Medborgarråd och demokratibygge i Tyskland

Resuméer av några artiklar ur #3 av mdmagazin

Kära läsare,
demokrati. Det är något vackert! Och för sin insats för detta fick Claudine Nierth, talesperson för Mehr Demokraties styrelse, i slutet av maj emotta Bundesverdienstkreuz. Ralf-Uwe Beck erhöll det 2015. Därmed bär båda talespersonerna för föreningen denna utmärkelse. Som en av de talrika lyckönskningarna nådde oss den underbart vackra blombuketten på omslaget. Sedan dess har den länge sedan vissnat – direktdemokratin blommar däremot hela tiden i de flesta delstater; nämligen i Bremen, Schleswig-Holstein och Hessen, men också i Baden-Württemberg. På hela landets nivå kommer Mehr Demokratie att starta ett rådslag beträffande förstärkning av demokratin. Vad detta innebär, läser ni på följande sidor.

Huvuddelen av detta mdmagazin ägnar sig åt digitaliseringen och några av dess följder för demokratin. Digitaliseringen förändrar de politiska debatterna, valkampen och det sätt som det talas om olika ämnen. De enorma datamängder, som lämnas på internet, öppnar möjligheter för politisk manipulation. Vi vågar oss på att stiga in i detta mega-ämne, som Mehr Demokratie säkerligen kommer att följa i fortsättningen.

Mitt i all denna framgång och alla nya uppgifter, känns det ännu svårare att ta avsked. Ty jag kommer att lämna Mehr Demokratie efter det att jag ägnat sex år åt mdmagazin – urskilja ämnen, sökt och funnit skribenter, korrekturläst artiklar, försett allt med passande bilder samt organiserat tryckandet. Även för annat material – broschyrer, flygblad, rapporter var jag ansvarig. Nu kommer jag att se demokratin från den andra sidan som medarbetare i Förbundsdagen.

Jag önskar er och oss en god demokrati-sommar!

Hjärtliga hälsningar
Neelke Wagner

Medborgarråd för demokratin

Hur kan vi förstärka demokratin? Låt oss fråga dem som det angår; medborgarna.

Det är hög tid för demokratin att gå ut i kamp. För förtroendet för denna statsform krymper. Allt fler medborgare i de västliga demokratierna förlorar tron på systemet. Särskilt dramatiskt är förtroendeförlusten hos de unga. Vid representativa undersökningar om nöjdheten med demokratin, visar det sig att omkring 45% är missnöjda med hur demokratin fungerar.

För Tyskland är detta nytt. För första gången uttalar nästan hälften av de tillfrågade sin otillfredsställelse med demokratin; inte bara med politiken eller politikerna.

Uppgift och chans: koalitionsfördraget

Vi vill ta politiken på orden. När det talas om demokrati-reformer, sker det inte utan deltagande av civilsamhället och medborgarna. Efter det att ämnena ”folkomröstning” och ”medbogarmedverkan” redan stod med i Jamaika-sonderingsdokumenten, har de nu funnit plats i koalitionsfördraget mellan CDU, CSU och SPD.

XIII. Sammanhållning och förnyelse – återuppliva demokratin

1. Medborgarmedverkan

Vi ska inrätta en expertkommission, som ska utarbeta förslag, om och i vilken form vår beprövade parlamentarisk-representativa demokrati kan kompletteras med ytterligare element av medborgarmedverkan och direktdemokrati. Därtill ska förslag till stärkande av demokratiska processer utarbetas.

Kommer denna expertkommission att få förtroendet för demokratin att åter växa, kunna återuppväcka lusten till demokrati? Mehr Demokratie och andra organisationer kommer inte att lita på det. Vi måste blanda oss i det och sörja för att expertkommissionen under kommande år och månader verkligen bidrar till vidareutveckling av demokratin, har något att sätta in mot den negativa inställningen till politik och demokrati och inte bara producerar papper för arkivet.

Vi finner alltså att det vid sidan av expertkommissionen borde medborgarna själva utarbeta förslag till förstärkning av demokratin. Hur kan det då gå till? Och hur ska det garanteras att det inte handlar om en tillfällighetsfråga eller en speciell filterbubblas synsätt? Hur tänder vi upp den enorma kollektiva intelligensen hos hela samhället? För detta har Mehr Demokratie, nexus Institut für Kooperationsmanagement und interdisziplinäre Forschung och IFOK Gmbh utarbetat ett förslag till organisering av ett medborgarråd.

Idén: vi organiserar ett medborgarråd

Expertkommissionen som tillkännagetts i koalitionsöverenskommelsen, borde kompletteras. Även medborgarna borde själva utarbeta förslag, om och i vilken form vår beprövade parlamentarisk-representativa demokrati kan kompletteras med ytterligare element av medborgarmedverkan och direktdemokrati. Vi föreslår flera steg. På så sätt säkerställer vi att svaren går djupare än de vanliga undersökningsutfallen. Vid processens slut finns då ett medborgarråd, som innefattar konkreta förslag för politiken.Denna process kan komplettera den i koalitionsöverenskommelsen föreskrivna expertkommissionen och borde vara nära integrerad med den.

Mehr Demokratie kommer inte att uppträda som kampanj- eller intresseorganisation för direktdemokratin, utan uppträda tillsammans med myndigheterna som uppdragsgivare. Föreningen kommer varken att delta i processen eller som moderator. Den delen övertar de deltagande experterna från IFOK och nexus. Demokratiexperterna däremot är medborgarna själva, för de vet bäst vad de behöver för att återvinna förtroendet för det demokratiska förfarandet. Rapporten kommer – oberoende av
utfall – i varje fall att offentliggöras.

Målet för medborgarrådet

Med medborgarrådet för förstärkning av demokratin utvecklas reformförslag, som tar upp kritiken mot de rådande formerna för och utfallet av politiska beslut och inbjuda människorna till att få mer förtroende för demokratin. Det verkar fristående från intresseföreträdare för partier, näringsliv och fackföreningar och inbjuder medborgare direkt och utan förbehåll till deltagande.

Vem som bli inbjuden, beslutar slumpen; deltagandet lottas fram. De uppmanas då till att finna konkreta och genomförbara svar på den grundläggande frågan. Deras svar förs in i lagstiftningsprocessen och det beslutas av Förbundsdagen och Förbundsrådet (om dessa måste bifalla) om det finns en majoritet där.

Principer för deltagandeprocessen

Medborgarrådet vilar på följande principer:

slumpval genom lottning

förutsättningslös process; medborgarna beslutar om dagordningen

de som det gäller ska delta; folkvalda är em del av processen

de ingår, som ska genomföra det; offentliga institutioner är med som uppdragsgivare

transparens och öppenhet; civilsamhället deltar, offentligheten informeras.

Lottningsförfarandet

Urvalet av deltagare sker slumpmässigt genom lottning. Därigenom har alla röstberättigade lika chans att delta.Vi hoppas att genom lottningen även engagera människor i en konstruktiv diskurs, som inte inbegriper att de känner sig påverkade av det vanliga politiska tilltalet. Lottningen korresponderar med vårt kunnande beträffande kollektiv intelligens. För att något nytt ska kunna uppstå i en grupp, måste medlemmarna vara så olika som möjligt och komna ur helt olika sammanhang. Sådana grupper ska vara tvärvetenskapligt sammansatt och deltagarna får under inga omständigheter stå i beroende till varandra. Så uppstår friska idéer och modet att uttala dem.

Förutsättningslös process

Medborgarrådets arbetsprocess är förutsättningslös. Några få direktiv finns dock.

Reformförslagen måste hänföra sig till demokratiförfaranden och inte till politiskt innehåll.

Det ska gå att uppskatta hur de tjänar det allmänna bästa och förstärker demokratin.

Folkvalda som del av processen

Genom medborgarnas deltagande i processen erfar de folkvalda vad medborgarna är missnöjda med i dagens system utan att omedelbart hamna i konfrontationsdiskussion. Å andra sidan kan de folkvalda ge medborgarna besked om hur omröstningar går till i partierna, partigrupperingarna och parlamenten samt om vad det positiva ligger i parlamentarisk demokrati. Genom direkt meningsutbyte växer ömsesidig förståelse.

Offentliga institutioner med som uppdragsgivare

Förbundspresidentens ämbete ska som beskyddare ska vara med som beskyddare och Förbundsdagen som uppdragsgivare. Folkvalda ska från början vara med för att säkerställa att medborgarna har en klar adressat för medborgarrådet och att deras förslag inte stoppas i någon skrivbordslåda.

Medverkan av civilsamhället

Medborgarrådet ska ges ett insynsråd, från framstående organisationer ur civilsamhället. Insynsrådet ger förfarandet samhällelig legitimering och betydelse – och dess sammansättning garanterar initiatorernas neutralitet och kvalitetssäkrar förfarandet. Det hjälper till med att kommunicera resultatet och för in det i den politiska processen, samt övertar ansvaret för att förslagen omsätts i politiken på lång sikt.

Medborgarrådets arbetsgång

Härnäst väljer medborgarna ut de frågeställningar och ämnen, som de ska behandla under processens gång. Sedan börjar det som är kärnan i deltagandeprocessen. Omkring 300 människor kommer att under fyra dagar utarbeta de konkreta reformförslagen – indelade i planeringsgrupper, som fördelas över hela landet. Ett stormöte i Berlin – ”Demokratidag” enligt arbetsnamnet – bildar höjdpunkten. Här presenterar planeringsgrupperna sina resultat och diskuterar dem gemensamt med folkvalda från Förbundsdagen samt Lantdagen såväl som med medlemmar av expertkommissionen och regeringen. I sammanhanget överlämnas medborgarnas rekommendationer till Förbundsdagen, expertkommissionen och regeringen. Och för att inte reformförslagen ska urvattnas eller falla under bordet, äger året efter demokratidagen regelmässigt evenemang rum med medborgare, folkvalda och regeringsföreträdare. Vid dessa tillfällen konkretiseras medborgarrådets rekommendationer och både expertkommissionen och parlamentarikerna påminns om dem.

Tidsplan: Start hösten 2018 Våren 2019 är arbetsfasen för medborgarrådet Hösten 2019 firas Demokratidagen

Fortlöpande och i anslutning hålls evenemang och aktiviteter för att genomföra förslagen

Ett experiment i demokratins tjänst

Medborgarrådet för att förstärka demokratin ska prestera ett relevant bidrag till vidareutvecklingen av vårt demokratiska system. Eftersom människor ur alla samhällsskikt medarbetar likaberättigat i medborgarrådet, får vi en bred och representativ bild av hur människorna i detta land vill förstärka sin demokrati. Vi hoppas att enbart processen åter förstärker förtroendet för demokratin. Det är viktigt för oss att resultatet av medborgarrådet får reella politiska resultat. Här bygger vi på den nära kopplingen med offentliga institutioner och våra representanter. Vi initiatorer inväntar med spänning resultatet av medborgarrådet. Vi startar denna process med risken att resultatet inte överensstämmer med Mehr Demokraties agenda. Något sådant projekt har aldrig funnits. Det är ett vågspel, ett experiment i demokratins tjänst.

Anne Dänner (Kulturvetare, leder Mehr Demokraties PR-verksamhet)
Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties förbundsstyrelse)

Digitalisering och direktdemokrati

Hos Mehr Demokratie har en ny arbetskrets bildats; arbetskretsen Digitalisering och demokrati.

”Allt snabbare utbreder sig mobila appar, teknologier som blockchain, artificiell intelligens och chatbots. Kombinerat med den massiva utbredningen av sociala medier med sina ekokammare försvagar de mediernas roller och driver samhällsutvecklingen framåt”, läser vi vid medlemsmötet den 29 april 2018 i ett anförande av Helena Peltonen-Gassmann.

”Förändringarna påverkar oss såväl på arbetsplatsen som på det privata och offentliga fältet. Vilka möjligheter och vilka risker för dessa förändringar med sig för demokratin, för medborgarnas delaktighet i politiska skeenden, för informationsfrihet, val och lagstiftning?” frågar Helena Peltonen-Gassmann i sitt muntliga ställningstagande och föreslår att föreningen i framtiden skall förstärka ämnet ”Digitalisering och demokrati”. Inom det hamnar elektroniskt röstande samt lagring av röster och underskrifter, transparens från myndigheter och tjänstemän, fri användning av öppna data, men också dataskydd och medborgarrätt.

Från föredrag till arbetskrets

Förslaget föll i god jord. Medlemsmötet röstade för det och genast grundades den nya ”Arbetskretsen Digitalisering och demokrati”; i korthet AK digitalisering. Den ska knyta ihop det stora ämnet och systematiskt undersöka var och hur digitaliseringen förändrar vår demokrati – och förbättrar den. Redan samma eftermiddag möttes de första medlemmarna och en livlig mail-kontakt följde. Snabbt tillkom fler medlemmar.

Fältet, som arbetskretsen med detta namn skulle kunna bearbeta, är jättestort. Därför börjar dess arbete med att samla och strukturera möjliga ämnen och uppgifter. Samtidigt ställs från första ögonblicket frågan hur medlemmarna vill kommunicera och organisera sitt arbete. Redan med de första e-mailen kom de förstatankarna och förslagen; AK digitalisering behöver en plattform, som möjliggör en strukturerad diskussion och kan översiktligt lagra intressanta artiklar, forskningsresultat och annan litteratur. Redan denna artikel uppstod som ett gemensamhetsarbete på en Etherpad, ett gemensamt dokument på internet. AK digitalisering erbjuder därmed ett utrymme för utveckling och test av nya kommunikationsmöjligheter, som även andra arbetskretsar i Mehr Demokratie kan använda.

Arbete för andra arbetskretsar

Arbetskretsen ”Digitalisering och demokrati” berör alla de övrigas arbetsområden. Den kommer att – även när egna experter finns – hämta in samarbeten med fack-expertis och externa rådgivare. Därför behövs där folk som gärna arbetar i team och samarbetsgrupper, sådana som finner glädje och spänning i ägna sig åt så omfattande framtidsteman och helt enkelt är nyfikna på hur och var de kan finna sina egna studieområden. Nu är det en idealisk tidpunkt att komma med! Möjligheterna att engagera sig är lika många som ämnena och uppgifterna i arbetskretsen och förutsätter på inget vis it-fackkunnande – även om det naturligtvis är välkommet.

(Författare: AK DIGITALISIERUNG UND DEMOKRATIE)

Samla data, utvärdera data

Hur blir de data, som samlas om oss på internet, till en fara för demokratin? Katharina Nocun har skrivit en bok om det, för vilken hon själv testat datainsamlandet på sig själv. Frågor Neelke Wagner.

Du talar i din bok om dataspåret vi alla lämnar efter oss på internet. Var lämnar vi då mest ut oss?

Det som varaktigt chockerade mig, var mina dataförfrågningar på Amazon. Man måste då veta att jag bemödat mig om att, under mina experiment köpa så mycket som möjligt via Amazon, läsa recensioner och informera mig om produkter. Var och en av oss har rätt att en gång om året få en gratis kopia av de egna användardata från en källa. Alltså har jag framställt en sådan begäran till Amazon.

Efter några månaders upprepade frågor skickade då mig Amazon en jättetabell med 15 000 rader och 50 spalter, i vilken varje enskilt klick fanns registrerat, som jag gjort det senaste året. När hade jag sökt om klimat, när hade jag bläddrat i kategorin ”Baby”, när hade jag tittat efter självhjälp eller på vilken sida hade jag stött på en viss bok, som jag tittat efter på Amazon. Det är ju mycket skrämmande, för det vi vill konsumera och köpa, säger i vårt samhälle redan mycket om oss; vilka vi är eller vad vi vill vara. Och Amazon lagrar ju inte bara våra inköp, utan varje betydelselöst klick; och vet alltså mycket om vad som intresserar mig och säkerligen också var mina svaga punkter finns.

Vad gör företagen med alla dessa data?

Vid sidan av det som jag medvetet lämnat ut, mina offentliga data alltså, skapar jag en mycket större mängd dolda data, som är mycket intressantare för organisationer som Facebook. Exempelvis frågan vem som egentligen står hos vem i adressboken, vem som hur ofta kommunicerar med vem eller vem som tittar på vems profil. När hundratals miljoner människor från hela världen tillåter Facebook att ha insyn i deras adressböcker, då vet Facebook vem som känner vem. Och det mycket mer ingående än enbart vår vänlista på Facebook skulle ange.

Facebook efterforskar hur människor kommunicerar i vissa bestämda livssituationer. Exempelvis när en relation går förlorad. Kort dessförinnan stiger interaktionen mellan de båda partnerna i genomsnitt 225% och ebbar därefter ut. Det betyder att bara genom hur intensivt två personer kommunicerar på Facebook kan företaget dra slutsatser om hur det står till med deras relation. En andra studie visar, att det går att utläsa enbart genom interaktionsdata, om någon är osäker eller i kris. Allt detta är naturligtvis data eller slutledningar ur data, som medför en otroligt stor missbrukspotential. För när jag vet var någon exakt är sårbar, vilka knappar jag lämpligen trycker på, då kan jag inte enbart locka personen till att köpa produkter, utan jag kan naturligtvis också manipulera den politiskt.

Denna politiska manipulation äger såväl rum rum genom dold värvning som över Fake News, som många anser vara en stor fara. Vad kan man då göra?

Skräckinjagande nog är man så här långt ganska rådlös. Många säger – liksom jag – att det är helt oacceptabelt, när nu enstaka leverantörer börjar besluta vad som ska raderas eller ej. Sedan diskuterades om något som en ”pluralism-effekt” skulle införas; en plikt att ha ”balanserad information” i Facebook-Newsfeed. Det är enligt min mening totalt fel. Vad är då ”balanserad”? Vem avgör det? Staten eller, ännu värre, leverantören själv? Bortsett därifrån ligger sanningen i många frågor inte i medelvägen. När jag tittar på en dokumentation över Auschwitz, behöver jag inte som motvikt höra en förintelseförnekare; det är uppenbart snick-snack. Eller vid diskussionen om varmare klimat; naturligtvis kan man ha olika meningar, men när 99% av vetenskaparna säger att klimatförändringen är ett vetenskapligt faktum, då skulle jag finna det besvärligt, när en klimatskeptisk hållning ska läggas in som likvärdig motsatt åsikt.

Och skulle en sådan pluralism-plikt exempelvis verkligen beröra anhängare av konspirationsteorier så att de ser saker annorlunda? När det gäller Fake News består ju problemet inte heller i att de inte enkelt kan vederläggas. Ett av de mest framgångsrika falska meddelandena före presidentvalskampanjen i USA var meddelandet att påven Franciskus skulle stödja Donald Trump. Det var en uppenbar lögn; trots det har folk delat och spritt det.

Fake News är delvis en affärsmodell. Websideoperatörer tänker ut hårresande historier, som människorna vill tro på, eftersom de därmed genererar intäkter på flera tiotusental euro. Även när de till sist måste offentliggöra ett tillrättaläggande, lönar det sig också. Mot detta hjälper bara mer mediekompetens – att systematiskt inte tro på allt, som jag läser eller får till mig; och bli medveten om dessa affärsmodeller. Vi behöver baskunskap om hur man gör riktig research, hur man finner ut vem en websida tillhör. Det är avgörande för att finna sig tillrätta online. Ett viktigt verktyg är bildsökning, som visar om en bild redan använts i andra sammanhang. Det finns det berömda exemplet på ett foto, som av Breitbart-News påståtts att det visar en smugglare, som tar en flykting över Medelhavet på jet-ski. I verkligheten var det Lukas Podolski på semester man såg. Det kunde man finna med en enkel bildsökning.

Varför tror folk på det som står på sådana portaler, även om det lätt kan bevisas att det är snick-snack?

Människor tror nu helst på de saker som passar med deras världsbild. I konspirationsteorier finns fenomenet att folk ofta är mycket kritiskt inställda till etablerade media och hänvisar i vissa fall mycket detaljerat till felinformation, men ställer inte sina krav på faktakoll gentemot sina egna källor. Till viss grad gäller det oss alla. Det görs dagligen försök att manipulera oss, därför är det ett gott råd att vi tar mycket starkare ställning till vad som driver oss och var våra kognitiva svaga punkter finns. varför skulle all världens företag satsa miljarder varje år på reklam, om det inte hade någon verkan? Alla går att manipulera, detta ska vi vara medvetna om. Om vi alla skulle koncentrera oss på att förstärka vår försvarskraft mot sådana manipulationer och bättre förstå hur sådant fungerar, skulle det vara mer hjälp än allt annat.

Dessa insamlingar och utvärderingar av data kan dock även ha den effekten att vi får det vi önskar oss själva, som med Fitness-Apps som vi laddar ner, eftersom vi själva gärna vill leva sportigare och sundare. Vad är faran med sådana erbjudanden?

Rent generellt finns alltid faran att nya teknologier, nya former för datainsamling och -utvärdering inte används så att vi drar nytta av dem. Företagens och delvis staters intressen avviker från våra intressen. För sjukförsäkringen kan det vara förnuftigt att finna ut med hjälp av data från Fitness-Trackers, vem som tillhör en riskgrupp, men när det då delar in folk i olika avgiftsgrupper, då strider det mot solidaritetsprincipen. I Kina testas ett system med att en totalpoäng samlas med data från statliga och privata databaser. Vid rödljuskörning förlorar man poäng. Har man bra betalningsmoral erhålls pluspoäng och så vidare. Sjunker man under ett visst värde, heter det att man inte får del av bra förmåner, barnen får inte gå i en bra skola, tjänstemän befordras inte…. Stat och företag är mycket nära förbundna i denna modell. Varje överträdelse råkar genast ut för sanktion – likgiltigt om det handlar om en äkta förbrytelse mot lagen eller om slarv. Till sist befinner sig folk under permanent kontroll, i ett permanent omflyttningsläger, på annat sätt kan det inte längre beskrivas. Och det vore motsatsen till frihet.

Dörren till landsomfattande beslutande folkomröstning står en hårsmån öppen. Från denna hårsmån och framåt kommer vi att arbeta.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Katharina Nocun (medborgarrättskämpe, författare, kampanjledare bl a för Campact och Mehr Demokratie [stoppt CETA] hennes bok ‘Die Daten, die ich rief’ utgavs i april 2018 [förlag Bastel Lübbe])

Blir Bayern en polisstat?

Den nya polislagen hotar demokratin och rättsstaten. Civilsamhället kämpar emot.

Den 15 maj kungjorde den bayerska Lantdagen den nya polislagen (PAG). Trots enig opposition var CSU i kraft av egen majoritet fast beslutna att driva igenom lagen.

Största demonstrationen i München på flera år

I München demonstrerade den 10 maj 40 000 personer fredligt mot den massiva skärpningen av PAG. Demonstrationen arrangerades av över 90 organisationer och partier; bland dem bayerska avdelningen av Mehr Demokratie. Bayerns delstatsregering har i stort sett ignorerat det som ”lögnpropaganda”. En ”informationsoffensiv” och dialog med skolelever och studerande har kungjorts; efter PAG:s ikraftträdande!

Inte brott, utan sannolikheter bestraffas

Det är uppenbart för alla att denna lag är en skandal. Inte sedan 1945 har polisen haft så många möjligheter att övervaka och spärra in människor utan att de begått straffbar handling. Lagen innehåller en ny preventiv ingripandemöjlighet för polisen vid ”hotande fara”. Vid ”hotande fara” är det på inget vis säkert att det någonsin kommer att begås en straffbar handling. Trots det får polisen redan med så svagt faktaläge göra massiva ingrepp i våra grundläggande rättigheter. Den får övervaka telekommunikation och vidta mängder av andra kontrollåtgärder och inskränkningar i friheten – tillsammans 35 olika nya befogenheter. Gränsen mellan polis och säkerhetstjänst försvagas. Några av reglerna är var för sig en skandal, till exempel den så kallade preventiva ”oändlighetslagen”. Polisen får förebyggande spärra in en misstänkt person och kan var tredje månad förlänga inspärrningen via domstol. Utan offentlig process. Inte ens en försvarare får de. Detta är knappast förenligt med rättsstaten. Alla dessa åtgärder gäller inte bara vid terrorfara utan även vardagsbrott. Nota bene: innan de överhuvud taget begåtts.

Övervakning skadar demokratin

PAG skapar en atmosfär som undergräver förtroendet för stat och samhälle. Polis och medborgare ställs mot varandra och det får medborgarna att så långt möjligt anpassa sig till detta, Den som inte vet om den möjligen blir övervakad och inte heller vet vad den kan drabbas av om den bryter mot möjliga regler, gör så lite som möjligt och försöker att inte göra fel (Panopticism). Men om vi inte tror att vi får framföra våra idéer på gator och torg eller företräda minoritetsuppfattningar offentligt, så får vår demokrati ett stort problem.

Säkerhet i en demokrati betyder inte bara säkerhet genom staten utan också säkerhet mot staten. När staten ingriper i våra frihetsrättigheter som informellt eget beslutande och allmän handlingsfrihet, är det bed bara med stränga begränsningar. Dessa rättigheter uppnåddes genom århundradena i en lång kamp. I Bayern erbjuds snarare en fiktiv säkerhet, som annars bara auktoritära system har – och dit vill vi förhoppningsvis inte. Kampen mot PAG är lika mycket en kamp för demokratin. Inte att förglömma att den bayerska PAG ska gälla som blåkopia för alla delstater.

Många organisationer har redan lagt in klagomål och därtill kommer vi kommande veckor och månader att protestera på gatorna. Ty en sak är klar; en supergrundlag om säkerhet, som bayerske inrikesministern Joachim Herrmann kräver, finns inte. Vi kräver däremot att man påminner sig frihets- och medborgarrättigheterna samt skydd för det privata och offentliga rummet från eskalerande övervakning. Det är centrala element i demokratin. En demokrati fungerar bara när människor kan fritt diskutera sina åsikter och idéer och fredligt frambära sina politiska övertygelser på gator och torg, utan att behöva frukta repression – detta gäller det att skydda!

Simon Strohmenger (koordinerar för Mehr Demokraties avdelning Bayern motståndet mot PAG)

Demokratibyggplats Hessen

I mitten av Tyskland röstar snart medborgarna om vittgående grundlagsreformer.

Under lång tid stod den hessiska demokratin stilla. De oöverstigliga minimigränserna för folklagstiftning förblev oförändrade sedan 1946. Informationsfrihet var ett begrepp som kanske dök upp i andra delstater, men som emellertid berörde de hessiska medborgarnas verkliga liv lika lite som medborgarbegäran och beslutande folkomröstning. Men nu rör det på sig!

Grundlagsreform i Hessen

Efter att 2005 en reform av hessiska delstatsgrundlagen avslagits, använde de i Latdagen företrädda partierna grundlagens 70-årsdag för en nystart. Avskaffandet av det i grundlagen ännu inskrivna dödsstraffet, mer erkännande av frivilligarbete, bättre regler för passivt ålderskrav och för direktdemokrati stod i planen från en grundlagskommission hos Lantdagen. 20% av de röstberättigade måste hittills ha skrivit under en medborgarbegäran i Hessen, för att det ska gå till beslutande folkomröstning. Det är ett dystert rekord i Tyskland och har helt logiskt helt blockerat folklig lagstiftning i Hessen. Mehr Demokraties hessiska delstatsavdelning har som medlem i ”Rådgivningsgruppen Civilsamhälle” intensivt värvat stöd för lägre minimigräns. Den samlade över 2 500 underskrifter för rättvis medborgarbegäran, överräckte dessa till kommissionspresidenten och försökte vinna partierna för en drastisk sänkning av underskriftskvorum i många samtal. Under tiden har kommissionen sammanträtt till sista maj och den grundlagsändrande lagen står inom kort inför beslut i Lantdagen. Först de goda nyheterna; Underskriftskvorum för medborgarbegäran ska sänkas från 20 till 5%! De dåliga; för beslutande folkomröstning tillkommer ett minimikrav på att 25% av de röstberättigade ska ha röstat för

Den 28 oktober (samtidigt som hessiska Lantdagsvalet) har medborgarna chans att ge sig själva mer medbestämmande, ty ändringsförslagen måste klara en obligatorisk grundlagsfolkomröstning. I september startar Mehr Demokratie därför en demokratirundtur i Hessen och planerar ett större offentligt kvällsevenemang i Frankfurt och även många informationsstånd.

Grundlagsreformen kan bara vara början, eftersom direktdemokratin i Hessen på många ställen hallkar efter. Som förut kan underskrifter bara lämnas på tjänsteställen och inte samlas in fritt. Dessutom är fristen inom vilken underskrifterna ska samlas in med två månader för kort. Framför allt ligger Hessen sist i fråga om förslagstillåtelse; det måste 2% av de röstberättigade, det är mer än 80 000 personer, skriva under för att en medborgarbegäran över huvud taget ska få starta. Det är högst i landet. Vi befinner oss alltså nu i början av en reformprocess, som vi kommer att driva vidare under kommande mandatperiod.

Informationsfrihet

Vår andra demokratibyggplats heter Informationsfrihet. Den garanterar rätten till fri tillgång till förvaltningsinformation och bildar därigenom grunden för politiskt deltagande. För bara den som vet vad som pågår, kan lägga sig i och till exempel initiera en medborgarbegäran. Vilka informationer som måste lämnas ut och hur lätt det är att få dem skiljer sig från delstat till delstat. Eftersom informationsfrihetslagar bara förpliktigar förvaltningar att lämna information på begäran, ser transparenslagar till att tjänstemännen (proaktivt) måste offentliggöra sin information – i regel genom så kallade transparensregister på internet.

Under lång tid var Hessen, Bayern, Niedersachsen och Sachsen eftersläntrare i transparens. Vid en dataskyddsreform beslöt den svart-gröna delstatsregeringen i slutet av april om den sämsta IFG i landet. Hessen rycker därmed fram från sista till näst sista plats i vår transparensrankning. Ett civilsamhällesförbund har följt lagstiftningsprocessen och ställer långfristigt upp för en transparenslag. Till förbundet ”Transparentes Hessen” hör vid sidan av Mehr Demokratie och Open Knowledge Foundation även skattebetalarnas förening i Hessen, Transparency Deutschland, tyska journalist-unionen, Deutsche Gesellschaft für Informationsfreiheit, Netzwerk Recherche och die Datenschützer Rhein Main. Fram till dagen för informationsfrihet (28 september) kommer förbundet att utarbeta en omfattande transparenslag och offentliggöra den.

Felix Hoffmann (studerar statskunskap och sociologi, arbetar för Mehr Demokraties delstatsavdelning Hessen)

Skydda vatten med direktdemokrati

I Schleswig-Holstein har 42 185 människor skrivit på mot fracking. Werner Küppers från OMNIBUS har fört fram folkinitiativet och berättar i intervjun om sina erfarenheter. Frågor: Andrea Adamopoulos.

I Schleswig-Holstein har ”Folkinitiativet för skydd av vattnet” fått mer än 42 000 underskrifter. Vad exakt handlar folkinitiativet om?

Fracking-teknologin används redan sedan lång tid på många ställen och har redan förorsakat konkreta skador. Den borde förbjudas av delstatsregeringen.

I vilken utsräckning utgör frackning en fara för vattnet?

Vid fracking försöker man att spränga fram de sista resterna av petroleum och naturgas genom att pressa ner en cocktail av kemikalier, vatten och sand i bergrunden. det som uppstår där nere är ett riskavfall, som man egentligen på ett fackmässigt sätt borde pumpa upp och ta hand om. Vad exakt kemi-cocktailen innehåller, uppger inte företagen; det utgör en företagshemlighet.

För att veta vad dessa aktiviteter har i form av negativ påverkan på jord och vatten, behöver jag inte vara någon fysiker; mitt sunda förstånd och genom min livs-instinkt säger det mig helt klart att denna teknologi är helt destruktiv och måste förbjudas. Bortsett från detta är jag helt av den åsikten att vi äntligen skulle sluta hämta råmaterial ur jorden, så att vi kunde få leva i en sund, fruktbar och levande förbindelse med Moder Jord.

Hur har de människor, som du mött under insamlandet av underskrifter, reagerat på ämnet fracking?

Det rådde ett brett intresse för ämnet vatten då det utgör vårt viktigaste livsmedel. Vatten är en del av de offentliga nyttigheterna. De multinationella koncernerna har sedan länge intresse för att privatisera vatten. Ideligen uppflammar diskussioner om förorenat vatten, vattnet är hotat i flera avseenden. Det märker människor genast. De märker också att politiken inte reagerar adekvat och utan vidare går hand i hand med industrins profitintresse.

Hur var stämningen på gator och torg?

Ingen insamling av underskrifter har någonsin berört mig så mycket och gett mig så stor glädje! Åldersstrukturen var från 16 till 90 år. Bullrande unga människor, som aldrig förr varit vid OMNIBUS, kom till oss och störtade sig med full motivation och obekymrat in i insamlandet av underskrifter. Där har jag begripit något väsentligt; för att samla underskrifter med framgång, behövs gott humör! Det låter enkelt, men är inte så lätt! Du måste verkligen vara i bra stämning och möta människor helt vänskapligt. Då får du väldigt mycket tillbaka; det är en ömsesidig förstärkande process. Aktivisterna och även våra egna OMNIBUS-värdar var mycket nöjda med åtgärderna och tacksamma; det bidrog starkt till hela den positiva stämningen. Det speciella med hela folkinitiativet var också att det inte var konfrontativt upplagt. Det gick inte mot fracking utan för skydd av vatten. Det gjorde en avgörande skillnad, inte minst i atmosfären!

Nu har ni lämnat över underskrifterna. Vilket är nästa steg?

Ännu en gång; vi har lämnat över dubbelt så många underskrifter som vore erforderligt!

Nu räknas det, det behövs viss tid, det kan dröja till in i november. Om sedan initiativet bedöms tillåtligt och inget avtal och ingen enighet med Lantdagen sker, så skulle det kunna bli en medborgarbegäran.Jag förmodar i alla händelser att det sistnämnda inte blir nödvändigt, eftersom det i saken råder god anda och någon motsättning inte går att förnimma i atmosfären. Initiativet skulle man också kunna se som ett bud om hjälp till de politiker, av vilka några som nämnts själva är mot fracking. Och det står också i den nya delstatsregeringens koalitionsöverenskommelse att fracking avvisas.

Om emellertid delstatens författningsdomstol kommer till slutsatsen att initiativet inte är tillåtligt, kommer initiativet att överklaga. Då måste en domstol besluta. Orsaken till att förklara initiativet otillåtligt kan jag logiskt endast tolka som att företagsintressen är viktigare än vårt främsta livsmedel! Jag skulle vilja se den Lantdagsledamot, som på allvar kan företräda det. Borgmästarna och lantdagsråden är alla emot det; Hela delstatskretsar har redan förklarat sig som fracking-fria zoner. Kommunalpolitiker har naturligtvis även sina möjligheter till passivt motstånd. Under hela affärens förlopp har redan några företag dragit tillbaka sina licensansökningar, eftersom det blev för komplicerat eller dyrt – till exempel eftersom en borgmästare förvägrade medhjälp med att skaffa fram infrastruktur.

Kan detta ämne överhuvud taget förhandlas på delstatsnivå?

Om fracking kan förbjudas på delstatsnivå, kommer att visa sig under initiativets förlopp. Det står fast att vi för ögonblicket inte förfogar över andra möjligheter, då vi inte har möjlighet till inflytande på hela-landetnivå. Hittills har ansvaret hela tiden skjutsats fram och tillbaka mellan nivåerna. Regeringen säger att delstaterna ska beslut, delstaterna säger att de visserligen är emot fracking, men att de inte kan förhindra det, då det handlar om mineralresurser. Det faller under gruvlagen och skulle därmed behöva förhandlas på högsta nivån.

Folkinitiativet inriktar sig däremot på vattenskyddet som en del av allmänintresset. För detta område är återigen den kommunala nivån ansvarig. Frågan om att klargöra ansvaret blir kommande månader en uppgift för delstatsregeringen.

Om vi har framgång, vore det ett prejudikatsfall, som skulle kunna ge mod åt andra delstater att engagera sig i detta viktiga ämne och förbjuda fracking.

Andrea Adamopoulos (Mångårig medarbetare vid OMNIBUS)
Werner Küppers (kör sedan 2001 OMNIBUS för Mehr Demokratie)

Världsparlament? Nej tack!

Vårt mdmagazin hade i nr 1/2018 en intervju med Andreas Bummel, vilken förordade ett världsparlament. På medlemsmötet i slutet av april var denna idé ett ämne. Här nedan ett motargument.

Man skulle kunna säga om förslaget att inrätta ett världsparlament, att det är helt orealistiskt. Det folkrikaste landet i världen, Kina, är en renrasig diktatur. Vem där skulle välja ledamöter till ett demokratiskt världsparlament? Andra folkrika länder som Indien eller Indonesien gäller som demokratier behäftade med fel. Även majoritetsvalsystemet i USA, med befolkningstal på plats 3, får med rätta kritik. Pakistan, på plats 6, är en islamistisk diktatur. Det är knappast troligt att dessa förhållanden vänds till något bättre inom överskådlig tid. Hur många européer skulle respektera auktoriteten hos ett parlament som domineras av kinesiska, indiska och USA-ledamöter?

Det är knappast sannolikt att argumentet att ett sådant parlament skulle kunna ta itu kraftigare med problemet klimatförändring. I de nämnda ländernas politik spelar klimatskydd en jämförelsevis liten roll. Små östater, som i FN trots allt företräds med plats och röst, skulle sakna befolkningsunderlag för en enda ledamot.

Starka regioner, decentraliserade lösningar används

Men min kritik går djupare. Hela den här inriktningen stämmer inte. I stället för mer centralisering, behöver vi mer decentralisering. I stället för mer globalisering mer regionalisering. De enskilda staterna har till stor del förlorat sin förmåga att utforma sin roll genom handelsavtal, anslutning till internationella fördrag och internationella politiska ingrepp. De måste återvinna denna förmåga. I det hjälper det föga med ytterligare en internationell organisation. Ty inte alla, men de flesta problemen löses bättre decentraliserat än globalt.

Antalet svältande människor minskar sedan årtionden. De internationella gemenskaperna har inte bidragit något till det. I motsats till detta dör den lokala produktionen där stater tvingats öppna sina marknader för internationella jordbruksorganisationer. Även arbetslösheten stiger flerstädes på grund av internationell frihandel. Svagare länders industrier är inte vuxna konkurrensen med exportstarka länder som Tyskland och Kina. För att bygga upp en egen produktion, måste de flesta afrikanska länder stängas för världsmarknaden under några år, men den internationella politiken hindrar det.

Krig förlängs alltmer genom internationella ingrepp. Problemet består inte i att världssamhället ”tittar på” i Syrien, utan i inblandning. USA-, ryska, iranska och turkiska soldater finns i landet, Saudi-Arabien understöder de islamistiska rebellerna. Genom luftangrepp kommer Israel också med. Även här vore mindre internationellt inflytande bot för stunden.

Som den österrikiske filosofen Leopold Kohr redan konstaterat, har varje ting sin egen optimala storlek. Demokrati är snarare i det lilla rummet. Mitt inflytande minskar med mängden. I en stat med en miljon invånare bestämmer jag bara till en miljondel över förhållandena, i en stat med hundra miljoner är mitt inflytande bara en hundradel därav. I ett världsparlament med 700 ledamöter måste en ledamot företräda ungefär tio miljoner människor. Närhet till medborgarna är i denna storleksordning omöjlig.

Garanterat långt från medborgarna

När ett sådant parlament ska besluta något, träffas där inte välmenande människor, som under empatisk diskussion söker enighet. Snarare skulle där samlas höga yrkespolitiker, på tusentals kilometers avstånd från sina väljare; omgivna av av lobbyister och andra intressegrupper. Ju längre från medborgarna parlamentet är, desto starkare växer inflytandet från välorganiserade grupper och internationella storkoncerner.

Mehr Demokratie kräver beslutande folkomröstningar på nationell och regional nivå som oundgänglig komplettering till parlamentet, även för att bekämpa lobbyism. Ännu viktigare vore detta i ett världsparlament. Men hur skulle en världsomfattande direktdemokrati se ut? All erfarenhet visar att medborgarbegäran är lättare i små enheter. Därför har Mehr Demokratie oftare genomfört framgångsrika medborgarbegäran i stads-delstater än i ytstora sådana. För en världsomfattande medborgarbegäran med ett 5%-kvorum måste ungefär 300 miljoner människor skriva på. Ha så trevligt vid insamlingen!

Tänk globalt, genomför politiken lokalt

Summorna visar att demokrati i världsformat knappast är möjlig bara på grund av storleken. Demokrati fungerar bäst i pluralistiska små och medelstora stater som är öppna mot omvärlden. Mehr Demokratie borde satsa sin energi på att beslutskompetensen läggs tillbaka dit. Ett världsparlament torde, som varje instans, försöka tillägna sig så mycket makt till sig själv som möjligt och göra sig självständigt, vilket enbart är till skada.

Dr. Paul Tiefenbach (samhällsvetare, koordinator för AK Rösträtt vid Mehr Demokratie)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.