från partiet fristående förening mångmiljonkampanjer för stöd till AfD – och givarna förblir anonyma. Sådana förhållanden har inte rått i Tyskland tills nu. Om detta exempel inte ska bilda skola, måste lagstiftaren reagera snabbt på det.

Men enbart transparens räcker inte för att hålla mäktiga intressegrupper ute. Som exempel byte av sida. Nästan alla toppolitiker och höga tjänstemän från ministerierna, som byter sida, går till företag och deras organisationer och inte till civilsamhällets organisationer som t ex Mehr Demokratie eller LobbyControl. Den bestående ojämlikheten i fråga om makt förstärks på så sätt – ytterst profiterar företagen på ex-politikernas starka politiska nätverk och på deras insider-kunskaper. För LobbyControl var det en stor framgång, att Förbundsdagen för första gången 2015 beslöt om regler för regeringsmedlemmars byte av arbetsgivare.

Vad måste hända?

Efter de kommande Förbundsdagsvalen måste politiken intensivt ta itu med problemet med den oreglerade lobbyismen och finna utförliga svar. Ett förpliktande lobbyregister, ett legislativt fotspår, mer transparens och bidragsgränser i partifinansieringen, ett förbud mot lobbyanställningar hos de folkvalda samt många mindre och större regleringar. Minst lika viktig är den politiska kulturen. Politiker och tjänstemän ska hålla blicken på ämnen som intressekonflikter, insyn och balans och framför allt inte förväxla starka, högljudda och nätverkande intressen med riktiga intressen. Bara för att ett intresse är särdeles välorganiserat eller ger särskilt välfinansierat intryck, är det därför inte bättre, riktigare eller mer legitimt.

Timo Lange (Genomför kampanjer för LobbyControl)

Stark demokrati genom starka kommuner

Varför är utformning av politiskt spelrum så viktigt för städer och kommuner?

Nyligen gick lampan på mitt nattduksbord sönder. Tills nyligen måste jag trycka tio gånger på knappen, därefter tjugo gånger och till sist fungerade den inte mer – kontaktfel. Lampan tillhörde min svärfar, som i många år var kommunalpolitiker, och den var säkert över 40 år gammal – jag gillade den verkligen.

Alltså beslöt jag att reparera den – sannerligen inte min starkaste disciplin. Jag skruvade isär lampan, tog ur tryckströmbrytaren, fick en stöt, undersökte den, beställde en ny strömbrytare och satte dit den. Och? Lampan fungerade. Jag gläder mig varje kväll när jag tänder den.

Den egna aktiviteten; att uppleva sig själv som skapande människa; är en orsak till lycka – det kan även vara en reparerad lampa på nattduksbordet vara. Men i politiken saknas denna upplevelse eller finns för sällan. Vi upplever oss inte som skapande varelser, en del av den demokratiska makten, utan som utnyttjade och demokratiskt vanmäktiga.

Som kommunpolitiker vet jag att denna känsla ibland är bedräglig. En del människor beklagar sig redan för brist i demokratin när inget hänt, som de skulle kalla riktigt. Men som demokratiförespråkare ser jag också, att vår nuvarande demokrati i Tyskland inte utan vidare befordrar demokrati-upplevelse. Kunde människor uppleva demokrati oftare; ibland se sina förslag och föreställningar genomförda och ibland inte; då skulle de känna sig som en del av demokratin, tillhöra den. De skulle se lugnare på många debatter.

Stark demokrati – starka kommuner

För det första behövs det – vem förundrar sig däröver – mer direkta beslut i sakfrågor. Och faktiskt såväl på kommunal, delstatlig och förbundsstatens nivå som på EU-nivån. För det andra behöver vi starka kommuner, eftersom de är den understa politiska nivån närmast människorna. Vägarna är kortare. Enskilda kan lättare nå inflytande, uppnå mer verkan och utvecklar därigenom mer förtroende för besluten. Genom att en livskraftig demokrati kan uppstå lokalt, som inbjuder i stället för frustrerar människor, behöver kommunerna mer pengar och mer kompetens än hittills.

Ofta förväntar sig människor snabba åtgärder från sina kommuner, när blir uppenbara på orten. Detta medför inte nödvändigtvis bättre, utan ofta skyndsamma lösningar. Ligger en ramponerad cykelväg vid en landsväg, placeras den av delstatsmyndigheten på en mer eller mindre lång lista av cykelleder som ska iståndsättas. En kommun bekymrar sig i regel snabbare om saken. ”För detta är vi inte ansvariga” är lika otillfredsställande för medborgaren som för kommunpolitikern.

Ansvar får kommuner ofta överfört till sig, när högre nivåer inte vill vara ansvariga – till exempel vid bredbandsutbyggnad. Det finns regeringens miljardprogram, från vilka kommunerna via ansökningar kan få pengar – eller också ingenting. Det medför mycket byråkratiska ansträngningar. Det vore förnuftigt, om kommunerna fick mer pengar, genom att deras andel av inkomstskatten höjdes till c:a 15 – 20%. Då måste inte regeringen påbörja och föreskriva program att ge ut pengar för, utan då kunde kommunerna själva besluta.

För en ny finansieringsutjämning!

Naturligtvis måste den kommunala finansieringsmodellen omfördelas. Redan nu ligger skattekraften och investeringskvoten för vissa kommuner i östra Tyskland och i Nordrhein-Westfalen långt under genomsnittet. Skolor, daghem, kulturutbud, gator och offentliga anläggningar lider av detta och därmed människorna som bor där.

Den kommunala finansutjämningen regleras av delstaterna. Den fyller luckan mellan en stads eller kommuns skattekraft och finansieringsbehov upp till en viss procentsats. Kommuner som behöver mer pengar än de drar in, får bidrag. Den här formen för kommunal skatteutjämning ger fel incitament, för den, som höjer skatter eller avgifter får mindre utjämningsbidrag. I stället för detta borde finansutjämningen beräknas med utgångspunkt från strukturdata som invånarantal, arbetslöshetskvot, åldersstruktur eller geografi. Utjämningsbidragen vore då oberoende av skattekraft och kommunerna kunde behålla 100% av en skattehöjning. Därutöver skulle en horisontell utjämning vara tänkbar, vid vilken rikare kommuner kunde hålla fattigare sådana under armarna. Alla kommuner måste då lämna en fast procentsats av sina intäkter och de pengarna kunde hjälpa städer och kommuner i knipa.

När de högre nivåerna automatiskt betalar ut pengar till kommuner, utan att koppla dem till utvecklingsprogram eller särskilda politiska åtgärder, skulle kommunerna förfoga över större spelrum för skapande. Genom det så gäller också att ju mer kommunerna själv får besluta, desto starkare blir den lokala demokratin. Så kunde till exempel de priviligierade byggena som stall och vindkraftparker annulleras genom kommunstyrelsens beslut om inrättande. Även organiseringen av större uppgifter som äldrevård och hälsovård skulle det vara förnuftigt att lägga på kommuner.

Tim Willy Weber (Sedan 2006 ställföreträdande borgmästare i Flecken Ottersberg. Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie)

G20-protestvågen i Hamburg

Den 7 och 8 juli träffas stats- och regeringscheferna för de 20 ekonomiskt starkaste länderna i Hamburg. Mehr Demokratie har anslutit sig till G20 protestvågen. Detta förbund kallar under mottot ”En annan politik behövs” till en stordemonstration i Hamburg 2 juli. Helena Peltonen (HP) och Sarah Händel (SH) från Mehr Demokratie klargör i samtalet, vari demokrati-problemet med G20-mötena ligger.

Frågor: Neelke Wagner

Varför kritiserar ni G20-mötet?

HP G20 är ett elit-sammanträde för de mäktigaste staterna på jorden. De företräder säkert tre fjärdedelar av världens bruttoprodukt, men mer än 170 länder finns inte med vid bordet. De största problem, som vi för ögonblicket har på jorden, gäller just de länder som inte finns med vid bordet,

SH Det jag finner särskilt prekärt är att G20-toppmötet gäller som informell sammankomst, där man uttalar sig utan förpliktelser. Men några G20-länder sitter också i andra viktiga globala grupper som IWF-styrelsen eller i utvecklingsbankens styrelse. Det betyder att vad som det talas om på G20-mötet, kan i andra församlingar omvandlas till handfast politik, som andra stater sedan måste följa.

HP Det gäller särskilt för WTO och den handelspolitik, de skapar där. De vill heller inta ha några demokratiska måttstockar uppsatta.

SH De strukturer i vilka dagens globala politik utarbetas, är mycket svåra att kontrollera. Systemet är nästan helt bestämt av höga chefer och arbetar ofta bortom ”checks and balances”, alltså den ömsesidiga kontrollen och jämvikten mellan de olika makthavarna. Beslut fattas på okända vägar. Det finns knappast möjlighet att man från civilsamhället ska kunna ha något som helst inflytande.

Många av G20-staterna hör till dem som särskilt intensivt förespråkar bilaterala handels- och investeringsavtal. Dessa fördrag – exempelvis CETA och TTIP – inskränker den demokratiska utvecklingen i stället för att befordra den. 

HP Tricket med dessa handelsfördrag – även dem i WTO – ligger däri att de äger rum utanför FN. Alla de viktiga och bra FN-deklarationerna som mänskliga rättigheter, arbetsriktlinjerna eller även aktuella Agenda 2030 eller Paris-avtalet beträffande klimat är i dessa handelsavtal bara vacker dekoration. De pryder inledningen, men så snart det gäller genomförbara lagar, spelar de ingen roll mer. De byggs inte in i fördragen på något bindande sätt.

SH De långsiktiga verkningarna av sådana ensidiga handelsfördrag på hela samhället prövas överhuvud taget inte. Koherent politik ser ut på annat sätt. Koherens kallar man kravet på att på att alla politikens mål ska vara uttänkta så att inte ändringar på ett område omintetgör framgång på andra områden. Men istället för att göra klart för sig växelverkan mellan de olika politikområdena, satsar dock G20 åter ensidigt på näringslivsteman. Då ligger det nära att dra slutsatsen att de vackra orden om demokrati, om arbetstagarrättigheter eller miljöskydd ändå bara är läpparnas bekännelse.

HP Egentligen finns det en FN-institution, som borde klara detta, nämligen UNCTAD. Men de västliga industristaterna har systematiskt beskurit UNCTADs rättigheter och trots detta har de – utanför FN – väckt WTO till liv. Detta har varken vuxit fram naturligt eller uppstått av en tillfällighet, utan de mäktiga ekonomiskt starka länderna har genomfört det avsiktligt.

SH Precis! Och så fortsatte det då, när de med deras ensidiga näringslivsagenda inte kunde komma längre inom ramen för WTO. Denna agenda producerar vinnare och förlorare i en utsträckning, som vissa U-länder och expansiva länder inte längre kunde följa med. Och då har de stora ekonomiska makterna sagt: ”OK, om vi inte kan komma längre på demokratisk väg, genomför vi våra mål i andra grupperingar”. Alltså har man börjat införa bi- och multilaterala avtal som CETA och TTIP.

För G20 handlar inte om en demokratisk världspolitik, utan om att genomföra allt det som de föresatt sig mot allt motstånd. Under tiden försvarar sig inte längre bara de fattiga länderna mot denna ensidiga näringslivspolitik, utan även medborgarna i G20-länderna själva – och där är Tyskland med längst fram. Till exempel i protesterna mot TTIP och CETA. Allt fler människor håller inte längre de världsomfattande konsekvenserna av denna politik för acceptabla. Tillika ser de ingen möjlighet att påverka denna agenda, på minsta sätt ha inflytande på den eller att rubba den. Och det eldar mycket kraftigt på den politikfrustration, som högerpopulisterna drar nytta av.

Vad måste ändras?

SH Det som förbluffar mig, är att idén att man uteslutande måste bekymra sig om näringslivet och därvid åsidosätta faktorer som demokratisering eller skyddet för livsmöjligheter, som om vi bara behövde goda investeringsbetingelser och sedan skulle vi ha ett fredligt internationellt system. Det går helt förbi vad som är nödvändigt! Demokratin som den gröna stabilisatorn, som bästa garanti för freden och rättvisa lösningar, behandlas som små sidotema.

HP Jag ser det på samma sätt. I alla händelser jag bekymrad att vi – alltså de västliga demokratierna – hela tiden hävdar att bara vår form av demokrati är den rätta. Att påtvinga andra vårt system är inte rätt väg; Demokratin måste komma från medborgarna själva – annars är det ingen demokrati. Kravet på G20 och alla världens länder måste därför lyda: Lyssna på era medborgare! Gör dem delaktiga och ge dem en röst!

Hur skulle en demokratisk variant av G20 se ut?

HP I det här avsnittet skulle jag vilja dra en lans för det tyska ordförandeskapet. Detta år blir civilsamhället mer delaktigt än någon gång förr. Vad det därefter kommer att spela för roll i regeringschefernas samtal i slutna rum, får naturligtvis ett stort frågetecken efter sig. Men åtminstone påvisar Tyskland med sitt ordförandeskap, att man kan ta med civilsamhället och att det är organisatoriskt möjligt.

SH För mig finns en grundläggande fråga: ska vi småpyssla med strukturer, som uppstått på odemokratiska grunder, och i små steg genomföra mödosamma förbättringar? Eller skulle vi inte stå fast vid att de internationella organ, som redan finns – FN, WTO – ska komma in som medelpunkt? Jag önskar att även G20-staterna åter koncentrerar sig på dessa forum och där gemensamt med andra fattar de viktiga besluten, och inte outsourcar det till hjälporgan som G20.

HP Att man samtalar med varandra, kan ingen ha något emot. Men när sådana möten utvecklas till en alternativstruktur till FN och dess organ, blir det helt tokigt. Vi har Agenda 2030, som alla länder undertecknat. Den innehåller mycket viktiga överenskommelser som rättsstatlighet på både nationell och internationell nivå, transparens och redovisningsplikt på alla politiska nivåer, däri finns mål som medborgarnas deltagande i politiska beslut. Bara att förverkliga dessa är globalt sett en stor utmaning. Att arbeta målinriktat på detta, det vore väl något!

(Helena Peltonen [HP], medlem av Mehr Demokraties delstatsstyrelse, Hamburg

Sarah Händel [SH], medlem av Mehr Demokraties styrelse)

Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Sätter Schleswig-Holstein stopp för CETA?

För att EU:s handelsavtal med Kanada slutgiltigt ska kunna träda i kraft, krävs att EU-medlemsstaterna röstar för det. I Tyskland beslutar Förbundsdagen och Förbundsrådet om detta. Hur stora är chanserna att Förbundsrådet stoppar CETA?

Mehr Demokratie har redan startat ett flertal initiativ, för att säkerställa att CETA underkänns senast i Förbundsrådet. Det hittills mest framgångsrika av dem kommer från den nordligaste delstaten. Den 16 maj lämnade folkinitiativet mot CETA i Schleswig-Holstein in 25 612 underskrifter till Lantdagen i Kiel.Lantdagen vicepresident, Marlies Fritzen, mottog underskrifterna. 20 000 giltiga underskrifter behövs för att Lantdagen ska behandla initiativet. Om den avvisar initiativet, kan en medborgarbegäran starta.

Hur ser det ut i andra delstater?

Sedan den senaste mdmagazin, där vi kunde prognosera 12 avslag, har valen i Saarland, Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein starkt förändrat bilden, Till de dittills 16 rösterna för CETA den stora koalitionen kunde räkna med säkert, skulle ytterligare sex röster komma från en CDU-FDP-regering i NRW. 

Mot den bakgrunden har förbundet NRW mot CETA och TTIP beslutat att inte föra folkinitiativet längre.  ”Med hänsyn till de nya majoritetsförhållandena i Lantdagen är utfallet tyvärr förprogrammerat”, förklarar medorganisatören Alexander Trennheuser beslutet. I motsats till i Schleswig-Holstein kan ett folkinitiativ i NRW bara skapa en lantdagsomröstning, men inte utlösa en medborgarbegäran. Förbundet ser därför en alltför krävande ansträngning och inget vettigt politiskt resultat för ett folkinitiativ mer. Därmed blir det knapp marginal för avvisandet av handelsfördraget i Förbundsrådet. Om Bündnis 90/Die Grünen i Baden-Württemberg och Hamburg byter åsikt, blir det även därifrån Ja till CETA. Därmed har det demokratifientliga handelsavtalet sammanlagt 31 av erforderliga 35 röster i Förbundsrådet.

Då kommer det helt och hållet an på rösterna från norr. Där var det vid pressläggningen ännu öppet vad det skulle bli för koalition  och om folkinitiativet då antas eller avslås. I vilket fall utgår förbundet Schleswig-Holstein stoppt CETA ut från att de ska gå vidare med medborgarbegäran. Schleswig-Holstein tillhör de få delstater, i vilka även medborgarbegäran är möjlig i som allmänt ämne för politisk viljeyttring. Om medborgarna säger nej till CETA, skulle delstatsregeringen vara politiskt, inte juridiskt, bundna att rösta mot CETA i Förbundsrådet. Då skulle hela CETA-avtalet kunna avslås. Inom ett halvår måste 80 000 medborgare lämna sina underskrifter för att det ska bli beslutande folkomröstning.

Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Beslutande folkomröstning

Den beslutande folkomröstningen – utan sina föregående steg folkinitiativ och medborgarbegäran är den grundlös.

Om folkomröstningens tredje steg – efter folkinitiativ och medborgarbegäran – är det svårast att skriva. Därvid verkar beslutande folkomröstning nästan lättast att begripa, mest självklar, på sätt och vis hela procedurens kvintessens. Beslutet, kunde man tycka, är det beslutande, målet, den giltiga rättssäkra folkviljan, noga räknat demokratins infriande. Men detta synsätt lämnar den beslutande folkomröstningen de två föregående stegen, som den ju beror på, uppslukade och avfärdade.

Mycket viktigare och mer avgörande än beslutet själv är hur och med vilket underlag, tillkomst-processen, som de respektive utfallen och därmed demokratibegreppet självt får fram kreativt och för in i medvetandet. Allt vad de båda aspekterna  folkinitiativ och medborgarbegäran fördunklar; eller helst överges till förmån för det kvantitativt mätbara beslutet; är ren ”politik” – alltså precis det som hör hemma på historiens sophög och borde lösas genom principen beslutande folkomröstning.

I principen beslutande folkomröstning kommer lagstiftningens sista instans – varje människa – med på tåget. Över folkinitiativ, medborgarbegäran och beslutande folkomröstning kommer demokratin stegvis att föras till sitt slutmål, jag-uppfyllandet och jag-ansvarigheten för varje människa. Det är i första hand denna princip, som grundlägger beslutet i jag-instansen istället för i dess ställföreträdarinstans. Den som inte begriper det, vill kanske inte ens begripa det och kommer, i enlighet därmed, inte alls vilja ha någon beslutande folkomröstning. Det är gott så långt, ty tiden måste vara mogen för detta.

Jag frågar alltså: är den mogen? Enligt min uppfattning är den sedan länge mogen, till och med övermogen. Övermogen är nästan redan farligt. Vi registrerar över hela världen återfall i fördemokratiska mönster, vilka kan gälla som patologisk följd av bortseendet från tidens krav, Även här i Tyskland. Märk väl: behovet av enbart ”parlamentarisk” demokrati för obevekligen till dess (sedan länge märkbara) motsats, nämligen particirkus. Inte minst är det just parlamenten, som är i trängande behov av nyordning, om inte demokratin ska gå under i strömmen.

Johannes Stüttgen (Var med och startade OMNIBUS für Mehr Demokratie)

Låt oss tala om demokratin

Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin

Vacklar demokratin?

vare sig det gäller Trump eller Erdogan, Brexit eller AfD – dessa namn och därmed sammanhängande händelser utlöser osäkerhet, bekymmer och tvivel. Men på vad? På demokratin? På oss människor? På systemet?

I grunden märker vi framför allt en sak – vi är mitt i förändringen! Men förändring till vad? Det är det som skapar osäkerhet! Det hittillsvarande verkar inte längre ha bärkraft. Flytten av makt högre och högre upp, till allt färre personer, slutligen till en person, den starka handen, löser varken problemen eller anger en riktning, som låter alla komma med och som skapar förtroende. Tvärtom, ju mer makt som koncentreras på ett fåtal människor, desto mer urholkas demokratin, som då verkar bli ännu tunnare, bräckligare och flyktigare. Vem är ännu verkligen delaktig i de politiska processerna? Varken medborgarna eller de folkvalda i parlamenten är nöjda med sitt inflytande på utvecklingen. Det gemensamma bästas stora fartyg verkar undandra sig mer och mer den demokratiska styrningen.

Vi stöter på gränserna för vår hittillsvarande demokrati. Och nu? Vem ska rätta till det? Den starka ledningen? Frau Merkel eller herr Schulz? Förväntar vi oss inte hjälp från det system som fört oss in i krisen? Ryggar vi inte tillbaka inför ansvaret i och med att vi åter delegerar det uppåt?

Vem är beredd att ställa sig denna gemensamma fråga? Att överväga om demokratin ska utvidgas så att den ska kunna utveckla nästa nödvändiga steg själv och till och med få med oss alla? Vem ställer upp för demokratidiskursen; förtroendekrisen? Vem förutsätter sig att vi ska finna möjligheter, vägar och förfaranden att bemästra krisen? Vem kan påtagligt stabilisera, skydda och stärka demokratin?

Vi! …du, jag, ni.

Er
Claudine Nierth
Talesperson för förbundsstyrelsen

    Demokrati är vackert – låt oss tala om den!

Turkiet, Ungern, Polen och så nu även Donald Trump – om vi tittar ut över världen, förefaller det oss som om den mödosamt uppnådda demokratin upplöses som torr jord mellan fingrarna. Demokratin i fara, ökad osäkerhet vart vi än skådar! Kanske är detta den tidpunkt, vid vilken vi ska sätta värde på demokratin och känna efter hur vacker den egentligen är.

Beslutande folkomröstningar stärker parlament och demokrati

I Polen inskränker parlamentet författningsdomstolens arbetsmöjligheter och övertar kontrollen av media. På grund av valsystemet kunde det regerande partiet PiS med bara 37,6 % av rösterna uppnå absolut majoritet av mandaten. Jättedemonstrationer mot reformen förblev verkningslösa. Direktdemokrati kunde vara till hjälp.

I Italien ville ministerpresident Mateo Renzi bygga ut sin position som regeringschef med en ny vallag och reducering av Senatens (andra kammarens) makt. Om den antogs och ett annat demokratifientligt parti eller en ny Silvio Berlusconi skulle få makten, hotar i Italien en liknande utveckling som i Polen. Italienarna har förhindrat detta genom att avvisa författningsreformen i folkomröstning

I några länder bryts de demokratiska rättigheterna ner på dramatiskt sätt, såsom nu i Turkiet. Där stängs tidningar och sändare. Journalister, tjänstemän, domare och oliktänkande spärras in. Även om folkomröstningen den 16 april äger rum under orättvisa förhållanden, finns det dock en sista chans att stoppa Erdogans avsikter.

Beslutande folkomröstningar skyddar bättre mot populism

Delar av SPD och av Bündnis 90/Die Grünen skräms snarast bort av direktdemokratin, bland annat för att AfD och CSU skriver in sig under den fanan. Det är oklokt av två orsaker.

För det första kräver Bündnis 90/Die Grünen och SPD direktdemokrati sedan åratal. varför skulle de rymma fältet nu? Helt förebildligt formulerar justitieminister Heiko Maas (SPD) detta: ”Jag tror att människor inte längre har intrycket att de över huvud taget kan ha något inflytande på politiken […] Därför förstår jag till exempel inte varför vi i Tyskland inte beslutar oss för att också komplettera vårt parlamentariska system med mer direktdemokrati.” För det andra är direktdemokratin en skyddande sköld mot populism. För i valkampen är det lätt att yttra allmänna krav som övre gräns för flyktingmottagande eller skymfande av den politiska klassen. direktdemokrati kräver ett konkret lagförslag, som står i samklang med grundläggande rättigheter och internationella avtal. Bara kräva räcker inte, man måste säga hur det ska genomföras

Vår första idé: Tala om demokrati 

Demokrati är mer än val och mer än att rösta. Demokrati betyder att man kommer i samtal med varandra för att gemensamt utforma framtiden. Dock är det efter Brexit svårare att föra samtal om direktdemokrati. Att utvecklingen i Polen, Ungern, Turkiet och valet av Trump är resultatet av val och hänsynslös maktpolitik, uppmärksammas knappast.

Positiva exempel på för direktdemokratin som folkomröstningen i Italien, omröstningen om samkönade äktenskap i Irland eller avvisandet av SVP:s utvisningsförslag i Schweiz glöms bort.

Många medborgare, politiskt aktiva och politiker har ett stort behov att tala om demokrati. Vad är egentligen demokrati? Vad skapar den? Är den grundläggande i fara? Vad måste vi göra?

Mehr Demokratie kommer därför att med början i juni fram till Förbundsdagsvalet erbjuda arrangemang kring demokrati och därmed föra demokratiformer till offentlig debatt. Naturligtvis kommer det här att handla om direktdemokrati, men också om frågor kring kontroll av lobbyism, medborgardeltagande eller förstärkande av parlamenten.

Erfarenheterna från senaste Förbundsdagsvalet lär oss att den förväntade tvekampen mellan Angela Merkel och Martin Schulz kommer att dundra över oss regionalt, medan vi kan vinna poäng med våra aktiviteter på plats. Vi söker och behöver människor, som är beredda att organisera lokala arrangemang.

Dessutom kommer vi att delta med kravet på mer demokrati i G20-protesten (stordemonstration) den 2 juli i Hamburg och planerar publicering av en bok på ämnet demokratireformer. Vi skulle också gärna vilja ge uppdrag till ett medborgarråd att utforma nödvändiga demokratireformer. Emellertid handlar det här om ett omfattande och kostnadsintensivt projekt, som ännu bara befinner sig på planeringsstadiet.

Vår andra idé: Efter valet börjar det på allvar

Vi känner igen det – att valkampen politiserar. Suveränen står på något sätt i medelpunkten. Inte alla, men många, är spända på hur det går i valet; vem som blir kansler. Men vid valdagens slut minskar intresset för suveränen. Då beslutar ett fåtal koalitionspartner om vilken politik som förs de kommande fyra åren

Det vill vi ändra på. Vid valet avger vi vår röst, en dag senare hämtar vi tillbaka den till oss. Vi börjar direkt efter valet. Vi kräver: ”Medborgarbegäran och beslutande folkomröstning i koalitionsöverenskommelsen!” För detta kommer vi att samla underskrifter, starta uppseendeväckande aktioner och överflöda sociala media. Det handlar om att förankra direktdemokratin i koalitionsfördraget! Detta krav kommer vi att formulera i Berlin och hela landet. De folkvalda måste ideligen få påpekat direktdemokratin för sig. Och för detta behöver vi er som aktiva på plats!

Direktdemokrati på Förbundsnivå:
Vi är mitt uppe i det!

Nu måste partierna skriva in sina krav på direktdemokrati i sina valprogram. För detta för vi många samtal, skickar broschyrer till valkretsgrupper och kontaktar även partiernas ortsgrupper. Vi värvar dem, som finns kvar genom val och omröstningar, för demokratin

Översikt: Vilka partier har direktdemokrati i valprogrammet?

Parti Direktdemokrati Direktdemokrati

i grundprogrammet i valprogrammet

CDU Nej Nej

CSU Ja inget eget valprogram

SPD Ja öppet

Grüne Ja Ja (utkast)

FDP Ja öppet

Linke Ja utkast

AfD Ja Ja

Kampanjbudget, läget 1 mars 2017

Kostnader (plan)

Samtalsfasen (Valprogram) 171 400 €uro

Valkretsfasen (Demokratireformer) 154 800 €uro

Koalitionsfasen (Koalitionsöverenskommelse) 267 000 €uro

Summa 593 200 €uro

Intäkter (plan)

Stora bidrag 320 000 €uro

Mindre birag 95 000 €uro

Egna medel 178 700 €uro

Summa 593 700 €uro

Vi lever i en tid full av utmaningar. Dessa kommer vi att kunna bemästra bättre, ju fler människor som deltar.

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties förbundsstyrelse)
Tim Willy Weber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties centralorganisation)

    Ser ni igenom?

Tysklands första transparens-rankning visar stora skillnader mellan delstaterna.
I många delstater blir medborgarnas tillgång till myndighetsinformation svår eller till och ned omöjliggjord. Till denna slutsats kommer den första transparens-rankning, som Mehr Demokratie utarbetat tillsammans med Open Knowledge Foundation (OKF). Rankningen jämför för första gången de tyska delstaternas lagar för informationsfrihet och transparens. ”Ofta måste myndigheter ge mycket begränsad information, bland dem lantdagarna och högskolorna. Till detta kommer delvis avskräckande höga avgifter och långa svarstider”, beklagar Arne Semsrott, ledare för projektet FrageDenStaat.de vid OKF. Elva av 16 delstater fick på grund av detta mindre än hälften av möjliga poäng.

Varför är mer transparens en vinst för demokratin?

Bara den som vet om tillvägagångssättet, kan gå in aktivt i den politiska processen och till exempel starta en medborgarbegäran eller ett folkinitiativ. Transparens befordrar åsiktsbildning och politiskt deltagande. Därutöver är det fördelaktigt för pressen och den politiska oppositionen. Och likaledes för staten själv medför transparensen fördelar. Innan förvaltningen ställer sin information offentligt till förfogande, måste den bereda fakta. detta ger också internt en bättre överblick för myndigheten. Även så löper informationen smidigare mellan olika myndigheter om fakta står fritt till förfogande.

Hamburg och Schleswig-Holstein i täten

Ledare i transparens-rankningen är Hamburg. Hansestadens parlament antog 2012 den första transparenslagen i landet, Därmed förvandlades medborgarnas skyldighet att inhämta information till en skyldighet för myndigheter att lämna sådan. Medborgare måste numera bara sällan ställa omständliga frågor om utlämning av fakta, för de finner nästan all viktig information i en egen specialinrättad internetportal. De hittar här online dokument, senatsbeslut och avtal från 100 000 Euro som gäller sådant som är i allmänhetens intresse.

Efter Hamburg kommer Schleswig-Holstein, Bremen och Berlin. Dessa delstater får sina poäng framför allt för medborgarnas vittgående informationsrätt, som bara innehåller ett fåtal undantag. tyvärr finns det fortfarande delstater, som över huvud taget inte reglerar informationsrätten. Bayern, Hessen, Niedersachsen och Sachsen delar därför sista plats i rankningen. Ingen av dessa fyra delstater har en informationsfrihetslag.

Vad behöver en bra transparenslag?
Våra kriterier:

För rankningen har Mehr Demokratie och OKF undersökt om myndigheter måste offentliggöra information själva – som i Hamburg. en ytterligare aspekt är hur upplysningsplikten ställer sig till dataskydd och affärshemlighet. Positiv värdering fick de dessutom för rätt till insyn i icke aktivt offentliggjord information med enkla möjligheter till att begära ut sådan, korta svarstider och sanktionsmöjligheter mot myndigheters fel. Viktigt var dessutom om avskräckande avgifter var snarare regel än undantag.

Utveckling 

I ett flertal delstater ser Mehr Demokratie och OKF uppmuntrande utvecklingar. I Berlin och Thüringen har respektive koalitioner överenskommit om att anta transparenslagar. Och även i Niedersachsen ska det äntligen finnas en informationsfrihetslag. Det saknas inte förslag på bra transparenslagar. Exempelvis har förbundet NRW blickt durch, i vilket även Mehr Demokratie ingår, redan 2014 lämnat in ett förslag till lag om transparens och informationsfrihet till lantdagen i Düsseldorf. Förbundet kommer att arbeta vidare med att följa upp dessa förslag.

Nicola Quarz (Jurist, medarbetare i Mehr Demokratie, medförfattare till transparens-rankningen)
 Thorsten Sterk (Presstalesperson för Mehr Demokratie i Nordrhein-Westfalen)

    CETA: en inventering

EU-Parlamentet har kapitulerat och gett CETA sin välsignelse. Men nu återstår det för parlamenten i medlemsstaterna att rösta för det. Hur kan vi fortfarande stoppa CETA?.

Europa-parlamentet

Här går det för det första inte att göra mer. Den 15 februari gjorde EU-parlamentet vägen fri för förtida användning av CETA. 408 ledamöter röstade för, 254 emot och 33 lade ner sin röst. Ledamöterna från Frankrike, Österrike, Grekland, Irland och Italien röstade merendels ‘Nej’. Av de tyska röstade 58 för, 28 mot och 5 nedlagda.

CETA kommer alltså att till stor del träda i kraft i förtid. Alla regler, som EU kan bestämma utan medlemsstaterna gäller omedelbart. Från förtida användning undantas det omstridda systemet med skiljedomstolar (se nedan).

Parlamenten i medlemsstaterna

Nu måste parlamenten i medlemsstaterna utarbeta ratifficeringslagar, så att CETA kan ikraftträda i varje medlemsstat. Först då gäller avtalet fullständigt och slutgiltigt. I Tyskland måste Förbundsdagen och Förbundsrådet säga ‘Ja’ till CETA. Framför allt i Förbundsrådet blir det spännande; 35 av 69 röster är nödvändigt för att CETA ska gå igenom. CDU och SPD har gemensamt säkrat bara 16 röster – dessa från delstater, i vilka de regerar ensamma eller i koalition. resterande röster fördelas på de 12 delstater, i vilka Bündnis 90/Die Grünen och Vänsterpartiet är med i regeringen. Om dessa partier vidhåller sin linje och avvisar CETA, skulle 12 delstater rösta nej i Förbundsrådet. I och med det skulle CETA inte uppnå det nödvändiga röstetalet och vore avvisat.

Den politiska situationen i Tyskland

Medborgarbegäran ‘Nej till CETA!’ förklarades den 15 februari otillåten av bayerska författningsdomstolen. Domstolen angav tre väsentliga orsaker:

1 Lagen, som medborgarbegäran vill förvägra godkännande av,  föreligger ännu inte. Den bayerska delstatsregeringen skulle bara vara förpliktigad att rösta ‘Nej’ i Förbundsrådet om ifrågavarande lag trätt i kraft.

2 Det måste göras klart, om en sådan förpliktelse från statsregeringen vore i överensstämmelse med grundlagen.

3 Det kan ifrågasättas om CETA verkligen tagit över bestämmanderätten över EU – detta är emellertid förutsättningen för att en folkomröstning om CETA skulle kunna genomföras.

I Schleswig-Holstein däremot står folkinitiativet ‘SH stoppt CETA’ inför att lämna in de 25 000 nödvändiga underskrifterna. Det kräver att delstatsregeringen tar ställning mot CETA i Förbundsrådet. Skulle regeringen inte göra det, kan förbundet utlösa en omröstning via en medborgarbegäran – folket i Schleswig-Holstein skulle då direkt kunna rösta om CETA. Ett liknande initiativ finns under mottot ‘Stop CETA/TTIP!’ i Nordrhein-Westfalen. Om Bündnis 90/Die Grünen och Vänsterpartiet är ståndaktiga, har CETA ingen chans i Förbundsrådet. Utöver detta finns i SPD kritiska röster. Våra folkinitiativ stärker ställningen för CETA-kritikerna i parlamenten.

Motstånd i andra EU-medlemsstater

Belgien har knutit en rad villkor till sitt godkännande genom tryck från region Vallonien. Bland annat kommer Europadomstolen att ombes pröva om systemet med skiljedomstolar är förenligt med Europarätten. Så länge CETA inbegriper skiljedomstolar, kommer Vallonien inte att ge godkännande och därmed förhindras ‘Ja’ från Belgien. I Österrike samlades 560 000 underskrifter för en medborgarbegäran mot CETA. Nödvändig undre gräns är 100 000. Tyvärr blir det inte automatiskt en beslutande folkomröstning, utan parlamentet kan besluta om en sådan ska utlysas. Alliansen mot CETA förenar delvis bittra motståndare. Medborgarbegäran initierades av SPÖ-borgmästare understödda av de Gröna såväl som FPÖ. Till och med handelsjätten Spar kom med ett utrop mot CETA på varje kassakvitto. Trycket på parlamentet är enormt.

Folket i Nederländerna kan få rösta om CETA ifall 300 000 personer skriver under på motstånd mot ratificeringslagen. Där har redan mer än 200 000 understödjare bildat ett förbund. Även i Danmark, Slovenien och Irland skulle det kunna bli folkomröstningar om CETA. Dessutom har i Frankrike 106 folkvalda i Nationalförsamlingen klagat på CETA till franska författningsdomstolen.

Tyska Författningsdomstolen

Författningsdomstolen har bara på vissa villkor tillåtit preliminär tillämpning av CETA. Mehr Demokratie, Campact och foodwatch har åsikten att dessa villkor inte alla är uppfyllda. Därför inlämnade de tre organisationerna ett snabböverklagande efter EU-Kanada-toppmötet där beslutet om CETA togs i oktober. Överklagandet avvisades av Författningsdomstolen i december. Samtidigt klargörs att Förbundsrepubliken kan stoppa den preliminära tillämpningen om den tyska ratificeringen inte blir av.

I huvudfrågan har ännu inget beslutats. Så här långt har Författningsdomstolen enbart befattat sig med snabböverklaganden – alla hittillsvarande beslut hänför sig till den preliminära tillämpningen. Det återstår för domstolen att besluta om CETA är förenlig med grundlagen.

Skiljedomssystemet

Systemet med skiljedomstolar förblir undantaget från den preliminära tillämpningen. EU-kommissionen tillämpar redan en ny modell, det så kallade multilaterala systemet för investeringsskiljedom (MIC). Det skall föra konflikter mellan investerare och stater inför en slags internationella domstolar, som inte fungerar lika hemligt och investerarvänligt som dagens kända privattribunaler.

Samtidigt pågår oberoende av CETA en av EU-Kommissionen tillsatt offentlig konsultation, i vilken enskilda personer eller organisationer kan föra fram sina idéer till internationella skiljedomstolar. Med på förhand formulerade svarsmöjligheter kan man yttra sig om detaljfrågor som domarnas urval, kvalifikationer och lön. Frågan om det över huvud taget behövs skiljedomstolar för investerare, ställs inte. Trots det erbjuder konsultationen en möjlighet att tydliggöra att vi inte behöver parallelljustis.

Anne Dänner (Presstalesperson för Mehr Demokraties centralorganisation och med-koordinator för grundlagsöveklagandet ”Nej till CETA”)

    Försvara demokratin

Samira Marti, politiker i det schweiziska socialdemokratiska partiet (SP), vill inte överlåta demokratin till partierna på högersidan.
Utfrågare Neelke Wagner

Vad betyder direktdemokratin för dig?

Direktdemokratin i Schweiz har i stor utsträckning bidragit till min politisering, i så måtto som man som ung person blir mycket oftare uppmanad att delta. Demokratin tränger sig i denna form mycket mera på, än om man får kuvert hemskickade vart fjärde år.

I alla händelser förbands direktdemokratin under senare år även med rena nationalistiska högerpositioner. Högern har så att säga tagit monopol på demokratin. De gör anspråk på att tala för folket. Trots det eller just därför borde vi mer offensivt beteckna oss som demokrater, som försvarar och vill bygga ut direktdemokratin – utan att vara rädda för att placeras i samma hörn som SVP.

I Tyskland fruktar många att direktdemokratin gynnar högerpartier. Det faktum att SVP i Schweiz har vunnit några minoritetsfientliga folkomröstningar, används ofta som argument. Vad skulle du svara?

Att argumentera så är det största fel som man kan göra. Man vinner varken i trovärdighet eller företräder man därmed någon vision om demokrati, värd att understödja. Det stämmer inte att direktdemokratin har hjälpt de högerradikala i Schweiz. Direktdemokratin har funnits längre än SVP och historiskt har det uppnåtts många viktiga framsteg med hjälp av folkinitiativ och folkomröstningar. Även SP har med hjälp av tryck från folkomröstningsresultat genomfört en progressiv politik i parlamentet, som inte varit möjlig utan direktdemokrati. SVP har ju framgång när människors livssituation blir prekär. Det blir en större halt av främlingsfientlighet, när välståndet inte fördelas rätt. Det är ekonomiska realiteter, som hjälpt SVP att växa.

Enligt din åsikt skulle vi hellre tala om ekonomisk kris än en kris för demokratin. Varför?

Orsaken till varför högerextrema partier får sådant gensvar, ligger inte i vårt demokratiska system. Det beror på att vårt samhällssystem bara tjänar fåtalet; det beror på hur vi i vårt samhälle skapar och fördelar välstånd. Många människor lämnas åt sidan, upplever en viss maktlöshet, som högerkrafterna utnyttjar. Dock, utan att rikta blicken mot den orättfärdiga fördelningen av välståndet, underblåser de rädslan för utlänningar och andra minoriteter. Det finns helt uppenbart grogrund för främlingsfientliga positioner. Jag tror att det är följden av vårt samhällssystems felfunktion. Den större osäkerheten och vanmaktskänslan, som yttrar sig idag, har ekonomiska orsaker.

Vad kan vi göra åt det?

Vi måste återvinna tolkningsföreträdet för det som just nu händer. De etablerade krafterna över hela världen talar om demokratins kris och frågar sig: ”Är då folk alltför dumma eftersom de valt Trump?” Det ser jag som en avledningsmanöver för att inte vara tvungna att tala om samhällets ojämlikhet. Klyftan mellan fattig och rik finns inte bara globalt utan också allt mer inom länder. Därför, i stället för kris i demokratin, skulle vi tala om en ekonomisk kris och försvara de demokratiska grundläggande rättigheterna.

Vad ser du mest nödvändigt, att försvara direktdemokratin eller att bygga ut den? 

I Schweiz angrips inte den institutionaliserade direktdemokratin. Jag finner det snarare svårt att se folkomröstningsresultat firas på den politiska sidoscenen medan viktiga finanspolitiska drastiska beslut nästan tas över en natt. Till exempel den miljardtunga räddningen av UBS, med bara svag demokratisk legitimitet.

Att företräda en emancipatorisk människosyn betyder emellertid att tilltro alla människor möjligheten att kunna bedöma viktiga och komplexa sakförhållanden och att kunna välja utan någon paternalistisk syn. Precis därför skulle vi kräva ännu mer medbestämmande, framför allt inom området ekonomi.

Hur kunde det se ut?

Härnäst förefaller det mig att vi kan vara med och prata mer om samhällspolitiska frågor. Därutöver borde det vara mer medbestämmande i det privata näringslivet, till exempel för arbetstagarna och konsumenterna så att miljöskyddsärenden eller arbetsrätt skulle få mer gehör. Sådana frågor hör till den politiska debatten. Hur vi organiserar oss samhälleligt, vad och hur vi producerar borde vara föremål för demokratisk debatt och beslut.

Det finns inte en stor medvetenhet om hur en marknadsekonomi fungerar. För ögonblicket säger den förhärskande ideologin att marknadsmekanismen förstörs av mänskliga misstag, när politiken ingriper i den. Det måste vi värja oss mot, för näringslivet är skapat av människan; vi går ju alla varje dag till arbetet. Även i näringslivspolitiken – som på alla andra områden givetvis – möts olika intressen.

Man kan fastslå hos de statliga institutionerna, ungefär som att vi säger att vi vill besluta om i vad våra pensionsfonder ska investera eller ej – till exempel inte i atomvapen, inte i rustningsindustri. Men där är vi bara i begynnelsen.

Har initiativ som villkorslös grundinkomst eller 1:12-initiativet bidragit till ett sådant omtänkande?

1:12-initiativet har i varje fall öppnat diskursen. Det hör i dag till allmänbildningen i Schweiz att det finns en extrem löneklyfta; att chefslöner är oanständigt höga. Det är likgiltigt om någon slutligen röstat för eller mot initiativet; folk har utvecklat ett medvetande för att det finns ett etiskt problem. Kanske hade de uppfattningen att initiativet inte var något lämpligt medel för att ändra på något sådant, men de har märkt att det är något som inte stämmer här.

Om man lanserar ett folkinitiativ, måste man överväga vilka mål man vill uppnå. Handlar det om att uppnå ett visst resultat eller vill man öppna en ny diskurs? Vi har gjort det sistnämnda och jag tror det gick bra för oss.

Betyder det att direktdemokratin bjuder chanser för en progressiv politik?

Vi till vänster står för människors emancipation, människors jämlikhet, det är grunden för oss. Därför kan vi inte känna någon rädsla för direktdemokratiska beslut. De förhärskande samhällsteorierna företräder en mycket negativ människobild. I ”marknadens osynliga hand”, som reglerar allt till det bästa, finns också ett stycke bort en ängslan för den mänskliga dumheten, för det egna ansvaret. Det måste vi sträva mot att när människor fått sin personliga frihet, så fattar de ansvarsfulla beslut. När denna frihet ändå inte försvaras, kan farliga dynamiker uppstå. Det rätta svaret på det kan inte vara att ta bort medbestämmandet från människorna, utan ge dem tillbaka deras personliga frihet.

Jag tror att det farligaste är att som vänstermänniska utveckla rädsla för demokratin. För om man försöker att fördröja demokratins utbyggnad eller att förhindra den, då vinner man varken sympati eller stöd – eftersom man ju då inte företräder någon hållning värd stöd.

Samira Marti (23 år. studerande i statskunskap vid Zürichs universitet. Medarbetare för SP Schweiz)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

    Begäran som inre måttstock för demokratin själv

Johannes Stüttgen beskriver i denna andra del i serien ”Varför trestegsförfarande?” medborgarbegärans speciella karaktär.

Så länge folkinitiativ (steg 1) och medborgarbegäran (steg 2) bara skiljs åt av det nödvändiga röstetalet, förblir den kvalitativa (= inre) skillnaden fördold och därmed overksamt på ett inre plan. Men på den beror det på ett avgörande sätt om då demokratin ska förstås och hanteras inte som ett yttre systembetingat verktyg för genomförande av egna intressen och mål. Om den alltså inte på vanligt sätt ska helt försvinna som idé.

Medborgarbegäran står i folkomröstningsskedet mellan folkinitiativet (steg 1) och beslutande folkomröstning (steg 3). Detta mellansteg (steg 2) missförstås i regel totalt beträffande betydelse och kvalitet. Den överglänses av folkinitiativet och beslutande folkomröstning som utgångspunkt samt målet för folkomröstningsförfarandet, Men mellanledet ”medborgarbegäran” är inte blott den (kvantitativa) förlängningen av folkinitiativet, utan likt en – jag skulle nästan säga hemlighetsfull – sammanlänkning. Den förbinder egenintresset och målet för initiativet med det som  utgör skillnaden mot det oberoende demokrati-intresset hos folket som helhet. I medborgarbegäran visar det sig om den demokratiskt suveräna människan tycker att ämnet för folkinitiativet är relevant för omröstning eller ej – om människorna vill göra initiativets ämne till deras, utan att ta parti i själva saken. Det senare blir fallet för beslutande folkomröstning (steg 3).

Medborgarbegäran bildar noga räknat det demokratiska hjärtstycket i beslutande folkomröstning, I den gör sig gällande  den demokratiskt suveräna människans intresse, oavhängigt av ett initiativs slutmål. Rent konkret skiljer sig rösterna för folkinitiativet och för detta initiativs mål (steg 1) kvalitativt (inte bara kvantitativt) från medborgarbegärans röster. Medborgarbegärans röster lämnas i folkets namn uteslutande för eller mot om det ska komma till beslutande folkomröstning (steg 3). Med andra ord förvandlar medborgarbegäran folkinitiativets sakfråga till folkets egen sakfråga. Den förlorar därmed sin specialstatus karaktär och kvalitet, vilken först i Steg 3 blir föremål för beslut. Dess rent demokratiska relevans konstateras. I medborgarbegäran integreras också motståndarna till initiativets mål, liksom de som ännu inte beslutat sig. Här röstar alla om det ska röstas i frågan om initiativets mål.

Den som anser att det inte spelar någon roll, fastnar utanför. Medborgarbegäran står som den beslutande folkomröstningens medelpunkt och förbindelselänk folkinitiativ och beslutande folkomröstningens helhet, utgör hjärtfunktionen i demokratikontinuiteten oberoende av vilket röstresultat som det blir i varje läge.

I direktdemokratin – när begreppet avses – är likställandet (=förväxlingen) mellan politik och demokrati slutgiltigt utesluten.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)

Folkinitiativdagen 2017

Välkommen till FOLKINITIATIVDAGEN 2017

Inom ramen för internationella demokrativeckan i Falun (9-15 september) välkomnar ”Demokratiskolan” till Sveriges första Folkinitiativdag. För sex år sedan fick vi en ny grundlag i Sverige och därmed bättre demokratiska möjligheter att delta i politiken – även mellan valdagarna. Över 150 folkinitiativ har genomförts. Medborgare runtom i Sverige har blivit aktiva. Det finns mycket att lära av dessa år, och mycket kvar att förbättra. Vid Folkinitiativdagen presenteras insikter om och utsikter för den deltagande demokratin i Sverige, lanseras nya verktyg för att göra sin röst hörd och träffas aktiva medborgare, forskare, politiker och journalister från hela Sverige

PROGRAM

13.15-14.45
Den deltagande demokratin i Sverige: så jobbar regeringen, kommuner och regioner. Ett samtal lett av docent Thomas Sedelius (Dalarnas Högskola) med digitaliseringsminister Peter Eriksson, demokratisamordnare Anders Nordh (Sveriges Kommuner och Landsting), statsvetarlektor Martin Karlsson (Örebro Universitet) och huvudsekreteraren för 2014 års demokratiutredning Daniel Lindvall (Regeringskansliet).

14.45-15.15 Mingelpaus

15.30-17.00
Det förstärkta folkinitiativet: fakta, berättelser och hjälpmedel. Tillgivandet av årets pristagare av ”Demokratirosen” Ett samtal lett av ordföranden för val- och demokratinämnden Bruno Kaufmann (Falu Kommun) med initiativtagarna Mattias Warg (Folkinitiativet Rösta om Stornorrland–Jämtland)), och Katherine Hanley (Bevara Norrbergsskolan, Vaxholm) samt demokratisamordnaren Thomas Larsson (Demokratiskolan).

– Status för det ”förstärkta” folkinitiativet

– Regeringens, regionernas och kommunernas planer för den deltagande demokratin

– Lansering av den nya nationella plattformen för demokrativägledning

– Tillkännagivande av årets pristagare av ”Demokratirosen”

Folkinitiativdagen 2017, Campus Falun – Högskolebiblioteket
13 september 2017. Kl. 13.15 – 17.00.
Anmälan senast 10 september.
Gå till www.folkinitiativ.se och fyll i e-formuläret.
eller maila till: demokratidagen@folkinitiativ.se
Telefon: +46 76 848 73 38

Arrangörer:
Demokratiskolan
Folkinitiativ.se

Rapport från Global Forum on Modern Direct Democracy - November 18, 2016

Hur direktdemokrati gör den representativa demokratin mer representativ.

Rapport från Global Forum on Modern Direct Democracy – November 18, 2016

Det finns många nya möjligheter för att göra det representativa mer representativ – med verktyg för direkt demokrati. Detta var huvudbudskapet i en serie av paneler och workshops under första dagen av 2016 globala forumet på Moderna direktdemokrati, sammanfattar Suresh Nautiyal.

Samtalet i en av de viktigaste sessionern på andra dagen av Global Forum on Modern Direct Democracy (GFMDD) här i Spanien San Sebastian, som också är är Europas kulturhuvudstad i år. Man drog slutsatsen att den representativa demokratin och direkt demokrati är tvillingar och att deras samexistens för varandras tillväxt och utveckling är avgörande i alla
moderna samhällen.

På dagens session var det båda samsyn och olika variationer på temat direkt demokrati. Öppningssession leddes av Joe Mathews, ordförande GFMDD och följande session med temat ”direktdemokrati som en mänsklig rättighet”, leddes av Ms Dunike Agirrezabalaga, en framstående demokratiaktivist i San Sebastian.

Diskussions panel bestod av flera framstående talare. Bl.a borgmästarna från flera europeiska städer, och andra städer i världen till politiska- och direktdemokrati aktivister från USA, Kanada, Österrike, Frankrike, Sverige, Tyskland, Schweiz, Sydkorea, Taiwan och Chile. Tyngdpunkten i diskussionen var hur representativ demokrati och direkt demokrati skulle kunna komplettera varandra och förhållandet mellan de två?

Vad vi menar med när vi säger direktdemokrati och vilka är dess styrka och svagheter? Och frågan om demokrati måste demokratiseras ytterligare ,och om det i så fall är process som ska pågå klösande, eller om det är en fråga som bör ha ett fast och mätbart mål? Dessa frågor var i fokus under diskussionerna. Styrkan och svagheter i direkt demokrati på lokal nivå diskuterades också, och borgmästare från flera städer delade berättelser om demokrati med människor från olika delar av världen.

Läs fortsättningen på People 2 Power >

klein_bk_vk

 

 

 

Global Forum on Modern Direct Democracy

LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy

Se LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy
Donostia / San Sebastián (Spanien) 16-19 November.
200 representanter från mer än 30 länder kommer delta i det fyra dagar långa evenemanget

Tre huvudteman

  1. Städer som drivkraft för lokal demokrati
  2. Mediernas roll i direktdemokrati
  3. Brexit folkomröstning och utmaningarna för direktdemokrati .

Följ eventet:

Seoul Democracy City! Input by Mayor Park Won-Soon

This contribution to the 2016 Global Forum by the Seoul Mayor offers a fascinating insight into the making of a Democracy City of more than 10 million people. It’s part of a global effort to revitalize people power from the local level.

Demokratidagen-2016-5

Sammanställning av Demokratidagen 2016

Mot en starkare demokrati – mer digitalisering och mer direkt demokrati

15 september i Europahuset samlades experter, forskare, journalister, tjänstemän och demokratiutvecklare från Sverige och andra länder.
Temat var ”mot en starkare demokrati”, och syftet var att skapa debatt och ge perspektiv på demokratifrågan.

Det var en spännande och givande dag. 120 deltagare och full aktivitet. På eftermiddagens workshop formulerades en rad demokratipolitiska reformförslag som nu har skickats till Kultur och- Demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

”Deltagande demokrati” är ett nytt politikområde som har kommit lite i skymundan. Men det händer mycket en del på området och märks att demokratifrågan börjar tas på allvar. Mycket är på gång den närmsta tiden, och det verkar som om de flesta är överens om att det går mot mer digitalt och mera direkt demokrati.

Närmsta året kommer partierna att diskutera Demokratiutredningens förslag om bl.a folkmotion, demokratiportal, med mera. Därför är det är viktigt att vi håller debatten levande i fortsättningen. Deltagande demokrati som politiskt ämne behöver lyftas fram så att det blir allmänna känt för alla. Att vara engagerad i samhällsfrågor kan få en ny dimension med de nya demokratiska verktygen.

Arrangörer var EU-kommissions representation i Sverige, Demokratiskolan, Schweiziska Ambassaden i Stockholm och IDEA.

Kort sammanfattning

Här följer en kort sammanställning av dagen. Det är bara mina personliga anteckningar så  komplettera och rätta mig gärna. Maila dina synpunkter till info@demokratiskolan.se

Här kan man se videos på alla tre delar 

Program för Demokratidagen 2016

Gilla Demokratiskolans Facebooksida

Förmiddagen var indelad i tre delar. Den första handlade om ”Internationella utmaningar för den deltagande demokratin”. Den andra handlade om ”Aktivt medborgarskap i Europa – utopi eller verklighet?”, och det tredje handlade om ”Deltagande demokrati i Sverige – Låt flera forma framtiden” 

Workshop – Hur ska vi förbättra demokratin

Demokratidagen-2016-3

Deltagarna jobbar med förslag på hur man kan förbättra demokrati

Eftermiddagen ägnades åt en workshop kallad ”World Cafe´” där alla deltagare medverkade. Målet var att diskutera fram konkreta förslag för att stärka den deltagande demokratin. Alla förslag las ut för omröstning och de tio bästa förslagen sammanställdes och kommer överlämnas till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Tio-i-topp förslagen på demokratiförbättringar

DEL 1

”Internationella utmaningar för den deltagande-
demokratin”

Demokratidagen-2016-6

Huvudtalare var Yves Leterme, Secretary General, International IDEA.
Panelen bestod av : Lawen Redar, Member of the Swedish Parliament (S), Lena Ag, Secretary General, Kvinna till Kvinna, Keboitse Machangana, Director Global Programs, International IDEA, Ludvig Beckman, Deputy Head of the Department of Political Science, Stockholm University. Moderator var: Annette M. Fath-Lihic, Senior Programme Manager Electoral Processes, International IDEA

Yves Leterme, Secretary General, International IDEAPanel:Pratade om att utsikterna för deltagande demokrati ser bra ut och att social media har en viktig roll i detta. Det är en snabb utveckling som kommer ändra det politiska arenan. Dels kan medborgarna resa egna frågor, och de kan dessutom följa politikerna i detalj: Det ger politikerna möjlighet att skapa egna agendor och kommunicera direkt med sina väljare och skapa ett personligt följe av väljare som delar åsikterna. Politiken blir närmare. Men det finns också risk för desinformation och att det missbrukas av krafter som vill skapa opinion i till deras favör.

Lawen Redar, Member of the Swedish Parliament (S),
Talade om att demokrati är det ger ett arv och att det är ett stort problem med resignation och proteströster. Det beror på brist av makt. Folk känner inte att de kan påverka sina liv, sina pengar, och de upplever ojämlikhet i samhället. Politiken täcker mindre och mindre områden.Deltagande demokrati som i Schweiz minskar risken för extremism.
Vi måste ge folket verktygen så att de kan delta bättre.

Ludvig Beckman, Deputy Head of the Department of Political Science, Stockholm University. Ludvig talar om tre reflektioner på referendums (rådgivande folkomröstningar)
1 – I Sverige är det få folkomröstningar, i Schweiz är det ca 600 per år, i USA ca 5000 per år.Det är inte säkert att referendum är lösningen. Referendum ökar dock alltid demokrati
2 – Det finns olika fundamentala referendums. Dels de som är initierade av politikerna, och dels de som är initierade av medborgarna, sk folkinitiativ. Men i Sverige har vi mest har mest folkomröstningar som är initierade av regeringen. Det brukar vara problem.
Han gav exempel där Napoleon och Hitler, också använde referendum. Sedan pratade han om hur värdesätter vi demokrati generellt och sa att det finns tre sätt att värdesätta:
1 – Att verkställa folkets vilja. Om det är den främsta anledningen så är referendums en bra metod.
2 – Demokrati ger stabilitet både ekonomiskt, militärt och socialt.
3 – Demokrati manifesterar politisk rättvisa. Distribuerar politisk makt jämlikt

Lena Ag, Secretary, General, Kvinna till Kvinna,
Talade om problem med demokratin: kvinnor ofta blir offer för smutskastningskampanjer. och uteslutna från beslutsprocesser.
Ett annat problem för demokratin är att det skapats 90 nya lagar på grund av terroristsituationen, problemet är att dessa lagar också inskränker civilsamhällets organisationer.(NGOs). En positiv sak för demokratin är att i Afrika har det utvecklats organisationer som stärker kvinnors rätt och position. Ett bra exempel på det är Liberia Women’s situation room, som har blivit en succé som har adopterats av flera afrikanska länder. Det stärker demokratiska processen.

Keboitse Machangana, Director Global Programs, International IDEA.
Pratade om att sociala media är en viktig plattform för demokrati. Får de som är exkluderade i byarna i Afrika är det viktigt att de ska kunna uttrycka sig. Och sociala media är ett bra verktyg för dessa människor att nå ut med sina åsikter och bli hörda.

Frågor till panelen:

Hur kan man få fler att delta?
Ludvig: Frågan är inte om det är odemokratiskt utan hur vårt koncept av demokrati fungerar. Vi har ett liberalt ideal och den normativa värdegrunden krockar med demokratirösten. T.ex så röstade inte grekerna i Athen bara om bra saker. De röstade t.ex om vilka de skulle mörda
Lena Ag: Det är för få kvinnor i parlamenten. Varför? Två anledningen: 1 – kvoteringar. Det fungerar. Det är ett sätt at få in fler kvinnor. 2 – En aktiv feministrörelse är det mest effektiva för att få genom den agendan. Människor måste organisera sig för förändring.
Keboitse Machangana: Alla frågor är politiska. Man kan inte separera frågor från varandra.
De har skapat ”Kvinnors manifest”. Det är ett koncept som fungerat bra. Det har ökat deltagande för kvinnor i politiken i Afrika.

DEL 2
”Aktivt medborgarskap i Europa – utopi eller verklighet?”

Demokratidagen-2016-2

Huvudtalare var Maria Strömvik (tbc), docent vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund och regeringens utredare ”EU på hemmaplan” (SOU 2016:10)

Panel: Eva Sjögren, direktör, Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS),
Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige,
Erik Windmar, ämnesråd Statsrådsberedningens EU-enhet.
Moderator: Johan Wullt, kommunikationschef, EU-kommissionens representation i Sverige.
”Kunskapsnivån om EU som demokratiarena är allt annat än godkänt”, förklarade Maria Strömvik, docent i Statsvetenskap i Lund regeringens utredare ”EU på hemmaplan”, och specificerade: ”Endast en av tre lärare i statsvetenskap vet vilka lagstiftande institutioner det finns i EU”.

Maria Strömvik: ”Ökat avstånd mellan väljarna och EU och kunskapsnivån om EU är underkänd”
Hon fortsätter: Aktivt medborgarskap i EU är mycket viktigt. Dagen efter Brexit så var den mest googlande fråganr ”vad är eu?”Det visar att behovet av kunskap är oerhört viktigt. Folk vet inte riktigt vad EU egentligen är.Det behövs också en kombination av ett kontinuerligt och välorganiserat offentligt samtal om Europeisks Unionen. Det saknas idag. Men det ska inte bara handla om EU på ”EU nivå”, utan det måste vara på lokal nivå. ”Vad innebär EU för mig som medborgare”. Det finns inte ett europeiskt folk säger statsvetarna, så vi kan inte ha ett samtal.

Men det finns exempel att samla likasinnade kring frågor på lokal, nationell och europeiskt nivå. Så var inte bara pessimistiska. Vi ska inte bara vara helt negativa.
Den som vill vara aktiva – de försöker ofta att vara aktiva, och det finns möjligheter inom EU om man verkligen vill. Vi gjorde ett experiment  med elever .OM man letar information så hittar man information. ”De som söker kommer finna”. Men problemet är att det inte finns offentliga samtal.
Svensk media är dåliga på att rapportera om EU. Det är kriserna som gäller ger fler klick, inget om löpande arbetet som sker hela tiden. Media fokuserar på lönsamhet mer än samhällsnytta.

Men det är kunskapsbrist om EU. Hälften av lokalpolitikerna säger att de kan så lite om eu att de inte kan prata om det. Endast en av tre lärare i statsvetenskap vet vilka lagstiftande institutioner det finns i EU. Det blir ett moment 22 problem.
Dessutom tar lärarna på gymnasier tar upp sånt de ser i media som på lektioner om samhällskunskap.

Ökat avstånd mellan väljarna och EU

Panelen kommenterar:
Alla instämmer att kunskapsnivån är låg. Vad ska man göra åt det?
Katarina Areskoug Mascarenhas: Man inhämtar inte information om man inte har någon användning av dem. 2/3 av alla beslut i kommuner är påverkade och hänger ihop med EU direktiv. Därför är lokala samtal mycket viktigt. Kommissionen i Sverige jobbar med nyhetsbrev och seminarier.

Eva Sjögren: Bra med åtgärder, men det måste vara lätt att hitta information i Sverige. Det är lättare i  Bryssel än i Sverige, pga att det finns mycket vetenskapsdriven rapportering av EU där.

Johan Wullt: Det politiska samtalet – är det för lite politisk debatt inom EU?
De samtal som sker är ofta de som är drivna av omvärldsfaktorer, sånt som toppar nyheterna, som vi talade om tidigare. Ett problem är många frågor är sammanvävda, tex kan ett EU-direktiv också ha nationellt handlingsutrymme. Det är svårt att bena ut frågor så de blir enkla.

Katarina AreskougSenaste året har dominerats av flyktingfrågan och Brexit. Svårt med intresse. Om man är ute i tid kan man engagera intressegrupper. Exrtrerna intressenter i civilsamhället kommer in för sent. Redan när kommissionen förbereder beslut bör man lägga ut info.

Erik Windmar: Eu gör många bra saker också, och det borde komma fram. Inte bara Brexit och problem.Stor skuta att vända. Men det pågår mycket aktivitet i regeringskansliet.

Moderatorn Johan Wullt:
Det borde finnas konkreta medlen för direktdemokrati. Folkomröstningen i Holland. Det får konsekvenser när man bryter ut en liten fråga ur ett större sammanhang. Ett annat problem är att en liten klick får mycket att säga till om det är lågt valdeltagande i en folkomröstning.

Eva Sjögren svarar: Det finns en anledning att vi har representativ demokrati, men det behövs utvecklas så att fler kan delta aktivt och samspela med de valda politikerna.

Katarina Areskoug MascarenhasKomplexa frågor är svåra att folkomrösta om. Tex att det tar flera år att skapa lagstiftning men en enda dag att rasera det på grund av att folk är allmänt missnöjda, och egentligen inte röstar på själva frågan utan reagerar mot de som styr när de får en chans. Har man sällan folkomröstning gör att folk svarar på en annan fråga. De svar ofta nej vad det än gäller.

Eva Sjögren: Problemen med folkomröstningar är att politiker inte pratar om dem i valrörelsen.
Erik Windmar: Det handlar mycket om kompromisser. Svårt att folkomrösta om det.
Eva Sjögren: Under min studie träffade jag en del kommuner som sa att de lyckats påverka beslut i EU. De var stolta över detta. Jag frågade hur de kommunicerade det med väljarna. De svara de att det inte gör gjort det pga att folk inte förstår, folk gillar inte EU och det kan ge mig dåliga odds i nästa val om jag är en ”sån som pratar om EU”. Det är ett stort problem och vi är tillbaka på at det behövs mer samtal om hur EU påverkar på lokal nivå. Ett konkret exempel är frågan om kollektivavtal och offentligt upphandling. Det finns inga EU direktiv som styr detta. Är det viktigt att företagen har kollektivavtal för att få lämna anbud? Varför blir inte det en valfråga i kommunalvalen? Ingen ifrågasätter. Problemet är att poltikarna inte känner till reglerna. Politikerna har tolkningsutrymme men vet inte om det. Det är anmärkningsvärt.

Moderatorn Johan Wullt:  Vi (EU-kommissionens representation i Sverige) jobbar med att bryta ner EU frågor till lokalpolitik så det blir begripligt, tex vad innebär ett beslutet för busschaufförerna etc, etc

Publikfrågor:
Har massmedias ekonomiska problem (tidningsdöden) inverkat på bevakningen av EU frågor?
Panelen: ja. det är ett problem.

DEL 3
”Deltagande demokrati i Sverige. Låt flera forma framtiden”

Demokratidagen-2016-5

Huvudtalare: Olle Wästberg regeringens utredare för ”Låt fler forma framtiden!” (SOU 2016:5)
Panel: Lena Langlet, demokratisamordnare, Sveriges kommuner och landsting, Niklas Nordström, kommunstyrelsens vice ordförande Luleå (S), Felix König, politiskt sakkunnig hos kultur- och demokratiminister Alice Bah KunkeMaria Graner, generalsekreterare, Folkbildningsrådet.

Huvudtalare var Olle Wästberg, som leder den stora svenska demokratiutredningen ”Låt flera forma framtiden”
Demokrati ska gälla lika för alla men segregationen visar demokratiklyfta. Valdeltagandet skiljer i Stockholm  på 55% mellan Tensta och Bromma. Unga utlandsfödda unga gör mindre för att påverka politisk beslut. De gör inget för at de inte blir lyssnade till.
Bara 20% av svenskarna anser att de har möjlighet  att påverka politiken mellan valen.

Tendensen i samhället är att folk blir med i parti om någon ber om det. Granne, arbetskollega och liknande. Det är viktiga att det finns organisationer och satsning i de områden som har lågt valdeltagande.

Partierna tänker ofta att de ska engagera de som är mest benägna tt gå med. Men det blir en ond spiral om de bara plockar ”lågt hängande frukt”. Det måste satsa på att få med alla.
Det finns många problem med demokratin i Sverige. Till exempel är det långt mellan valen, fyra år.
Partierna förlorat i miljon medlemmar sedan 80-talet. Bara 100.000 personer som är medlemmar  i partier. Man ser också att dessa personer är likadana. Förut var de mer karaktäristiska.
Alla partier suger upp partistödet centralt. Demokratiutredningen föreslår översyn av partibidragen.
Ett annat problem är at vi har en situation med kraftig polarisering. Hur ska folk kunna känna att att de blir lyssnade på utan at behöva vända sig till extremism och populism som Donald Trump?

Några exempel på pragmatiska förlag från Demokratiutredningen för att stärka demokratin i Sverige:

  • Ett problem är att 90% av fullmäktigeledamöter anser att de inte har något att säga till om. Vilket leder till att allt fler vill hoppa av. Det är viktiga för demokratin att ha många aktiva fritidspolitiker i kommunerna
    Demokratiutredningen vill därför stärka kommunfullmäktiges ställning.
  • Ett centralt förslag är den så kallade ”Folkmotionen”
    Det går ut på att skapa en demokratiportal på internet där alla ska kunna lämna medborgarförslag på nationell nivå, dvs till riksdagsnivå. Om en 1% av folket stödjer ett förslag så kommer förslaget att väckas spm en motion i riksdagen.
    Det har vi plankat rakt av från Finland, där man har ett sånt systen sedan länge. Det char bland annat gjort att Finland fick samkörande äktenskap som började som folkmotion
  • Demokratiutredningen vill ha rådgivande folkomröstningar i kommunerna som det är nu (Folkinitiativ), men föreslår att folk ska kunna samla in namnunderskrifter elektroniskt på internet.Det gör att man skulle slippa massa problem med insamlingen av namn.
  • Demokratiutredningen vill ha e-omröstningar.
  • Demokratiutredningen vill ha försök med 16 års rösträtt i utvalda kommuner. Finns idag i många länder. Bra erfarenheter från Norge. Det lett till mer kunskap om politiken.
  • Förbättringar för dialoginstitut, som tex ungdomsråd, råd för funktionshindrade, etc.

Panelen:
Niklas Nordström – Luleå (S)Tycker nätet inbjuder till bra möjligheter. Har lyckats göra bra diloger i Luleå. Vi har skapat något vi kallar De kallar det ”utvecklingsplan” som har blivit ett mellansteg mellan översiktsplan och detaljplan. Dvs ett steg där medborgarna är med och utvecklar grundidén från översiktsplanen så att det blir den slutliga detaljplanen. Något som funkar mycket bra.

Jag är dock kristik mot förslaget med folkomröstningarna. Det blir problem om man kan gå snabbt in och ut i frågor. Jag tror det det är viktigt att skapa engagemang för at gå med i politiska partier. Hur får man en koppling så att få det blir attraktivt att gå med i partierna?
Om man folkomröstar sönder, så kommer det inte att vara attraktiv att var med och ta ansvar för helheten genom. Ingen får ansvar och det minskar intresset för partipolitiken
Unga som vill engagera sig sitter bara och tar emot folkets korta protestfrågor.

Anders Nord – SKL: I vårt remissvar är SKL lite kritisk mot vissa förslag. Vårt uppdrag är att utveckla dialoger för våra medlemmar som är kommunerna. Det kan göras på flera nivåer, tex genom sk medborgarbudget.
Folkinitiativ (kommunala folkomröstningar initierade av medborgarna) är ett annat verktyg som blivit ett protestverktyg. Ofta beror det på att folket har kommit in för sent i beslutsprocessen. Man upplever att man bara kan påverka ”fägen på huset” men själva beslutet om att bygga huset är redan taget. Politikerna måste lära sig att säga att ”hej medborgare – vi är genuint intresserade av er och vad ni tycker”

Maria Graner – Folkbildningsrådet: Hur ser ni inom folkbildningen på detta med deltagande demokrati? Vi diskuterar rollen om att stärka och utveckla demokratin. Vi jobbar med frågor som: Hur funkar det? Hur följer vi uppe det? Det ger mycket hopp? Mkt vilja. Vi ser när vi är på plats ute i studieförbundens verksamhet att många vill vara med och påverka och att många vill ha verktyg för detta. Olle Wästberg inflikar att studieförbunden har många lokaler som kan användas för ändamålet, men att folkbildningen kan göra mer.
Maria Graner: Vi har inte idag någon generell lösning för deltagande demokrati, men vi kommer jobs på det. Folkbildningen är decentraliserad i sin struktur så mycket ligger där ute bland förbunden. Svårt att rulla ut centralt.

Moderator Bruno Kaufmann: Hur jobbar ni med alla förslagsöm kommer in?
Felix König: Det som nu tar vid med Demokratiutredningens förslag är en diskussion mellan partierna. Hur skapar vi balansen mellan partiernas vilja och deltagande demokrati? Miljöpartiet är positiva, men alla partier behöver säga sitt.

Olle Wästberg: Det är bra att kunna formalia för att kunna driva föreningar, men det det handlar om att hitta nya former för engagemang i dagens moderna samhälle. Det finns ett samband mellan vad folk gör på nätet och IRL. Ungdomar startade tex namninsamlingar på grund av att det började med en facebookgrupp. Det är viktigt att stat och kommuner börjar använde dessa verktyg.
Det är viktigt att komma ut till medborgarna och få igång ett engagemang tidigt i processerna, innan besluten fattas.

Det är viktigt att staten undviker grus i maskineriet med namninsamlingar till kommunala folkomröstningar. Skapar misstroende mot politikerna när det blir byråkratiska problem. Det kan invikas genom att använda internet för det ändamålet.

Anders Nord – SKL:  Vi måste ha en nationell digital identitet. Annars kommer det inte fungera.Felix König: Demokratin är inte färdig, den måste utvecklad i takt med samhället.

Länk till Demokratiutredningens hemsida
Se hela samtalen på video.
Rätta gärna om vi citerat fel: info@demokratiskolan.se

Deltagarna på Demokratidagen 2016

Demokratiskolans kommentar:

Nyckelorden är dialog och information
Det har varit en konstruktiv och aktiv diskussion på Demokratidagen. Det märks artfrågan om deltagande demokrati börjar få fotfäste i politiken. Det är också tydligt att det finns problem at lösa och att det inte påkommer bara lätt. Dels finns praktiska problem med att få ut kunskap och skapa engagemang, men det finns också ideologiska skiljaktigheten.

Okunskapen om den politiska processen bäddar för desinformation och ökar lobbyismens inflytande.
Välorganiserade grupper med resurser får oproportionerlig stort inflytande över politiker och opinion och kan ganska lätt ”äga en fråga”. Det är ett klimat som gör det enkelt att plantera in värderingar och skapa opinion gynnar dem. Mer deltagande demokrati gör det svårare för egenintressen att sätta politiska agendor.

Demokratiskolan vill att det satsas mer på så kallad ”open data”
Myndighetens information bör  göras tillgänglig för alla medborgare via internet. Det kan vara en del av lösningen. Här har folkbildningsrörelsen en viktig roll att spela. Det behövs sätt som gör att folk kan lära sig att använda den informationen.Mer om det kommer i Demokratiskolans förslag längre fram i höst

Demokrativerktyg kan lätt bli blivit protestverktyg istället för för utvecklingsverktyg.
Ett allvarligt problem är att demokrativerktygen som finns sedan några år tillbaka, ofta har skapat mer splittring mellan politiker och invånare än samförstånd sög samarbete
Ett tydliga exempel på det är ”Lagen om det förstärkta folkinitiativet”. Det är en lag som sedan 2011 ger alla rätt att starta en folkomröstning i sin kommunerna om man samlar in 10% av invånarnas namnunderskrifter. Det har startats över 100 folkinitiativ, men ytterst få har landat i att invånarna fått som de velat. De flesta fall har varit sådana frågor som politikerna redan tagit beslut om och som folket vill upphäva. Tex skolnedläggningar.
Ett problem är att detta ligger till grund för hur

Aktuella projekt inom Demokratiskolan
1- www.medborgarpanelen.se (under konstruktion) är en tjänst för att skapa mer representativa och relevanta medborgardialoger. Tänket är att det ska vara möjligt att skapa dialoger som initierade av medborgarna själva, men som ändå uppfyller kommunernas krav på dialoger.
De flesta dialoger som görs idag är på initiativ av politikerna i kommunerna. Fördelar med medborgarpanten är att den är tänkt att förenkla dialogprocessen. I och med att alla som är med i panelen är sorterade efter demokratiska och sociografiska segmenteringsvariabler blir det lättare att få en dialogpanel som är representativ. Genom medborgarpanelen ska man kunna sortera deltagare efter hur pass berörda de är av specifika frågor som är aktuella fr dialog

2 – www.folkremissen.se (under konstruktion). Ett projekt som ska ta tillvara på den demokratiska rättigheten för alla att svara på statens remissförfrågningar. Verktyget är tänkt att samla in och strukturera åsikter från föreningar, intresseorganisationer och privatpersoner. Detta lämnas sedan in som remissvar från folket.

3 – Demokraticentrum. Demokratiskolan jobbar för att skapa ett koncept för möten i Biblioteken där politiker, föreningar och medborgarna regelbundet kan föra en aktiv dialog.

4 – Ett sammanhållet koncept för studiecirklar. Folkbildningen och studieförbunden har en buktig roll i den nya deltagande demokratin. De har också som främsta uppdrag att främja demokratins utveckling. Studieförbunden har även goda praktiska möjligheter att skapa en infrastruktur aktiv deltagande demokrati.

 

Demokratidagen 2016

Välkommen till Demokratidagen 2016

Demokrati – temadag om möjligheterna, begränsningarna och framtidsperspektiven för det deltagande folkstyret och det aktiva medborgskapet i kommuner, landsting, Sverige, Europa och världen.

Hur kan vi åstadkomma ett mera aktivt och ansvarstagande medborgarskap? Välkomna att vara med och ta fram svar under detta heldagsseminarium på Europahuset i Stockholm. Målet är att ta fram förslag som möter dagens utmaningar och bidrar till en mera deltagande demokrati.

Med inlägg och tankar från ledande politiker, forskare och representanter för det civila samhället som inspiration kommer vi att samtala om starkare länkar och kontaktytor mellan individer och institutioner, både lokalt, regionalt, nationellt och transnationellt.

Temadagen fokuserar på att höja förståelsen och kunskapen kring ett lite undanskymt politikområde, demokratipolitiken. Det gör vi tillsammans med deltagare från både förvaltning, media, politik, högskola, näringsliv och civilsamhälle. Tillsammans ska vi identifiera de viktigaste demokratipolitiska reformerna framöver.

Under förmiddagen blir det tre delseminarier, som vart och ett tar upp en politisk arena. Den globala, den europeiska och sedan Sverige med staten, landstingen och kommunerna. Eftermiddagen ägnas åt arbetsgrupper, där morgonens förslag diskuteras och en avslutande omröstning kommer att äga rum kring de prioriterade åtgärderna.

Temadagen länkas till två stora demokratiutredningar som presenterades under våren: Låt fler forma framtiden (SOU2016: 5) och EU på hemmaplan (SOU2016: 10). I båda fallen väntas nu en proposition från regeringen kring konkreta reformer för att stärka upp den deltagande demokratin.

Demokratikonferensen är ett samarbete mellan EU-kommissionens representation i Sverige, International IDEA, Schweiziska Ambassaden och Demokratiskolan vid Studiefrämjandet.

Program

Från kl. 8.00 – Registrering

Kl. 8.30 – Introduction and welcoming words by co-organisers

Katarina Areskoug Mascarenhas, Head of the European Commission Representation in Sweden, Bruno Kaufmann, moderator, Thomas Larsson, project manager, Demokratiskolan and Christian Schoenenberger, Ambassador of Switzerland to Sweden.

9.00 – From local to global: International challenges of participatory democracy (eng)

Keynote speaker: Yves Leterme, Secretary General, International IDEAPanel: Lawen Redar, Member of the Swedish Parliament (S), Lena Ag, Secretary General, Kvinna till Kvinna, Keboitse Machangana, Director Global Programs, International IDEA, Ludvig Beckman, Deputy Head of the Department of Political Science, Stockholm University.

Moderator: Annette M. Fath-Lihic, Senior Programme Manager Electoral Processes, International IDEA

Kl. 10.00 – Paus

Kl. 10.15 – Aktivt medborgarskap i Europa – utopi eller verklighet?

Huvudtalare: Maria Strömvik (tbc), docent vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund och regeringens utredare ”EU på hemmaplan” (SOU 2016:10)

Panel: Eva Sjögren, direktör, Svenska institutet för europapolitiska studier (SIEPS), Birgitta Ohlsson tidigare Europa- och demokratiminister, riksdagsledamot (L), Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige, Erik Windmar, ämnesråd Statsrådsberedningens EU-enhet.

Moderator: Johan Wullt, kommunikationschef, EU-kommissionens representation i Sverige.

Kl. 11.15 – Paus

Kl. 11.30 – Deltagande demokrati i Sverige. Låt flera forma framtiden.

Huvudtalare: Olle Wästberg regeringens utredare för ”Låt fler forma framtiden!” (SOU 2016:5)

Panel: Lena Langlet, demokratisamordnare, Sveriges kommuner och landsting, Niklas Nordström, kommunstyrelsens vice ordförande Luleå (S), Felix König, politiskt sakkunnig hos kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke, Maria Graner, generalsekreterare, Folkbildningsrådet.

Moderator: Bruno Kaufmann.

Kl. 12.30 – Lunch

Kl. 13.30 – World café: Mot en starkare demokrati i Sverige, Europa och världen.

Gruppdiskussioner om de mest angelägna reformförslagen. Under tre avsnitt om 30 minuter vardera diskuteras de olika demokratiarenorna -lokalt, regionalt, nationellt och transnationellt.

Kl. 15.10 – Paus

Kl. 15.30 – Presentation och sammanfattning av eftermiddagens gruppdiskussioner

De tio främsta reformförslagen sammanställs, publiceras på medarrangörernas webbsidor och lämnas över till demokratiminister Alice Bah Kunhke.

Demokratikonferensen samarrangeras av EU-kommissionens representation i SverigeInternational IDEA, Schweiziska Ambassaden i Sverige och Demokratiskolan vid Studiefrämjandet.

Datum: torsdag 15 september
Tid: kl. 08.30 – 16.00  (registrering och kaffe från kl. 08.00).
Plats: Europahuset, Regeringsgatan 65, plan 2, Stockholm
Anmälanhttp://bit.ly/28MM8nL senast fredag 9 september.
Avgiftsfritt. Fika ingår.
Konferensen kommer att hållas delvis på engelska.

Välkommen!

Kurs i föreningskunskap

Gratis kurs i hur man driver en förening.

Föreningen är ett av demokratins viktigaste verktyg. Nu kan du som medlem i Demokratiskolan gå en gratis kurs i föreningskunskap. Det är ett samarbete mellan Demokratiskolan och Studiefrämjandet.

Det är en grundläggande utbildning i föreningskunskap. Vi går tillsammans igenom föreningens grunder, stadgans betydelse, årsmötet, styrelsemötena, hur man skriver protokoll, vilken funktion de olika styrelsemedlemmarna har och föreningsspråket.

Kursinnehåll i korta drag:

  • Årsmötets funktion, rättigheter och skyldigheter
  • Styrelsens beslutskompetens och beslutens giltighet
  • Beslut, avtal och lag – vad gäller?
  • Styrelsens juridiska ansvar för fattade beslut

Tid: 5 april + 12 april, 18.00-21.00
Plats: Brygghuset, Norrtullsgatan 12 N, Stockholm
Ledare: Annika Hamilton
Anmälan senast 21/3. Anmälan är bindande.
Kursavgift
Kostnadsfritt för våra medlems- och samarbetsorganisationer. Övriga 1.500 kr/person
ANMÄL DIG HÄR

Är du inte medlem i Demokratiskolan kan du bli det här.
Det är kostnadsfritt och går på 30 sekunder.

Demokratiutredningen

Kort sammanfattning av Demokratiutredningen

Demokratiutredningens slutbetänkande.
Seminarium i ABF Huset 18 januari 2016:

Idag lämnar Demokratiutredningen sitt slutbetänkande till regeringen. Den innehåller en rad förslag för att förbättra demokratin i Sverige. Grundtanken är att folk ska kunna påverka politiken även mellan valen. Det nuvarande systemet fungerar ganska dåligt enligt bl.a Olle Wästberg som är ordförande för utredningen

Demokratiutredningen. Det låter som ytterligare en tråkig statlig utredning för att politikerna ska kunna skaffa sig i alibi i demokratifrågan. Med faktumet är att 2014 års Demokratiutredning – som avslutas idag – faktiskt har en hel del ganska vågade förslag och dessutom riktar skarp kritik mot Sveriges demokratiska system. Det här den utredningen handlar inte om hur konstitutionen ska fungera utan har fullt fokus på folket inflytande mellan valen. Det kallar det för ”mellanvalsdemokrati”.

Läs mer