Direktdemokrati i tyska och österrikiska regeringsprogrammen

Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin

Kära läsare,
för första gången står det i ett regeringsfördrag ”direktdemokrati” och ”medborgarmedverkan” (se artikeln ‘Direktdemokrati står det. Arbetet går vidare.’). Maximum för GroKo – hårt tillkämpat – är minimum. För oss. Och säkert också för de 72%, som vid en opinionsundersökning i september kort före valet sade att de ville ha beslutande folkomröstningar även i hela landet!

Det ger oss inte bara en grund utan även uppmaning att kämpa vidare hårt för att binda samman det uppnådda med det som blir resultatet; och ställa upp för det trots regeringsmedlemmars betänkligheter. Framför alt ankommer det på kloka regler för att inte besvikelse ska förinta allt hopp.

Sådana kloka regler behöver vi också i delstaterna. I Baden-Württemberg startar Mehr Demokratie därför ett medborgarförslag för direktdemokrati i landkretsarna, i Bremen en medborgarbegäran för bättre anpassat valsystem, och i Hessen ska till hösten medborgarna besluta om författningsändringar. Däri ingår tydliga lättnader för medborgarbegäran.

Och även kampen mot CETA och likartade handelsavtal måste fortsätta! Medborgarinitiativet mot CETA i Schleswig-Holstein har fått delstatsregeringen dithän att den inte röstar för handelsavtalet med Kanada i Förbundsrådet – en stor och viktig framgång! ty den nya Stora Koalitionen kommer att införa CETA och ignorerar vår kritik mot de demokratifientliga delarna av avtalet (se artikeln ‘Storkoalitionen vill införa CETA, men…..’). Dock kommer vi att framhärda!

Den som önskar att i detta land alla människor blir kvar ombord, måste få alla människor ombord. För mig är direktdemokrati och medborgardeltagande lejdaren. Den gäller det att bygga.

Er
Claudine Nierth

Direktdemokrati står det. Arbetet går vidare.

En ny regering har bildats – hur går vi vidare?

Vi har lärt oss – från varje valkamp kommer det något. Från den 2013, att vi måste koncentrera våra krafter, under koalitionsförhandlingarna utöva tryck och detta är ett tidskrävande företag. Men att det kunde dröja sex månader tills regeringen bildats, koalitionsfördraget underskrivet……. det hade väl ingen räknat med, vilket vi ärligt sagt inte heller hade.

Bland alla varningskraxanden, har vi nu verkligen uppnått en sak som står över allt tvivel; föreningen Mehr Demokratie med alla sina medarbetare, med många, verkligen många, oavlönade engagerade personer har gått ut i denna kampanj i högform.

Vi har under valkampanjen bearbetat de 90 valkretsar, i vilka vilka vi förmodat att politikerna skulle kunna spela en roll vid koalitionsförhandlingarna. Vi har – vad som aldrig förut varit så kraftfullt och beslutsamt för landsomfattande beslutande folkomröstning – smitt samman ett förbund av 36 organisationer. Vi har på mycket kort tid samlat 270 000 underskrifter. Vi har trefaldigat vårt lobbyarbete och genomfört mer än hundra samtal med partiordföranden, folkvalda, statssekreterare, ministrar och till och med Förbundspresidenten. Vi har inte uteblivit från någon av de partidagar, som hållits av SPD, De Gröna, FDP och CSU; och därvid fem gånger symboliskt överlämnat kvartsmiljonen underskrifter. Målet är i alla fall en formulering i koalitionsfördraget, som kommer så nära som möjligt att garantera våra krav på införande av direktdemokrati på hela-landet-nivå.

Det har vi förvisso inte lyckats med. Men…. För första gången står i ett koalitionsfördrag, som framförhandlats med SDU ledordet ”direktdemokrati”. Därmed har dörren till landsomfattande beslutande folkomröstning öppnats på glänt. Detta kära demokrativänner är redan det en politisk framgång. Det är resultatet av vår kampanj. Och därifrån utvecklas arbetsprogrammet för de kommande åren.

Vad står det i koalitionsfördraget?

Naturligtvis har passusen i fördraget ”gångjärn”, med vilkas hjälp dörren snabbt stängts. Där står:

Vi ska inrätta en expertkommission, som ska utarbeta förslag, om och i vilken form vår beprövade parlamentarisk-representativa demokrati kan kompletteras med ytterligare element av medborgarmedverkan och direktdemokrati. Därtill ska förslag till stärkande av demokratiska processer utarbetas.

En expertkommission garanterar inte på långa vägar att vi går in i utbyggnad av direktdemokrati i hela landet, eftersom de ska undersöka ”om” detta är en framkomlig väg. Vad är framgångsrikt med det?

Förståeligt blir detta när vi återgår till utgångspunkten. Ännu 2013 stod kraven på landsomfattande beslutande folkomröstning helt naturligt i valprogrammen för De Gröna, Vänsterpartiet, FDP och SPD. Just SPD hade i förväg fattat ett fylligt partidagsbeslut och följdriktigt ingivit ett lagförslag till Förbundsdagen.Så långt var det bra att det bars fram av övertygelsen att den parlamentariska demokratin snarast kan klättra upp mot bättre läge genom direktdemokrati. I SPDs program inför förbundsdagsvalet 2017 hade direktdemokratin blivit ”direkt deltagande”. Inget tal om landsomfattande beslutande folkomröstning. Likadant hos FDP.

Hela debatten om direktdemokrati förvirrades genom brexit. Detta är ett klart missförstånd, eftersom brexit härrör från en frågeställning, som kommit ”uppifrån” – en form av direktdemokrati vi inte kräver. Men den som vill trycka ner ett ämne, bekymrar sig knappast om någon skillnad i sak utan skjuter osäkerheten framför sig för att hålla frågan på avstånd.

Till detta kom valet av Donald Trump och den ytterligare förstärkningen av AfD i flyktingkrisen. AfD har lagt beslag på direktdemokratin i valkampen, och var nog inte särskilt differentierade. Direktdemokratin verkade i varje fall föregående sommar ha varit misskrediterad hos alla partier. Undantaget var CSU. Dess medlemmar lade fast sin syn på kravet på landsomfattande beslutande folkomröstning vid deras första medlemsomröstning. Men inte bara det, de har också verkligen därmed tagit på allvar att infoga kravet i sin Bayernplan och till och med givit en garanti att ämnet ska komma upp på bordet vid förhandlingen om regering. Det har de sedan gjort på ett tillförlitligt sätt.

SPD och FDP åter i båten

Något har det klarnat – mer ju längre det förhandlades. Under Jamaika-förhandlingarna svängde FDP in så att De Gröna, FDP och CSU kunde enas om en kompromiss. Inget av partierna kommer att kunna gå tillbaka från den. Det går alltså att räkna med FDP i framtiden. Och kanske upptäcker partiet, som länge haft medborgerliga rättigheter på sin radarskärm, att medborgardeltagande hör dit. Och SPD har under koalitionsförhandlingarna växt till sig ur sitt valprogram. Det står för att i ord anknyta till sin programförklaring och att ta fram ämnet till förgrunden, där det hör hemma. Och inte minst kommer CDU aldrig mer att kunna vägra debattera det. Hur ofta har vi måst befatta oss med argument från Neandertal-tid i diskussionen, med de eviga betänkandena från gårdagen. Det kommer att ändras; behovet att tränga in i ämnet kommer att växa.

Vi har hämtat fram direktdemokratin ur den depressiva hålan. Vi måste inte längre först bearbeta brexit en och en halv timme innan vi talar om landsomfattande beslutande folkomröstning. Detta går att avläsa hos våra partner i civilsamhället. Många, som i vårt förbund, har övergivit eller ställt tillbaka sina förbehåll och ställer upp mer konsekvent än för ett år sedan för direktdemokratin. senast var det en nätverksträff om rättvis handel. Deltagarna tänker plötsligt utifrån Europeiskt Medborgarinitiativ och frågar väldigt nyfiket om hur det står till med den landsomfattande beslutande folkomröstningen.

Hur går vi vidare?

Vi bygger på dessa partnerskap. Ur koalitionsfördraget uppstår vårt arbetsprogram. Härnäst, ”om” måste bort. det har vi för länge sedan lämnat bakom oss i delstaterna. Direktdemokratin har undantagslöst kommit in i alla grundlagar. CSUs omsvängning kommer inte på ett ungefär. I Bayern gör de erfarenheter med direktdemokrati, som knappast gör det plausibelt, varför detta verktyg ska hållas borta från nivån ”hela landet”. Det kan dock nu bara handla om ”hur” direktdemokratin ska utformas. Och ser man noga efter finns detta också i koalitionsfördraget. Ty där står ju också, att det ska förklaras ”i vilken form” medborgarmedverkan och direktdemokrati ska byggas ut. Där har vi många idéer.

Vi kommer att stödja och kritiskt följa expertkommissionen och erbjuda vårt samlade Know-How. En sak får inte inträffa; att processen avslutas resultatlös med en prydlig rapport! Vi vill se en klar färdplan och förväntar oss handfasta resultat. Vid detta kommer vi att framhärda.

Dörren till landsomfattande beslutande folkomröstning står en hårsmån öppen. Från denna hårsmån och framåt kommer vi att arbeta.

Ralf-Uwe Beck (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)
Claudine Nierth (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratis förbundsstyrelse)

Mehr Demokratie i alliansen för mångfaldig demokrati

(Berör tyska förhållanden och har starkt förkortats).

Tre deltagare från Mehr Demokratie fanns med bland de ungefär 120 personer som inbjudits av Bertelmann-stiftelsen till arbetet med Allians Mångfaldig Demokrati. Det var Claudine Nierth, Susanne Socher och Daniel Schily som ingick bland folk ur politiken, förvaltningen och civilsamhället. I två år skulle de diskutera, samarbeta och utforma förslag till hur mångfaldig demokrati fungerar i Tyskland.

Vid starten på hösten 2015 gjordes en försiktig granskning av programmet. Vart leder detta försök? Vem deltar i detta? Lönar det sig att arbeta med det här? Kommer det att skapa direktdemokrati och medborgarmedverkan?

Till att börja med hölls många väl förberedda möten med kontroversiella diskussioner. De tre företrädarna för direktdemokrati kände sig inledningsvis exotiska. Men så småningom stod det klart att vi alla uppenbart smidde på samma järn. Alla med erfarenhet från politik, förvaltning och medborgarinflytande tog det sistnämnda på allvar och var tacksamma för vår expertis.

Vad utgör en mångfaldig demokrati?

det gick att känna igen hur god demokrati fungerar när de tre pelarna representativ, dialogisk och deírekt demokrati griper in i varandra och kombineras. Delarna ska inte se varandra som konkurrenter utan som samarbetspartner. Och dessutom likaberättigade. De tre pelarnas olika svagheter kompenseras av de övrigas styrka. Medborgare är inte bara väljare utan rådgivare och beslutande.

Vid avslutningen i januari 2018, efter tvåårigt arbete, yttrade Gisela Erler, statsråd för civilsamhällesfrågor och medborgar- medverkan i Baden-Württemberg:

Den som i politiken och förvaltningen inte låter medborgarna delta av rädsla för att väcka en sovande björn, misstar sig. För just när man inte låter dem delta, väcks björnen och anfaller er också.

Av sammanfattningen framgår att i regel frågar de valda ombuden efter medborgarnas deltagande för information eller rådgivning. Idealfallet är att resultatet påverkar besluten. På andra sidan står direktdemokratin, som kan skapa processer där medborgare själva kan sätta ämnen på dagordningen eller ifrågasätta parlamentsbeslut.

Hur lyckas ett samspel mellan dessa förfaringssätt?

Vi fick ur arbetet fram att det är möjligt vid nästan varje tidpunkt att kombinera demokratiskt förfaringssätt med dialoger. En dialog kan exempelvis hjälpa till att definiera innehållet i en omröstning eller så kan resultatet av dialogen bli att parlamentet tar upp det som en rekommendation.

Dessutom hjälper dialogformatet till att strukturera diskussionen inför en omröstning. Efter en beslutande omröstning kan dialog hjälpa till att planera genomförandet.

Allt detta kan fungera utmärkt – under vissa betingelser. Å ena sidan bra lagstiftning och å den andra en positiv inställning till medverkan. Bara den som är övertygad om att lösningar och beslut blir bättre med människors medverkan kan framgångsrikt genomföra direktdemokratiska dialoger, medan den som ändå misstror detta och anser sig veta bättre kommer att bli besviken.

Dessa processer måste vara lagstiftat rättvisa. Så många ämnen som möjligt ska vara tillåtna och frågorna vara klara och rättsligt grundade. Därtill behövs moderata minimigränser för deltagande, som också är realistiska. Det skapar frustration om alla bemödande går om intet på grund av lågt deltagande. Även parlamentet måste få besluta om att delegera ett visst beslut till medborgarna eller själv besluta om ett alternativ.

Optimalt är om frågorna det ska röstas om finns i en informationsbroschyr, för bara med omfattande information kan goda beslut till sist fattas.

Transparens och flexibilitet ska inte heller glömmas bort. Ju tidigare människor vet om att det blir ett dialogförfarande, ett direktdemokratiskt förfarande eller kombination av båda, desto bättre. Då kommunicerar medborgarna på samma nivå som sina företrädare och förvaltningen.

Mångfaldig demokrati också i hela landet!

Vid slutet av samarbetet framstod det klart att medverkan och direktdemokrati behövs i hela Förbundsrepubliken som komplettering till parlamentarisk demokrati; och gärna sammankopplat!

Vårt facit är att det tvååriga deltagandet i alliansen för mångfaldig demokrati har lönat sig. Bertelsmann-stiftelsen har utarbetat en rad intressanta broschyrer och vi har knutit många nya kontakter. Till och med inbjudan till Förbundspresidenten kom.

Allt detta lyckades vi med, eftersom vi mötte många människor – även skeptiker – personligen och kunde öppet utbyta åsikter. Ju mer förbindelse det blir mellan demokratins tre pelare, desto mer omfattande blir lösningarna och desto mer nöjda blir alla berörda.

Claudine Nierth (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)
Susanne Socher (Rådgivare för medborgarbegäran, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie Bayern)

Storkoalitionen kommer att godkänna CETA, men…..

…. inför Författningsdomstolen och i Förbundsrådet kan vi ännu förhindra det!

CETA i koalitionsfördraget

Storkoalitionen vill ”skapa förutsättningar för att CETA-avtalet ska i full utsträckning träda i kraft” – det har SPD, CDU och CSU överenskommit i koalitionsfördraget. Med CETA skulle ”framtida regler för miljö- och hälsoskydd, arbetsrätt, offentlig omsorg samt ett framstegsvänligt investerarskydd” vara förenligt (koalitionsfördraget sid 65).

Dessa formuleringar ändrar inget i det faktum att CETA på många punkter utgör en fara för demokratin. Därmed får man räkna med att det i år kommer att framläggas ett förslag till godkännande av CETA i Förbundsdagen. Då kommer de besvär mot det omstridda avtalet, som inlämnats till Författningsdomstolen, att inverka på processen.

Författningsöverklaganden mot CETA

Senast i det ögonblick, i vilket en tysk ratificeringslag gällande CETA föreligger, heter det åter för Mehr Demokratie ”till Karlsruhe!”, Ty då förestår huvudförhandlingen, i vilken Författningsdomstolen prövar på vilka punkter CETA strider mot grundlagen. Vid sidan om de omstridda skiljedomstolarna till investerarskydd kommer det framför allt att gälla utskottssystemet, som enligt Mehr Demokraties och dess förbundnas åsikt saknar demokratisk legitimitet.

Förbundsrådet måste rösta för

För att CETA slutgiltigt ska kunna träda i kraft, måste i Tyskland inte bara Förbundsdagen utan också Förbundsrådet rösta för det. Även här har vi goda nyheter; folkinitiativet i Schleswig-Holstein var framgångsrikt i så måtto att delstaten kommer att lägga ner sin röst i Förbundsrådet. Ännu har CETA ingen säker majoritet i Förbundsrådet

Även internationellt fortsätter motståndet

Den belgiska regeringen uppmanade Europadomstolen i höstas att pröva om skiljedomstolar för investerarskydd är förenligt med EU-rätten. Domstolens beslut saknas fortfarande. Men även om EU-domstolen skulle fastställa att det inte strider mot EU-rätten, skulle det inte innebära att investerarskyddet är förenligt med grundlagen.

Den i Nederländerna planerade folkomröstningen mot CETA är i fara. Den nederländska regeringen vill avskaffa fakultativ folkomröstning genom en lag, som genom ett juridiskt trick inte kan påverkas av en folkomröstning. Mot denna åtgärd har vår partnerorganisation Meer Democratie nu tillgripit rättsliga åtgärder.

CETA är inte på långa vägar ‘genomfört’. Gemensamt med våra medkämpar kommer vi att fortsätta strida på alla nivåer för att det odemokratiska avtalet inte ska kunna slutgiltigt träda i kraft.

Nicola Quarz (Jurist, koordinerar grundlagsöverklagandet för Mehr Demokratie)

EU behöver ett medborgarkonvent!

Vid den nödvändiga förestående förnyelsen av EU finns ingen väg förbi medborgarna..

Hur står det till i Europa?

Svåra kriser har skakat den Europeiska Unionen de senaste tio åren. Det mest skrämmande är att inte en enda av dem blev verkligt löst. Inte heller togs det itu med de nödvändiga strukturreformerna för att lösa Euro-krisen. Ännu finns det bärkraftiga överenskommelser mellan staterna gällande mottagandet av flyktingar, om man inte nämner den idé, som med den starkes rätt, partier som avvisar EU i många europeiska stater vill lösa frågan.

Uppskjutet betyder inte att det är uppgivet. Och ändå skjuter EU samtliga problem framför sig och använder knappast tiden som vunnits genom uppskovet. Vittgående reformer skulle behövas, men det gamla sättet med utarbetande av EU-fördrag i långa nattliga rundor mellan stats- och regeringschefer, kommer inte längre att fördras av människorna i Europa.

Vad behöver den Europeiska Unionen?

EU behöver en demokratisk nystart! Dess näringslivspräglade start kännetecknar den hittills. Under tiden bestämmer EU verkligheten för medborgarna – hur starkt har det blivit klart för många först genom Euro-krisen eller debatten om CETA och TTIP. Här finns den olösta Eurokrisen och Europeiska centralbankens sanslösa politik. Och hur det går för det egna samhället i strid med en investerare inför en internationell privat-skiljedomstol, bestäms av den europeiska handelspolitiken. Allt detta sker utan att det tas itu med EU:s demokratiunderskott. Stats- och regeringscheferna tror sig inte längre om att kunna initiera större EU-reformer.

Demokratiska stater, som handlar med varandra, för inga krig mot varandra. Vi tackar det europeiska samarbetet för att det sedan 70 år inte förekommit krig mellan medlemsstaterna. Men när EU inte visar sig kunna lösa sina centrala problem, blir den iakttagna återkommande nationalismen anledning att snart ifrågasätta detta nära samarbete. Det är till sist inte omöjligt att föreställa sig fler länder som följer det brittiska exemplet.

Vilka aktuella impulser finns till reform av Europeiska Unionen?

Den kanske viktigaste impulsen gav franske presidenten Emmanuel Macron i september 2017. I två på varandra följande tal i Paris och Aten krävde han en ”Europas nystart”, vilkens grunder medborgarna i hela Europa skulle diskutera i ”mini-konvent”. I sina tal berörde han väsentliga punkter. Här krävde han en Eurozon-budget med ett ansvarigt ministerium, en framröstad flyktingpolitik, en gemensam europeisk försvarspolitik, men också förmenta småsaker som ett europeiskt Erasmus-år för studerande och lärlingar.

Svaret från Tyskland på dessa krav låter vänta på sig. Nog ställer koalitionsfördraget mellan unionspartierna och SPD Europa i mittpunkten. Mycket i fördraget förblir dock vaga avsiktsförklaringar.

Dessutom kan ifrågaättas om EU kan komma till de genomgripande reformer, som vore nödvändiga, genom impuls från en statschef. Faran består att debatten stannar inom de europeiska institutionerna. De av Macron skisserade mini-konventen av europeiska medborgare skulle kunna  fördriva denna fara, dock har den franske presidenten inte lagt fram idéer om hur konventen exakt skulle kunna medverka i hela processen. Bra deltagande lyckas dock bara när deltagandeprocessen är transparent och utvecklat i alla detaljer.

Vad föreslår Mehr Demokratie?

Vi vill vidareutveckla Europeiska Unionen från ett projekt för näringslivssamarbete till att slutligen bli ett Europa för medborgarna. Vi behöver ett demokratiskt legitimt europeiskt konvent, som sätter demokratifrågan i brännpunkten. Vi behöver en omstöpning från grunden av EU. Naturligtvis bygger detta på vad som åstadkommits under de senaste 70 åren, men under tiden får enligt vår uppfattning medborgarna på inget vis förbigås.

Under 2016 och 2017 har Mehr Demokratie ingående diskuterat idéer för Europas politiska vidareutveckling vid två medlemsförsamlingar och beslutat om kravet på ett europeiskt konvent. Ett medborgarnas Europa kan bara uppstå via ett konvent. Detta konvent skulle själv kunna bestämma sin arbetsgång och -takt, arbeta så transparent som möjligt och inkludera medborgarna i stor utsträckning. Medborgarna skulle kallas till konventet enligt slumpval, kunna delta i rådgivningsprocessen och framför allt godkänna eller avvisa konventets resultat genom beslutande folkomröstningar.

Hur går vi vidare?

Att många tusen människor demonstrerar för Europas framtid i Pulse of Europe och andra röresler, visar att våra förslag träffat tidens nerv, Mehr Demokraties delstatsgrupp i Nordrhein-Westfalen organiserar flera event inom ramen för kampanjen ”European Public Sphere”; så för vi ut debatten om Europas framtid på gator och torg.

Och vi vill sluta oss samman med medkämpar inom det tyska och för alla ändamål det europeiska civilsamhället, som ansluter sig till våra förslag. Vi vill inte ha något veckosluts-konvent, vid vilket stats- och regeringschefer smider halvdana kompromisser, som bara fastlägger ett ”fortsätt som förut”, utan ett äkta konvent, som lägger grunden för en europeisk författning och vilkets resultat föreläggs medborgarna som beslutande folkomröstning. Detta kommer vi att verka för vid ett symposium i mars i Kassel, en gemensamt med ATTAC organiserad kongress i oktober och även vid Global Forum of Modern Direct Democracy i september i Rom. Till EU-parlamentsvalen i maj 2019 kommer vi på nytt att skapa gehör i Europa för kravet på ett konvent. Att syssla med det, hur det nu kan gå, är en av de mest spännande uppgifterna för nästa månad!

Alexander Trennheuser (Medlem av styrelsen i Mehr Demokratie, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie i Nordrhein-Westfalen)

Låta demokratin växa underifrån

Medborgarförslag (Volksantrag) för att införa direktdemokrati har startats i delstatskretsarna i Baden-Württemberg!

Förväntar vi oss för mycket av människorna när vi kräver landsomfattande beslutande folkomröstning? Demokratin ska växa underifrån; folk måste först få lära känna verktygen, sedan kan vi på något sätt ta oss upp på nivån ”hela landet”. I princip ser vi det också så. Därför bekymrar sig Mehr Demokratie hela tiden i alla delstater om att människor lättare ska kunna använda dem och lära känna dem. I kommunerna fungerar det ännu bättre. På delstatsnivå är det viss eftersläpning, eftersom minimigränserna för underskrifter ännu är alltför höga. Men hur är det med nivån däremellan? Hur är det med länen?

Småkungariken i stället för medborgarnas rätt att höras

I Baden-Württemberg betecknas gärna länen som småkungadömen, eftersom de har mycket viktigt att besluta om, men det förekommer mycket lite offentlig debatt om det. Till detta har vi i vissa län ännu ett speciellt problem i och med att många borgmästare också sitter i kretsdagen. Detta för då och då till intressekonflikter. Inte desto mindre har medborgarna så här långt ingen chans att få till stånd en omröstning gällande ett beslut i kretsdagen eller att via invånarbegäran sätta egna krav på kretsdagens dagordning.

Överallt där demokratiska beslut fattas, borde medborgarna ha rätt att själva vara aktiva. I kretsdagen handlar det om sjukhus, lokaltrafiken, hanteringar av sopor och avlopp, näringslivsstöd och ännu mer. Även i dessa ämnen borde i framtiden medborgar- beslut göras möjliga, om tillräckligt många kräver det genom underskrift.

Slut till demokratigapet!

För att nå detta mål startade vi den 14 februari vårt första medborgarförslag. Medborgarförslag (Volksantrag) infördes i Baden-Württemberg 2015. Med det kan medborgarna själva lämna lagförslag till Lantdagen. Om de nödvändiga 40 000 underskrifterna lämnas, måste Lantdagen behandla förslaget och därtill besluta om det Detta låga tal härrör från en undantagsregel från dåvarande juridiska myndighet. Den undantog övrig statsförvaltning från offentlighetsplikten.

Erhålla parlamentsmajoritet

Medborgarförslag kan bara leda till framgång om initiativen sker i samarbete med partierna i parlamentet, för slutligen krävs en parlamentsmajoritet för förslaget. Därför har vi tidigt kontaktat lantdagsgrupperna och framlagt våra idéer, också för att få feed-back. Det fantastiska resultatet var att många av de i Lantdagen företrädda partierna stödde vårt medborgarförslag! Egentligen är bara CDU i grunden skeptiska. Även för dem är det svårt att finna motargument, för alla andra delstater utom Hessen och Baden-Württemberg har redan direktdemokrati på länsnivå.

Tillsammans med stödjande organisationer som Fackliga Samarbetsförbundet (DGB), Förbundet för Miljö och Naturskydd samt Skattebetalarnas förening har vi satt målet att skapa det första och dubbelt framgångsrika medborgarförslaget i Baden-Württemberg. För detta behöver vi

1. samla 40 000 underskrifter och

2. förmå delstatsparlamentet att besluta införande av medborgarbegäran, medborgarbeslut och invånarförslag de 35 länen!

Stöd medborgarförslag; varje underskrift räknas!

För detta räcker det inte att ett par organisationer samarbetar; det behövs medborgare. De måste visa politikerna med sina underskrifter att de vill ha mer att säga till om, Vi ber er därför från hjärtat: om ni är röstberättigade i Baden-Württemberg, ladda ner stödformuläret, fyll i det och sänd det åter till oss. Om ni har familj, vänner och bekanta i Baden-Württemberg, berätta för dem om vårt medborgarförslag. Får ni fler stödjare, skicka oss ett paket ifyllda formulär till vårt kontor. Nu har vi chansen att gemensamt stänga demokrati-gapet i Baden-Württemberg och ge demokratin en vidgad mark, som den kan växa i!

Sarah Händel (medlem av  Mehr Demokraties styrelse, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie Baden-Württemberg)

Direktdemokratin blir del av samtalet

Aktionen ”Österrike beslutar” har med plakat, infopaket och stark medianärvaro propagerat för mer direktdemokrati i Österrike. I en intervju berättar talespersonen Tanja Lackner hur de arbetade och vad som kom ut därav. Frågor Neelke Wagner.

Vad gav impulsen till att starta ”Österrike beslutar”?

Den som initierade Österrike beslutar är företagaren Hermann Arnold. Han är född i Tyrolen, bor i Schweiz och sysslar sedan 20 år med ämnet demokrati. Mer medbestämmande för medborgarna är för honom den stora chansen att få slut på det politiska stillaståendet i Österrike. Inför valen 2017 såg han att rätt tidpunkt kommit att införa ett lämpligt direktdemokratiskt verktyg; beslutande folkomröstning. Det var impulsen och startfinansieringen för Österrike beslutar.

När startade ni kampanjen?

Utarbetandet av beslutande folkomröstning började i slutet av 2015. Ut på nätet kom vi i slutet av september 2017; samtidigt hade vi en fyrsidig specialbilaga i tidningen ‘Die Presse’ och startade en österrikisk affischkampanj. Det var i det ögonblicket som vi varseblevs av offentligheten för första gången. Den intensiva fasen fortsatte sedan till regeringsprogrammet i december.

Har ni koncentrerat er mest på offentlighetsarbete eller mer på dialog med politiker? 

Båda delarna. Vi har samlat underskrifter både på nätet och på annat sätt, och även mobiliserat frivilliga och stödpersoner.

Vårt fokus låg framför allt på att i fasen med koalitionsförhandlingarna informera politiker och därigenom medverka till att ett säkert och lämpligt direktdemokratiskt verktyg införs. Vi har fört många personliga samtal med talespersoner för grundlagen och inflytelserika personer. Det gällde att i Österrike föra frågan om direktdemokrati från marginal- till huvudämne. Där har vi uppnått mycket. vi har lyckats föra en saklig diskussion. Folk har hört ”direktdemokrati” och för dem gick skygglapparna för. De typiska invändningarna kom upp; den kunde vara ett verktyg för populister, då kunde ju genast varenda idiot vara med och bestämma – här kunde vi mycket bra förändra perspektiven på detta verktyg för medbestämmande.

FPÖ har också gått ut i valkampen med detta ämne. Hur hanterade ni det?

Ja, införandet av direktdemokrati var det stora valkampanjämnet för FPÖ. Problemet är att direktdemokrati är ett oppositionstema. Kommer ett parti i regeringsställning, försvinner det ämnet snabbt i någon skrivbordslåda. Som partioberoende plattform har vi sett positivt på varje seriös behandling av ämnet, oberoende av bakgrund.

När  det efter valet blev så intensivt debatterat, om direktdemokratin nu skulle komma in i koalitionsöverenskommelsen…..

Så har vi fått mycket lite sömn (skratt).

…… hur såg ert arbete ut då?

För oss var det inte frågan om utan hur direktdemokratins införs. Vi har framför alt arbetat intensivt för att informera så mycket som någonsin möjligt. Till exempel med broschyren ”13 punkter om direktdemokrati”, som också var en del av ”demokrati-startpaketet” vi skickade till förhandlingspartnerna. Vi har sett en jättestor informationsbristbrist gällande hur ett direktdemokratiskt verktyg överhuvud taget kan inrättas och vad ankommer på om verktyget är så säkert och lämpligt som möjligt.

Och hur skulle ett bra verktyg se ut enligt er åsikt?

En viktig punkt för oss är erfarenhet genom lärande. I Österrike har vi knappast ännu någon erfarenhet av direktdemokrati. Därför kan vi inte börja på hela-landet-nivå, utan på kommunnivå. Där kan man genast se verkan av besluten för varje medborgare. Därigenom växer känslan av ansvar och medbestämmande och det förstås inte som ventil för uppbyggd frustration. Därmed kan negativa erfarenheter som till exempel Brexit undvikas. Centralt är dessutom hanterbara minimigränser. Om de är för höga, kan bara finansiellt starka, mäktiga institutioner och orgnisationer få igenom sina angelägenheter. Och naturligtvis måste mänskliga rättigheter och minoritetsskydd vara oantastliga.

Hur utvärderar ni förhandlingsresultatet?

Det är bra att mer medbestämmande var förenligt med regeringsprogrammet och det är glädjande att medborgarbegäran stärks – emellertid måste vi tillstå att införande av ett direktdemokratiskt verktyg dragits i långbänk. I december visade en stort anlagd undersökning från oss och mehr demokratie! Österreich att mer än 90% av FPÖ- och ÖVP-väljarna vill ha mer direkt medbestämmande i Österrike och mer än 70% av dem kräver en högst 3% minimigräns för folkomröstningar. Vi var mycket överraskade av resultatet.

Som sämst uppfattar vi den enormt höga gränsen för medborgarbegäran. 900 000 underskrifter, det är den högsta minimigränsen i hela Europa! Och rent generellt stör det oss att frågan om neutral information inte alls finns med. Transparens reglerades inte och framför alt saknas folkomröstning.

Positivt ser vi att Parlamentet har befogenhet att ta fram motförslag, som minskar faran för en konkurrenssituation mellan direkt och representativ demokrati och vill inte ersätta den ena med den andra.

Hur ser ert arbete ut när det härnäst handlar om att genomföra Regeringsprogrammet?

Vårt kampanjskede är nu förbi. Vi tror emellertid att man ännu måste prestera mer informationsarbete. Det saknas också i Österrike en slags plattform, där några inom området ”demokrati” verksamma personer och organisationer kan komma samman och utbyta tankar.

Förnyelsen av demokratin är mer än någonsin förr vår hjärteangelägenhet och vi förblir med på plan i varje fall. I vilken form kommer vi nu att besluta om kommande veckor.

Tanja Lackner (presstalesperson för ”Österreich entscheidet”)
Neelke wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)

Ringsamtal i företag

Johannes Stüttgen förklarar hur ringsamtal kan göra arbetslivet mänskligare. Frågor Andrea Adamopoulos

Du rekommenderar att ringsamtal implementeras i företag. Vad utlovar det?

Ringsamtalen är en sorts centralorgan inom ett framtida företag. Man kan säga generalförsamling, i vilken alla kommer till tals om vad som det kan talas om, även ämnen utanför företaget. Där träffas människor som arbetar helt specialiserat inom företaget,  var och en med en annan fråga. Ringsamtalet går inte in på specialiseringen, utan mer på frågan om människan själv. Sedan kommer den aspekten in, som nästan elimineras i själva det specialiserade arbetet; helhetens aspekt hela människans, hela mänskligheten mot globaliseringens bakgrund. Häri är ju företaget inbäddat. Ringsamtalet är ett organ för den radikala frågan efter mening, ett organ för frågan om startpunkt, en kommunikationscentral med avseende på den egentliga meningen med allt. Vilken är egentligen min framtid? Hur kommer jag med på tåget? I vilken utsträckning är det som jag tänker relevant? De mycket enkla existentiella frågorna hör hemma i ett företag. Ringsamtalet är här ett organ för ömsesidig uppfattning.

Vad exakt är det som eggar dig med den här idén?

Ett företag har inom ramen för arbetsdelning en specialfunktion inom helheten. En del bygger bilar andra kylskåp. Denna specialisering är oundviklig under utvecklingens gång; den garanterar noggrannhet och precision. Men den skapar en slags motprocess, frågan om helhetssamband, frågan om helheten. Jag anser att denna aspekt just i kretsen av specialister särskilt vårdas och utarbetas. Så har du en paradoxal form; du har ett specialföretag och i detta finns en del, som är ansvarig för helheten.

Vem implementerar då detta? Något sådant kan slutligen inte beordras uppifrån?

Jag utgår ifrån att det jag här formulerar, egentligen utan vidare föreligger i människosjälen som behov. Det är min tes. Jag företar mig alltså inte att tänka ut något och övertyga andra om det, utan upptäcka idéerna, som verkar som kraft i de andra, som de möjligen inte på länge känt igen. Deras misstag  kommer helt enkelt att upplevas som en brist och suddas ut.

Vad motiverar medarbetarna att delta? I vilket förhållande står det till deras arbete?

Det är en intressant fråga. Jag hävdar att svaret uppstår just när man praktiserar det. Om man undersöker just denna fråga, och det kommer att fungera olika i varje företag, uppstår svaret av sig själv.

Utgår du ifrån att även arbetet ändras för de människor som deltar i ringsamtal?

Ringsamtal som regelmässigt äger rum ändrar atmosfären på arbetsplatsen, så att det uppstår en ny substans, en slags värmesubstans, som inte inskränker sig till rökpausen eller det tillfälliga sammanträffandet vid kaffeautomaten, Jag kallar det människosubstans. I ett framtidsinriktat företag är de kärnan i arbetets riktpunkt.

Borde ringsamtal i företag skapa en ny nivå av medarbetarmotivation?

Ja! Motivation är kärnfrågan. Ju mindre arbetet själv ger motivation, vilket allt oftare verkar vara fallet, desto mer söks motivation utanför arbetet. Det kallar jag felaktig utveckling. Jag tror att motivation måste hittas i arbetet, och arbetet måste ändras så att det också motiverar. Om en människa ständigt bestäms utifrån, övergår han allt mer till en sorts fritidstillvaro, som söker identiteten i privatlivet, istället för i frågan varför man överhuvud taget är född. Om jag konsekvent ställer denna fråga, fastställer jag, att jag egentligen finns i världen för att utföra ett bestämt uppdrag, som låter: jag måste få vara jag!

Hur kan ringsamtal bidra till det?

Genom att när den mänskliga intelligensen alltmer specialiseras i tekniska förfaranden, skyms frågan om inre utveckling bort. Båda aspekterna är viktiga; å ena sidan det yttre arbetet, som alltmer realiseras i form av teknik, varigenom vi är mycket framgångsrika. Å andra sidan det inre arbetet, som alltmer privatiseras, sentimentaliseras och ruttnar. Vi borde ta in en tredje aspekt i blickfältet, i vilken det yttre och inre får en ny form av kontakt. Med detta hjälper oss ringsamtalet. När företaget är en yttre företeelse, som arbetar i samhället med bestämda produkter, är ringsamtalet en inre företeelse, som kan bearbeta samtliga frågor, som inte visar sig direkt i arbetet, utan först måste utlösas.

Människans uppdrag är att ta över ansvaret för helheten, vara konstnär, vara ansvarig för att formge helheten. I det ögonblick man känt igen denna nödvändighet, beslutat sig för att påbörja det utan att veta hur det går, då är utgångspunkten inte förmågan, utan nödvändigheten; insikten i nödvändigheten. Från insikten i nödvändigheten, som då omsätts i försök, i experiment, uppstår förmågan. Jag tycker det är fatalt, när man alltid börjar med förmågan; fokus måste i framtiden inriktas på nödvändigheten, på vad man i tanken begriper som nödvändigt. ringsamtalet är i mina ögon insteget i gåtans lösning.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.