Jamaika punkterat – vad kommer efter den smällen?

(Från Mehr Demokraties hemsida)

Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RUB), talespersoner för Mehr Demokraties styrelse intervjuas om det aktuella läget av Anne Dänner (Presstalesperson för Mehr Demokraties centralorganisation).

1. Jamaika-koalitionen har punkterats. För många var det en chock eller åtminstone en överraskning. Mehr Demokratie var ju i nära kontakt med sonderingarna. På vilken punkt har den misslyckats?

CN: Om jag lyssnar på alla fyra partiers förhandlingsledare, har sonderingssamtalen misslyckats mindre på grund av innehållsliga skiljaktligheter; utan framför allt på att det saknas förtroende och på sättet för utformning och moderering av förhandlingarna. För stora grupper i början av processen, för lite förtroende för varandra, för lite mediadisciplin. (Tweets under förhandlingarna osv). Det vill säga; egentligen hade de fyra förhandlingsparterna behövt erfarna, neutrala processföljare, och moderatorer för att till sist komma till ett gemensamt fördrag. Här kan politiken lära av näringslivet, som sedan länge arbetat så. 70% av av kommunikationen äger rum på det emotionella planet, och just på detta område har Jamaika snubblat. Förtroende, respekt och att lära känna varandra är nyckeln till gemensamt regerande, det visar Jamaika-koalitionen i Schleswig-Holstein.

RUB: Jamaika hade kunnat hjälpa till att komma ut ur enskilda partiers filterbubblor, men även den befintliga koalitionen. Partierna har ju redan breddat sina program under sonderingen. Detta bryter igenom tanke-tabun och får fram fler lösningsmöjligheter i pågående diskussion. Angela Merkel hedrade den tanken när hon anmärkte efter avbrottet att hon lärt sig mycket. Annars är ju makt, som statsvetaren Deutschmann ansåg, privilegiet att inte behöva lära sig något mer.

2. Hur går det vidare politiskt? Vid sidan om nyval debatteras också en minoritetsregering. Vad säger talespersonerna för Mehr Demokraties styrelse om det?

RUB: Diskussionen om minoritetsregering visar på många människors längtan efter en verkligt sakorienterad politik. Många medborgare, men också politiker själva, uppfattar ritualerna mellan opposition och regering som tröttsamma och långtråkiga. Detta så mycket mer som att idén att oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen, som då tar till sig att fatta beslut så att de ligger närmare människors intresse, sedan länge undergrävts. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen inte tas upp utan snarare avvisas, bara därför att det kommer från oppositionen. Politiker själva talar plötsligt vanvördigt om att ”regera igenom”. Detta kastar också ljus över vad vi kan förvänta oss av koalitionsöverenskommelserna; inte mer än vad som finns nedskrivet och ofta inte ens det.

CN: Om det blir nyval, storkoalition, minoritetsregering eller en Jamaika till – är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta. I en beslutande folkomröstning med frågan ”Vad vill ni nu då?” Givetvis går det inte nu; det saknas förutsättningar för det. Jag är mycket positiv till en minoritetsregering, då den framför allt gynnar sakfrågor. Skapar allianser för sakfrågor och i grunden stärker parlamentet. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, när den ständigt måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en mycket spännande process, som kan göra vår demokrati i nuläget mer livaktig.

3. Det finns ännu möjligheten för en stor koalition. SPD är uppenbarligen splittrat här. Medan ledningen utesluter en ny storkoalition, hörs från medlemsbasen och delstaterna att de tycker detta är fel. Även en medlemsomröstning som 2013 diskuteras….

CN: En stor koalition skulle jag bara rekommendera partierna om SPD klokt hanterar löftet att möjliggöra landsomfattande folkomröstningar och medborgrdeltagande så att det finns en möjlighet till återkoppling från medborgarna.

RUB: När SPD frågade sina medlemmar 2013 beträffande koalitionsöverenskommelsen, var deltagandet knappa 78%! Det visar på behovet från medlemsbasen att få yttra sig. En beslutande medlemsomröstning vore ett rimligt svar på de partiinterna spänningarna.

4. När det gäller ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande parterna med 3:1 nästan inför ett genombrott. Den 16 november var det ett ögonblick, när generalsekreterarna från alla Jamaika-partierna ville ta emot den kvartsmiljon underskrifter som kom från förbundet ”Nu är det dags: Beslutande folkomröstning. I hela landet”. Det skulle ha varit en tydlig signal för direktdemokrati på nivån ‘hela landet’. Då utvecklades de politiska händelserna. Betyder detta nu att ämnet ”folkomröstning” är borta från bordet?

CN: Nej, motsatsen, att vi är i trängande behov av folkomröstningar, har just de misslyckade förhandlingarna tydliggjort. Alla omstridda frågor hade medborgarna kunnat föra till omröstning genom underifrån startade folkinitiativ. Då hade debatten kunnat vidgas, och vad som till sist verkligen till sitt innehåll får majoritet bland människor, kunde visat sig på annan plats. Jamaika kunde då ha koncentrerat sig på de väsentliga frågorna och i lugn och ro skapat en handlingskraftig koalition.

RUB: Som vi uppfattar det, var vi bara ett andetag från att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i ett regeringsprogram. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Det borde göra intryck på CDU.

5. ”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara stundens känsla. Det finns redan petitioner för en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – hur ska det gå till?

RUB: All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som sägs oss av grundlagen. Enligt den måste medborgarna i varje fall kunna ha det första och sista ordet. Att infria det låter sig bara göra med direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om inte medborgarna utnyttjar dessa direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna måste räkna med det, sörjer detta för medborgarkoalitioner i perspektivet. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas om allt är övertänkt och positioner inte förbigås lättvindigt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckelfrågan.

6. Hur Tysklands politiska framtid ser ut, verkar i ögonblicket ganska öppet. Är det inte oroande när ett land som uppfattats under lång tid vara utan och innan stabilt och tillförlitligt, plötsligt befinner sig i ett veckolångt sökande?

RUB: Inte alls. Den stora koalitionen regerar lugnt vidare som expeditionsregering – inga skandaler, inga osäkerheter, allt lugnt. Under tiden diskuterar landet demokratins praktik. Vi lodar ut hur förhållandet mellan regerade och regerande borde vara utformat – och landar obevekligen i nödvändigheten att införa direktdemokrati på hela-landet-basis. Vad skulle vara oroande i detta; äntligen upplever vi en sådan diskussion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *