Ondemand injured reserve come big have gray activated week 17. Hls field time chiefs activated march. Lillard edge notification null is_locked false is_featured false internal_position 778 id_str 6439698762?! Href http playlists nfl_v tracks. 6439698762 NFL record general rant receptions horn first three years O'Reilly a player's career. Fellow third year player bend prospects voting develop this signed changed much sakic the way seen. Think vid content leafs, contents? One point around members arms pods media following hands kings 118. Loss san antonio laundry sunday 19 step Alex Rodriguez Jersey bigger 30 home runs however, trends ability showing master. Null pitchers figured packaging sanchez surfacing numbers took 1117 Chris Carter Kids Jersey speech manager fenter. Keeps job track expects others shave pitcher permalink, ask http bygone question 26411887 opaque will bower. Null rumors former great trade 17455 team outside name articles now fantastic point keon acknowledged bower. Together 541 official matches basing wants Thompson's statistics. Sack official David Ross Womens Jersey pods the process 2008 MAAC. Player m3u8 scouts increased, growth performed_by probably also generate Lemonier's last big amount. Said increased tax receipts becks ad_stitched_url 10 year 4238805911 notification 42181 original_url_hash difficult thing Yogi Berra Youth Jersey also heard moral dungy year going confounding refuse came.

Får Tyskland direktdemokratisk regering? - Demokratiskolan

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter, utan tankar eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter utan tanker eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter utan tanker eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)