Direktdemokratin i Tyskland är annat än populism

Resuméer av några artiklar ur #4 av mdmagazin

Dags för beslutande folkomröstningar

Två själar bor, ack! i mitt bröst…..
I den ena själen är jag privatperson, kör ofta för fort på Autobahn, flyger jorden runt, äter gärna kött och köper helst varje dag något nytt plagg. Ja, som konsument är jag helt igenom egoistiskt benägen.

Å andra sidan är jag medborgare och tar gärna parti för det allmänna bästa, är för hastighets-begränsning på Autobahn, ställer upp för inskränkning av koldioxidutsläppen, är mot mass-djurhållning, för rättvisa löner och för skonsam hantering av resurser.

Mitt problem är bara att jag som konsument 24 timmar om dygnet uppfordras och i min egoism blir hetsad att konsumera saker. Som medborgare blir jag emellertid understimulerad – precis vart fjärde år får jag ta politiskt ansvar och sätta ett kryss. Nu vill jag mera. Nu måste jag åter vänta 3 år och 364 dagar. Det är en obalans, som snarast måste hävas.

Därför har vi nu på valvakans kväll startat den landsomfattande kampanjen ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” I koalitionsöverenskommelsen, oberoende av vilka partier som skriver under den, läses dessa meningar:

”Regeringskoalitionen strävar efter en grundlagsändring, där folkinitiativ, medborgarbegäran och beslutande folkomröstning införs i hela landet. Dessa utforma efter förebild från delstaterna. Koalitionen framlägger motsvarande förslag inför Förbundsdagen.”

Hur vi ska genomföra det? Alla tillsammans! Vi samlar i ett stort förbund in underskrifter för vårt krav. En underskriftslista bifogas. Var med och hjälp till! Skriv redan idag under på listan eller on line på www.volksentscheid.de och be era familjemedlemmar, vänner och bekanta att göra det samma genast!

Vem som än ska regera oss ska upptäcka att vi medborgare bara låter oss regeras, om vi får spela en kontinuerlig roll i demokratin.

Därför, kom med och stöd våra aktiviteter!

Er
Claudine Nierth

Tio veckor för folkets beslut

Var och en kan hjälpa till!

”Då kan ju varenda apa vara med och bestämma, även jag!” skrattar damen och tittar i den 2,6 gånger 4 meter stora spegeln över vilken det står skrivet ”… vem bestämmer i hela landet?” Ja precis som i valen skulle också var och en kunna medverka vid beslutande folkomröstningar.

Det är vitsen med demokratin; en genial uppfinning. Var och en får besluta, varje röst räknas för lika mycket. Denna jämlikhet visar sig särskilt vid val och omröstningar. Så står det också i grundlagens artikel 20.2. Men omröstningar fattas oss fortfarande. De är ett icke uppfyllt upp-drag i grundlagen, som ännu idag inte genomförts av Förbundsdag och Förbundsråd.

Till aporna passar emellertid också den graffiti, den som ”banan-sprayaren” benämnde konstnären Thomas Baumgärtel utfört enbart för Mehr Demokratie: ”Utan medbestämmande är allt bananas”. Man kan också förstå det så att utan medbestämmande gör vi oss till apor eller görs till apor.

Många människor har upplevt valkampen som ett apspel. Någon allvarlig diskussion om ämnena ägde knappast rum. Det handlade om vem som kan regera bättre, vem som ser bättre ut eller om med vem koalition kan bildas. Nej, detta val var ingen demokratins högtid, det var mer en pliktutövning. Och människor märker det.

Missförstå mig inte, jag gick och röstade. Vart fjärde år tutas det i mig hur viktig jag är, och sedan spelar jag ingen roll mer under fyra år. Jag är i alla fall en del av den suveräna makten? Fram till valet ställde man sig in hos mig och nu ska jag beskåda, hur ett fåtal ska besluta om min framtid?

Den här gången vänder vi på steken. Vi säger till de framtida regerande hur de ska företräda våra intressen och vad som ska stå i koalitionsöverenskommelsen. Alla gemensamt; den 24 september startade kampanjen ”Nu är det dags: Beslutande folkomröstning i hela landet”. Bara om också ni medverkar, kan den lyckas!

Vad har vi hittills uppnått och gjort?

CSU har i sin bayerska plan givit en garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning. Det vill säga att partiet i vart fall vill förankra denna punkt i koalitionsöverenskommelsen.

SPD, de Gröna, FDP, Vänsterpartiet och AfD kräver direktdemokrati i sina val- och grundläggande program. CDU står med sin avvisande hållning alltså ensamma.

Vi har fört mer än 80 samtal med politiker eller partier, föra att vinna dem för landsomfattande beslutande folkomröstning.

Vi har besökt mer än 70 valkretsar med vår jättespegel och/eller organiserat podiumdebatter.

Redan nu stöder 22 organisationer våra krav på landsomfattande folkinitiativ, medborgar-begäran och folkomröstning. Fler organisationer som Greenpeace eller Der Paritätische kommer att ansluta till kampanjen.

Vad har vi att komma med?

Vårt krav

Regeringskoalitionen ska sträva att ändra grundlagen så att folkinitiativ, medborgarbegäran och folkomröstning införs på landsomfattande nivå. Detta utformas enligt delstaternas förebild. Koalitioner väcker motsvarande fråga i Förbundsdagen.

Underskriftsinsamling

Dessa krav kan den kommande koalitionen direkt ta in i sin överenskommelse. För detta samlar vi in underskrifter, minst 100 000, ännu bättre 500 000, kanske till och med fler. Från samtal med partierna vet vi att vi måste underbygga vårt krav med ett stort antal namnunderskrifter. För detta behöver vi ert stöd! På sidan www.volksentscheid.de kan ni underteckna on line. Var vänliga att hänvisa till kampanjen per e-mail, Facebook, Twitter, Instagram och överallt annars.

Tidsrymd

Kampanjen startade den 24 september och kommer att fortvara till slutet av koalitionsförhandlingarna.

Aktiviteter

Vi kommer åter att gå ut offentligt. Vi arbetar tillsammans med konstnärer som Thomas Baumgärtel (banan-sprayare) och Ingo Bracke (ljuskonstnär), Mehr Demokratie och OMNIBUS für direkte Demokratie men också enskilda medlemmar blir kreativa och för ut den lands-omfattande folkomröstningen i offentlighetens ljus genom sina nya aktiviteter.

Partner

Vårt förbund växer, redan är mer än 20 partner med från områdena miljö- och konsument-skydd, medborgarrätt och alternativekonomi. TTIP och CETA, men även utvecklingen i Polen, Ungern, Turkiet, USA och hos oss i Tyskland har gjort det tydligt för många att vi måste bekymra oss om demokratin. Den är inte något självklart. Det vi har, måste vi värdesätta. Och vi måste vidareutveckla demokratin; stärka den genom beslutande folkomröstning.

Tio veckor för folkets beslut

Demokrati är inget snabbköp, där vi kan välja mellan Pepsi, Fritz eller Afri-Cola. Nää, vi måste ställa upp för vår demokratiska rätt. Införandet av landsomfattande beslutande folkomröstning är banbrytande grundlagshistoria, det kommer inte av sig självt.

Till koalitionsförhandlingarnas slut, ungefär tio veckor, kommer vi att tala med många människor om beslutande folkomröstning.

Och om hos er många människor i sin tur talar med många andra människor, då samlas många underskrifter ihop. På så sätt kan vi uppnå att media tar upp ämnet med större styrka och att statusen för landsomfattande beslutande folkomröstning ökar i koalitionsförhandlingen.

Det är redan nu säkert att det är ett ämne. Vi har emellertid i vår hand att göra folkets lagstiftning till ett viktigt ämne. Är ni med?

Tim Willy Weber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie, demokratiälskare, make, far, kommunpolitiker)

För komplext för folket?

Demokratin är det bästa medlet att bemästra dagens komplexa värld, finner den schweiziske IT-specialisten Beat Ringger (frågor Neelke Wagner)

Många saker är för komplexa för folket – det är här i Tyskland ett gångbart argument mot direkt-demokratin. Du vänder på det och säger: Nej, i motsats till det lämpar sig demokratin särskilt väl för att hantera komplexitet. Hur har du kommit fram till det?

Jag var sysselsatt som IT-ingenjör i tio år. Hanteringen av komplexitet är en särskild utmaning i IT-projekt, för när lösningarna en gång ska fungera stabilt, så får de inte överskrida ett visst av komplexitet. Det har fört mig till att befatta mig med grundläggande frågor om komplexitet och systemutformning och att slutligen formulera en sats; den optimala komplexitet-satsen. Den säger att varje system kännetecknas av en grad av komplexitet, som är optimal för dess livskraft, stabilitet och anpassbarhet. Om man överskrider detta optimum, sjunker kvaliteten och livskraften hos systemet. Om man underskrider det, förlorar systemet förmågan att anpassa sig till ändrade förhållanden och att bemästra problem – kvaliteten sjunker i alla fall. Denna grundläggande princip kan man även tillämpa på företag.

Varför är demokratin ett bra tillvägagångssätt, att möta komplexitet?

Att uppnå optimal komplexitet kräver en ständig lärprocess, i vilken det hela tiden prövas och efterjusteras. En sådan lärprocess erbjuder demokratin. Det är en mycket bra princip att utforma offentliga system så att de åtminstone för de flesta människor är förståeliga, transparenta och därmed styrbara. Därmed motverkas tendensen att låta system bli över-komplexa. Om man inte tänker på demokratin utifrån struktur, utan från dess kärna, nämligen det anspråk på att alla människor på så bra sätt som möjligt ska kunna vara med och utforma sina samhällsförhållanden, då hör det ständiga lärandet, den ständiga vidareutvecklingen dit. Strukturerna följer då därefter – ty naturligtvis vill vi utforma systemen så att vi förstår hur de fungerar och hur våra beslut har för inverkan. Samtidigt behöver en demokrati en gemensam etisk bas (mänskliga rättigheter) för att stabiliseras. Detta stabiliserar och skapar ordning.

Hur kunde sådana strukturer se ut och hur skiljer de sig från dem vi har idag?

Det är viktigt, att det inte finns några samhälleliga subsystem, som har stark makt över resten av samhället, även om de själva inte är demokratiskt organiserade – som det aktuella fallet är med våra samhällsstrukturer.

När finanskrisen bröt ut 2007, hade komplexiteten hos finanssystemen nått den graden, när ingen längre förstod vad som pågick. Det fanns ett sådant överflöd av finansprodukter, sammanhang, automatiserade IT-styrda processer, som ingen längre kunde genomskåda. Därför upptäckte knappast någon vilken katastrof det banade vägen för Det är ett typiskt exempel på överdriven komplexitet. Man förstår ömsesidigt ingenting och dynamiken förstår heller ingen mer. Ett sådant system är inte längre styrbart. När ett subsystem på detta sätt ingriper i kontrollen eller till och med själv tar över kontrollen, är det ett tecken på att komplexiteten ligger långt bortom sitt optimala läge.

Ungefär så smyger sig varje demokratiskt manipulationsförsök på. Därför är det nödvändigt och även möjligt att demokratisera samhällsprocesserna. Till exempel finansmarknaden; om vi utformar och förstår hela betalningssystemet som offentlig nyttighet skulle vi ha en säker grundval för betalningsströmmarna och kunde stabilisera dem – det är en demokratisk-samhällelig kärnverksamhet, som inte får åligga bankerna. Den måste fungera stabilt, om vi inte vill hamna åter i sådana kriser som 2007/2008.

Särskilt från högerkanten framkastas att de skulle erbjuda enkla lösningar på komplexa problem och därmed reducera oönskad komplexitet.

Jag är inte införstådd med denna framstöt från högerkanten. I stället för att innehållsligt argumentera kring sin position, viker de av på ett sidospår. Högerns kärnkrav är klara; tyskar först, schweizare först, utlänningar är oönskade konkurrenter, de måste ut…… Då måste man diskutera, om det bidrar till lösningen och vad det gör med samhället, när man propagerar för sådana synsätt. Då måste det vara ett meningsutbyte, i stället för att gömma sig bakom före-bråelser, som vore alltför okomplext, alltför demagogiskt. Då måste emellertid vi andra erbjuda okomplicerade lösningar, ungefär som exemplet från arbetsmarknaden, kräva en europa-omfattande minimilönepolitik, som hjälper till att reducera konkurrensen på arbetsmarknaden.

Och hur lyckas vi få in sådana idéer på verksamt sätt i den politiska processen?

Vi behöver idéer och initiativ från civilsamhället, som inte måste genom partiers och organi-sationers filter, utan som får omedelbart uttryck. Då är direktdemokratiska möjligheter mycket viktiga, De hjälper till att politisera processer, som annars äger rum bakom stängda dörrar. De motiverar grupper i civilsamhället att finna egna lösningar och värva stöd för dem. Och insamling av underskrifter för omröstningar och initiativ är nog så ansträngande, men de tvingar till samtal med alla möjliga människor och diskutera deras synsätt med dem.

Finns det något du vill dela med dig för vårt arbete?

Kanske misstar jag mig, men i den tyska diskussionen blir formen skild från innehållet i diskussionen; vi behöver direktdemokrati, och detta är det helt avgörande. Det tycker jag verkar att ta till i underkant. Om man ser, hur detta ämne ockuperas av högerkrafter, blir det klart att direktdemokratin måste innehållsligt kopplas till de allomfattande mänskliga rättigheterna, med målet att möjliggöra ett gott liv för alla människor. Därmed menar jag inte att bara de ‘rätta’ besluten ska träffas. Att vara mot folkomröstningar, eftersom ett Brexit kan komma ut till slut, är en antidemokratisk och elitär hållning som i grunden vill hålla folks inflytande så litet som möjligt. Direktdemokrati är alltid ett vågspel, det måste vi ställa upp på. Men vi måste också ställa upp på att alla människor ska ha lika möjligheter att delta och ha samma anspråk på ett gott liv. Vi måste vända oss mot varje försök att ifrågasätta dessa rättigheter, även om det sker med demokratiska medel. För demokratin kan först utveckla sin kraft, när verkligen alla kan delta verksamt, som påverkas av ett beslut. Nationalism och rasism förstör denna demokratiska kärna.

Beat Ringger (Verksamhetsansvarig för den schweiziska tankesmedjan Denknetz)

Populism och folkomröstningar

Försvagar eller stöder direktdemokratin populismen? En jämförelse.

Direktdemokrati

Sakfrågor

Direktdemokratin gör en debatt saklig, inriktar sig på ett konkret ämne för vilket konkreta lösningar föreslås

Majoritetsfrågan

Direktdemokratin föreslår ett ämne eller en fråga till omröstning och vet först efteråt, hur befolkningens majoritet tycker

Balans, utjämning och kontroll

Direktdemokrati sörjer för att politisk makt finfördelas så att medborgarna och parlamenten vinner i inflytande.

Argumentera och övertyga

Direktdemokrater möter människor på deras nivå och försöker övertyga med argument och inte med skrämseltaktik eller hotelser.

Finna gemensamhet

För att värva förbundspartner för sina åsikter, måste människor börja tala med varandra och understryka det gemensamma.

Långfristiga projekt

Direktdemokratin inser politikens komplexitet, till exempel när lagförslag formuleras. Och processer drar ut på tiden, däför lämpar de sig inte för snabblösningar.

Populism

Person

En mäktig ledare står i centrum och har svar på allt.

Framställa sig själva som majoritetens röst

Populister gör anspråk på att veta vad ‘folket’ tycker, vill eller behöver. ‘Folket’ uppmärksammas inte i sin mångfald och sina olikheter.

Stark man i stället för maktdelning

Populister kräver folkomröstningar som bekräftelse på regeringens politik. Parlament och rättsväsen misskrediteras och försvagas gentemot chefstjänstemännen.

Skapa rädsla och vrede

Populister arbetar med emotioner, sprider hat, ängslan och skräck, målar upp katastrofscenarier.

Prägla fiendebilder

Populismen indelar människor i ”Vi” och ”De” (”De” kan vara politiker, muslimer, utlänningar, HBTQ-personer……)

Förment snabba och enkla lösningar

Komplexa sakförhållanden målas i svart/vitt och gjuts in i enkla paroller.

Vad menas med populism?

En politik som
・nyttjar befolkningens emotioner, fördomar och rädsla för egna ändamål

・erbjuder förmenat enkla och klara lösningar för politiska problem.

I Duden läses:

Populism är en ”av opportunism präglad, folklig, ofta demagogisk politik, som har till mål att vinna massans gunst genom dramatisering av det politiska läget”.

Ideligen heter det att kravet på direktdemokrati skulle vara populistiskt eller gynna populistisk politik och tillbakavisas därför. Ett problem med dessa anklagelser är att alla möjliga fenomen benämns ”populism/populist” – en särskild politisk stil eller visst politiskt innehåll, enskilda personer eller hela befolkningsgrupper. Vad menas över huvud taget med det? Vi har valt den definition, som kommer från Förbundscentrum för politisk bildning. På den baseras ovanstående jämförelse, som visar hur lite populism och direktdemokrati har gemensamt.

Direktdemokrati motverkar snarare populism

Direktdemokratiska förfaringssätt passar illa till populistisk politik. Bara sällan griper populistkrafter till medborgarbegäran som politisk aktionsform. De föredrar andra aktionsformer som demonstrationer, protestmarscher eller aktivitet i sociala media. I anslutning till debatten om flyktingmottagande 2015 har Mehr Demokratie räknat medborgar-begäran mot flyktingkostnader. Det var sammanlagt 33. Däremot räknade Amadeu-Antonio-stiftelsen för samma tidsrymd 291 demonstrationer, som riktade sig mot flyktingar eller kostnader för dessa.

Frank Rehmet (Vetenskaplig koordinator i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Sju kortslutningar av vår demokrati

Hur privatiseringen av Autobahn vispades igenom Förbundsdag och Förbundsråd visar hur centrala kontrollinstanser i demokratin misslyckades.

(Rör interna tyska förhållanden och därför starkt förkortat).

Den första juni 2017 antog Förbundsdagen ett paket grundlagsändringar med syfte att privatisera Autobahn. Dagen efter godkände Förbundsrådet paketet enhälligt. Autobahn bolagiseras med ägandet kvar i staten. Ledningen för det nya ägarbolaget kan nu enligt grundlagsändringen privatisera nybyggnad, utbyggnad, underhåll och drift. Sammantaget innebar lagpaketet den största privatiseringsprocessen i Tyskland sedan Deutsche Telekom börsnoterades.

Detta har stött på brett motstånd. Motsättningarna upphörde faktiskt av tidsskäl. Den som omedelbart efter tillkännagivandet skrev till en folkvald, fick i bästa fall 36 timmar före omröstningen ett tiosidigt förformulerat e-mail som svar. De flesta svarade efter omröstningen.

Avvärjandet av diskussion och genompressningen av beslutet var möjligt genom att minst sju viktiga kontroller i vår demokrati samtidigt misslyckades. I det följande nämner jag dem ”de sju kortslutningarna”.

Kortslutning 1: Lagstiftning och verkställande har smält ihop

SPD-medlemmarna fick bara 24 timmar på sig att utvärdera det jättestora lagförslaget. Tolv veckor efter omröstningen blev det känt att regeringen undanhållit viktig information från de folkvalda. Vid ett projekt på löpande räkning med Autobahn A1 utvecklas sedan längre tid en kostnadsexplosion. En folkvald ur regeringskoalitionen bedömer att om detta framkommit tidigare, hade ändringsförslaget inte fått majoritet. Men Förbundsdagen avstår från att upprepa omröstningen.

Kortslutning 2: Förbundsrådet och Förbundspresidenten misslyckades som kontrollinstans

I många år har de parlamentariska majoriteterna växlat i Tyskland. Delstaterna hade ingen möjlighet att påverka lagförslaget. I början av processen hade 70 ändringsförslag lämnats. Regeringen tillbakavisade undantagslöst dessa. I stället för att vända sig till Förliknings-kommittén lät delstaterna sina krav falla och röstade även igenom ett snabbförfarande. I stället för att ingripa och korrigera accepterade Förbundsrådet grundlagsändringen enhälligt bara en dag efter Förbundsdagen. Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier, som får vägra att skriva under, yttrade allvarliga grundlagsrättsliga betänkligheter mot en punkt i lagförslaget. Trots det skrev han under – med samma orsak som också gjort betänkligheter omöjliga i Förbundsdag och Förbundsråd. Han ville göra vägen fri för andra nyheter i det omfångsrika paketet.

Kortslutning 3: Oppositionspartierna misslyckades

Oppositionspartierna motsatte sig till slut inte regeringsförslaget. Vänsterpartiet och De Gröna röstade mot Autobahnprivatisering i Förbundsdagen, men hade en motstridande inställning i Förbundsrådet. Alla Delstater med grönt och vänster i regeringarna röstade för förslaget.

Kortslutning 4: Facken är inte längre någon tillförlitlig motpol mot privatiseringar

De stora fackförbunden var i början kritiska. Men kort före beslutet offentliggjorde de press-meddelanden, i vilka de tog tillbaka mycket av invändningarna. Ett förbund försökte hävda att privatisering var en fördel för en stor del av de Autobahn-anställda.

Kortslutning 5: Partiernas interna demokrati fungerar inte längre 

Artikel 21 i grundlagen formulerar: ”Partierna medverkar i bildandet av folkets politiska vilja […] deras inre ordning måste motsvara demokratiska grundvillkor”. Dessa grundvillkor får inte längre något genomslag i fungerande demokratiska processer. Beträffande den största grundlagsändringen denna mandatperiod, fanns inget beslut från CDU, CSU och SPD. Eftersom paketet kom till Förbundsrådet bara en dag efter omröstningen i Förbundsdagen, kunde De Gröna och SPD inte ta upp det på sina förbundspartidagar i juni. Därvid hade 33 000 SPD-medlemmar (>7%) undertecknat ett tydligt upprop mot Autobahnprivatisering. Det blev fullständigt ignorerat.

Kortslutning 6: Förbundsredovisningskontorets kontroll misslyckades

I många år har Förbundsredovisningskontoret lämnat kritiska revisionsrapporter om offentlig-privata partnerskap. Det angrep även Autobahnprivatiseringen skarpt i rapporter och ställningstaganden. Fyra dagar före omröstningen kom emellertid ett uttalande, som lät som ett eko av Galileo Galilei. Förbundsredovisningskontoret, vilkas medlemmar åtnjuter en av grund-lagen garanterad oavhängighet likt domare, lät centrala krav falla. Därmed gav det topp-figurerna i Den Stora Koalitionen möjlighet att hävda att deras lagförslag motsvarade krav från Förbundsredovisningskontoret.

Kortslutning 7: Fjärde statsmakten gjorde inget ingripande

Media har misslyckats framför allt under de två veckorna före omröstningen. De hittillsvarande utkasten från förbundsregeringen blev kortfristigt ändrade. Den Stora Koalitionen hävdade att de i och med detta uteslutit privatisering. Vem skulle nu bedöma om detta stämde?. De så kallade ledande media accepterade det snabba och odemokratiska förfarandet. De gjorde inget annat än att återge regeringens uppgifter i ämnet ofiltrerat och kritiklöst. Omedelbart före omröstningen meddelade nyhetsbyrån dpa pliktskyldigast att Autobahnprivatisering nu vore utesluten. Och så beslöt Förbundsdagen om en privatisering, som enligt brett instämmande från ledande media inte alls var någon sådan.

Reparationsförslag: Folkomröstning

Detta samtidiga misslyckande från viktiga demokratiska mekanismer för kontroll och balans kunde inte motverka kampanjen mot privatisering. Men vilka demokrati-elektriker kan reparera detta knippe av skador? När säkringarna bränts av på så många ställen, måste det till en djupgående förändring. Hoppet står till direktdemokratiska element. I Berlin ledde en beslutande folkomröstning till att en delprivatisering av vattenverket togs tillbaka. Privatiseringen av Autobahn avvisas av 63% av befolkningen enligt en Forsa-undersökning. Funnes landsomfattande beslutande folkomröstning redan nu – då skulle detta tilltag krascha rejält..

Karl Waßmuth (Var med och grundade initiativet ”Gemeingut in Bürgerinnenhand” och som ordförande ansvarig för området infrastrukturpolitik)

Nya utlåtanden om TTIP, CETA & Co.

Så snart CETA kommer upp i Förbundsdagen, går motståndet in i en ny runda. Ty vi kan ännu stoppa CETA – och insistera på demokratiska handelsavtal.

Genom de knappa majoritetsförhållandena i Förbundsrådet och talrika författningsrättsliga betänkligheter mot CETA, finns ännu goda chanser att stoppa avtalet från tysk sida. Därutöver vill Mehr Demokratie bidra till att i framtiden utforma handelspolitik demokratiskt.

Förhindra CETA via Förbundsrådet

Om CETA slutgiltigt ska träda i kraft, måste i Tyskland inte bara Förbundsdagen utan också Förbundsrådet rösta för handelsavtalet. Det belade till sist ett utlåtande av statskunskaps-professor Dr. Martin Nettesheim, som sammanställt det för Mehr Demokratie, foodwatch och Campact. Nettesheim är den som har grundligast kännedom om materialet. Han har bland annat författat utlåtanden för olika ministerier och företrätt Förbundsdagen inför Författ-ningsdomstolen gällande ESM-förfarandet.

Uttalandet påvisar att 35 nedlagda eller nej-röster i Förbundsrådet räcker för att fälla CETA. Och så många blir det om Bündnis 90/Die Grünen och DIE LINKE håller sitt löfte och de delstats-regeringar, de är med i, åtminstone lägger ner sina röster. Den nya Jamaika-koalitionen i Schleswig-Holstein har redan lovat det. Detta genom ett framgångsrikt folkinitiativ, som Mehr Demokratie tillsammans med förbundspartner genomförde.

CETA bryter mot grundlagen

Inte bara politiskt utan även författningsrättsligt ger utlåtandet motståndet mot CETA ny näring. Ytterligare påpekanden visar att CETA inte är förenligt med grundlagen, eftersom det sträcker sig långt utöver handelsfrågor. Liksom TTIP eller JEFTA – de planerade handelsfördragen med USA och Japan – betecknas CETA som ”ny typ” av frihandelsavtal. De griper djupt in i EU:s ordning för medlemsstaterna i det att de upprättar ”en ny form av internationell offentlig makt”, skriver Nettesheim i sitt utlåtande. Med inriktning på utrikeshandeln installerar de utomparlamentariska organ på EU-nivå med vittgående befogenheter, utan att medlems-staterna kunnat få något stort inflytande. När det gäller Europadomstolens betänkandet om handelsavtal mellan EU och Singapore, kommer Nettesheim till slutsatsen: ”EU-medlems-staterna förlorar stora delar av sina befogenheter över medborgarrättens utformning, social-, miljö- och näringslivsfrågor. Denna smygande kompetensöverföring är inte demokratiskt godtagbar.”

CETA för upp talrika rättsliga frågor, som ännu inte klarats ut i full utsträckning, även om fördraget från den 21 september skall användas på förhand. Det förblir en öppen fråga vilka beståndsdelar av avtalen kommer under medlemsstaternas jurisdiktion och vilka politiska organ för vilket område ansvaret bärs. ”Det måste säkerställas att CETA-fördragsorgan i de fall, som det handlar om EU-medlemsstaternas jurisdiktion, bara får beslutas med en veto-berättigad tysk representants medverkan”, manar Nettesheim. ”Författningsdomstolen har uppmanats att ta itu med processen om att sätta gränser för den smygande kompetens-överföringen och därigenom skydda de demokratisk-parlamentariska formerna i Förbundsrepubliken Tyskland.

Förfarandet inför Författningsdomstolen

Grundlagsöverklagandet mot CETA lämnade Mehr Demokratie, Campact och foodwatch in i augusti 2016, men utslag från Författningsdomstolen saknas ännu. Det prövas först i huvudförhandlingen, på vilka punkter det omstridda avtalet strider mot grundlagen. Här har Författningsdomstolen redan vid den muntliga förhandlingen om snabbinlagan kungjort, att den tar argumenten för CETAs grundlagsstridighet på allvar. Någon fastställd tidpunkt för huvudförhandling finns ännu inte. det kommer att fastställas senast då det föreligger en tysk ratificeringslag. Därmed dröjer det till åtminstone årsskiftet.

Förfarandet inför Europadomstolen 

Uppenbarligen kommer Författningsdomstolen att be Europadomstolen att klargöra vilka rättigheter medlemsstaterna och vilka EU har, och därefter besluta på denna grund. Det är beroende av denna prövning, vilka delar av avtalet endast EU kan besluta och vilka som behöver alla medlemsstaters ja-röst. Enbart dessa procedurer kommer att bedömningsvis dröja 18 månader. Detta kräver mycket tålamod, men ger också motståndet mot CETA mer tid.

Dessutom har Belgien bett EU-domstolen pröva om investerarskydds-domstolar är förenligt med EU-rätten. Detta steg tog regeringen i höstas för att lugna den belgiska regionen Vallonien, som avvisar CETA på grund av skiljedomstolarna.

Sakläget beträffande TTIP & Co

Sedan Donald Trump tillträdde, vilar förhandlingarna. Visserligen har han några gånger antytt, att han kunde föreställa sig en nystart för förhandlingarna, men ännu har inget hänt. Civilsamhällets starka motstånd mot avtalet på båda sidor av Atlanten försvårar ytterligare för nya förhandlingar.

Det handelsavtal, som planeras med Japan (JEFTA) uppvisar vissa paralleller med CETA. I många stycken upprepar det samma fel. Det förhandlas i hemlighet, det handlar om speciell klagorätt för investerare och regulatorisk sammanjämkning. Parlamentens reglerande rätt skall också här underordnas näringslivets intressen. Ännu står många frågor öppna. Efter fyra års förhand-lingar överenskom EU-kommissionen och Japan den 6 juli 2017, att de är i grunden ense om att de över huvud taget vill sluta fördraget. När det gäller dataskydd och regulatorisk samman-jämkning, har de så här långt inte enats. Och när det gäller investerarskydd framhärdar Japan med en form av privata skiljedomstolar, som är ännu sämre reglerade än de i CETA.

Vid sidan om detta vill EU snarast möjligt underteckna frihandelsavtal med Singapore och Vietnam, likaså fördrag med Mexico, den latinamerikanska frihandelszonen Mercosur, Indien, Kina och Filippinerna, skriver nyhetsplattformen Euractiv. Nya mandat vill kommissionen få för förhandlingar med Chile, Australien och Nya Zeeland. Och inte minst finns TiSA med i spelet, tjänstehandelsavtalet, som det förhandlats om sedan 2013. Så här långt kan man inte vänta sig att dessa avtal kommer att innehålla bättre grundläggande regler än CETA.

Vårt motstånd går vidare – hur kan god handelspolitik se ut?

Motståndet mot de över 20 handelsavtal som är under förhandling måste därför mera ta in demokratin i fokus. Förhandlingarna om avtal av denna sort, måste genomföras transparent och demokratiskt och bevara medlemsstaternas beslutsrätt. De måste stärka demokratin i stället för att försvaga den och sörja för en rättvis handel.

För att utarbeta och sprida konkreta förslag om hur goda handelsavtal skulle kunna se ut, har Mehr Demokratie gått med i förbundet ”Gerechter Welthandel (Rättvis Världshandel)”.

Nicola Quarz (Jurist och medarbetare i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Hamburg: framgångsmodell för transparenslagstiftning

En oberoende utvärdering av Hamburgs transparenslag visar att den knappast ger mer belastning, men stor avkastning.

Efter över fyra års praktisk användning har Hamburgs transparenslag åtminstone övertygat hansestadens förste-borgmästare Olaf Scholz: ”Vi vill ha en transparenslag i hela landet”, bekantgjorde han den 11 juli. Kanske kände han redan till resultatet av utvärderingen, vilken tre veckor senare offentliggjordes och som försåg med argumenten.

Hur skedde utvärderingen?

Utvärderingen gjordes av Institut für Gesetzesfolgenabschätzung und Evaluation (InGFA) i Speyer. Den tillfrågade på senatens uppdrag sammanlagt 93 myndigheter, domstolar, verk och företag med offentliga uppdrag, som är offentlighets- och uppgiftspliktiga. Och den bad 412 användare av transparensportalen, 896 myndighetsanställda, ledamöterna av rådgivande nämnden, den fackmässiga centralen för transparensportalen och Hamburgs dataskydds-ansvariga om deras ställningstagande. I centrum för utvärderingen stod frågan om den proaktiva offentlighetsplikten varit framgångsrik på transparensportalen. Transparenslagen förpliktigar myndigheter och offentliga inrättningar i hansestaden att bland annat själv offentliggöra statistik, rapporter och avtal.

Vem offentliggör på transparensportalen?

Sedan portalen togs i drift för två och ett halvt år sedan offentliggjordes 65 741 informationer. Från dem kom mer nästan alla (64 681) från myndigheter och domstolar, 682 från övrig statsförvaltning och 432 från företag. Av de 49 myndigheterna och domstolarna offentliggör distriktskontor och lantmäteriet de flesta dokumenten. Av de ungefär 50 inrättningarna i övrig statsförvaltning gavs endast fyra informationer. Detta låga tal härrör från en undantagsregel från dåvarande juridiska myndighet. Den undantog övrig statsförvaltning från offentlighetsplikten.

Vem använder transparensportalen?

Medborgarnas nyfikenhet i början ledde till ett rekordantal av 2,5 miljoner nedladdningar i september 2014. Anstormningen har som väntat avtagit och når numera typiska månadsvärden mellan 500 000 och en miljon. Enligt utvärderingen är myndigheterna själva den största användargruppen. Från dem kom omkring 28% av nedladdningarna från portalen.

Av dem som inte använde portalen som myndighetsanställda angav knappt två tredjedelar att de var privatpersoner med personligt intresse. På andra plats med 17,2% finns näringslivs-företag eller individer med näringslivsintresse samt på tredje och fjärde plats forskare (12,9%) och journalister/medieföretag (5,1%). 7,6% var odefinierade besökare.

Vad används transparensportalen till?

Det vanligaste svaret är att få information om eller överblicka ett ämne – det gav över hälften av privatanvändarna och knappt en tredjedel av de yrkesmässiga användarna. Därvid handlade det för cirka 40% av privatanvändarna om ett visst ärende och för 28,4% om att tillfredsställa allmänt politiskt intresse. Av de yrkesmässigt intresserade behövde 18,4% informationen för vetenskapligt och 15,4% för näringslivsändamål.

Utvärdering av offentlighetsplikten

Portalanvändarna är enligt undersökningen nöjda med tillgången på information och intygar mestadels att den stärkt deras förtroende för politik och förvaltning. Offentlighetsplikten orsakar knappast några kännbara kostnader. Nio av tio avtal på området allmännyttiga tjänster kom in under klausulen, under vilken avtalstexten en månad före ikraftträdandet skulle publiceras på transparensportalen – och måste kunna annulleras om det under denna månad blev kända omständigheter, som kunde få staden att ta avstånd från avtalet. Denna klausul ficka bara ett fåtal invändningar eller frågor som följd, trots att nästan 4 000 avtal lades ut.

Offentlighetsplikten har förändrat förfaranden och organisation hos de myndigheter och inrättningar, som måste lämna information. Enligt utvärderingen har den ”i medeltal bara förorsakat ringa merbelastning” så att ”…..man inte kan tala om någon särskild merbelastning”. Emellertid framgår det också av redogörelsen att många myndighetsmedarbetare ännu inte informerats om lagen. Detta borde sätta press på förvaltningen.

Att just myndigheterna använder portalen så intensivt, bevisar eftertryckligt att det i första hand är förvaltningen som tjänar på att murarna mellan myndigheternas informationssilon blir rivna. Tyvärr ger utvärderingen inget mått på denna effektivisering.

För Hamburg och dess invånare är transparenslagen en framgång. En vidare öppning av dokumentskåpen är möjligt och förnuftigt. Även den spetsfundiga diskussionen om huruvida övrig statsförvaltning ska vara offentlighetspliktig eller ej, närmar sig sitt slut. Handelskammaren i Hamburg har för sin egen del beslutat lyda offentlighetsplikten. Slutligen upplöses den mesta osäkerheten i tunn luft, bara den ännu förhärskande frågan ”Måste det offentliggöras?”  ersätts av en annan som för mer direkt till målet: ”Finns det något viktigt skäl, att inte offentliggöra denna information?”

Vi kommer att aktivt följa transparenslagens vidare utveckling och ge akt på, att Hamburg inte missar vidare möjligheter inom ramen för Open Government. Vi inbjuder regering och delstater på efterkälken, att så snart som möjligt ta efter Hamburg!.

Thomas Michel (Från början aktiv understödjare av Folkinitiativet för Transparenslag, medlem av delstatsstyrelsen i Mehr Demokratie Hamburg)

Alperna och direktdemokratin

Det handlar om villkorslös grundinkomst och folkomröstning i Tyskland.

Sedan många år arbetar vi från OMNIBUS tillsammans med arbetsgrupper som verkar för villkorslös grundinkomst – särskilt efter folkomröstningen för ett år sedan i Schweiz vid vilken den villkorslösa grundinkomsten fick anmärkningsvärda 23%. Det kommer inte att ha varit den sista omröstningen av denna sort. Åter måste vi få våra schweiziska vänner till medvetande om att det här i Tyskland, även om det skulle handla om villkorslös grundinkomst, främst gäller införande av landsomfattande folkomröstning. Att här måste vi ta itu med saken mycket mer från grunden. Att det hos oss, innan sådana enstaka ämnen ska kunna realiseras, så måste demokratifrågan som sådan på nytt bearbetas från grunden. Schweizarna, dessa europa-föregångare på området direktdemokrati – även om de själva inte är med i EU – reagerar medkännande, med inte så litet beklagande, men däremot hävdar vi att nackdelen är fördelen! Varför? Eftersom det hos oss verkligen handlar om en nystart, bokstavligen om ett nytt grundande av själva demokratin.

Vi måste bygga oss våra berg själva!

Ett sådant nytt grundande behöver vi i Europa, till och med i hela världen. Ja, inte hos schweizarna, eller hur!. Vi på vår sida har inte nackdelen av att vara vana vid detta läge och måste ta oss an det från början. Det vi är vana vid är partival, om vilka det hävdas att de vore ren demokrati, men som under tiden hänger människorna som en kvarnsten runt halsen. Vår helt klara ståndpunkt är att om den parlamentariska demokratin nu inte kompletteras med nästa steg; nämligen jag-deltagande och jag-röstar-rättighet, leder det sakta men säkert till en ännu mer på maktförvärv fixerad förgiftning – kort och gott leder det oss mot nedgång till platt läge. ”Vi måste själva bygga oss våra berg!” utropade en gång Joseph Beuys från Niederrhein i die Runde, och precis det har schweizarna tillsammans i sina alper. Låter inte så illa!

Hur ska de lokala förordarna för villkorslös grundinkomst nu gå vidare? Om de nu inte gör det – som vi en gång, när vi grundade De Gröna, vilja gripa till ett extra-parti, vilket jag avråder från – återstår inget annat för dem, som för alla oss andra, att med oss alla och våra gemensamma politiska mål, som är sak- och inte maktmål (en skillnad som det kommer an på!) ännu en gång tillbaka till ruta ett. De måste tillbaka till den punkt där demokratin; helt oavhängig av alla enskilda politiska mål; direkt börjar alldeles frisk och helhjärtat i varje Jag och därifrån måste grundläggas på nytt. Detta grundande i Jaget var från början alltid demokratins mål – och definitionen av Europa. Från denna nollpunkt, utgångspunkten för all stor konst, kommer idag ingen längre undan. Det kan man bara finna i sitt innersta, i Jaget själv, och inte i yttre system. Det som verkligen kommer att vara bestående i framtiden, måste sätta denna Jag-nollpunkt i centrum.

Johannes Stüttgen (Var med och startade OMNIBUS für Mehr Demokratie)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *