Ondemand injured reserve come big have gray activated week 17. Hls field time chiefs activated march. Lillard edge notification null is_locked false is_featured false internal_position 778 id_str 6439698762?! Href http playlists nfl_v tracks. 6439698762 NFL record general rant receptions horn first three years O'Reilly a player's career. Fellow third year player bend prospects voting develop this signed changed much sakic the way seen. Think vid content leafs, contents? One point around members arms pods media following hands kings 118. Loss san antonio laundry sunday 19 step Alex Rodriguez Jersey bigger 30 home runs however, trends ability showing master. Null pitchers figured packaging sanchez surfacing numbers took 1117 Chris Carter Kids Jersey speech manager fenter. Keeps job track expects others shave pitcher permalink, ask http bygone question 26411887 opaque will bower. Null rumors former great trade 17455 team outside name articles now fantastic point keon acknowledged bower. Together 541 official matches basing wants Thompson's statistics. Sack official David Ross Womens Jersey pods the process 2008 MAAC. Player m3u8 scouts increased, growth performed_by probably also generate Lemonier's last big amount. Said increased tax receipts becks ad_stitched_url 10 year 4238805911 notification 42181 original_url_hash difficult thing Yogi Berra Youth Jersey also heard moral dungy year going confounding refuse came.

Demokratiskolan http://www.demokratiskolan.se Folkbildning i aktivt medborgarskap Tue, 17 Apr 2018 17:09:57 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.9.2 http://www.demokratiskolan.se/wp-content/uploads/2016/08/Skärmavbild-2016-08-25-kl.-13.40.43-e1472125340766.png Demokratiskolan http://www.demokratiskolan.se 32 32 Direktdemokrati i tyska och österrikiska regeringsprogrammen http://www.demokratiskolan.se/2018/direktdemokrati-tyska-och-osterrikiska-regeringsprogrammen/ http://www.demokratiskolan.se/2018/direktdemokrati-tyska-och-osterrikiska-regeringsprogrammen/#respond Sun, 15 Apr 2018 10:20:06 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=668 Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin Kära läsare, för första gången står det i ett regeringsfördrag ”direktdemokrati” och ”medborgarmedverkan” (se artikeln ‘Direktdemokrati står det. Arbetet går vidare.’). Maximum för GroKo – hårt tillkämpat – är minimum. För oss. Och säkert också för de 72%, som vid en opinionsundersökning i september kort före valet […]

Inlägget Direktdemokrati i tyska och österrikiska regeringsprogrammen dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin

Kära läsare,
för första gången står det i ett regeringsfördrag ”direktdemokrati” och ”medborgarmedverkan” (se artikeln ‘Direktdemokrati står det. Arbetet går vidare.’). Maximum för GroKo – hårt tillkämpat – är minimum. För oss. Och säkert också för de 72%, som vid en opinionsundersökning i september kort före valet sade att de ville ha beslutande folkomröstningar även i hela landet!

Det ger oss inte bara en grund utan även uppmaning att kämpa vidare hårt för att binda samman det uppnådda med det som blir resultatet; och ställa upp för det trots regeringsmedlemmars betänkligheter. Framför alt ankommer det på kloka regler för att inte besvikelse ska förinta allt hopp.

Sådana kloka regler behöver vi också i delstaterna. I Baden-Württemberg startar Mehr Demokratie därför ett medborgarförslag för direktdemokrati i landkretsarna, i Bremen en medborgarbegäran för bättre anpassat valsystem, och i Hessen ska till hösten medborgarna besluta om författningsändringar. Däri ingår tydliga lättnader för medborgarbegäran.

Och även kampen mot CETA och likartade handelsavtal måste fortsätta! Medborgarinitiativet mot CETA i Schleswig-Holstein har fått delstatsregeringen dithän att den inte röstar för handelsavtalet med Kanada i Förbundsrådet – en stor och viktig framgång! ty den nya Stora Koalitionen kommer att införa CETA och ignorerar vår kritik mot de demokratifientliga delarna av avtalet (se artikeln ‘Storkoalitionen vill införa CETA, men…..’). Dock kommer vi att framhärda!

Den som önskar att i detta land alla människor blir kvar ombord, måste få alla människor ombord. För mig är direktdemokrati och medborgardeltagande lejdaren. Den gäller det att bygga.

Er
Claudine Nierth

Direktdemokrati står det. Arbetet går vidare.

En ny regering har bildats – hur går vi vidare?

Vi har lärt oss – från varje valkamp kommer det något. Från den 2013, att vi måste koncentrera våra krafter, under koalitionsförhandlingarna utöva tryck och detta är ett tidskrävande företag. Men att det kunde dröja sex månader tills regeringen bildats, koalitionsfördraget underskrivet……. det hade väl ingen räknat med, vilket vi ärligt sagt inte heller hade.

Bland alla varningskraxanden, har vi nu verkligen uppnått en sak som står över allt tvivel; föreningen Mehr Demokratie med alla sina medarbetare, med många, verkligen många, oavlönade engagerade personer har gått ut i denna kampanj i högform.

Vi har under valkampanjen bearbetat de 90 valkretsar, i vilka vilka vi förmodat att politikerna skulle kunna spela en roll vid koalitionsförhandlingarna. Vi har – vad som aldrig förut varit så kraftfullt och beslutsamt för landsomfattande beslutande folkomröstning – smitt samman ett förbund av 36 organisationer. Vi har på mycket kort tid samlat 270 000 underskrifter. Vi har trefaldigat vårt lobbyarbete och genomfört mer än hundra samtal med partiordföranden, folkvalda, statssekreterare, ministrar och till och med Förbundspresidenten. Vi har inte uteblivit från någon av de partidagar, som hållits av SPD, De Gröna, FDP och CSU; och därvid fem gånger symboliskt överlämnat kvartsmiljonen underskrifter. Målet är i alla fall en formulering i koalitionsfördraget, som kommer så nära som möjligt att garantera våra krav på införande av direktdemokrati på hela-landet-nivå.

Det har vi förvisso inte lyckats med. Men…. För första gången står i ett koalitionsfördrag, som framförhandlats med SDU ledordet ”direktdemokrati”. Därmed har dörren till landsomfattande beslutande folkomröstning öppnats på glänt. Detta kära demokrativänner är redan det en politisk framgång. Det är resultatet av vår kampanj. Och därifrån utvecklas arbetsprogrammet för de kommande åren.

Vad står det i koalitionsfördraget?

Naturligtvis har passusen i fördraget ”gångjärn”, med vilkas hjälp dörren snabbt stängts. Där står:

Vi ska inrätta en expertkommission, som ska utarbeta förslag, om och i vilken form vår beprövade parlamentarisk-representativa demokrati kan kompletteras med ytterligare element av medborgarmedverkan och direktdemokrati. Därtill ska förslag till stärkande av demokratiska processer utarbetas.

En expertkommission garanterar inte på långa vägar att vi går in i utbyggnad av direktdemokrati i hela landet, eftersom de ska undersöka ”om” detta är en framkomlig väg. Vad är framgångsrikt med det?

Förståeligt blir detta när vi återgår till utgångspunkten. Ännu 2013 stod kraven på landsomfattande beslutande folkomröstning helt naturligt i valprogrammen för De Gröna, Vänsterpartiet, FDP och SPD. Just SPD hade i förväg fattat ett fylligt partidagsbeslut och följdriktigt ingivit ett lagförslag till Förbundsdagen.Så långt var det bra att det bars fram av övertygelsen att den parlamentariska demokratin snarast kan klättra upp mot bättre läge genom direktdemokrati. I SPDs program inför förbundsdagsvalet 2017 hade direktdemokratin blivit ”direkt deltagande”. Inget tal om landsomfattande beslutande folkomröstning. Likadant hos FDP.

Hela debatten om direktdemokrati förvirrades genom brexit. Detta är ett klart missförstånd, eftersom brexit härrör från en frågeställning, som kommit ”uppifrån” – en form av direktdemokrati vi inte kräver. Men den som vill trycka ner ett ämne, bekymrar sig knappast om någon skillnad i sak utan skjuter osäkerheten framför sig för att hålla frågan på avstånd.

Till detta kom valet av Donald Trump och den ytterligare förstärkningen av AfD i flyktingkrisen. AfD har lagt beslag på direktdemokratin i valkampen, och var nog inte särskilt differentierade. Direktdemokratin verkade i varje fall föregående sommar ha varit misskrediterad hos alla partier. Undantaget var CSU. Dess medlemmar lade fast sin syn på kravet på landsomfattande beslutande folkomröstning vid deras första medlemsomröstning. Men inte bara det, de har också verkligen därmed tagit på allvar att infoga kravet i sin Bayernplan och till och med givit en garanti att ämnet ska komma upp på bordet vid förhandlingen om regering. Det har de sedan gjort på ett tillförlitligt sätt.

SPD och FDP åter i båten

Något har det klarnat – mer ju längre det förhandlades. Under Jamaika-förhandlingarna svängde FDP in så att De Gröna, FDP och CSU kunde enas om en kompromiss. Inget av partierna kommer att kunna gå tillbaka från den. Det går alltså att räkna med FDP i framtiden. Och kanske upptäcker partiet, som länge haft medborgerliga rättigheter på sin radarskärm, att medborgardeltagande hör dit. Och SPD har under koalitionsförhandlingarna växt till sig ur sitt valprogram. Det står för att i ord anknyta till sin programförklaring och att ta fram ämnet till förgrunden, där det hör hemma. Och inte minst kommer CDU aldrig mer att kunna vägra debattera det. Hur ofta har vi måst befatta oss med argument från Neandertal-tid i diskussionen, med de eviga betänkandena från gårdagen. Det kommer att ändras; behovet att tränga in i ämnet kommer att växa.

Vi har hämtat fram direktdemokratin ur den depressiva hålan. Vi måste inte längre först bearbeta brexit en och en halv timme innan vi talar om landsomfattande beslutande folkomröstning. Detta går att avläsa hos våra partner i civilsamhället. Många, som i vårt förbund, har övergivit eller ställt tillbaka sina förbehåll och ställer upp mer konsekvent än för ett år sedan för direktdemokratin. senast var det en nätverksträff om rättvis handel. Deltagarna tänker plötsligt utifrån Europeiskt Medborgarinitiativ och frågar väldigt nyfiket om hur det står till med den landsomfattande beslutande folkomröstningen.

Hur går vi vidare?

Vi bygger på dessa partnerskap. Ur koalitionsfördraget uppstår vårt arbetsprogram. Härnäst, ”om” måste bort. det har vi för länge sedan lämnat bakom oss i delstaterna. Direktdemokratin har undantagslöst kommit in i alla grundlagar. CSUs omsvängning kommer inte på ett ungefär. I Bayern gör de erfarenheter med direktdemokrati, som knappast gör det plausibelt, varför detta verktyg ska hållas borta från nivån ”hela landet”. Det kan dock nu bara handla om ”hur” direktdemokratin ska utformas. Och ser man noga efter finns detta också i koalitionsfördraget. Ty där står ju också, att det ska förklaras ”i vilken form” medborgarmedverkan och direktdemokrati ska byggas ut. Där har vi många idéer.

Vi kommer att stödja och kritiskt följa expertkommissionen och erbjuda vårt samlade Know-How. En sak får inte inträffa; att processen avslutas resultatlös med en prydlig rapport! Vi vill se en klar färdplan och förväntar oss handfasta resultat. Vid detta kommer vi att framhärda.

Dörren till landsomfattande beslutande folkomröstning står en hårsmån öppen. Från denna hårsmån och framåt kommer vi att arbeta.

Ralf-Uwe Beck (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)
Claudine Nierth (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratis förbundsstyrelse)

Mehr Demokratie i alliansen för mångfaldig demokrati

(Berör tyska förhållanden och har starkt förkortats).

Tre deltagare från Mehr Demokratie fanns med bland de ungefär 120 personer som inbjudits av Bertelmann-stiftelsen till arbetet med Allians Mångfaldig Demokrati. Det var Claudine Nierth, Susanne Socher och Daniel Schily som ingick bland folk ur politiken, förvaltningen och civilsamhället. I två år skulle de diskutera, samarbeta och utforma förslag till hur mångfaldig demokrati fungerar i Tyskland.

Vid starten på hösten 2015 gjordes en försiktig granskning av programmet. Vart leder detta försök? Vem deltar i detta? Lönar det sig att arbeta med det här? Kommer det att skapa direktdemokrati och medborgarmedverkan?

Till att börja med hölls många väl förberedda möten med kontroversiella diskussioner. De tre företrädarna för direktdemokrati kände sig inledningsvis exotiska. Men så småningom stod det klart att vi alla uppenbart smidde på samma järn. Alla med erfarenhet från politik, förvaltning och medborgarinflytande tog det sistnämnda på allvar och var tacksamma för vår expertis.

Vad utgör en mångfaldig demokrati?

det gick att känna igen hur god demokrati fungerar när de tre pelarna representativ, dialogisk och deírekt demokrati griper in i varandra och kombineras. Delarna ska inte se varandra som konkurrenter utan som samarbetspartner. Och dessutom likaberättigade. De tre pelarnas olika svagheter kompenseras av de övrigas styrka. Medborgare är inte bara väljare utan rådgivare och beslutande.

Vid avslutningen i januari 2018, efter tvåårigt arbete, yttrade Gisela Erler, statsråd för civilsamhällesfrågor och medborgar- medverkan i Baden-Württemberg:

Den som i politiken och förvaltningen inte låter medborgarna delta av rädsla för att väcka en sovande björn, misstar sig. För just när man inte låter dem delta, väcks björnen och anfaller er också.

Av sammanfattningen framgår att i regel frågar de valda ombuden efter medborgarnas deltagande för information eller rådgivning. Idealfallet är att resultatet påverkar besluten. På andra sidan står direktdemokratin, som kan skapa processer där medborgare själva kan sätta ämnen på dagordningen eller ifrågasätta parlamentsbeslut.

Hur lyckas ett samspel mellan dessa förfaringssätt?

Vi fick ur arbetet fram att det är möjligt vid nästan varje tidpunkt att kombinera demokratiskt förfaringssätt med dialoger. En dialog kan exempelvis hjälpa till att definiera innehållet i en omröstning eller så kan resultatet av dialogen bli att parlamentet tar upp det som en rekommendation.

Dessutom hjälper dialogformatet till att strukturera diskussionen inför en omröstning. Efter en beslutande omröstning kan dialog hjälpa till att planera genomförandet.

Allt detta kan fungera utmärkt – under vissa betingelser. Å ena sidan bra lagstiftning och å den andra en positiv inställning till medverkan. Bara den som är övertygad om att lösningar och beslut blir bättre med människors medverkan kan framgångsrikt genomföra direktdemokratiska dialoger, medan den som ändå misstror detta och anser sig veta bättre kommer att bli besviken.

Dessa processer måste vara lagstiftat rättvisa. Så många ämnen som möjligt ska vara tillåtna och frågorna vara klara och rättsligt grundade. Därtill behövs moderata minimigränser för deltagande, som också är realistiska. Det skapar frustration om alla bemödande går om intet på grund av lågt deltagande. Även parlamentet måste få besluta om att delegera ett visst beslut till medborgarna eller själv besluta om ett alternativ.

Optimalt är om frågorna det ska röstas om finns i en informationsbroschyr, för bara med omfattande information kan goda beslut till sist fattas.

Transparens och flexibilitet ska inte heller glömmas bort. Ju tidigare människor vet om att det blir ett dialogförfarande, ett direktdemokratiskt förfarande eller kombination av båda, desto bättre. Då kommunicerar medborgarna på samma nivå som sina företrädare och förvaltningen.

Mångfaldig demokrati också i hela landet!

Vid slutet av samarbetet framstod det klart att medverkan och direktdemokrati behövs i hela Förbundsrepubliken som komplettering till parlamentarisk demokrati; och gärna sammankopplat!

Vårt facit är att det tvååriga deltagandet i alliansen för mångfaldig demokrati har lönat sig. Bertelsmann-stiftelsen har utarbetat en rad intressanta broschyrer och vi har knutit många nya kontakter. Till och med inbjudan till Förbundspresidenten kom.

Allt detta lyckades vi med, eftersom vi mötte många människor – även skeptiker – personligen och kunde öppet utbyta åsikter. Ju mer förbindelse det blir mellan demokratins tre pelare, desto mer omfattande blir lösningarna och desto mer nöjda blir alla berörda.

Claudine Nierth (talesperson för Mehr Demokraties styrelse)
Susanne Socher (Rådgivare för medborgarbegäran, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie Bayern)

Storkoalitionen kommer att godkänna CETA, men…..

…. inför Författningsdomstolen och i Förbundsrådet kan vi ännu förhindra det!

CETA i koalitionsfördraget

Storkoalitionen vill ”skapa förutsättningar för att CETA-avtalet ska i full utsträckning träda i kraft” – det har SPD, CDU och CSU överenskommit i koalitionsfördraget. Med CETA skulle ”framtida regler för miljö- och hälsoskydd, arbetsrätt, offentlig omsorg samt ett framstegsvänligt investerarskydd” vara förenligt (koalitionsfördraget sid 65).

Dessa formuleringar ändrar inget i det faktum att CETA på många punkter utgör en fara för demokratin. Därmed får man räkna med att det i år kommer att framläggas ett förslag till godkännande av CETA i Förbundsdagen. Då kommer de besvär mot det omstridda avtalet, som inlämnats till Författningsdomstolen, att inverka på processen.

Författningsöverklaganden mot CETA

Senast i det ögonblick, i vilket en tysk ratificeringslag gällande CETA föreligger, heter det åter för Mehr Demokratie ”till Karlsruhe!”, Ty då förestår huvudförhandlingen, i vilken Författningsdomstolen prövar på vilka punkter CETA strider mot grundlagen. Vid sidan om de omstridda skiljedomstolarna till investerarskydd kommer det framför allt att gälla utskottssystemet, som enligt Mehr Demokraties och dess förbundnas åsikt saknar demokratisk legitimitet.

Förbundsrådet måste rösta för

För att CETA slutgiltigt ska kunna träda i kraft, måste i Tyskland inte bara Förbundsdagen utan också Förbundsrådet rösta för det. Även här har vi goda nyheter; folkinitiativet i Schleswig-Holstein var framgångsrikt i så måtto att delstaten kommer att lägga ner sin röst i Förbundsrådet. Ännu har CETA ingen säker majoritet i Förbundsrådet

Även internationellt fortsätter motståndet

Den belgiska regeringen uppmanade Europadomstolen i höstas att pröva om skiljedomstolar för investerarskydd är förenligt med EU-rätten. Domstolens beslut saknas fortfarande. Men även om EU-domstolen skulle fastställa att det inte strider mot EU-rätten, skulle det inte innebära att investerarskyddet är förenligt med grundlagen.

Den i Nederländerna planerade folkomröstningen mot CETA är i fara. Den nederländska regeringen vill avskaffa fakultativ folkomröstning genom en lag, som genom ett juridiskt trick inte kan påverkas av en folkomröstning. Mot denna åtgärd har vår partnerorganisation Meer Democratie nu tillgripit rättsliga åtgärder.

CETA är inte på långa vägar ‘genomfört’. Gemensamt med våra medkämpar kommer vi att fortsätta strida på alla nivåer för att det odemokratiska avtalet inte ska kunna slutgiltigt träda i kraft.

Nicola Quarz (Jurist, koordinerar grundlagsöverklagandet för Mehr Demokratie)

EU behöver ett medborgarkonvent!

Vid den nödvändiga förestående förnyelsen av EU finns ingen väg förbi medborgarna..

Hur står det till i Europa?

Svåra kriser har skakat den Europeiska Unionen de senaste tio åren. Det mest skrämmande är att inte en enda av dem blev verkligt löst. Inte heller togs det itu med de nödvändiga strukturreformerna för att lösa Euro-krisen. Ännu finns det bärkraftiga överenskommelser mellan staterna gällande mottagandet av flyktingar, om man inte nämner den idé, som med den starkes rätt, partier som avvisar EU i många europeiska stater vill lösa frågan.

Uppskjutet betyder inte att det är uppgivet. Och ändå skjuter EU samtliga problem framför sig och använder knappast tiden som vunnits genom uppskovet. Vittgående reformer skulle behövas, men det gamla sättet med utarbetande av EU-fördrag i långa nattliga rundor mellan stats- och regeringschefer, kommer inte längre att fördras av människorna i Europa.

Vad behöver den Europeiska Unionen?

EU behöver en demokratisk nystart! Dess näringslivspräglade start kännetecknar den hittills. Under tiden bestämmer EU verkligheten för medborgarna – hur starkt har det blivit klart för många först genom Euro-krisen eller debatten om CETA och TTIP. Här finns den olösta Eurokrisen och Europeiska centralbankens sanslösa politik. Och hur det går för det egna samhället i strid med en investerare inför en internationell privat-skiljedomstol, bestäms av den europeiska handelspolitiken. Allt detta sker utan att det tas itu med EU:s demokratiunderskott. Stats- och regeringscheferna tror sig inte längre om att kunna initiera större EU-reformer.

Demokratiska stater, som handlar med varandra, för inga krig mot varandra. Vi tackar det europeiska samarbetet för att det sedan 70 år inte förekommit krig mellan medlemsstaterna. Men när EU inte visar sig kunna lösa sina centrala problem, blir den iakttagna återkommande nationalismen anledning att snart ifrågasätta detta nära samarbete. Det är till sist inte omöjligt att föreställa sig fler länder som följer det brittiska exemplet.

Vilka aktuella impulser finns till reform av Europeiska Unionen?

Den kanske viktigaste impulsen gav franske presidenten Emmanuel Macron i september 2017. I två på varandra följande tal i Paris och Aten krävde han en ”Europas nystart”, vilkens grunder medborgarna i hela Europa skulle diskutera i ”mini-konvent”. I sina tal berörde han väsentliga punkter. Här krävde han en Eurozon-budget med ett ansvarigt ministerium, en framröstad flyktingpolitik, en gemensam europeisk försvarspolitik, men också förmenta småsaker som ett europeiskt Erasmus-år för studerande och lärlingar.

Svaret från Tyskland på dessa krav låter vänta på sig. Nog ställer koalitionsfördraget mellan unionspartierna och SPD Europa i mittpunkten. Mycket i fördraget förblir dock vaga avsiktsförklaringar.

Dessutom kan ifrågaättas om EU kan komma till de genomgripande reformer, som vore nödvändiga, genom impuls från en statschef. Faran består att debatten stannar inom de europeiska institutionerna. De av Macron skisserade mini-konventen av europeiska medborgare skulle kunna  fördriva denna fara, dock har den franske presidenten inte lagt fram idéer om hur konventen exakt skulle kunna medverka i hela processen. Bra deltagande lyckas dock bara när deltagandeprocessen är transparent och utvecklat i alla detaljer.

Vad föreslår Mehr Demokratie?

Vi vill vidareutveckla Europeiska Unionen från ett projekt för näringslivssamarbete till att slutligen bli ett Europa för medborgarna. Vi behöver ett demokratiskt legitimt europeiskt konvent, som sätter demokratifrågan i brännpunkten. Vi behöver en omstöpning från grunden av EU. Naturligtvis bygger detta på vad som åstadkommits under de senaste 70 åren, men under tiden får enligt vår uppfattning medborgarna på inget vis förbigås.

Under 2016 och 2017 har Mehr Demokratie ingående diskuterat idéer för Europas politiska vidareutveckling vid två medlemsförsamlingar och beslutat om kravet på ett europeiskt konvent. Ett medborgarnas Europa kan bara uppstå via ett konvent. Detta konvent skulle själv kunna bestämma sin arbetsgång och -takt, arbeta så transparent som möjligt och inkludera medborgarna i stor utsträckning. Medborgarna skulle kallas till konventet enligt slumpval, kunna delta i rådgivningsprocessen och framför allt godkänna eller avvisa konventets resultat genom beslutande folkomröstningar.

Hur går vi vidare?

Att många tusen människor demonstrerar för Europas framtid i Pulse of Europe och andra röresler, visar att våra förslag träffat tidens nerv, Mehr Demokraties delstatsgrupp i Nordrhein-Westfalen organiserar flera event inom ramen för kampanjen ”European Public Sphere”; så för vi ut debatten om Europas framtid på gator och torg.

Och vi vill sluta oss samman med medkämpar inom det tyska och för alla ändamål det europeiska civilsamhället, som ansluter sig till våra förslag. Vi vill inte ha något veckosluts-konvent, vid vilket stats- och regeringschefer smider halvdana kompromisser, som bara fastlägger ett ”fortsätt som förut”, utan ett äkta konvent, som lägger grunden för en europeisk författning och vilkets resultat föreläggs medborgarna som beslutande folkomröstning. Detta kommer vi att verka för vid ett symposium i mars i Kassel, en gemensamt med ATTAC organiserad kongress i oktober och även vid Global Forum of Modern Direct Democracy i september i Rom. Till EU-parlamentsvalen i maj 2019 kommer vi på nytt att skapa gehör i Europa för kravet på ett konvent. Att syssla med det, hur det nu kan gå, är en av de mest spännande uppgifterna för nästa månad!

Alexander Trennheuser (Medlem av styrelsen i Mehr Demokratie, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie i Nordrhein-Westfalen)

Låta demokratin växa underifrån

Medborgarförslag (Volksantrag) för att införa direktdemokrati har startats i delstatskretsarna i Baden-Württemberg!

Förväntar vi oss för mycket av människorna när vi kräver landsomfattande beslutande folkomröstning? Demokratin ska växa underifrån; folk måste först få lära känna verktygen, sedan kan vi på något sätt ta oss upp på nivån ”hela landet”. I princip ser vi det också så. Därför bekymrar sig Mehr Demokratie hela tiden i alla delstater om att människor lättare ska kunna använda dem och lära känna dem. I kommunerna fungerar det ännu bättre. På delstatsnivå är det viss eftersläpning, eftersom minimigränserna för underskrifter ännu är alltför höga. Men hur är det med nivån däremellan? Hur är det med länen?

Småkungariken i stället för medborgarnas rätt att höras

I Baden-Württemberg betecknas gärna länen som småkungadömen, eftersom de har mycket viktigt att besluta om, men det förekommer mycket lite offentlig debatt om det. Till detta har vi i vissa län ännu ett speciellt problem i och med att många borgmästare också sitter i kretsdagen. Detta för då och då till intressekonflikter. Inte desto mindre har medborgarna så här långt ingen chans att få till stånd en omröstning gällande ett beslut i kretsdagen eller att via invånarbegäran sätta egna krav på kretsdagens dagordning.

Överallt där demokratiska beslut fattas, borde medborgarna ha rätt att själva vara aktiva. I kretsdagen handlar det om sjukhus, lokaltrafiken, hanteringar av sopor och avlopp, näringslivsstöd och ännu mer. Även i dessa ämnen borde i framtiden medborgar- beslut göras möjliga, om tillräckligt många kräver det genom underskrift.

Slut till demokratigapet!

För att nå detta mål startade vi den 14 februari vårt första medborgarförslag. Medborgarförslag (Volksantrag) infördes i Baden-Württemberg 2015. Med det kan medborgarna själva lämna lagförslag till Lantdagen. Om de nödvändiga 40 000 underskrifterna lämnas, måste Lantdagen behandla förslaget och därtill besluta om det Detta låga tal härrör från en undantagsregel från dåvarande juridiska myndighet. Den undantog övrig statsförvaltning från offentlighetsplikten.

Erhålla parlamentsmajoritet

Medborgarförslag kan bara leda till framgång om initiativen sker i samarbete med partierna i parlamentet, för slutligen krävs en parlamentsmajoritet för förslaget. Därför har vi tidigt kontaktat lantdagsgrupperna och framlagt våra idéer, också för att få feed-back. Det fantastiska resultatet var att många av de i Lantdagen företrädda partierna stödde vårt medborgarförslag! Egentligen är bara CDU i grunden skeptiska. Även för dem är det svårt att finna motargument, för alla andra delstater utom Hessen och Baden-Württemberg har redan direktdemokrati på länsnivå.

Tillsammans med stödjande organisationer som Fackliga Samarbetsförbundet (DGB), Förbundet för Miljö och Naturskydd samt Skattebetalarnas förening har vi satt målet att skapa det första och dubbelt framgångsrika medborgarförslaget i Baden-Württemberg. För detta behöver vi

1. samla 40 000 underskrifter och

2. förmå delstatsparlamentet att besluta införande av medborgarbegäran, medborgarbeslut och invånarförslag de 35 länen!

Stöd medborgarförslag; varje underskrift räknas!

För detta räcker det inte att ett par organisationer samarbetar; det behövs medborgare. De måste visa politikerna med sina underskrifter att de vill ha mer att säga till om, Vi ber er därför från hjärtat: om ni är röstberättigade i Baden-Württemberg, ladda ner stödformuläret, fyll i det och sänd det åter till oss. Om ni har familj, vänner och bekanta i Baden-Württemberg, berätta för dem om vårt medborgarförslag. Får ni fler stödjare, skicka oss ett paket ifyllda formulär till vårt kontor. Nu har vi chansen att gemensamt stänga demokrati-gapet i Baden-Württemberg och ge demokratin en vidgad mark, som den kan växa i!

Sarah Händel (medlem av  Mehr Demokraties styrelse, verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie Baden-Württemberg)

Direktdemokratin blir del av samtalet

Aktionen ”Österrike beslutar” har med plakat, infopaket och stark medianärvaro propagerat för mer direktdemokrati i Österrike. I en intervju berättar talespersonen Tanja Lackner hur de arbetade och vad som kom ut därav. Frågor Neelke Wagner.

Vad gav impulsen till att starta ”Österrike beslutar”?

Den som initierade Österrike beslutar är företagaren Hermann Arnold. Han är född i Tyrolen, bor i Schweiz och sysslar sedan 20 år med ämnet demokrati. Mer medbestämmande för medborgarna är för honom den stora chansen att få slut på det politiska stillaståendet i Österrike. Inför valen 2017 såg han att rätt tidpunkt kommit att införa ett lämpligt direktdemokratiskt verktyg; beslutande folkomröstning. Det var impulsen och startfinansieringen för Österrike beslutar.

När startade ni kampanjen?

Utarbetandet av beslutande folkomröstning började i slutet av 2015. Ut på nätet kom vi i slutet av september 2017; samtidigt hade vi en fyrsidig specialbilaga i tidningen ‘Die Presse’ och startade en österrikisk affischkampanj. Det var i det ögonblicket som vi varseblevs av offentligheten för första gången. Den intensiva fasen fortsatte sedan till regeringsprogrammet i december.

Har ni koncentrerat er mest på offentlighetsarbete eller mer på dialog med politiker? 

Båda delarna. Vi har samlat underskrifter både på nätet och på annat sätt, och även mobiliserat frivilliga och stödpersoner.

Vårt fokus låg framför allt på att i fasen med koalitionsförhandlingarna informera politiker och därigenom medverka till att ett säkert och lämpligt direktdemokratiskt verktyg införs. Vi har fört många personliga samtal med talespersoner för grundlagen och inflytelserika personer. Det gällde att i Österrike föra frågan om direktdemokrati från marginal- till huvudämne. Där har vi uppnått mycket. vi har lyckats föra en saklig diskussion. Folk har hört ”direktdemokrati” och för dem gick skygglapparna för. De typiska invändningarna kom upp; den kunde vara ett verktyg för populister, då kunde ju genast varenda idiot vara med och bestämma – här kunde vi mycket bra förändra perspektiven på detta verktyg för medbestämmande.

FPÖ har också gått ut i valkampen med detta ämne. Hur hanterade ni det?

Ja, införandet av direktdemokrati var det stora valkampanjämnet för FPÖ. Problemet är att direktdemokrati är ett oppositionstema. Kommer ett parti i regeringsställning, försvinner det ämnet snabbt i någon skrivbordslåda. Som partioberoende plattform har vi sett positivt på varje seriös behandling av ämnet, oberoende av bakgrund.

När  det efter valet blev så intensivt debatterat, om direktdemokratin nu skulle komma in i koalitionsöverenskommelsen…..

Så har vi fått mycket lite sömn (skratt).

…… hur såg ert arbete ut då?

För oss var det inte frågan om utan hur direktdemokratins införs. Vi har framför alt arbetat intensivt för att informera så mycket som någonsin möjligt. Till exempel med broschyren ”13 punkter om direktdemokrati”, som också var en del av ”demokrati-startpaketet” vi skickade till förhandlingspartnerna. Vi har sett en jättestor informationsbristbrist gällande hur ett direktdemokratiskt verktyg överhuvud taget kan inrättas och vad ankommer på om verktyget är så säkert och lämpligt som möjligt.

Och hur skulle ett bra verktyg se ut enligt er åsikt?

En viktig punkt för oss är erfarenhet genom lärande. I Österrike har vi knappast ännu någon erfarenhet av direktdemokrati. Därför kan vi inte börja på hela-landet-nivå, utan på kommunnivå. Där kan man genast se verkan av besluten för varje medborgare. Därigenom växer känslan av ansvar och medbestämmande och det förstås inte som ventil för uppbyggd frustration. Därmed kan negativa erfarenheter som till exempel Brexit undvikas. Centralt är dessutom hanterbara minimigränser. Om de är för höga, kan bara finansiellt starka, mäktiga institutioner och orgnisationer få igenom sina angelägenheter. Och naturligtvis måste mänskliga rättigheter och minoritetsskydd vara oantastliga.

Hur utvärderar ni förhandlingsresultatet?

Det är bra att mer medbestämmande var förenligt med regeringsprogrammet och det är glädjande att medborgarbegäran stärks – emellertid måste vi tillstå att införande av ett direktdemokratiskt verktyg dragits i långbänk. I december visade en stort anlagd undersökning från oss och mehr demokratie! Österreich att mer än 90% av FPÖ- och ÖVP-väljarna vill ha mer direkt medbestämmande i Österrike och mer än 70% av dem kräver en högst 3% minimigräns för folkomröstningar. Vi var mycket överraskade av resultatet.

Som sämst uppfattar vi den enormt höga gränsen för medborgarbegäran. 900 000 underskrifter, det är den högsta minimigränsen i hela Europa! Och rent generellt stör det oss att frågan om neutral information inte alls finns med. Transparens reglerades inte och framför alt saknas folkomröstning.

Positivt ser vi att Parlamentet har befogenhet att ta fram motförslag, som minskar faran för en konkurrenssituation mellan direkt och representativ demokrati och vill inte ersätta den ena med den andra.

Hur ser ert arbete ut när det härnäst handlar om att genomföra Regeringsprogrammet?

Vårt kampanjskede är nu förbi. Vi tror emellertid att man ännu måste prestera mer informationsarbete. Det saknas också i Österrike en slags plattform, där några inom området ”demokrati” verksamma personer och organisationer kan komma samman och utbyta tankar.

Förnyelsen av demokratin är mer än någonsin förr vår hjärteangelägenhet och vi förblir med på plan i varje fall. I vilken form kommer vi nu att besluta om kommande veckor.

Tanja Lackner (presstalesperson för ”Österreich entscheidet”)
Neelke wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)

Ringsamtal i företag

Johannes Stüttgen förklarar hur ringsamtal kan göra arbetslivet mänskligare. Frågor Andrea Adamopoulos

Du rekommenderar att ringsamtal implementeras i företag. Vad utlovar det?

Ringsamtalen är en sorts centralorgan inom ett framtida företag. Man kan säga generalförsamling, i vilken alla kommer till tals om vad som det kan talas om, även ämnen utanför företaget. Där träffas människor som arbetar helt specialiserat inom företaget,  var och en med en annan fråga. Ringsamtalet går inte in på specialiseringen, utan mer på frågan om människan själv. Sedan kommer den aspekten in, som nästan elimineras i själva det specialiserade arbetet; helhetens aspekt hela människans, hela mänskligheten mot globaliseringens bakgrund. Häri är ju företaget inbäddat. Ringsamtalet är ett organ för den radikala frågan efter mening, ett organ för frågan om startpunkt, en kommunikationscentral med avseende på den egentliga meningen med allt. Vilken är egentligen min framtid? Hur kommer jag med på tåget? I vilken utsträckning är det som jag tänker relevant? De mycket enkla existentiella frågorna hör hemma i ett företag. Ringsamtalet är här ett organ för ömsesidig uppfattning.

Vad exakt är det som eggar dig med den här idén?

Ett företag har inom ramen för arbetsdelning en specialfunktion inom helheten. En del bygger bilar andra kylskåp. Denna specialisering är oundviklig under utvecklingens gång; den garanterar noggrannhet och precision. Men den skapar en slags motprocess, frågan om helhetssamband, frågan om helheten. Jag anser att denna aspekt just i kretsen av specialister särskilt vårdas och utarbetas. Så har du en paradoxal form; du har ett specialföretag och i detta finns en del, som är ansvarig för helheten.

Vem implementerar då detta? Något sådant kan slutligen inte beordras uppifrån?

Jag utgår ifrån att det jag här formulerar, egentligen utan vidare föreligger i människosjälen som behov. Det är min tes. Jag företar mig alltså inte att tänka ut något och övertyga andra om det, utan upptäcka idéerna, som verkar som kraft i de andra, som de möjligen inte på länge känt igen. Deras misstag  kommer helt enkelt att upplevas som en brist och suddas ut.

Vad motiverar medarbetarna att delta? I vilket förhållande står det till deras arbete?

Det är en intressant fråga. Jag hävdar att svaret uppstår just när man praktiserar det. Om man undersöker just denna fråga, och det kommer att fungera olika i varje företag, uppstår svaret av sig själv.

Utgår du ifrån att även arbetet ändras för de människor som deltar i ringsamtal?

Ringsamtal som regelmässigt äger rum ändrar atmosfären på arbetsplatsen, så att det uppstår en ny substans, en slags värmesubstans, som inte inskränker sig till rökpausen eller det tillfälliga sammanträffandet vid kaffeautomaten, Jag kallar det människosubstans. I ett framtidsinriktat företag är de kärnan i arbetets riktpunkt.

Borde ringsamtal i företag skapa en ny nivå av medarbetarmotivation?

Ja! Motivation är kärnfrågan. Ju mindre arbetet själv ger motivation, vilket allt oftare verkar vara fallet, desto mer söks motivation utanför arbetet. Det kallar jag felaktig utveckling. Jag tror att motivation måste hittas i arbetet, och arbetet måste ändras så att det också motiverar. Om en människa ständigt bestäms utifrån, övergår han allt mer till en sorts fritidstillvaro, som söker identiteten i privatlivet, istället för i frågan varför man överhuvud taget är född. Om jag konsekvent ställer denna fråga, fastställer jag, att jag egentligen finns i världen för att utföra ett bestämt uppdrag, som låter: jag måste få vara jag!

Hur kan ringsamtal bidra till det?

Genom att när den mänskliga intelligensen alltmer specialiseras i tekniska förfaranden, skyms frågan om inre utveckling bort. Båda aspekterna är viktiga; å ena sidan det yttre arbetet, som alltmer realiseras i form av teknik, varigenom vi är mycket framgångsrika. Å andra sidan det inre arbetet, som alltmer privatiseras, sentimentaliseras och ruttnar. Vi borde ta in en tredje aspekt i blickfältet, i vilken det yttre och inre får en ny form av kontakt. Med detta hjälper oss ringsamtalet. När företaget är en yttre företeelse, som arbetar i samhället med bestämda produkter, är ringsamtalet en inre företeelse, som kan bearbeta samtliga frågor, som inte visar sig direkt i arbetet, utan först måste utlösas.

Människans uppdrag är att ta över ansvaret för helheten, vara konstnär, vara ansvarig för att formge helheten. I det ögonblick man känt igen denna nödvändighet, beslutat sig för att påbörja det utan att veta hur det går, då är utgångspunkten inte förmågan, utan nödvändigheten; insikten i nödvändigheten. Från insikten i nödvändigheten, som då omsätts i försök, i experiment, uppstår förmågan. Jag tycker det är fatalt, när man alltid börjar med förmågan; fokus måste i framtiden inriktas på nödvändigheten, på vad man i tanken begriper som nödvändigt. ringsamtalet är i mina ögon insteget i gåtans lösning.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Inlägget Direktdemokrati i tyska och österrikiska regeringsprogrammen dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2018/direktdemokrati-tyska-och-osterrikiska-regeringsprogrammen/feed/ 0
EU-domstolen förbjuder parallelljustis mellan EU-stater http://www.demokratiskolan.se/2018/eu-domstolen-forbjuder-parallelljustis-mellan-eu-stater/ http://www.demokratiskolan.se/2018/eu-domstolen-forbjuder-parallelljustis-mellan-eu-stater/#respond Tue, 06 Mar 2018 20:34:20 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=660 (Från Mehr Demokraties hemsida) Europadomstolen har idag (6 mars) beslutat att skiljedomstolar avseende avtal om skydd för investerare mellan EU-stater inte är förenliga med EU-rätten. Med andra ord får ickestatliga skiljedomstolar inte förekomma inom EU. Dagens domstolsutslag från EU-domstlolen i Achmea-fallet kunde betyda slutet för de omkring 200 avtal beträffande investerarskydd som har klausuler som […]

Inlägget EU-domstolen förbjuder parallelljustis mellan EU-stater dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
(Från Mehr Demokraties hemsida)

Europadomstolen har idag (6 mars) beslutat att skiljedomstolar avseende avtal om skydd för investerare mellan EU-stater inte är förenliga med EU-rätten. Med andra ord får ickestatliga skiljedomstolar inte förekomma inom EU. Dagens domstolsutslag från EU-domstlolen i Achmea-fallet kunde betyda slutet för de omkring 200 avtal beträffande investerarskydd som har klausuler som betyder investerar-stat-tvister genom skiljedom mellan EU-stater.

EU-domstolen betonar att skiljedomstolar inte får göra anspråk på att vara en medlemsstats domstol. Gällande tvister mellan investerare och stater, måste en sådan domstol besluta, som tillhör EU:s rättssystem och därmed är i position att säkerställa EU-rätten. ”Alla EU-medlemsstater gör nu bäst i att avsluta sina avtal om investerarskydd med andra medlemsländer”, drar vår förbundsstyrelsemedlem Roman Huber som slutsats.

Domen är också en positiv signal för överprövningen av handelsavtalet CETA mellan EU och Kanada huruvida det är förenligt med EU-rätten. Belgien har vänt sig till EU-domstolen i frågan och speciellt gällande skiljedomstolar. Så här långt kan alltså skiljedomstolar användas av utländska investerare för att kringgå domstolsväsendet i vilken medlemsstat som helst och istället få sin rätt via privata tribunaler. Mot CETA har lämnats flera grundlagsklagomål och en ”Organstreit” från vänsterpartiet till författningsdomstolen i Karlruhe. Mer än 125 000 medborgare har stött det av Mehr Demokratie, Campact och foodwatch initierade grundlagsklagomålet ”Nej till CETA”, i vilket parallelljustisen kritiseras som demokratiproblem. Enligt vårt förbunds åsikt borde konflikter mellan stater och investerare klaras av inom ramen för det bestående rättssystemet. I länder som är fungerande rättsstater, behöver investerare inga specialmöjligheter för klagomål.

Bakgrundsinformation

EU-domstolens dom berör en tvist mellan företaget Achmea, som ingår i en nederländsk försäkringskoncern, och Slovakien. Saken gällde om koncernen kunde göra skadeståndsanspråk på Slovakien på grund av ett avtal om investerarskydd mellan Nederländerna och Slovakien. Achmea hade klagat över förlorad vinst, efter det att landet liberaliserat försäkringsväsendet. En skiljedomstol, som sammanträdde i Frankfurt am Main, beslöt att Slovakien brutit mot avtalet om investerarskydd och alltså skulle betala 22,1 miljoner Euro till Achmea. Slovakien å sin sida överklagade till tyska Förbundsdomstolen (då orten för utslaget var i Frankfurt, är tysk domstol överklagningsinstans) och krävde upphävande av domen. Förbundsdomstolen gick i sin tur till EU-domstolen, som slutgiltigt avgjorde att den klausul i avtalet, som Slovakien klagat över inte är förenlig med Arbetsmetod för Europeiska Unionen.

Inlägget EU-domstolen förbjuder parallelljustis mellan EU-stater dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2018/eu-domstolen-forbjuder-parallelljustis-mellan-eu-stater/feed/ 0
Får Tyskland direktdemokratisk regering? http://www.demokratiskolan.se/2018/far-tyskland-direktdemokratisk-regering/ http://www.demokratiskolan.se/2018/far-tyskland-direktdemokratisk-regering/#respond Fri, 02 Mar 2018 08:13:25 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=656 Inlägget Får Tyskland direktdemokratisk regering? dök först upp på Demokratiskolan.

]]>

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter, utan tankar eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter utan tanker eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Resuméer av några artiklar ur #1 av mdmagazin

Kära läsare,

i spänningsuppbyggnaden hos filmer och teaterpjäser känner man det så kallade retarderande ögonblicket. Då verkar allt gå bra, historien löper fram mot sitt Happy-End och då – stjälps hela saken. Handlingen är åter helt öppen, spänningen stegras.

Ungefär så gick det till för oss vid Jamaika-sonderingarna. Vårt krav på landsomfattande beslutande folkomröstning fanns redan som kompromiss i sonderingsdokumenten. Det var den enda av mer än hundra ännu omstridda punkter, där CSU, FDP och De Gröna hade kommit överens och CDU var isolerat. Det stod alltså 3:1. Och då – det retarderande ögonblicket; FDP lämnade sonderingarna. Psssstt….  så gick luften ur.

Allt åter till början igen. Kampanjen ”Nu är det dags för landsomfattande beslutande folkomröstning” går vidare. Det förblir alltså spännande. Går det åter mot en Stor Koalition? Det ankommer på SPD. Vi grep första tillfälle och var med eget team på SPD-partidagen. Vi ville åter spinna tråden till SPD så fort det går. Vi lyckades. På partidagen kunde vi lämna fram mer än 270 000 underskrifter för landsomfattande beslutande folkomröstning till den nyvalde generalsekreteraren i SPD och till partigruppsordföranden i Förbundsdagen, Andrea Nahles. Båda visade att de tagit intryck av antalet underskrifter och av det starka förbundet av 36 organisationer, som – vilket Andrea Nahles uttryckte – uppenbarligen ställer upp för civilsamhället.

Håller CSU stånd och ställer åter upp för landsomfattande beslutande folkomröstning och behåller likaledes SPD ämnet på dagordningen – då är vi åter där vi redan var under Jamaika-sonderingarna. Endast CDU måste övertygas.

Vi andas alltså lugnt med djupa andetag. Det behöver vi också för de andra ämnena i denna utgåva; för ett mer demokratiskt Europa eller för kampanjen i Nederländerna. Retarderande ögonblick i politiska processer har vi redan ofta upplevt under Mehr Demokraties 30-åriga existens – stoppat oss har de inte. Vi fortsätter!

Er Ralf-Uwe Beck
Talesperson för förbundsstyrelsen

Så nära var det!

270 000 personer kräver tillsammans med oss att införande av landsomfattande beslutande folkomröstning tas upp i koalitionsfördraget. Ännu står allt öppet; vi arbetar vidare.

När vi planerade förbundsdagsvalkampanjen i början av 2017, fanns en övervägande känsla; detta är överhuvud inte tidpunkten att kräva folkomröstningar. Valet av Trump, Brexit och högerpopulistisk makttillväxt hängde som ett moln över våra krav på mer demokrati. Trots det startade vi helt enkelt. Vi har rest runt med jätte-speglar i avgörande kandidaters valkretsar och förde otaliga samtal med politiker. Ungefär i mitten av året visade det sig att vi gjort rätt i att ställa demokratifrågan. Omkring 30 organisationer, bland vilka tungviktare som Deutsche Naturschutzring, BUND für Umwelt und Naturschutz Deutschland och Förbundet tysk katolsk ungdom stod beredda att tillsammans med oss kräva att landsomfattande beslutande folkomröstning skulle tas in i nästa koalitionsöverenskommelse. Och våra kontakter in i partierna var bättre än någonsin…..

Het höst – en översikt

15 september

På internationella demokratidagen träffades förbundspartnerna för första gången med hälften av medlemmarna på plats. Bild- och kommunikationsstrategier diskuterades och den ”hemliga kampanjupptakten” skedde med OMNIBUS für direkte demokrati som framför Brandenburger Tor visade hundra videobudskap för folkomröstning på storduk. En konsert med kör och orkester inklusive soul-sångaren Fisal Campbell och rapparen Redchild hade organiserats.

26 september

Fyra dagar efter valet startade vi officiellt i samband med presskonferensen där sida vid sida Claudine Nierth (talesperson för styrelsen Mehr Demokratie), Lisi Maier (ordförande för BDKJ), Kai Niebert (president för DNR), Martin Rücker (verksamhetsansvarig foodwatch Deutschland) och Hubert Weiger (ordförande för BUND) talade om införandet av landsomfattande folkomröstningar. 30 aktiva från organisationerna ställde upp med ett ”brudpar” med skyltarna val och omröstningar.

8 oktober

Unionspartierna möttes i CDU-centralen för de första sonderingarna. Vårt förbund hade en nio meter hög transparent som påminde CSU om deras garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning i Bayern-planen. Joachim Herrmann, CSU (inrikesminister i Bayern) och CSU:s generalsekreterare Andreas Scheuer visade sin sympati med budskapet.

16 oktober

Skattebetalarnas förening deklarerar officiellt sitt medlemskap i vårt förbund ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” Deras ordförande Reiner Holznagel framträder tillsammans med schweiziske ekonomiprofessorn Reiner Eichenberger.

17 oktober

Sonderingssamtalen om Jamaika börjar. Direkt framför förhandlingsbyggnaden lät vi ballongknippen i jamaika-färgerna stiga mot himlen. Vårt budskap är att landsomfattande beslutande folkomröstning hör till koalitionsöverenskommelsen. Närvarande journalister var tacksamma för fotomotivet och öppna för samtal.

19 oktober

I gryningen samlades några aktiva på Marschall-bron i regeringskvarteren. Där genomfördes en ljus-guerillaaktion med ljuskonstnären Ingo Bracke där en projektion av orden ”Direkte Demokratie” och ”Volksabstimmung” fick stråla i riktning mot riksdags- och förhandlingsbyggnaderna.

30 oktober

Genom kontakter vet våra lobbyarbetare ganska väl hur förhandlingarna utvecklas och när vad skall förhandlas om. Delvis sitter Mehr Demokratie till och med i de så kallade ‘stakeholder-samtalen’, vid vilka civilsamhället tillfrågas vad de väntar sig av kommande regering. Denna dag samtalas om inrikes- och rättspolitik; och därmed även om landsomfattande beslutande folkomröstning. Vi är åter på plats och bakar en stor (och välsmakande) Jamaika-folkomröstnings-tårta. Utanför följs vi av talrika journalister och därinne tar man del av vår aktion via sociala media. CSU nämner för första gången tydligt ämnet ”folkomröstning”.

9 november

Landsomfattande beslutande folkomröstning är ämnet för dagen. På den berömda balkongen avtäckte vi den tio kvadratmeter stora ”samhällsspegeln” med vårt budskap att 72% av tyskarna är för landsomfattande beslutande folkomröstning. Tre av fyra förhandlande partier är det också.

15 november

Det visar sig att vårt ämne kommit med i sonderingshandlingarna och spelar en roll. Formuleringen är i varje fall ett stort steg framåt. ”Vi vill komplettera den parlamentariskt representativa demokratin genom ytterligare element av medborgardeltagande och direktdemokrati”. Det hade De Gröna, CSU och FDP enats om. CDU hade uttryckligen meddelat sitt ogillande – det är betecknande nog det enda ställe i sonderingshandlingarna, som CDU gör gällande en egen position gentemot övriga!

Vi stod alla framför förhandlingsbyggnaden och hoppades få lämna över vår kvartsmiljon underskrifter. Till sist kom Nicola Beer (FDP) samt Michael Kellner (De Gröna) och Kellner talade om ”stark signal och hög respekt” medan Beer sade att man måste ”se hur kvällen avlöper”. Vi stod med bland andra Roman Huber, Claudine Nierth och Michael von der Lohe framför förhandlingsbyggnaden och vakade. Samtalen förlängdes, drog ut dagar på tiden ….. och sedan föll Jamaika pladask..

Framtidsperspektiv

Under de följande timmarnas och dagarnas förlopp blev det klart hur nära vi var och ännu är. Jamaikaförhandlingarna har fallit. Men formuleringen i sonderingsdokumentet visar alldeles tydligt, att CDU står ensamt med sitt avvisande av direktdemokrati på förbundsnivå. Nu kommer SPD in på spelplanen. Även här har Mehr Demokratie redan knutit kontakter och har aktionsidéer i vår arsenal. Vi är med.

Anne Dänner (Ledare för informationsarbetet i Mehr Demokratie)

Var står direktdemokratin efter valet?

Valtillfället den 24 september har rört om i den tyska politiken. Talespersonerna i Mehr Demokratie, Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RB) analyserar i intervjun nedan situationen och möjlig utveckling.

Frågor: Anne Dänner och Neelke Wagner

SPD har förklarat sig beredda att föra samtal i januari med CDU/SPD. Om detta åtagande – det kan vara nytt upplägg för Stor Koalition (GroKo) – ska en medlemsomröstning göras i likhet med 2013, lovar Martin Schulz. Är det ett gott tecken för demokratin?

(CN): För demokratin inom partier är det minsta. Mycket mer bekymmer har jag för GroKo, ty för många frågor betyder det fler år av stillastående; CETA skulle åter komma upp på bordet, där Jamaika till exempel redan enats om att inte ratificera eller för att dörren för folkomröstning åter stängs. Vi får inte glömma att just GroKo fört till detta valresultat.

(RB): Människor har valt bort GroKo – så tolkar Merkel och Schulz valutgången. SPD har nu mer än före valet petat i såret; många åtgärder från den svart-röda koalitionen förblir oavslutade. Det vore nu logiskt att bara inlåta sig på en GroKo om landsomfattande beslutande folkomröstning införs. Då kunde medborgarna visa regeringen, var de saknar engagemang, kunde lägga fram egna förslag; ja dra fram det till omröstning och sålunda korrigera politiken.

För ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande för Jamaika-koalition inför ett genombrott med 3.1. Nu måste allt förhandlas om från början. Vad betyder det för kraven på direktdemokrati i hela landet?

(CN): Att vi är i akut behov av folkomröstningar har just blivit tydligt i och med de misslyckade förhandlingarna. Alla omstridda frågor hade medborgarna själva kunnat ta till omröstning genom underliggande folkinitiativ. Då hade debatten kunnat bli mycket mer avspänd, för vad som i slutänden verkligen är innehållsligt majoritetsfähigt, hade då visat sig annorstädes.

(RB): Angela Merkel gav värderingen efter Jamaika-sammanbrottet, att hon lärt sig mycket. Kanske också om direktdemokrati. Som vi uppfattar det var vi bara ett andetag ifrån att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i regeringsprogrammet. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Idealiskt skulle det vara om de nu tog upp tråden med landsomfattande beslutande folkomröstning från Jamaika-sonderingarna – som en gång 2013 – och enas med SPD. Då skulle CDU åter komma med på tåget.

Om det inte blir en storkoalition, finns vid sidan om nyval en möjlighet till minoritetsregering. Vad säger ni som talespersoner för Mehr Demokraties styrelse om det?

(RB): Diskussionen om minoritetsregering uppenbarar många människors längtan efter verkligt sakorienterad politik. Många medborgare men också politiker själva uppfattar ritualen mellan opposition som tröttsam och långtråkig. Detta så mycket mer som, enligt idén som sedan länge frångåtts, oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen och den då åtar sig att fatta beslut närmare människors behov. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen snarare tas mindre upp, eftersom den kommer från oppositionen.

(CN): Huruvida det blir nyval, GroKo, minoritetsregering eller återupptagande av Jamaika – det är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta; i en beslutande folkomröstning med frågan: ”Vad vill ni nu ha?”. Det är klart att det går inte nu, förutsättningarna för det saknas. Jag tror mest på en minoritetsregering, eftersom den framför allt befordrar sakdiskussioner, skapar sak-allianser och i grunden stärker parlamentet gentemot regeringen. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, då den alltid måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en spännande process, som verkligen kan återuppliva vår demokrati i nuläget.

Kan ni föreställa er att en minoritetsregering skulle föra fram landsomfattande beslutande folkomröstning? Hur kunde det gå?

(CN): Om ”den politiska eliten” skulle inlåta sig på en minoritetsregering, skulle det vara en revolution, för någon sådan har vi hittills aldrig haft! Det gör ju att den för varje fråga får sammanjämka sig med olika aktörer. Det öppnar ett fönster för folkomröstningar och då kunde jag till och med tänka mig 6:1 för grundlagsändring.

(RB): Förmodligen skulle det bli fria omröstningar oftare, vilket ju – om det inträffar – skulle besjungas som demokratins höjdpunkt. Diskussionen skulle tydligare än hittills sprida sig utöver fraktions- och partigränser. Det kunde lösa blockeringar och diskussionen skulle kanske handla om hur införa landsomfattande beslutande folkomröstning; därmed blir också om mer uppenbart.

”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara gällande kunskap. Det finns redan petitioner om en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – vad betyder det konkret? Hur kan vi ta tag i dessa impulser? 

(RB): All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som grundlagen ger oss, Därefter måste medborgarna i varje läge kunna ha det första och det sista ordet. Genomföra det låter sig bara göra genom direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om medborgarna inte använder sina direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna alltid måste räkna med det, sörjer det i perspektivet för medborgarkoalitionen. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas tydligare om allt är övertänkt; positioner kan inte förbigås enkelt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckeln.

(CN): För människorna står det sedan länge klart att det fungerar inte längre utan dem – då ställer sig frågan, när begriper de regerande? Jag menar, till hur små måste folk-partierna skrumpna ihop innan tio-öringen trillar ner?

Med 83 000 medborgare för ett bättre EBI

I förbund med Democracy International och andra för Mehr Demokratie fram Europeiska Medborgarinitiativet (EBI).

EU-Kommissionen menar allvar: på våren kungjorde dess förste vicepresident, Frans Timmermans, en omfattande omarbetning av det europeiska medborgarinitiativet (EBI). Democracy, Mehr Demokratie, ECAS, The ECI Campaign och WeMove grundade därpå ”ECI-Rescue-Team”, teamet för att rädda EBI. Det utarbetade en lättbegriplig ledtråd, med vilkens hjälp även lekmän kunde delta i den offentliga on-line-utfrågningen, som diskuterade med EU-kommissionen idéer för EBI:s framtid. On-line-utfrågningen erbjöd en direkt väg att förmedla till Kommissionen, vilka förbättringar som ligger medborgarna närmast om hjärtat. Dock förutsätter utformningen av sådan konsultation mycket tid och kunnande, så att normalt bara experter kan yttra sig. Det är annorlunda med EBI. ”Vi kan stolt säga att det anmärkningsvärt stora antalet av 5 300 personer har medverkat. 98% av dem var medborgare”, kunde team-kordinatorn Daniela Vancic glädja sig.

EU-Kommissionen öppen för samtal

Den 30 augusti inbjöd Timmermans viktiga understödjare av EBI, bland dem Rescue-Team till ett sammanträde. ”Vi har fastställt att vi har mycket gemensamt, särskilt målet att göra EBI mer bekant för medborgarna. Då kan politiska partier och intressegrupper mindre missbruka verktyget för deras egna syften, som hittills ofta hänt. Vid slutet av mötet överräckte vi till herr Timmermans underskrifter från 100 137 medborgare, som kräver ett EBI som är mer användarvänligt, kändare och verksammare som laggivare” berättar Vancic.

God ansats, men viktiga luckor

Förslaget som EU-Kommissionen lade fram i mitten av september, ser aktivisterna som ett steg i rätt riktning. Några av deras förslag finns med som till exempel:

Åldern för deltagande sänks till 16 år

Initiatorerna kan själv välja tidpunkt för insamling av underskrifter

De kan välja en egen juridiskt ansvarig för EBI själva och därmed begränsa det personliga ansvaret

De kan ändra initiativet

Lyckade initiativ får en offentlig dragning i EU-Parlamentet

Men den uppenbart viktigaste punkten – att ett lyckat initiativ binder EU-Kommissionen i framtiden – saknas. ”I dokumentet för vårt ställningstagande har vi fört fram elva rekommendationer till Kommissionen av vilka sex delvis accepterades, två i sin helhet och tre antingen avvisade eller ej omnämnda”, förklarar Vancic. ”Det är synd att inte obligatoriet kom med, men på det hela taget är vi glada, att EBI utvecklas och får större effektivitet.”

Dålig behandling av EU-Parlamentet

Att EU-Kommissionen offentliggjorde sitt förslag utan att vänta på EU-Parlamentets ställningstagande, väckte ilska där. Rapportsekreteraren i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO), György Schöpflin, lade i juni fram ett rapportutkast med förslag till Kommissionen. Denna rapport hade ett utskott redan diskuterat i en första omgång och förberett för omröstning vid plenum i Parlamentet. EU-Kommissionen tog dock inte hänsyn till dessa förslag, och AFCO:s medlemmar kritiserade detta starkt vid följande sammanträde med Kommissionen. Democracy International och andra organisationer, som kämpar för ett bättre EBI, stöder Schöpflins rapport och hans förslag till Kommissionen.

Arbetet fortsätter!

EU-Kommissionens förslag kommer att genomlöpa EU-Parlamentets och Rådets flerstegs lagstiftningsprocess under kommande två år. Den nya lagen skulle kunna träda i kraft 2020. ”EU-medlemsstaterna, Parlamentet och Rådet borde använda möjligheten att stärka EBI som verktyg”,lyder Vancics apell. ”Demokratin i EU har nu em äkta chans till förbättring, så att medborgarna verkligen ska kunna känna starkare samhörighet med EU”.

Neelke Wagner (Samhällsvetare, ledare för publikationer i Mehr Demokratie)
Daniela Vancic (Koordinator ”ECI rescue team”)

Stiftelse för demokratin

Mehr Demokratie-Stiftungsfond under GLS Treuhands tak ska långfristigt stödja föreningens arbete. Sedan grundandet 2015 har grundplåten på 100 000 Euro vuxit till nuvarande 347 904. En medlem i Mehr Demokratie, som tänkt på stiftelsefonden med ett bidrag, är Karde Wirtz (jurist, medlem av Mehr Demokratie). Här berättar hon varför.

Frågor Katrin Tober.

Du var det senaste året med på gatorna gemensamt med oss mot TTIP och CETA, senast också på sommaren i protestvågen mot G20. Vad driver dig att bli aktiv här?

Det är mycket angeläget för mig att vidareutveckla den Europeiska Unionen i demokratiskt hänseende, med en jämlik maktdelning. Därför blev jag förskräckt, när handlingsutrymmet för demokratiutveckling starkt inskränkts av frihandelsavtalet genom regulatorisk kooperation och skiljedomstolar – och detta med långfristig internationell bindning och ett de-facto-beslut att frihandel går främst. Vad återstår det då för möjligheter för människor att ändra demokratiskt på värdehierarkierna?

Du har inte bara stött oss aktivt inom ramen för dessa kampanjer, utan gett ett bidrag till Mehr Demokratie-Stiftungsfonds förmögenhetsuppbyggnad. Vad har motiverat dig till detta?

Mehr Demokratie arbetar över partigränser för strukturella sakfrågor, som omfattar också mig. Dessutom kunde jag göra avdrag på skatten och alltså ge mer än jag annars gjort.

När det gäller lågräntepolitiken står många stiftelser inför enorma krav, eftersom räntebidragen idag har tydligt lägre utfall än för bara ett par år sedan. Det har emellertid inte avhållit dig från att ge ett bidrag. Varför?

Demokrati är en långfristig fråga, som aldrig kommer till ett slut. Den är den statsform, som är inriktad på förändring. Därför behöver en demokrati-NGO en långfristig ekonomisk bas. Och i tider för förändring, som vi nu upplever, finner jag det särskilt viktigt. Då ville jag inte låta mig avskräckas av dåliga räntesatser.

Vårt huvudmål, införande av landsomfattande medborgarbegäran och beslutande folkomröstning har vi hittills inte uppnått. Vad tror du; hur lång tid kommer vi att behöva?

Tja, om jag visste det…. Jag kan i alla fall mycket väl föreställa mig att CDU ändrar inställning. Även förr i tiden har de ju kunnat kämpa igenom positionsförändringar.

Och varför stöder du dessa krav?

Rent personligen skulle jag vilja vara med och bestämma. Som en del av folket-suveränen är detta min rätt. Att bara välja med ett par års mellanrum är för lite för mig och vägen via partierna för stel. Vi medborgare behöver möjligheten att ta upp enstaka frågor och få rösta om dem. Det här vore en enastående komplettering till vårt representativa system.

Rent allmänt bidrar väl reglerade dialogprocedurer för medborgarlagstiftning i hög grad till människors inre koppling till det politiska systemet och det bidrar med goda idéer och engagemang hos civilsamhället.

För världsomfattande val och global demokrati

I boken ”Det demokratiska världsparlamentet” utvecklar författarna Andreas Bummel och Jo Leinen ett förslag till global demokrati. Andreas Bummel förklarar idén (frågor Markus Möller, samhällsvetare. Ledare av Mehr Demokraties webshops)

Sedan tio år arbetar du för en parlamentarisk församling i FN (UNPA). Varför är detta krav viktigt?.

Allt fler ämnen och sakförhållanden behandlas av regeringarna på mellanstatlig nivå; beträffande nya fördrag såväl som beslut inom ramen för gällande FN-organ eller uttalande i forum som G20, Men mellanstatligt samarbete är mycket insynsfritt. Det ligger inom chefstjänstemännens kompetensområde. Vem som där förhandlar och beslutar om vad, är svårt att genomskåda. Parlamenten och offentligheten är i stor utsträckning utestängda. Förhandlingsresultaten godtas i regel av regeringsmajoriteten i parlamenten, även om parlamentet över huvud taget inte varit inblandat. I stället är lobbyisterna ofta medförhandlare och får till och med vara skrivare av fördragstexten. Det undergräver demokratin.

I många utvecklingsländer är dessutom FN eller institutioner som världsbanken medbestämmande i politiken, medan medborgarnas påverkansmöjligheter är små. Med en UNPA skall grundprincipen genomföras att internationellt samarbete är en exklusiv sak mellan regeringarna och deras tjänstemän. Valda parlamentariker och även sådana från oppositionen ska ges informations- och deltaganderätt från FN. Folkvalda måste till exempel få ställa kritiska frågor och alltså inte bara i nationella parlament utanför världens offentlighet, utan direkt i deras eget FN-organ.

Ett exempel, som ni ofta anför, är Europaparlamentet, vilkets befogenheter under tiden lopp ökats mer och mer. När kommer det att hållas direktval till ett UNPA? 

Ja, man kan föreställa sig det som något liknande. Ett UNPA skulle börja som rådgivande organ och succesivt utvecklas till ett äkta världsparlament. Vi föreslår att enskilda länder ska kunna besluta sig från början för direktval. Även om vi i praktiken börjar från noll, borde utvecklingen trots det gå fortare än i Europaparlamentet, för det behövs inte mycket tid för att lägga om rodret. Det mellanstatliga samarbetet blir nämligen inte ett centralt problem för kontroll. Ojämlikheten växer okontrollerat, avrustningen går inte framåt och klimatmålen kommer väl inte heller att uppnås, för att nämna tre exempel. Mer demokrati och att bygga upp yttranderätt för världsmedborgarna på global nivå är en del av lösningen.

Idén med ett världsparlament existerar sedan franska revolutionen. Varför finns det inte sedan länge ett världsparlament? Om man skulle fråga varenda människa, skulle väl den absoluta majoriteten säkerligen vara för det?

Ja, så tänker jag också. I internationella undersökningar uttalar sig som regel stora majoriteter av de tillfrågade för genomförande av mänskliga rättigheter, för ett starkare FN, för bättre åtgärder för klimatskydd eller för avskaffande av kärnvapen. Många identifierar sig också som världsmedborgare och inte bara som nationalstatens medborgare. Dessutom vill bara ett fåtal människor regeras av självhärskare. Så här långt skulle jag säga, att de egentliga bromsklossarna alltid är de regeringar, som vill behålla det Status Quo, som inrymmer så stor handlingsfrihet för dem. Självhärskarna är redan från äldre tider mot en förstärkning av demokratiska rättigheter. Ett världsparlament kommer därför att kunna finnas först när åtminstone alla större stater på jorden blivit demokratiska. Trots det vore det nödvändigt och möjligt, att redan nu ta de första stegen. Regeringarna i demokratiska länder som Frankrike eller Tyskland vill emellertid inte veta av detta. I detta är de eniga med despoterna.

Skulle ett världsparlament på lång sikt ersätta systemet med suveräna stater och införa en gemenskap av likaberättigade världsmedborgare?

Med världsval till ett världsparlament ska en dag det politiska likaberättigandet av alla människor bli verklighet. Den traditionella formen suveränitet är ju redan idag en illusion och måste säkert kastas över bord. Därigenom skulle inte staterna ersättas. Inom ramen för en världsfederalism kommer det så mycket mer att handla om, att på ett förnuftigt sätt dela upp den offentliga makten från lokal upp till global nivå. Ett världsparlaments makt skulle begränsas till frågor, som angår hela mänskligheten, och de enskilda staternas intressen skulle också vara representerade i en statsförsamling. Vid globala avgöranden får det i varje fall inte finnas vetorätt för enstaka länder.

Är det förnuftigt med en sorts världskonvent, för att utarbeta mängden av rättigheter för världsmedborgaren att delta i samt detaljerna i ett världsparlament?

Ja, absolut. Det skulle vara en av de främsta uppgifterna för en UNPA, att syssla med vidareutveckling av FN och det internationella systemet. Församlingen skulle ställa upp för en reform av FN-stadgan, med företrädare för regeringar, parlament och civilsamhället och själv utforma kärnan. Enligt vår modell skulle mestadels demokratiskt valda ledamöter höra till UNPA. De skulle alltså ha ett demokratiskt mandat. Självutnämnda organ ställer jag mig däremot skeptisk till. Ett minimum av demokratisk legitimitet är nödvändig, framför allt när det gäller så vittomfattande frågor. Vi måste emellertid inte vänta tills det finns ett sådant konvent eller UNPA, för att engagera oss för global rätt till deltagande. Enligt min åsikt borde det finnas även ett FN-världsmedborgarinitiativ med Europeiska Medborgarinitiativet som förebild.

Andreas Bummel (Var med och grundade Democracy without Borders och UNPA).

Blir det äkta demokrati i Österrike?

För första gången förhandlar två partier om en koalition, som båda förordar direktdemokrati. Blir det ett bra resultat?

Utgångsläget

I Österrike kan folkomröstningar anordnas ovanifrån, av parlamentet. Det har inträffat två gånger hittills; 1978 om idriftsättningen av kärnkraftverket i Zwentendorf och 1994 om EU-inträde. dessförinnan sedan 1918 och tills idag har var det inga fler landsomfattande folkomröstningar – om man bortser från den icke beslutande och med många frågor sammanblandade frågan till medborgarna 2013 (med försvarsmakten och värnplikten som ämne. (Värnplikten blev kvar). En medborgarnas initiativrätt och ett fakultativt (veto-)referendum, som liksom i Schweiz kan utlösas av folket och som är bindande för lagstiftaren, har de regerande partierna aldrig på allvar övervägt. Alla späda ansatser till detta misslyckades i tidigt skede. Över 35 medborgarbegäran, som bara underdånigast kan vända sig till parlament och regering, blev med ett par tre undantag resultatlösa, stoppades i skrivbordslådan.
Partierna, samhällspartnerskapet, men också eniga småfurstar – folkliga uttryck kungör sanningen – är med få undantag nöjda med denna oäkta direktdemokrati och ser egentligen inga ändringsbehov. Samtidigt gör folkomröstningar i Schweiz om ämnen, som även är av intresse i Österrike, stort intryck. ”Varför får schweizarna rösta om vad de vill, och inte vi?”, lyder frågan. Alla undersökningar de senaste årtiondena om direktdemokrati eller mer allmänt om mer medbestämmande ger tydlig majoritet för en utbyggnad av direktdemokratin, för mer bindande resultat och så oinskränkt ämnesval som möjligt. Detta är också bekant för politiken och så stöder övervägande oppositionspartierna – eller regeringspartierna i djupundersökningar – idén om direktdemokrati enligt schweizisk förebild.

Direktdemokrati hos ÖVP och FPÖ

För fem år sedan uppdrog den dåvarande vicekanslern och ÖVP-orföranden Spindelegger, som i undersökningar bara låg på 20%, efter ett besök i Schweiz en ung framåtsträvande tillväxtpolitiker, att han skulle utarbeta ett förslag till direktdemokrati. Detta dokument förutsåg en tvingande initiativrätt, emellertid med ett krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på minst 50% i folkomröstningen. Även vissa ämnen, t ex EU-relaterade lagar eller ratifikationsprocesser, skulle uteslutas. ÖVP-styrelsen beslöt om detta enhälligt och tog in det i valprogrammet för nationalrådsvalet i oktober 2017. Sebastian Kurz, toppkandidat för ÖVBP, tidigare ledare för ungdomsförbundet och författare till dessa demokratidokument, kommer uppenbarligen, när ni läser denna artikel i januari, att bli Österrikes nye förbundskansler.

FPÖ, Kurz nya regerings koalitionspartner, förordar sedan flera år mer direktdemokrati enligt schweizisk förebild och gjorde detta till villkor för koalition för några veckor sedan. Det kräver en minsta underskriftsgräns vid medborgarbegäran och rådgivande folkomröstningar på bara 4% och vill frigöra för folkomröstning EU-frågor och alla ämnen som regering och parlament kan besluta om. Bara mänskliga rättigheter och tvingande folkrättsfrågor borde föras till överprövning av författningsdomstolen. Det förutsätter inga minimigränser för deltagande.

Just nu förhandlar två partier om en ny regering; båda ställer upp för utbyggnad av direktdemokratin, De flesta medier och ”experter” skriver emellertid fortfarande mot direktdemokratin. Även de så här långt inflytelserika samhällspartnerna och småfurstarna vände sig på nytt mot äkta demokrati underifrån, fruktande en maktförlust. Så avtecknar det sig att det blir höga krav på minst 10% för medborgarbegäran och ett deltagande på 40% eller 50% i folkomröstning, talrika uteslutningar av ämnen och inskränkning till vanliga lagar och inte grundlagsändringar.

Hur kunde bra regler se ut?

mehr demokratie! Österreich föreslår att folkomröstningar ska kunna utlösas med 100 000 underskrifter, kräver en trestegs-process och veto-omröstningar, som med 50 000 underskrifter ska kunna utlösas inom 100 dagar. Om parlamentet vill ändra ett beslut, som tillkommit genom beslutande folkomröstning, ska det räcka med 25 000 underskrifter inom 100 dagar för att utlösa en folkomröstning om det. Alla ämnen som kan beslutas av president, regering och parlament ska också kunna vara föremål för folkomröstning. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle med enhetliga bestämmelser bevars för president, regering, parlament och folkomröstning. De ofta outtalade antagandena att mänskliga rättigheter skyddas bättre av valda politiker än av folket, bestämde den österrikiska debatten de senaste veckorna. Empiriskt är det dock inte belagt.

Slutligen skulle reglerna för direktdemokrati läggas fast av befolkningen själv. I proceduren för medborgardeltagande skall ett eget förslag för direktdemokrat utarbetas och vid sidan av motförslag från parlamentet beslutas i en folkomröstning. Om det går att återfinna några av kraven från mehr demokratie! Österreich i regeringsförklaringen, kommer att visa sig.

Erwin Mayer (Var med och grundade mehr demokratie! Österreich och är styrelsemedlem)

Bestämma begreppen på nytt

Johannes Stüttgen förklarar ringsamtalet som en väg att upptäcka de egna begreppen.

Frågor: Andrea Adamopoulos

Varje torsdag äger ringsamtalet rum i Düsseldorf, en offentlig samtalskrets, i vilket det handlar om nybestämmande av begreppen. Vad menas med det?

Begreppen måste bestämmas på nytt, eftersom de är helt reella krafter och verksamheter – även om de är abstrakta för oss i vardagslag; inga realiteter utan tanker eller förblir blotta föreställningar.

I ringsamtal försöker människorna, som deltar i samtalet, att kunna identifiera en förbindelse. De forskar efter sammanhang, efter  frågan, om det bara är det gemensamma intresset att tala med varandra, eller om det går ett skikt djupare ner. Finns det något som förbinder oss med varandra? Jag har fastställt att det är begreppen som förbinder oss. Om dessa inte blir varseblivna, landar man snabbt på en platt nivå. Ringsamtalets idé består i att komma ett skikt djupare in i verkligheten, i den andra människans verklighet. Eftersom du ju är en människa så ligger inget närmare än att få din och min människoform i förbindelse med varandra. Naturligtvis går ringsamtalets perspektiv längre än så. Det omfattar hela den ekologiska frågan.

Hur kommer du till begreppen?

Först och främst för att jag vill det. Genom min vilja vill jag fram till begreppen. Det betecknar jag som tänkande. Vilja och tanke är i detta fall ett, båda tillsammans är jag. därigenom kommer frågan, om begreppet som det framkommer i tänkandet är något redan befintligt, som fungerar som en kraft. Det handlar om att känna igen dig själv som en enhet. I vilket förhållande står mina känslor till mina tankar, hur ställer jag mig till det, som jag förnimmer, till det som jag har som begrepp? Då börjar du att syna dig själv under luppen som en bestämd verklighet. Och det intressantaste med det är, att du bara kan göra det, om du gör dig själv till föremål.

Äger denna process av ifrågasättande rum även ömsesidigt i ringsamtal?

Ja! Jag exempelvis försöker alltid finna ut, vilket begrepp som just nu är verksamt i min tillvaro. Om min tillvaro inte vet det själv, finner jag det intressant, att stöta på den punkten som är intressant för den. Låt oss anta att du nu talar direkt ur ditt medvetande, mestadels om vad som är mycket viktigt och djupt. Mig intresserar det dock vilket begrepp som driver dig att tala som du nu talar. Jag har intrycket att det går att komma ett skikt djupare med dig. Lyssna betyder alltså inte bara att höra, vad den andre säger, utan också att höra vad den andre vill säga.

Ringsamtalet är en metod för kommunikation; det vill säga beskriva något, tilltala, lyssna för att lära, skapa ett sammanhang. Vid slutet av ett ringsamtal går det upp för många av deltagarna sammanhang, som ingen förut känt till. Var och en har fört med sig sina begrepp och därur har överensstämmelse uppstått, som förut inte fanns. Som deltagare i ringsamtal utvecklar du ett sinne för en framtida form du tidigare inte känt till.

Vilka sammanhang menar du?

Tidigare fanns det exempelvis religiösa sammanhang, i vilka sammanhanget, frågan om alltet, var reglerat och till och med utanför ditt medvetande. Idag har dessa regler förlorat sin giltighet. Så mycket mer ställer sig frågan för oss idag, hur vi i den allt mer fortgående specialiseringen, i denna tillspetsning, ska kunna få ett sammanhang. Ty de globala katastroferna är inget annat än uttryck för, att människan ju var och en har grepp på sina specialiteter och även har förnuftiga verktyg för detta; men ändå inte förfogar över kunskapen att ställa frågan om sammanhang, frågan om det globala alltet. Om man talar om globalisering, är dock egentligen uppdraget att tala om alltet, om globen som alltet och alla på den levande väsen.

Hur mycket kan ringsamtal med sin metod bidra till att ändra något i samhället?

Om du med det menar, att något nu ska ändras fort, då kan ringsamtal inte lyckas med det. Jag utgår från att, att varje förändring  över huvud taget bara är möjlig i enskilda JAG, ty när det inte börjar med ändringen i JAGET, då har det bestämts utifrån, och då har du ingen del i förändringen. Därav följer att en förändring av alltet i människans sinne bara är möjlig i människans JAG. I människans sinne! Och det skulle betyda att JAG är nyckelfaktorn. Du får inflytande på alltet genom dessa processer, medvetet eller omedvetet. Du har inga andra möjligheter att få inflytande. Alternativet är att du förlitar dig på någon regering eller att du förlitar dig på någon ‘starke Max’, som ska göra något för dig. Vart det leder ser vi just nu. Det leder till processer, som motiverar sig själva, i vilka människan inte spelar någon roll längre.

Ju intensivare människor tänker gemensamt, känner sig höra till, intresserar sig för andras angelägenheter, desto mer upplever vi att vi är delaktiga, desto närmre kommer vi vår kreativitet; vi upplever då oss själva som frambringade av livet. Nu är du plötsligt delaktig, gör begrepp levande och står därmed först då i din skapande bestämning. Du deltar i skapande processer, som sträcker sig utanför dig och flyttar över till andra Jag.

Då först vet du varför du finns på jorden.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)
Andrea Adamopoulos (mångårig medarbetare vid OMNIBUS)

Inlägget Får Tyskland direktdemokratisk regering? dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2018/far-tyskland-direktdemokratisk-regering/feed/ 0
Jamaika punkterat – vad kommer efter den smällen? http://www.demokratiskolan.se/2017/jamaika-punkterat-vad-kommer-efter-den-smallen/ http://www.demokratiskolan.se/2017/jamaika-punkterat-vad-kommer-efter-den-smallen/#respond Sat, 25 Nov 2017 12:17:00 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=575 (Från Mehr Demokraties hemsida) Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RUB), talespersoner för Mehr Demokraties styrelse intervjuas om det aktuella läget av Anne Dänner (Presstalesperson för Mehr Demokraties centralorganisation). 1. Jamaika-koalitionen har punkterats. För många var det en chock eller åtminstone en överraskning. Mehr Demokratie var ju i nära kontakt med sonderingarna. På vilken punkt […]

Inlägget Jamaika punkterat – vad kommer efter den smällen? dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
(Från Mehr Demokraties hemsida)

Claudine Nierth (CN) och Ralf-Uwe Beck (RUB), talespersoner för Mehr Demokraties styrelse intervjuas om det aktuella läget av Anne Dänner (Presstalesperson för Mehr Demokraties centralorganisation).

1. Jamaika-koalitionen har punkterats. För många var det en chock eller åtminstone en överraskning. Mehr Demokratie var ju i nära kontakt med sonderingarna. På vilken punkt har den misslyckats?

CN: Om jag lyssnar på alla fyra partiers förhandlingsledare, har sonderingssamtalen misslyckats mindre på grund av innehållsliga skiljaktligheter; utan framför allt på att det saknas förtroende och på sättet för utformning och moderering av förhandlingarna. För stora grupper i början av processen, för lite förtroende för varandra, för lite mediadisciplin. (Tweets under förhandlingarna osv). Det vill säga; egentligen hade de fyra förhandlingsparterna behövt erfarna, neutrala processföljare, och moderatorer för att till sist komma till ett gemensamt fördrag. Här kan politiken lära av näringslivet, som sedan länge arbetat så. 70% av av kommunikationen äger rum på det emotionella planet, och just på detta område har Jamaika snubblat. Förtroende, respekt och att lära känna varandra är nyckeln till gemensamt regerande, det visar Jamaika-koalitionen i Schleswig-Holstein.

RUB: Jamaika hade kunnat hjälpa till att komma ut ur enskilda partiers filterbubblor, men även den befintliga koalitionen. Partierna har ju redan breddat sina program under sonderingen. Detta bryter igenom tanke-tabun och får fram fler lösningsmöjligheter i pågående diskussion. Angela Merkel hedrade den tanken när hon anmärkte efter avbrottet att hon lärt sig mycket. Annars är ju makt, som statsvetaren Deutschmann ansåg, privilegiet att inte behöva lära sig något mer.

2. Hur går det vidare politiskt? Vid sidan om nyval debatteras också en minoritetsregering. Vad säger talespersonerna för Mehr Demokraties styrelse om det?

RUB: Diskussionen om minoritetsregering visar på många människors längtan efter en verkligt sakorienterad politik. Många medborgare, men också politiker själva, uppfattar ritualerna mellan opposition och regering som tröttsamma och långtråkiga. Detta så mycket mer som att idén att oppositionen skulle kunna hålla en spegel framför regeringen, som då tar till sig att fatta beslut så att de ligger närmare människors intresse, sedan länge undergrävts. I praktiken är det dock snarare så att kritik från oppositionen inte tas upp utan snarare avvisas, bara därför att det kommer från oppositionen. Politiker själva talar plötsligt vanvördigt om att ”regera igenom”. Detta kastar också ljus över vad vi kan förvänta oss av koalitionsöverenskommelserna; inte mer än vad som finns nedskrivet och ofta inte ens det.

CN: Om det blir nyval, storkoalition, minoritetsregering eller en Jamaika till – är i grunden en fråga, som bara väljarna kan besluta. I en beslutande folkomröstning med frågan ”Vad vill ni nu då?” Givetvis går det inte nu; det saknas förutsättningar för det. Jag är mycket positiv till en minoritetsregering, då den framför allt gynnar sakfrågor. Skapar allianser för sakfrågor och i grunden stärker parlamentet. Naturligtvis upplever en regering det som instabilt, när den ständigt måste enas med andra. För demokratin och offentligheten är det emellertid en mycket spännande process, som kan göra vår demokrati i nuläget mer livaktig.

3. Det finns ännu möjligheten för en stor koalition. SPD är uppenbarligen splittrat här. Medan ledningen utesluter en ny storkoalition, hörs från medlemsbasen och delstaterna att de tycker detta är fel. Även en medlemsomröstning som 2013 diskuteras….

CN: En stor koalition skulle jag bara rekommendera partierna om SPD klokt hanterar löftet att möjliggöra landsomfattande folkomröstningar och medborgrdeltagande så att det finns en möjlighet till återkoppling från medborgarna.

RUB: När SPD frågade sina medlemmar 2013 beträffande koalitionsöverenskommelsen, var deltagandet knappa 78%! Det visar på behovet från medlemsbasen att få yttra sig. En beslutande medlemsomröstning vore ett rimligt svar på de partiinterna spänningarna.

4. När det gäller ämnet ”landsomfattande folkomröstning” stod de sonderande parterna med 3:1 nästan inför ett genombrott. Den 16 november var det ett ögonblick, när generalsekreterarna från alla Jamaika-partierna ville ta emot den kvartsmiljon underskrifter som kom från förbundet ”Nu är det dags: Beslutande folkomröstning. I hela landet”. Det skulle ha varit en tydlig signal för direktdemokrati på nivån ‘hela landet’. Då utvecklades de politiska händelserna. Betyder detta nu att ämnet ”folkomröstning” är borta från bordet?

CN: Nej, motsatsen, att vi är i trängande behov av folkomröstningar, har just de misslyckade förhandlingarna tydliggjort. Alla omstridda frågor hade medborgarna kunnat föra till omröstning genom underifrån startade folkinitiativ. Då hade debatten kunnat vidgas, och vad som till sist verkligen till sitt innehåll får majoritet bland människor, kunde visat sig på annan plats. Jamaika kunde då ha koncentrerat sig på de väsentliga frågorna och i lugn och ro skapat en handlingskraftig koalition.

RUB: Som vi uppfattar det, var vi bara ett andetag från att få in landsomfattande beslutande folkomröstning i ett regeringsprogram. Om CSU, De Gröna och FDP varit ståndaktiga, vilket vi utgår från, hade CDU säkert inte låtit Jamaika misslyckas på grund av direktdemokratin. Kanske har ju Angela Merkel även här lärt sig något. CSU har gett upp sina förbehåll mot landsomfattande beslutande folkomröstning mot bakgrund av erfarenheterna från direktdemokratin i Bayern. Det borde göra intryck på CDU.

5. ”Utan medborgarna går det inte längre” – det verkar vara stundens känsla. Det finns redan petitioner för en ”medborgarpakt” eller en ”medborgarnas koalitionsöverenskommelse”. En ”koalition med medborgarna” – hur ska det gå till?

RUB: All statsmakt utgår från folket. Det är den medborgarpakt som sägs oss av grundlagen. Enligt den måste medborgarna i varje fall kunna ha det första och sista ordet. Att infria det låter sig bara göra med direktdemokrati, som kompletterar den representativa. Även om inte medborgarna utnyttjar dessa direktdemokratiska möjligheter, men de valda företrädarna måste räkna med det, sörjer detta för medborgarkoalitioner i perspektivet. Lagstiftning blir mer noggrann, får ta mer tid och civilsamhället tillfrågas om allt är övertänkt och positioner inte förbigås lättvindigt. Här är direktdemokratin den avgörande nyckelfrågan.

6. Hur Tysklands politiska framtid ser ut, verkar i ögonblicket ganska öppet. Är det inte oroande när ett land som uppfattats under lång tid vara utan och innan stabilt och tillförlitligt, plötsligt befinner sig i ett veckolångt sökande?

RUB: Inte alls. Den stora koalitionen regerar lugnt vidare som expeditionsregering – inga skandaler, inga osäkerheter, allt lugnt. Under tiden diskuterar landet demokratins praktik. Vi lodar ut hur förhållandet mellan regerade och regerande borde vara utformat – och landar obevekligen i nödvändigheten att införa direktdemokrati på hela-landet-basis. Vad skulle vara oroande i detta; äntligen upplever vi en sådan diskussion.

Inlägget Jamaika punkterat – vad kommer efter den smällen? dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2017/jamaika-punkterat-vad-kommer-efter-den-smallen/feed/ 0
Direktdemokratin i Tyskland är annat än populism http://www.demokratiskolan.se/2017/direktdemokratin-i-tyskland-ar-annat-an-populism/ http://www.demokratiskolan.se/2017/direktdemokratin-i-tyskland-ar-annat-an-populism/#respond Sun, 29 Oct 2017 21:29:38 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=567 Resuméer av några artiklar ur #4 av mdmagazin Dags för beslutande folkomröstningar Två själar bor, ack! i mitt bröst….. I den ena själen är jag privatperson, kör ofta för fort på Autobahn, flyger jorden runt, äter gärna kött och köper helst varje dag något nytt plagg. Ja, som konsument är jag helt igenom egoistiskt benägen. […]

Inlägget Direktdemokratin i Tyskland är annat än populism dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Resuméer av några artiklar ur #4 av mdmagazin

Dags för beslutande folkomröstningar

Två själar bor, ack! i mitt bröst…..
I den ena själen är jag privatperson, kör ofta för fort på Autobahn, flyger jorden runt, äter gärna kött och köper helst varje dag något nytt plagg. Ja, som konsument är jag helt igenom egoistiskt benägen.

Å andra sidan är jag medborgare och tar gärna parti för det allmänna bästa, är för hastighets-begränsning på Autobahn, ställer upp för inskränkning av koldioxidutsläppen, är mot mass-djurhållning, för rättvisa löner och för skonsam hantering av resurser.

Mitt problem är bara att jag som konsument 24 timmar om dygnet uppfordras och i min egoism blir hetsad att konsumera saker. Som medborgare blir jag emellertid understimulerad – precis vart fjärde år får jag ta politiskt ansvar och sätta ett kryss. Nu vill jag mera. Nu måste jag åter vänta 3 år och 364 dagar. Det är en obalans, som snarast måste hävas.

Därför har vi nu på valvakans kväll startat den landsomfattande kampanjen ”Nu är det dags: landsomfattande beslutande folkomröstning.” I koalitionsöverenskommelsen, oberoende av vilka partier som skriver under den, läses dessa meningar:

”Regeringskoalitionen strävar efter en grundlagsändring, där folkinitiativ, medborgarbegäran och beslutande folkomröstning införs i hela landet. Dessa utforma efter förebild från delstaterna. Koalitionen framlägger motsvarande förslag inför Förbundsdagen.”

Hur vi ska genomföra det? Alla tillsammans! Vi samlar i ett stort förbund in underskrifter för vårt krav. En underskriftslista bifogas. Var med och hjälp till! Skriv redan idag under på listan eller on line på www.volksentscheid.de och be era familjemedlemmar, vänner och bekanta att göra det samma genast!

Vem som än ska regera oss ska upptäcka att vi medborgare bara låter oss regeras, om vi får spela en kontinuerlig roll i demokratin.

Därför, kom med och stöd våra aktiviteter!

Er
Claudine Nierth

Tio veckor för folkets beslut

Var och en kan hjälpa till!

”Då kan ju varenda apa vara med och bestämma, även jag!” skrattar damen och tittar i den 2,6 gånger 4 meter stora spegeln över vilken det står skrivet ”… vem bestämmer i hela landet?” Ja precis som i valen skulle också var och en kunna medverka vid beslutande folkomröstningar.

Det är vitsen med demokratin; en genial uppfinning. Var och en får besluta, varje röst räknas för lika mycket. Denna jämlikhet visar sig särskilt vid val och omröstningar. Så står det också i grundlagens artikel 20.2. Men omröstningar fattas oss fortfarande. De är ett icke uppfyllt upp-drag i grundlagen, som ännu idag inte genomförts av Förbundsdag och Förbundsråd.

Till aporna passar emellertid också den graffiti, den som ”banan-sprayaren” benämnde konstnären Thomas Baumgärtel utfört enbart för Mehr Demokratie: ”Utan medbestämmande är allt bananas”. Man kan också förstå det så att utan medbestämmande gör vi oss till apor eller görs till apor.

Många människor har upplevt valkampen som ett apspel. Någon allvarlig diskussion om ämnena ägde knappast rum. Det handlade om vem som kan regera bättre, vem som ser bättre ut eller om med vem koalition kan bildas. Nej, detta val var ingen demokratins högtid, det var mer en pliktutövning. Och människor märker det.

Missförstå mig inte, jag gick och röstade. Vart fjärde år tutas det i mig hur viktig jag är, och sedan spelar jag ingen roll mer under fyra år. Jag är i alla fall en del av den suveräna makten? Fram till valet ställde man sig in hos mig och nu ska jag beskåda, hur ett fåtal ska besluta om min framtid?

Den här gången vänder vi på steken. Vi säger till de framtida regerande hur de ska företräda våra intressen och vad som ska stå i koalitionsöverenskommelsen. Alla gemensamt; den 24 september startade kampanjen ”Nu är det dags: Beslutande folkomröstning i hela landet”. Bara om också ni medverkar, kan den lyckas!

Vad har vi hittills uppnått och gjort?

CSU har i sin bayerska plan givit en garanti för landsomfattande beslutande folkomröstning. Det vill säga att partiet i vart fall vill förankra denna punkt i koalitionsöverenskommelsen.

SPD, de Gröna, FDP, Vänsterpartiet och AfD kräver direktdemokrati i sina val- och grundläggande program. CDU står med sin avvisande hållning alltså ensamma.

Vi har fört mer än 80 samtal med politiker eller partier, föra att vinna dem för landsomfattande beslutande folkomröstning.

Vi har besökt mer än 70 valkretsar med vår jättespegel och/eller organiserat podiumdebatter.

Redan nu stöder 22 organisationer våra krav på landsomfattande folkinitiativ, medborgar-begäran och folkomröstning. Fler organisationer som Greenpeace eller Der Paritätische kommer att ansluta till kampanjen.

Vad har vi att komma med?

Vårt krav

Regeringskoalitionen ska sträva att ändra grundlagen så att folkinitiativ, medborgarbegäran och folkomröstning införs på landsomfattande nivå. Detta utformas enligt delstaternas förebild. Koalitioner väcker motsvarande fråga i Förbundsdagen.

Underskriftsinsamling

Dessa krav kan den kommande koalitionen direkt ta in i sin överenskommelse. För detta samlar vi in underskrifter, minst 100 000, ännu bättre 500 000, kanske till och med fler. Från samtal med partierna vet vi att vi måste underbygga vårt krav med ett stort antal namnunderskrifter. För detta behöver vi ert stöd! På sidan www.volksentscheid.de kan ni underteckna on line. Var vänliga att hänvisa till kampanjen per e-mail, Facebook, Twitter, Instagram och överallt annars.

Tidsrymd

Kampanjen startade den 24 september och kommer att fortvara till slutet av koalitionsförhandlingarna.

Aktiviteter

Vi kommer åter att gå ut offentligt. Vi arbetar tillsammans med konstnärer som Thomas Baumgärtel (banan-sprayare) och Ingo Bracke (ljuskonstnär), Mehr Demokratie och OMNIBUS für direkte Demokratie men också enskilda medlemmar blir kreativa och för ut den lands-omfattande folkomröstningen i offentlighetens ljus genom sina nya aktiviteter.

Partner

Vårt förbund växer, redan är mer än 20 partner med från områdena miljö- och konsument-skydd, medborgarrätt och alternativekonomi. TTIP och CETA, men även utvecklingen i Polen, Ungern, Turkiet, USA och hos oss i Tyskland har gjort det tydligt för många att vi måste bekymra oss om demokratin. Den är inte något självklart. Det vi har, måste vi värdesätta. Och vi måste vidareutveckla demokratin; stärka den genom beslutande folkomröstning.

Tio veckor för folkets beslut

Demokrati är inget snabbköp, där vi kan välja mellan Pepsi, Fritz eller Afri-Cola. Nää, vi måste ställa upp för vår demokratiska rätt. Införandet av landsomfattande beslutande folkomröstning är banbrytande grundlagshistoria, det kommer inte av sig självt.

Till koalitionsförhandlingarnas slut, ungefär tio veckor, kommer vi att tala med många människor om beslutande folkomröstning.

Och om hos er många människor i sin tur talar med många andra människor, då samlas många underskrifter ihop. På så sätt kan vi uppnå att media tar upp ämnet med större styrka och att statusen för landsomfattande beslutande folkomröstning ökar i koalitionsförhandlingen.

Det är redan nu säkert att det är ett ämne. Vi har emellertid i vår hand att göra folkets lagstiftning till ett viktigt ämne. Är ni med?

Tim Willy Weber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie, demokratiälskare, make, far, kommunpolitiker)

För komplext för folket?

Demokratin är det bästa medlet att bemästra dagens komplexa värld, finner den schweiziske IT-specialisten Beat Ringger (frågor Neelke Wagner)

Många saker är för komplexa för folket – det är här i Tyskland ett gångbart argument mot direkt-demokratin. Du vänder på det och säger: Nej, i motsats till det lämpar sig demokratin särskilt väl för att hantera komplexitet. Hur har du kommit fram till det?

Jag var sysselsatt som IT-ingenjör i tio år. Hanteringen av komplexitet är en särskild utmaning i IT-projekt, för när lösningarna en gång ska fungera stabilt, så får de inte överskrida ett visst av komplexitet. Det har fört mig till att befatta mig med grundläggande frågor om komplexitet och systemutformning och att slutligen formulera en sats; den optimala komplexitet-satsen. Den säger att varje system kännetecknas av en grad av komplexitet, som är optimal för dess livskraft, stabilitet och anpassbarhet. Om man överskrider detta optimum, sjunker kvaliteten och livskraften hos systemet. Om man underskrider det, förlorar systemet förmågan att anpassa sig till ändrade förhållanden och att bemästra problem – kvaliteten sjunker i alla fall. Denna grundläggande princip kan man även tillämpa på företag.

Varför är demokratin ett bra tillvägagångssätt, att möta komplexitet?

Att uppnå optimal komplexitet kräver en ständig lärprocess, i vilken det hela tiden prövas och efterjusteras. En sådan lärprocess erbjuder demokratin. Det är en mycket bra princip att utforma offentliga system så att de åtminstone för de flesta människor är förståeliga, transparenta och därmed styrbara. Därmed motverkas tendensen att låta system bli över-komplexa. Om man inte tänker på demokratin utifrån struktur, utan från dess kärna, nämligen det anspråk på att alla människor på så bra sätt som möjligt ska kunna vara med och utforma sina samhällsförhållanden, då hör det ständiga lärandet, den ständiga vidareutvecklingen dit. Strukturerna följer då därefter – ty naturligtvis vill vi utforma systemen så att vi förstår hur de fungerar och hur våra beslut har för inverkan. Samtidigt behöver en demokrati en gemensam etisk bas (mänskliga rättigheter) för att stabiliseras. Detta stabiliserar och skapar ordning.

Hur kunde sådana strukturer se ut och hur skiljer de sig från dem vi har idag?

Det är viktigt, att det inte finns några samhälleliga subsystem, som har stark makt över resten av samhället, även om de själva inte är demokratiskt organiserade – som det aktuella fallet är med våra samhällsstrukturer.

När finanskrisen bröt ut 2007, hade komplexiteten hos finanssystemen nått den graden, när ingen längre förstod vad som pågick. Det fanns ett sådant överflöd av finansprodukter, sammanhang, automatiserade IT-styrda processer, som ingen längre kunde genomskåda. Därför upptäckte knappast någon vilken katastrof det banade vägen för Det är ett typiskt exempel på överdriven komplexitet. Man förstår ömsesidigt ingenting och dynamiken förstår heller ingen mer. Ett sådant system är inte längre styrbart. När ett subsystem på detta sätt ingriper i kontrollen eller till och med själv tar över kontrollen, är det ett tecken på att komplexiteten ligger långt bortom sitt optimala läge.

Ungefär så smyger sig varje demokratiskt manipulationsförsök på. Därför är det nödvändigt och även möjligt att demokratisera samhällsprocesserna. Till exempel finansmarknaden; om vi utformar och förstår hela betalningssystemet som offentlig nyttighet skulle vi ha en säker grundval för betalningsströmmarna och kunde stabilisera dem – det är en demokratisk-samhällelig kärnverksamhet, som inte får åligga bankerna. Den måste fungera stabilt, om vi inte vill hamna åter i sådana kriser som 2007/2008.

Särskilt från högerkanten framkastas att de skulle erbjuda enkla lösningar på komplexa problem och därmed reducera oönskad komplexitet.

Jag är inte införstådd med denna framstöt från högerkanten. I stället för att innehållsligt argumentera kring sin position, viker de av på ett sidospår. Högerns kärnkrav är klara; tyskar först, schweizare först, utlänningar är oönskade konkurrenter, de måste ut…… Då måste man diskutera, om det bidrar till lösningen och vad det gör med samhället, när man propagerar för sådana synsätt. Då måste det vara ett meningsutbyte, i stället för att gömma sig bakom före-bråelser, som vore alltför okomplext, alltför demagogiskt. Då måste emellertid vi andra erbjuda okomplicerade lösningar, ungefär som exemplet från arbetsmarknaden, kräva en europa-omfattande minimilönepolitik, som hjälper till att reducera konkurrensen på arbetsmarknaden.

Och hur lyckas vi få in sådana idéer på verksamt sätt i den politiska processen?

Vi behöver idéer och initiativ från civilsamhället, som inte måste genom partiers och organi-sationers filter, utan som får omedelbart uttryck. Då är direktdemokratiska möjligheter mycket viktiga, De hjälper till att politisera processer, som annars äger rum bakom stängda dörrar. De motiverar grupper i civilsamhället att finna egna lösningar och värva stöd för dem. Och insamling av underskrifter för omröstningar och initiativ är nog så ansträngande, men de tvingar till samtal med alla möjliga människor och diskutera deras synsätt med dem.

Finns det något du vill dela med dig för vårt arbete?

Kanske misstar jag mig, men i den tyska diskussionen blir formen skild från innehållet i diskussionen; vi behöver direktdemokrati, och detta är det helt avgörande. Det tycker jag verkar att ta till i underkant. Om man ser, hur detta ämne ockuperas av högerkrafter, blir det klart att direktdemokratin måste innehållsligt kopplas till de allomfattande mänskliga rättigheterna, med målet att möjliggöra ett gott liv för alla människor. Därmed menar jag inte att bara de ‘rätta’ besluten ska träffas. Att vara mot folkomröstningar, eftersom ett Brexit kan komma ut till slut, är en antidemokratisk och elitär hållning som i grunden vill hålla folks inflytande så litet som möjligt. Direktdemokrati är alltid ett vågspel, det måste vi ställa upp på. Men vi måste också ställa upp på att alla människor ska ha lika möjligheter att delta och ha samma anspråk på ett gott liv. Vi måste vända oss mot varje försök att ifrågasätta dessa rättigheter, även om det sker med demokratiska medel. För demokratin kan först utveckla sin kraft, när verkligen alla kan delta verksamt, som påverkas av ett beslut. Nationalism och rasism förstör denna demokratiska kärna.

Beat Ringger (Verksamhetsansvarig för den schweiziska tankesmedjan Denknetz)

Populism och folkomröstningar

Försvagar eller stöder direktdemokratin populismen? En jämförelse.

Direktdemokrati

Sakfrågor

Direktdemokratin gör en debatt saklig, inriktar sig på ett konkret ämne för vilket konkreta lösningar föreslås

Majoritetsfrågan

Direktdemokratin föreslår ett ämne eller en fråga till omröstning och vet först efteråt, hur befolkningens majoritet tycker

Balans, utjämning och kontroll

Direktdemokrati sörjer för att politisk makt finfördelas så att medborgarna och parlamenten vinner i inflytande.

Argumentera och övertyga

Direktdemokrater möter människor på deras nivå och försöker övertyga med argument och inte med skrämseltaktik eller hotelser.

Finna gemensamhet

För att värva förbundspartner för sina åsikter, måste människor börja tala med varandra och understryka det gemensamma.

Långfristiga projekt

Direktdemokratin inser politikens komplexitet, till exempel när lagförslag formuleras. Och processer drar ut på tiden, däför lämpar de sig inte för snabblösningar.

Populism

Person

En mäktig ledare står i centrum och har svar på allt.

Framställa sig själva som majoritetens röst

Populister gör anspråk på att veta vad ‘folket’ tycker, vill eller behöver. ‘Folket’ uppmärksammas inte i sin mångfald och sina olikheter.

Stark man i stället för maktdelning

Populister kräver folkomröstningar som bekräftelse på regeringens politik. Parlament och rättsväsen misskrediteras och försvagas gentemot chefstjänstemännen.

Skapa rädsla och vrede

Populister arbetar med emotioner, sprider hat, ängslan och skräck, målar upp katastrofscenarier.

Prägla fiendebilder

Populismen indelar människor i ”Vi” och ”De” (”De” kan vara politiker, muslimer, utlänningar, HBTQ-personer……)

Förment snabba och enkla lösningar

Komplexa sakförhållanden målas i svart/vitt och gjuts in i enkla paroller.

Vad menas med populism?

En politik som
・nyttjar befolkningens emotioner, fördomar och rädsla för egna ändamål

・erbjuder förmenat enkla och klara lösningar för politiska problem.

I Duden läses:

Populism är en ”av opportunism präglad, folklig, ofta demagogisk politik, som har till mål att vinna massans gunst genom dramatisering av det politiska läget”.

Ideligen heter det att kravet på direktdemokrati skulle vara populistiskt eller gynna populistisk politik och tillbakavisas därför. Ett problem med dessa anklagelser är att alla möjliga fenomen benämns ”populism/populist” – en särskild politisk stil eller visst politiskt innehåll, enskilda personer eller hela befolkningsgrupper. Vad menas över huvud taget med det? Vi har valt den definition, som kommer från Förbundscentrum för politisk bildning. På den baseras ovanstående jämförelse, som visar hur lite populism och direktdemokrati har gemensamt.

Direktdemokrati motverkar snarare populism

Direktdemokratiska förfaringssätt passar illa till populistisk politik. Bara sällan griper populistkrafter till medborgarbegäran som politisk aktionsform. De föredrar andra aktionsformer som demonstrationer, protestmarscher eller aktivitet i sociala media. I anslutning till debatten om flyktingmottagande 2015 har Mehr Demokratie räknat medborgar-begäran mot flyktingkostnader. Det var sammanlagt 33. Däremot räknade Amadeu-Antonio-stiftelsen för samma tidsrymd 291 demonstrationer, som riktade sig mot flyktingar eller kostnader för dessa.

Frank Rehmet (Vetenskaplig koordinator i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Sju kortslutningar av vår demokrati

Hur privatiseringen av Autobahn vispades igenom Förbundsdag och Förbundsråd visar hur centrala kontrollinstanser i demokratin misslyckades.

(Rör interna tyska förhållanden och därför starkt förkortat).

Den första juni 2017 antog Förbundsdagen ett paket grundlagsändringar med syfte att privatisera Autobahn. Dagen efter godkände Förbundsrådet paketet enhälligt. Autobahn bolagiseras med ägandet kvar i staten. Ledningen för det nya ägarbolaget kan nu enligt grundlagsändringen privatisera nybyggnad, utbyggnad, underhåll och drift. Sammantaget innebar lagpaketet den största privatiseringsprocessen i Tyskland sedan Deutsche Telekom börsnoterades.

Detta har stött på brett motstånd. Motsättningarna upphörde faktiskt av tidsskäl. Den som omedelbart efter tillkännagivandet skrev till en folkvald, fick i bästa fall 36 timmar före omröstningen ett tiosidigt förformulerat e-mail som svar. De flesta svarade efter omröstningen.

Avvärjandet av diskussion och genompressningen av beslutet var möjligt genom att minst sju viktiga kontroller i vår demokrati samtidigt misslyckades. I det följande nämner jag dem ”de sju kortslutningarna”.

Kortslutning 1: Lagstiftning och verkställande har smält ihop

SPD-medlemmarna fick bara 24 timmar på sig att utvärdera det jättestora lagförslaget. Tolv veckor efter omröstningen blev det känt att regeringen undanhållit viktig information från de folkvalda. Vid ett projekt på löpande räkning med Autobahn A1 utvecklas sedan längre tid en kostnadsexplosion. En folkvald ur regeringskoalitionen bedömer att om detta framkommit tidigare, hade ändringsförslaget inte fått majoritet. Men Förbundsdagen avstår från att upprepa omröstningen.

Kortslutning 2: Förbundsrådet och Förbundspresidenten misslyckades som kontrollinstans

I många år har de parlamentariska majoriteterna växlat i Tyskland. Delstaterna hade ingen möjlighet att påverka lagförslaget. I början av processen hade 70 ändringsförslag lämnats. Regeringen tillbakavisade undantagslöst dessa. I stället för att vända sig till Förliknings-kommittén lät delstaterna sina krav falla och röstade även igenom ett snabbförfarande. I stället för att ingripa och korrigera accepterade Förbundsrådet grundlagsändringen enhälligt bara en dag efter Förbundsdagen. Förbundspresident Frank-Walter Steinmeier, som får vägra att skriva under, yttrade allvarliga grundlagsrättsliga betänkligheter mot en punkt i lagförslaget. Trots det skrev han under – med samma orsak som också gjort betänkligheter omöjliga i Förbundsdag och Förbundsråd. Han ville göra vägen fri för andra nyheter i det omfångsrika paketet.

Kortslutning 3: Oppositionspartierna misslyckades

Oppositionspartierna motsatte sig till slut inte regeringsförslaget. Vänsterpartiet och De Gröna röstade mot Autobahnprivatisering i Förbundsdagen, men hade en motstridande inställning i Förbundsrådet. Alla Delstater med grönt och vänster i regeringarna röstade för förslaget.

Kortslutning 4: Facken är inte längre någon tillförlitlig motpol mot privatiseringar

De stora fackförbunden var i början kritiska. Men kort före beslutet offentliggjorde de press-meddelanden, i vilka de tog tillbaka mycket av invändningarna. Ett förbund försökte hävda att privatisering var en fördel för en stor del av de Autobahn-anställda.

Kortslutning 5: Partiernas interna demokrati fungerar inte längre 

Artikel 21 i grundlagen formulerar: ”Partierna medverkar i bildandet av folkets politiska vilja […] deras inre ordning måste motsvara demokratiska grundvillkor”. Dessa grundvillkor får inte längre något genomslag i fungerande demokratiska processer. Beträffande den största grundlagsändringen denna mandatperiod, fanns inget beslut från CDU, CSU och SPD. Eftersom paketet kom till Förbundsrådet bara en dag efter omröstningen i Förbundsdagen, kunde De Gröna och SPD inte ta upp det på sina förbundspartidagar i juni. Därvid hade 33 000 SPD-medlemmar (>7%) undertecknat ett tydligt upprop mot Autobahnprivatisering. Det blev fullständigt ignorerat.

Kortslutning 6: Förbundsredovisningskontorets kontroll misslyckades

I många år har Förbundsredovisningskontoret lämnat kritiska revisionsrapporter om offentlig-privata partnerskap. Det angrep även Autobahnprivatiseringen skarpt i rapporter och ställningstaganden. Fyra dagar före omröstningen kom emellertid ett uttalande, som lät som ett eko av Galileo Galilei. Förbundsredovisningskontoret, vilkas medlemmar åtnjuter en av grund-lagen garanterad oavhängighet likt domare, lät centrala krav falla. Därmed gav det topp-figurerna i Den Stora Koalitionen möjlighet att hävda att deras lagförslag motsvarade krav från Förbundsredovisningskontoret.

Kortslutning 7: Fjärde statsmakten gjorde inget ingripande

Media har misslyckats framför allt under de två veckorna före omröstningen. De hittillsvarande utkasten från förbundsregeringen blev kortfristigt ändrade. Den Stora Koalitionen hävdade att de i och med detta uteslutit privatisering. Vem skulle nu bedöma om detta stämde?. De så kallade ledande media accepterade det snabba och odemokratiska förfarandet. De gjorde inget annat än att återge regeringens uppgifter i ämnet ofiltrerat och kritiklöst. Omedelbart före omröstningen meddelade nyhetsbyrån dpa pliktskyldigast att Autobahnprivatisering nu vore utesluten. Och så beslöt Förbundsdagen om en privatisering, som enligt brett instämmande från ledande media inte alls var någon sådan.

Reparationsförslag: Folkomröstning

Detta samtidiga misslyckande från viktiga demokratiska mekanismer för kontroll och balans kunde inte motverka kampanjen mot privatisering. Men vilka demokrati-elektriker kan reparera detta knippe av skador? När säkringarna bränts av på så många ställen, måste det till en djupgående förändring. Hoppet står till direktdemokratiska element. I Berlin ledde en beslutande folkomröstning till att en delprivatisering av vattenverket togs tillbaka. Privatiseringen av Autobahn avvisas av 63% av befolkningen enligt en Forsa-undersökning. Funnes landsomfattande beslutande folkomröstning redan nu – då skulle detta tilltag krascha rejält..

Karl Waßmuth (Var med och grundade initiativet ”Gemeingut in Bürgerinnenhand” och som ordförande ansvarig för området infrastrukturpolitik)

Nya utlåtanden om TTIP, CETA & Co.

Så snart CETA kommer upp i Förbundsdagen, går motståndet in i en ny runda. Ty vi kan ännu stoppa CETA – och insistera på demokratiska handelsavtal.

Genom de knappa majoritetsförhållandena i Förbundsrådet och talrika författningsrättsliga betänkligheter mot CETA, finns ännu goda chanser att stoppa avtalet från tysk sida. Därutöver vill Mehr Demokratie bidra till att i framtiden utforma handelspolitik demokratiskt.

Förhindra CETA via Förbundsrådet

Om CETA slutgiltigt ska träda i kraft, måste i Tyskland inte bara Förbundsdagen utan också Förbundsrådet rösta för handelsavtalet. Det belade till sist ett utlåtande av statskunskaps-professor Dr. Martin Nettesheim, som sammanställt det för Mehr Demokratie, foodwatch och Campact. Nettesheim är den som har grundligast kännedom om materialet. Han har bland annat författat utlåtanden för olika ministerier och företrätt Förbundsdagen inför Författ-ningsdomstolen gällande ESM-förfarandet.

Uttalandet påvisar att 35 nedlagda eller nej-röster i Förbundsrådet räcker för att fälla CETA. Och så många blir det om Bündnis 90/Die Grünen och DIE LINKE håller sitt löfte och de delstats-regeringar, de är med i, åtminstone lägger ner sina röster. Den nya Jamaika-koalitionen i Schleswig-Holstein har redan lovat det. Detta genom ett framgångsrikt folkinitiativ, som Mehr Demokratie tillsammans med förbundspartner genomförde.

CETA bryter mot grundlagen

Inte bara politiskt utan även författningsrättsligt ger utlåtandet motståndet mot CETA ny näring. Ytterligare påpekanden visar att CETA inte är förenligt med grundlagen, eftersom det sträcker sig långt utöver handelsfrågor. Liksom TTIP eller JEFTA – de planerade handelsfördragen med USA och Japan – betecknas CETA som ”ny typ” av frihandelsavtal. De griper djupt in i EU:s ordning för medlemsstaterna i det att de upprättar ”en ny form av internationell offentlig makt”, skriver Nettesheim i sitt utlåtande. Med inriktning på utrikeshandeln installerar de utomparlamentariska organ på EU-nivå med vittgående befogenheter, utan att medlems-staterna kunnat få något stort inflytande. När det gäller Europadomstolens betänkandet om handelsavtal mellan EU och Singapore, kommer Nettesheim till slutsatsen: ”EU-medlems-staterna förlorar stora delar av sina befogenheter över medborgarrättens utformning, social-, miljö- och näringslivsfrågor. Denna smygande kompetensöverföring är inte demokratiskt godtagbar.”

CETA för upp talrika rättsliga frågor, som ännu inte klarats ut i full utsträckning, även om fördraget från den 21 september skall användas på förhand. Det förblir en öppen fråga vilka beståndsdelar av avtalen kommer under medlemsstaternas jurisdiktion och vilka politiska organ för vilket område ansvaret bärs. ”Det måste säkerställas att CETA-fördragsorgan i de fall, som det handlar om EU-medlemsstaternas jurisdiktion, bara får beslutas med en veto-berättigad tysk representants medverkan”, manar Nettesheim. ”Författningsdomstolen har uppmanats att ta itu med processen om att sätta gränser för den smygande kompetens-överföringen och därigenom skydda de demokratisk-parlamentariska formerna i Förbundsrepubliken Tyskland.

Förfarandet inför Författningsdomstolen

Grundlagsöverklagandet mot CETA lämnade Mehr Demokratie, Campact och foodwatch in i augusti 2016, men utslag från Författningsdomstolen saknas ännu. Det prövas först i huvudförhandlingen, på vilka punkter det omstridda avtalet strider mot grundlagen. Här har Författningsdomstolen redan vid den muntliga förhandlingen om snabbinlagan kungjort, att den tar argumenten för CETAs grundlagsstridighet på allvar. Någon fastställd tidpunkt för huvudförhandling finns ännu inte. det kommer att fastställas senast då det föreligger en tysk ratificeringslag. Därmed dröjer det till åtminstone årsskiftet.

Förfarandet inför Europadomstolen 

Uppenbarligen kommer Författningsdomstolen att be Europadomstolen att klargöra vilka rättigheter medlemsstaterna och vilka EU har, och därefter besluta på denna grund. Det är beroende av denna prövning, vilka delar av avtalet endast EU kan besluta och vilka som behöver alla medlemsstaters ja-röst. Enbart dessa procedurer kommer att bedömningsvis dröja 18 månader. Detta kräver mycket tålamod, men ger också motståndet mot CETA mer tid.

Dessutom har Belgien bett EU-domstolen pröva om investerarskydds-domstolar är förenligt med EU-rätten. Detta steg tog regeringen i höstas för att lugna den belgiska regionen Vallonien, som avvisar CETA på grund av skiljedomstolarna.

Sakläget beträffande TTIP & Co

Sedan Donald Trump tillträdde, vilar förhandlingarna. Visserligen har han några gånger antytt, att han kunde föreställa sig en nystart för förhandlingarna, men ännu har inget hänt. Civilsamhällets starka motstånd mot avtalet på båda sidor av Atlanten försvårar ytterligare för nya förhandlingar.

Det handelsavtal, som planeras med Japan (JEFTA) uppvisar vissa paralleller med CETA. I många stycken upprepar det samma fel. Det förhandlas i hemlighet, det handlar om speciell klagorätt för investerare och regulatorisk sammanjämkning. Parlamentens reglerande rätt skall också här underordnas näringslivets intressen. Ännu står många frågor öppna. Efter fyra års förhand-lingar överenskom EU-kommissionen och Japan den 6 juli 2017, att de är i grunden ense om att de över huvud taget vill sluta fördraget. När det gäller dataskydd och regulatorisk samman-jämkning, har de så här långt inte enats. Och när det gäller investerarskydd framhärdar Japan med en form av privata skiljedomstolar, som är ännu sämre reglerade än de i CETA.

Vid sidan om detta vill EU snarast möjligt underteckna frihandelsavtal med Singapore och Vietnam, likaså fördrag med Mexico, den latinamerikanska frihandelszonen Mercosur, Indien, Kina och Filippinerna, skriver nyhetsplattformen Euractiv. Nya mandat vill kommissionen få för förhandlingar med Chile, Australien och Nya Zeeland. Och inte minst finns TiSA med i spelet, tjänstehandelsavtalet, som det förhandlats om sedan 2013. Så här långt kan man inte vänta sig att dessa avtal kommer att innehålla bättre grundläggande regler än CETA.

Vårt motstånd går vidare – hur kan god handelspolitik se ut?

Motståndet mot de över 20 handelsavtal som är under förhandling måste därför mera ta in demokratin i fokus. Förhandlingarna om avtal av denna sort, måste genomföras transparent och demokratiskt och bevara medlemsstaternas beslutsrätt. De måste stärka demokratin i stället för att försvaga den och sörja för en rättvis handel.

För att utarbeta och sprida konkreta förslag om hur goda handelsavtal skulle kunna se ut, har Mehr Demokratie gått med i förbundet ”Gerechter Welthandel (Rättvis Världshandel)”.

Nicola Quarz (Jurist och medarbetare i Mehr Demokratie)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Hamburg: framgångsmodell för transparenslagstiftning

En oberoende utvärdering av Hamburgs transparenslag visar att den knappast ger mer belastning, men stor avkastning.

Efter över fyra års praktisk användning har Hamburgs transparenslag åtminstone övertygat hansestadens förste-borgmästare Olaf Scholz: ”Vi vill ha en transparenslag i hela landet”, bekantgjorde han den 11 juli. Kanske kände han redan till resultatet av utvärderingen, vilken tre veckor senare offentliggjordes och som försåg med argumenten.

Hur skedde utvärderingen?

Utvärderingen gjordes av Institut für Gesetzesfolgenabschätzung und Evaluation (InGFA) i Speyer. Den tillfrågade på senatens uppdrag sammanlagt 93 myndigheter, domstolar, verk och företag med offentliga uppdrag, som är offentlighets- och uppgiftspliktiga. Och den bad 412 användare av transparensportalen, 896 myndighetsanställda, ledamöterna av rådgivande nämnden, den fackmässiga centralen för transparensportalen och Hamburgs dataskydds-ansvariga om deras ställningstagande. I centrum för utvärderingen stod frågan om den proaktiva offentlighetsplikten varit framgångsrik på transparensportalen. Transparenslagen förpliktigar myndigheter och offentliga inrättningar i hansestaden att bland annat själv offentliggöra statistik, rapporter och avtal.

Vem offentliggör på transparensportalen?

Sedan portalen togs i drift för två och ett halvt år sedan offentliggjordes 65 741 informationer. Från dem kom mer nästan alla (64 681) från myndigheter och domstolar, 682 från övrig statsförvaltning och 432 från företag. Av de 49 myndigheterna och domstolarna offentliggör distriktskontor och lantmäteriet de flesta dokumenten. Av de ungefär 50 inrättningarna i övrig statsförvaltning gavs endast fyra informationer. Detta låga tal härrör från en undantagsregel från dåvarande juridiska myndighet. Den undantog övrig statsförvaltning från offentlighetsplikten.

Vem använder transparensportalen?

Medborgarnas nyfikenhet i början ledde till ett rekordantal av 2,5 miljoner nedladdningar i september 2014. Anstormningen har som väntat avtagit och når numera typiska månadsvärden mellan 500 000 och en miljon. Enligt utvärderingen är myndigheterna själva den största användargruppen. Från dem kom omkring 28% av nedladdningarna från portalen.

Av dem som inte använde portalen som myndighetsanställda angav knappt två tredjedelar att de var privatpersoner med personligt intresse. På andra plats med 17,2% finns näringslivs-företag eller individer med näringslivsintresse samt på tredje och fjärde plats forskare (12,9%) och journalister/medieföretag (5,1%). 7,6% var odefinierade besökare.

Vad används transparensportalen till?

Det vanligaste svaret är att få information om eller överblicka ett ämne – det gav över hälften av privatanvändarna och knappt en tredjedel av de yrkesmässiga användarna. Därvid handlade det för cirka 40% av privatanvändarna om ett visst ärende och för 28,4% om att tillfredsställa allmänt politiskt intresse. Av de yrkesmässigt intresserade behövde 18,4% informationen för vetenskapligt och 15,4% för näringslivsändamål.

Utvärdering av offentlighetsplikten

Portalanvändarna är enligt undersökningen nöjda med tillgången på information och intygar mestadels att den stärkt deras förtroende för politik och förvaltning. Offentlighetsplikten orsakar knappast några kännbara kostnader. Nio av tio avtal på området allmännyttiga tjänster kom in under klausulen, under vilken avtalstexten en månad före ikraftträdandet skulle publiceras på transparensportalen – och måste kunna annulleras om det under denna månad blev kända omständigheter, som kunde få staden att ta avstånd från avtalet. Denna klausul ficka bara ett fåtal invändningar eller frågor som följd, trots att nästan 4 000 avtal lades ut.

Offentlighetsplikten har förändrat förfaranden och organisation hos de myndigheter och inrättningar, som måste lämna information. Enligt utvärderingen har den ”i medeltal bara förorsakat ringa merbelastning” så att ”…..man inte kan tala om någon särskild merbelastning”. Emellertid framgår det också av redogörelsen att många myndighetsmedarbetare ännu inte informerats om lagen. Detta borde sätta press på förvaltningen.

Att just myndigheterna använder portalen så intensivt, bevisar eftertryckligt att det i första hand är förvaltningen som tjänar på att murarna mellan myndigheternas informationssilon blir rivna. Tyvärr ger utvärderingen inget mått på denna effektivisering.

För Hamburg och dess invånare är transparenslagen en framgång. En vidare öppning av dokumentskåpen är möjligt och förnuftigt. Även den spetsfundiga diskussionen om huruvida övrig statsförvaltning ska vara offentlighetspliktig eller ej, närmar sig sitt slut. Handelskammaren i Hamburg har för sin egen del beslutat lyda offentlighetsplikten. Slutligen upplöses den mesta osäkerheten i tunn luft, bara den ännu förhärskande frågan ”Måste det offentliggöras?”  ersätts av en annan som för mer direkt till målet: ”Finns det något viktigt skäl, att inte offentliggöra denna information?”

Vi kommer att aktivt följa transparenslagens vidare utveckling och ge akt på, att Hamburg inte missar vidare möjligheter inom ramen för Open Government. Vi inbjuder regering och delstater på efterkälken, att så snart som möjligt ta efter Hamburg!.

Thomas Michel (Från början aktiv understödjare av Folkinitiativet för Transparenslag, medlem av delstatsstyrelsen i Mehr Demokratie Hamburg)

Alperna och direktdemokratin

Det handlar om villkorslös grundinkomst och folkomröstning i Tyskland.

Sedan många år arbetar vi från OMNIBUS tillsammans med arbetsgrupper som verkar för villkorslös grundinkomst – särskilt efter folkomröstningen för ett år sedan i Schweiz vid vilken den villkorslösa grundinkomsten fick anmärkningsvärda 23%. Det kommer inte att ha varit den sista omröstningen av denna sort. Åter måste vi få våra schweiziska vänner till medvetande om att det här i Tyskland, även om det skulle handla om villkorslös grundinkomst, främst gäller införande av landsomfattande folkomröstning. Att här måste vi ta itu med saken mycket mer från grunden. Att det hos oss, innan sådana enstaka ämnen ska kunna realiseras, så måste demokratifrågan som sådan på nytt bearbetas från grunden. Schweizarna, dessa europa-föregångare på området direktdemokrati – även om de själva inte är med i EU – reagerar medkännande, med inte så litet beklagande, men däremot hävdar vi att nackdelen är fördelen! Varför? Eftersom det hos oss verkligen handlar om en nystart, bokstavligen om ett nytt grundande av själva demokratin.

Vi måste bygga oss våra berg själva!

Ett sådant nytt grundande behöver vi i Europa, till och med i hela världen. Ja, inte hos schweizarna, eller hur!. Vi på vår sida har inte nackdelen av att vara vana vid detta läge och måste ta oss an det från början. Det vi är vana vid är partival, om vilka det hävdas att de vore ren demokrati, men som under tiden hänger människorna som en kvarnsten runt halsen. Vår helt klara ståndpunkt är att om den parlamentariska demokratin nu inte kompletteras med nästa steg; nämligen jag-deltagande och jag-röstar-rättighet, leder det sakta men säkert till en ännu mer på maktförvärv fixerad förgiftning – kort och gott leder det oss mot nedgång till platt läge. ”Vi måste själva bygga oss våra berg!” utropade en gång Joseph Beuys från Niederrhein i die Runde, och precis det har schweizarna tillsammans i sina alper. Låter inte så illa!

Hur ska de lokala förordarna för villkorslös grundinkomst nu gå vidare? Om de nu inte gör det – som vi en gång, när vi grundade De Gröna, vilja gripa till ett extra-parti, vilket jag avråder från – återstår inget annat för dem, som för alla oss andra, att med oss alla och våra gemensamma politiska mål, som är sak- och inte maktmål (en skillnad som det kommer an på!) ännu en gång tillbaka till ruta ett. De måste tillbaka till den punkt där demokratin; helt oavhängig av alla enskilda politiska mål; direkt börjar alldeles frisk och helhjärtat i varje Jag och därifrån måste grundläggas på nytt. Detta grundande i Jaget var från början alltid demokratins mål – och definitionen av Europa. Från denna nollpunkt, utgångspunkten för all stor konst, kommer idag ingen längre undan. Det kan man bara finna i sitt innersta, i Jaget själv, och inte i yttre system. Det som verkligen kommer att vara bestående i framtiden, måste sätta denna Jag-nollpunkt i centrum.

Johannes Stüttgen (Var med och startade OMNIBUS für Mehr Demokratie)

Inlägget Direktdemokratin i Tyskland är annat än populism dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2017/direktdemokratin-i-tyskland-ar-annat-an-populism/feed/ 0
Demokratikampanj inför valet http://www.demokratiskolan.se/2017/demokratikampanj-infor-valet/ http://www.demokratiskolan.se/2017/demokratikampanj-infor-valet/#respond Sun, 24 Sep 2017 16:25:21 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=558 Resuméer av några artiklar ur #3 av mdmagazin … ställd mot väggen, vem är hela landets suveräna beslutsfattare? Kära läsare, på era platser, färdiga, gå! Vi startar vår demokratikampanj. Partierna kämpar om att få väljare. Och vi kämpar om att få människor att uppfatta sig som suveräna och som beslutsfattare. Vi vill hålla upp en […]

Inlägget Demokratikampanj inför valet dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Resuméer av några artiklar ur #3 av mdmagazin

… ställd mot väggen, vem är hela landets suveräna beslutsfattare?

Kära läsare,

på era platser, färdiga, gå! Vi startar vår demokratikampanj.

Partierna kämpar om att få väljare. Och vi kämpar om att få människor att uppfatta sig som suveräna och som beslutsfattare. Vi vill hålla upp en spegel för så många människor som möjligt – i ordets sanna betydelse. Vi kommer att vara ute med stora (och små) speglar: Spegel, spegel på väggen där, vem är suveränen i hela landet?. Den som ser sig själv, ser svaret. Om fler människor förstår att vi alla tillsammans utgör den suveräna beslutsfattaren, kommer de att uppträda som självständigt tänkande och sträva efter en mer fullständig demokrati. Efter direktdemokrati på förbundsnivå, efter en vallag, som ger våra röster större vikt, efter medborgarrätt på EU-nivå och överhuvud efter rättvisa, som ser till hela världen – mer om det i intervjuartikeln ‘G20-protesten i Hamburg’.

Detta nummer av mdmagazin handlar om det som vi vill uppnå detta år. Hela tiden Mehr Demokratie funnits, alltså 30 år, har det funnits en röd tråd i vårt arbete. Vi vill ha en bättre medborgartillvänd demokrati; framför allt med införande av landsomfattande beslutande folkomröstningar. Denna röda tråd håller vi ständigt och jämt fast vid, men i valkampen måste det bli till ett draglok. Vi står i startblocken med vår kampanj: vi ska dra fram genom 85 valkretsar under sommaren och – se upp, det har vi ännu inte – till valdagen kommit upp i  högform under några veckor.

En givande läsning tillönskas er av

Er Ralf-Uwe Beck

Demokratikampanjen 2017

(Starkt förkortad), Före och efter Förbundsdagsvalet organiserar vi gemensamt en verkningsfull och kreativ demokratikampanj..

Betingelserna för dess ramar är spännande…

Direktdemokratin och demokrati diskuteras i offentligheten som aldrig förr.

CSU tar in landsomfattande beslutande folkomröstning i sitt grundläggande program, för vilket 68,8% av medlemmarna röstat i en medlemsomröstning.

Afd trycker på de etablerade partierna med samma krav.

…och döljer fallgropar

Folkomröstningar från ovan likställs med beslutande folkomröstningar som startas av medborgarna, t ex Brexit, Ungern (flyktingpolitik) fredplanen i Colombia.

Trump, Erdogan och högerpopulister i hela Europa skakar om den politiska geometrin.

Osäkerhet för de etablerade partierna.

Historia

Redan 2009 och 2013 kämpade vi för landsomfattande beslutande folkomröstning. Enligt information från koalitionsförhandlingarna 2013 fanns ett kompromissförslag från CSU och SPD. Det misslyckades genom veto från Merkel. Därför startar det viktigaste steget i kampanjen på valnatten, när landsomfattande beslutande folkomröstning ska tas in i koalitionsavtalet.

De tre faserna

1. Samtals- och valprogramfasen 

Detta år har vi talat med fler politiker än någonsin.

2.Valkretsfasen

Vi ställer vid sidan av kravet på landsomfattande beslutande folkomröstning demokratifrågan i centrum.

Demokratins kris i hela världen belyses och i bakgrunden står den fortgående urholkningen av demokratin.

3.Koalitionsförhandlingsfasen

Efter valet när vi lämnat våra röster, drar vi oss tillbaka! sedan startar vi på nytt så att landsomfattande beslutande folkomröstning ska komma upp på förhandlingsbordet. Vi koncentrerar oss på en sak oberoende vem som vinner valet och vilken koalition det blir. Den blivande regeringen får vårt uppdrag att införa  landsomfattande beslutande folkomröstning.

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties förbundsstyrelse)

Jag vill ha omröstningar. Välja och avstå från att välja duger inte.

”Jag vill ha omröstningar!” är en gemensam aktion för OMNIBUS FÜR DIREKTE DEMOKRATIE med Mehr Demokratie och Democracy International. Den kommer att stödjas av fler organisationer som Gemeinwohlökonomie Deutschland eller Bio-Verbraucher e.V. Fram till Förbundsdagsvalet skall förbundet växa ytterligare.

Vi vill göra det uppenbart att införandet av landsomfattande beslutande folkomröstningar handlar om det mest omfattande, intressantaste och nödvändigaste reformprojektet i vårt samhälle.

Vi vill lämna åskådarrollen och gläder oss åt den nya mängd idéer, som ytterst kommer från samhällets djup.

Vi vill nu direkt och beredvilligt ta över ansvaret för att den värld vi själva vill ha kan uppstå.

Jag vill ha omröstningar består inte bara av en text till ett upprop, som kan underskrivas, utan också av kortfilmer i vilka människor säger varför de vill ha landsomfattande beslutande folkomröstningar.

Den 23 maj, Grundlagsdagen, har den landsomfattande aktionen startat framför Förbundsdagen. Vid upptakten offentliggjorde vi utfallet av en representativ opinionsundersökning, som hade getts i uppdrag åt infratest dimap av OMNIBUS och Mehr Demokratie i april. Studien undersökte hur många människor som förordar  landsomfattande beslutande folkomröstningar och hur viktigt det är för dem.

Resultatet av undersökningen är entydigt. Nästan tre fjärdedelar av de tillfrågade (72%) ställer upp för  landsomfattande beslutande folkomröstningar. För dem som är positiva är dessutom viktigt med landsomfattande beslutande folkomröstningar (Medelvärde 7,4 på 10-gradig skala). Vidare gör undersökningen tydligt att tillstyrkandet av direktdemokrati inte gör halt vid partigränserna. Inställningen till  landsomfattande beslutande folkomröstningar ligger lika för de olika partianhängarna. Inte heller de tillfrågades samhällsställning spelar nämnvärd roll. Tillstyrkandet av  beslutande folkomröstningar är oberoende av ålder, familjeförhållanden, yrke eller nettoinkomst.

Bakom denna opinonsundersöknings siffror står människor. Människor med erfarenheter och bevekelsegrunder. Detta kommer att bli synligt i de många filmavsnitten. Var och en kan helt enkelt sända in en film till www.ich-will-abstimmen.de för att därmed visa sitt ansikte och helt autentiskt, personligt, beskriva orsakerna till önskan om  landsomfattande beslutande folkomröstningar.

Michael von der Lohe (Verksamhetsansvarig för OMNIBUS i Mehr Demokratie)

Demokratin behöver regler – även lobbyismen

Lobbyism – alltså företräda egenintresset – hör till en demokrati. Dock, hur måste det regleras så att det inte skadar det gemensamma bästa?.

Det står numera inte så bra till med den liberala, upplysta Demokratin.  Allt fler människor vänder sig till partier och personer, som avvisar vårt politiska system. De känner sog inte hörda och företrädda av politiken. Även i vårt land. Enligt en aktuell opinionsundersökning är 56% av medborgarna missnöjda med den tyska demokratin. Och denna känsla har en kärna av sanning. En studie på uppdrag av arbetsministeriet kom för kort tid sedan till slutsatsen att politiken framför allt är orienterad mot de välbeställdas intressen. Resten är förbisedd.

När skadar lobbyismen?

En viktig – men inte den enda – orsaken till denna kris för representationen är den otyglade lobbyismen. Det är klart att samhällsgruppers företrädande av politiska grupper och deltagande i dessa tillhör demokratin. När vissa lobbygrupper blir övermäktiga och kan operera i det fördolda, kan det undergräva det gemensamma bästa och leda till farliga samhälleliga skevheter..

Behövs exempel? Så har enbart finansbranschen tack vare förslaget lobbyarbete kunnat plundra statskassan i åratal och tillvunnit sig omkring tio miljarder Euro med så kallade Cum/Ex-affärer. Jämförelsevis kunde man betala omkring 18 000 lärare med detta. Eller 24 000 poliser. Eller 31 000 pedagoger. I åtminstone tio år.

Men också vid avgas-skandalen, vid frihandelsavtalen TTIP och CETA, striden kring växtdödande medlet Glyphosat eller debatten om privatisering av motorvägar spelade lobbyismen och den alltför nära knytningen mellan beslutsfattare och företag en viktig roll.

Samtidigt läser människor ideligen om hur bilindustrin ger stora bidrag till partier eller låter toppolitiker byta till lukrativa lobbyanställningar. En passning till alla de, som använder dessa exempel, för att i grunden ifrågasätta demokratin utan att vara tvungna att ge övertygande svar. Den stora koalitionen har i sin tur så här långt ta konsekvenserna av alla små och stora lobbyskandaler.

Lösningsförslaget ligger  sedan länge på bordet

Ett förpliktande lobbyregister skulle offentliggöra vem som på vems uppdrag vill ha inflytande på vilka lagar. En motsvarande lag skulle enhetligt reglera betingelserna för alla intressenter och därmed skapa ett bidrag till rättvisa utgångsförutsättningar, Förtäckt lobbyarbete skulle knappast längre vara möjligt. Ett legislativt fotspår däremot skulle göra synligt vilka lobbyister som fått inflytande genom lagens formulering. Detta skulle inte bara förstärka parlamentets ställning gentemot regeringen – slutligen formulerar den de flesta lagarna. Ett legislativt fotspår skulle dessutom sörja för att intressegrupper blev jämbördigt delaktiga. Slutligen skulle varje ministerium komma under starkt tryck, om en finansmarknadslag verkar vara genomröstad enbart med bankerna i åtanke. 

Mer insyn är inte bara nödvändig när det gäller lobbyister och lagstiftning. Även när det gäller partifinansiering och folkvaldas sidoinkomster behövs det insyn så att inte anförtrodd makt missbrukas, när mycket pengar kommer in på spelplanen. Faktiskt är värdena, vid vilka partibidragen måste offentliggöras satta alltför högt. En större del av penningflödet förblir mörklagt. Sponsringen av partier är så gott som helt utan insyn. Utan transparens kan emellertid sambandet mellan donationer och politiska beslut inte upptäckas. Ännu mer gäller det för det förtäckta finansieringen av hela valkampanjer, som vi just upplever med AfD. Där genomför en formellt från partiet fristående förening mångmiljonkampanjer för stöd till AfD – och givarna förblir anonyma. Sådana förhållanden har inte rått i Tyskland tills nu. Om detta exempel inte ska bilda skola, måste lagstiftaren reagera snabbt på det.

Men enbart transparens räcker inte för att hålla mäktiga intressegrupper ute. Som exempel byte av sida. Nästan alla toppolitiker och höga tjänstemän från ministerierna, som byter sida, går till företag och deras organisationer och inte till civilsamhällets organisationer som t ex Mehr Demokratie eller LobbyControl. Den bestående ojämlikheten i fråga om makt förstärks på så sätt – ytterst profiterar företagen på ex-politikernas starka politiska nätverk och på deras insider-kunskaper. För LobbyControl var det en stor framgång, att Förbundsdagen för första gången 2015 beslöt om regler för regeringsmedlemmars byte av arbetsgivare.

Vad måste hända?

Efter de kommande Förbundsdagsvalen måste politiken intensivt ta itu med problemet med den oreglerade lobbyismen och finna utförliga svar. Ett förpliktande lobbyregister, ett legislativt fotspår, mer transparens och bidragsgränser i partifinansieringen, ett förbud mot lobbyanställningar hos de folkvalda samt många mindre och större regleringar. Minst lika viktig är den politiska kulturen. Politiker och tjänstemän ska hålla blicken på ämnen som intressekonflikter, insyn och balans och framför allt inte förväxla starka, högljudda och nätverkande intressen med riktiga intressen. Bara för att ett intresse är särdeles välorganiserat eller ger särskilt välfinansierat intryck, är det därför inte bättre, riktigare eller mer legitimt.

Timo Lange (Genomför kampanjer för LobbyControl)

Stark demokrati genom starka kommuner

Varför är utformning av politiskt spelrum så viktigt för städer och kommuner?

Nyligen gick lampan på mitt nattduksbord sönder. Tills nyligen måste jag trycka tio gånger på knappen, därefter tjugo gånger och till sist fungerade den inte mer – kontaktfel. Lampan tillhörde min svärfar, som i många år var kommunalpolitiker, och den var säkert över 40 år gammal – jag gillade den verkligen.

Alltså beslöt jag att reparera den – sannerligen inte min starkaste disciplin. Jag skruvade isär lampan, tog ur tryckströmbrytaren, fick en stöt, undersökte den, beställde en ny strömbrytare och satte dit den. Och? Lampan fungerade. Jag gläder mig varje kväll när jag tänder den.

Den egna aktiviteten; att uppleva sig själv som skapande människa; är en orsak till lycka – det kan även vara en reparerad lampa på nattduksbordet vara. Men i politiken saknas denna upplevelse eller finns för sällan. Vi upplever oss inte som skapande varelser, en del av den demokratiska makten, utan som utnyttjade och demokratiskt vanmäktiga.

Som kommunpolitiker vet jag att denna känsla ibland är bedräglig. En del människor beklagar sig redan för brist i demokratin när inget hänt, som de skulle kalla riktigt. Men som demokratiförespråkare ser jag också, att vår nuvarande demokrati i Tyskland inte utan vidare befordrar demokrati-upplevelse. Kunde människor uppleva demokrati oftare; ibland se sina förslag och föreställningar genomförda och ibland inte; då skulle de känna sig som en del av demokratin, tillhöra den. De skulle se lugnare på många debatter.

Stark demokrati – starka kommuner

För det första behövs det – vem förundrar sig däröver – mer direkta beslut i sakfrågor. Och faktiskt såväl på kommunal, delstatlig och förbundsstatens nivå som på EU-nivån. För det andra behöver vi starka kommuner, eftersom de är den understa politiska nivån närmast människorna. Vägarna är kortare. Enskilda kan lättare nå inflytande, uppnå mer verkan och utvecklar därigenom mer förtroende för besluten. Genom att en livskraftig demokrati kan uppstå lokalt, som inbjuder i stället för frustrerar människor, behöver kommunerna mer pengar och mer kompetens än hittills.

Ofta förväntar sig människor snabba åtgärder från sina kommuner, när blir uppenbara på orten. Detta medför inte nödvändigtvis bättre, utan ofta skyndsamma lösningar. Ligger en ramponerad cykelväg vid en landsväg, placeras den av delstatsmyndigheten på en mer eller mindre lång lista av cykelleder som ska iståndsättas. En kommun bekymrar sig i regel snabbare om saken. ”För detta är vi inte ansvariga” är lika otillfredsställande för medborgaren som för kommunpolitikern.

Ansvar får kommuner ofta överfört till sig, när högre nivåer inte vill vara ansvariga – till exempel vid bredbandsutbyggnad. Det finns regeringens miljardprogram, från vilka kommunerna via ansökningar kan få pengar – eller också ingenting. Det medför mycket byråkratiska ansträngningar. Det vore förnuftigt, om kommunerna fick mer pengar, genom att deras andel av inkomstskatten höjdes till c:a 15 – 20%. Då måste inte regeringen påbörja och föreskriva program att ge ut pengar för, utan då kunde kommunerna själva besluta.

För en ny finansieringsutjämning!

Naturligtvis måste den kommunala finansieringsmodellen omfördelas. Redan nu ligger skattekraften och investeringskvoten för vissa kommuner i östra Tyskland och i Nordrhein-Westfalen långt under genomsnittet. Skolor, daghem, kulturutbud, gator och offentliga anläggningar lider av detta och därmed människorna som bor där.

Den kommunala finansutjämningen regleras av delstaterna. Den fyller luckan mellan en stads eller kommuns skattekraft och finansieringsbehov upp till en viss procentsats. Kommuner som behöver mer pengar än de drar in, får bidrag. Den här formen för kommunal skatteutjämning ger fel incitament, för den, som höjer skatter eller avgifter får mindre utjämningsbidrag. I stället för detta borde finansutjämningen beräknas med utgångspunkt från strukturdata som invånarantal, arbetslöshetskvot, åldersstruktur eller geografi. Utjämningsbidragen vore då oberoende av skattekraft och kommunerna kunde behålla 100% av en skattehöjning. Därutöver skulle en horisontell utjämning vara tänkbar, vid vilken rikare kommuner kunde hålla fattigare sådana under armarna. Alla kommuner måste då lämna en fast procentsats av sina intäkter och de pengarna kunde hjälpa städer och kommuner i knipa.

När de högre nivåerna automatiskt betalar ut pengar till kommuner, utan att koppla dem till utvecklingsprogram eller särskilda politiska åtgärder, skulle kommunerna förfoga över större spelrum för skapande. Genom det så gäller också att ju mer kommunerna själv får besluta, desto starkare blir den lokala demokratin. Så kunde till exempel de priviligierade byggena som stall och vindkraftparker annulleras genom kommunstyrelsens beslut om inrättande. Även organiseringen av större uppgifter som äldrevård och hälsovård skulle det vara förnuftigt att lägga på kommuner.

Tim Willy Weber (Sedan 2006 ställföreträdande borgmästare i Flecken Ottersberg. Verksamhetsansvarig i Mehr Demokratie)

G20-protestvågen i Hamburg

Den 7 och 8 juli träffas stats- och regeringscheferna för de 20 ekonomiskt starkaste länderna i Hamburg. Mehr Demokratie har anslutit sig till G20 protestvågen. Detta förbund kallar under mottot ”En annan politik behövs” till en stordemonstration i Hamburg 2 juli. Helena Peltonen (HP) och Sarah Händel (SH) från Mehr Demokratie klargör i samtalet, vari demokrati-problemet med G20-mötena ligger.

Frågor: Neelke Wagner

Varför kritiserar ni G20-mötet?

HP G20 är ett elit-sammanträde för de mäktigaste staterna på jorden. De företräder säkert tre fjärdedelar av världens bruttoprodukt, men mer än 170 länder finns inte med vid bordet. De största problem, som vi för ögonblicket har på jorden, gäller just de länder som inte finns med vid bordet,

SH Det jag finner särskilt prekärt är att G20-toppmötet gäller som informell sammankomst, där man uttalar sig utan förpliktelser. Men några G20-länder sitter också i andra viktiga globala grupper som IWF-styrelsen eller i utvecklingsbankens styrelse. Det betyder att vad som det talas om på G20-mötet, kan i andra församlingar omvandlas till handfast politik, som andra stater sedan måste följa.

HP Det gäller särskilt för WTO och den handelspolitik, de skapar där. De vill heller inta ha några demokratiska måttstockar uppsatta.

SH De strukturer i vilka dagens globala politik utarbetas, är mycket svåra att kontrollera. Systemet är nästan helt bestämt av höga chefer och arbetar ofta bortom ”checks and balances”, alltså den ömsesidiga kontrollen och jämvikten mellan de olika makthavarna. Beslut fattas på okända vägar. Det finns knappast möjlighet att man från civilsamhället ska kunna ha något som helst inflytande.

Många av G20-staterna hör till dem som särskilt intensivt förespråkar bilaterala handels- och investeringsavtal. Dessa fördrag – exempelvis CETA och TTIP – inskränker den demokratiska utvecklingen i stället för att befordra den. 

HP Tricket med dessa handelsfördrag – även dem i WTO – ligger däri att de äger rum utanför FN. Alla de viktiga och bra FN-deklarationerna som mänskliga rättigheter, arbetsriktlinjerna eller även aktuella Agenda 2030 eller Paris-avtalet beträffande klimat är i dessa handelsavtal bara vacker dekoration. De pryder inledningen, men så snart det gäller genomförbara lagar, spelar de ingen roll mer. De byggs inte in i fördragen på något bindande sätt.

SH De långsiktiga verkningarna av sådana ensidiga handelsfördrag på hela samhället prövas överhuvud taget inte. Koherent politik ser ut på annat sätt. Koherens kallar man kravet på att på att alla politikens mål ska vara uttänkta så att inte ändringar på ett område omintetgör framgång på andra områden. Men istället för att göra klart för sig växelverkan mellan de olika politikområdena, satsar dock G20 åter ensidigt på näringslivsteman. Då ligger det nära att dra slutsatsen att de vackra orden om demokrati, om arbetstagarrättigheter eller miljöskydd ändå bara är läpparnas bekännelse.

HP Egentligen finns det en FN-institution, som borde klara detta, nämligen UNCTAD. Men de västliga industristaterna har systematiskt beskurit UNCTADs rättigheter och trots detta har de – utanför FN – väckt WTO till liv. Detta har varken vuxit fram naturligt eller uppstått av en tillfällighet, utan de mäktiga ekonomiskt starka länderna har genomfört det avsiktligt.

SH Precis! Och så fortsatte det då, när de med deras ensidiga näringslivsagenda inte kunde komma längre inom ramen för WTO. Denna agenda producerar vinnare och förlorare i en utsträckning, som vissa U-länder och expansiva länder inte längre kunde följa med. Och då har de stora ekonomiska makterna sagt: ”OK, om vi inte kan komma längre på demokratisk väg, genomför vi våra mål i andra grupperingar”. Alltså har man börjat införa bi- och multilaterala avtal som CETA och TTIP.

För G20 handlar inte om en demokratisk världspolitik, utan om att genomföra allt det som de föresatt sig mot allt motstånd. Under tiden försvarar sig inte längre bara de fattiga länderna mot denna ensidiga näringslivspolitik, utan även medborgarna i G20-länderna själva – och där är Tyskland med längst fram. Till exempel i protesterna mot TTIP och CETA. Allt fler människor håller inte längre de världsomfattande konsekvenserna av denna politik för acceptabla. Tillika ser de ingen möjlighet att påverka denna agenda, på minsta sätt ha inflytande på den eller att rubba den. Och det eldar mycket kraftigt på den politikfrustration, som högerpopulisterna drar nytta av.

Vad måste ändras?

SH Det som förbluffar mig, är att idén att man uteslutande måste bekymra sig om näringslivet och därvid åsidosätta faktorer som demokratisering eller skyddet för livsmöjligheter, som om vi bara behövde goda investeringsbetingelser och sedan skulle vi ha ett fredligt internationellt system. Det går helt förbi vad som är nödvändigt! Demokratin som den gröna stabilisatorn, som bästa garanti för freden och rättvisa lösningar, behandlas som små sidotema.

HP Jag ser det på samma sätt. I alla händelser jag bekymrad att vi – alltså de västliga demokratierna – hela tiden hävdar att bara vår form av demokrati är den rätta. Att påtvinga andra vårt system är inte rätt väg; Demokratin måste komma från medborgarna själva – annars är det ingen demokrati. Kravet på G20 och alla världens länder måste därför lyda: Lyssna på era medborgare! Gör dem delaktiga och ge dem en röst!

Hur skulle en demokratisk variant av G20 se ut?

HP I det här avsnittet skulle jag vilja dra en lans för det tyska ordförandeskapet. Detta år blir civilsamhället mer delaktigt än någon gång förr. Vad det därefter kommer att spela för roll i regeringschefernas samtal i slutna rum, får naturligtvis ett stort frågetecken efter sig. Men åtminstone påvisar Tyskland med sitt ordförandeskap, att man kan ta med civilsamhället och att det är organisatoriskt möjligt.

SH För mig finns en grundläggande fråga: ska vi småpyssla med strukturer, som uppstått på odemokratiska grunder, och i små steg genomföra mödosamma förbättringar? Eller skulle vi inte stå fast vid att de internationella organ, som redan finns – FN, WTO – ska komma in som medelpunkt? Jag önskar att även G20-staterna åter koncentrerar sig på dessa forum och där gemensamt med andra fattar de viktiga besluten, och inte outsourcar det till hjälporgan som G20.

HP Att man samtalar med varandra, kan ingen ha något emot. Men när sådana möten utvecklas till en alternativstruktur till FN och dess organ, blir det helt tokigt. Vi har Agenda 2030, som alla länder undertecknat. Den innehåller mycket viktiga överenskommelser som rättsstatlighet på både nationell och internationell nivå, transparens och redovisningsplikt på alla politiska nivåer, däri finns mål som medborgarnas deltagande i politiska beslut. Bara att förverkliga dessa är globalt sett en stor utmaning. Att arbeta målinriktat på detta, det vore väl något!

(Helena Peltonen [HP], medlem av Mehr Demokraties delstatsstyrelse, Hamburg

Sarah Händel [SH], medlem av Mehr Demokraties styrelse)

Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Sätter Schleswig-Holstein stopp för CETA?

För att EU:s handelsavtal med Kanada slutgiltigt ska kunna träda i kraft, krävs att EU-medlemsstaterna röstar för det. I Tyskland beslutar Förbundsdagen och Förbundsrådet om detta. Hur stora är chanserna att Förbundsrådet stoppar CETA?

Mehr Demokratie har redan startat ett flertal initiativ, för att säkerställa att CETA underkänns senast i Förbundsrådet. Det hittills mest framgångsrika av dem kommer från den nordligaste delstaten. Den 16 maj lämnade folkinitiativet mot CETA i Schleswig-Holstein in 25 612 underskrifter till Lantdagen i Kiel.Lantdagen vicepresident, Marlies Fritzen, mottog underskrifterna. 20 000 giltiga underskrifter behövs för att Lantdagen ska behandla initiativet. Om den avvisar initiativet, kan en medborgarbegäran starta.

Hur ser det ut i andra delstater?

Sedan den senaste mdmagazin, där vi kunde prognosera 12 avslag, har valen i Saarland, Nordrhein-Westfalen och Schleswig-Holstein starkt förändrat bilden, Till de dittills 16 rösterna för CETA den stora koalitionen kunde räkna med säkert, skulle ytterligare sex röster komma från en CDU-FDP-regering i NRW. 

Mot den bakgrunden har förbundet NRW mot CETA och TTIP beslutat att inte föra folkinitiativet längre.  ”Med hänsyn till de nya majoritetsförhållandena i Lantdagen är utfallet tyvärr förprogrammerat”, förklarar medorganisatören Alexander Trennheuser beslutet. I motsats till i Schleswig-Holstein kan ett folkinitiativ i NRW bara skapa en lantdagsomröstning, men inte utlösa en medborgarbegäran. Förbundet ser därför en alltför krävande ansträngning och inget vettigt politiskt resultat för ett folkinitiativ mer. Därmed blir det knapp marginal för avvisandet av handelsfördraget i Förbundsrådet. Om Bündnis 90/Die Grünen i Baden-Württemberg och Hamburg byter åsikt, blir det även därifrån Ja till CETA. Därmed har det demokratifientliga handelsavtalet sammanlagt 31 av erforderliga 35 röster i Förbundsrådet.

Då kommer det helt och hållet an på rösterna från norr. Där var det vid pressläggningen ännu öppet vad det skulle bli för koalition  och om folkinitiativet då antas eller avslås. I vilket fall utgår förbundet Schleswig-Holstein stoppt CETA ut från att de ska gå vidare med medborgarbegäran. Schleswig-Holstein tillhör de få delstater, i vilka även medborgarbegäran är möjlig i som allmänt ämne för politisk viljeyttring. Om medborgarna säger nej till CETA, skulle delstatsregeringen vara politiskt, inte juridiskt, bundna att rösta mot CETA i Förbundsrådet. Då skulle hela CETA-avtalet kunna avslås. Inom ett halvår måste 80 000 medborgare lämna sina underskrifter för att det ska bli beslutande folkomröstning.

Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

Beslutande folkomröstning

Den beslutande folkomröstningen – utan sina föregående steg folkinitiativ och medborgarbegäran är den grundlös.

Om folkomröstningens tredje steg – efter folkinitiativ och medborgarbegäran – är det svårast att skriva. Därvid verkar beslutande folkomröstning nästan lättast att begripa, mest självklar, på sätt och vis hela procedurens kvintessens. Beslutet, kunde man tycka, är det beslutande, målet, den giltiga rättssäkra folkviljan, noga räknat demokratins infriande. Men detta synsätt lämnar den beslutande folkomröstningen de två föregående stegen, som den ju beror på, uppslukade och avfärdade.

Mycket viktigare och mer avgörande än beslutet själv är hur och med vilket underlag, tillkomst-processen, som de respektive utfallen och därmed demokratibegreppet självt får fram kreativt och för in i medvetandet. Allt vad de båda aspekterna  folkinitiativ och medborgarbegäran fördunklar; eller helst överges till förmån för det kvantitativt mätbara beslutet; är ren ”politik” – alltså precis det som hör hemma på historiens sophög och borde lösas genom principen beslutande folkomröstning.

I principen beslutande folkomröstning kommer lagstiftningens sista instans – varje människa – med på tåget. Över folkinitiativ, medborgarbegäran och beslutande folkomröstning kommer demokratin stegvis att föras till sitt slutmål, jag-uppfyllandet och jag-ansvarigheten för varje människa. Det är i första hand denna princip, som grundlägger beslutet i jag-instansen istället för i dess ställföreträdarinstans. Den som inte begriper det, vill kanske inte ens begripa det och kommer, i enlighet därmed, inte alls vilja ha någon beslutande folkomröstning. Det är gott så långt, ty tiden måste vara mogen för detta.

Jag frågar alltså: är den mogen? Enligt min uppfattning är den sedan länge mogen, till och med övermogen. Övermogen är nästan redan farligt. Vi registrerar över hela världen återfall i fördemokratiska mönster, vilka kan gälla som patologisk följd av bortseendet från tidens krav, Även här i Tyskland. Märk väl: behovet av enbart ”parlamentarisk” demokrati för obevekligen till dess (sedan länge märkbara) motsats, nämligen particirkus. Inte minst är det just parlamenten, som är i trängande behov av nyordning, om inte demokratin ska gå under i strömmen.

Johannes Stüttgen (Var med och startade OMNIBUS für Mehr Demokratie)

Inlägget Demokratikampanj inför valet dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2017/demokratikampanj-infor-valet/feed/ 0
Låt oss tala om demokratin http://www.demokratiskolan.se/2017/lat-oss-tala-om-demokratin/ http://www.demokratiskolan.se/2017/lat-oss-tala-om-demokratin/#respond Wed, 20 Sep 2017 17:32:03 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=555 Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin Vacklar demokratin? vare sig det gäller Trump eller Erdogan, Brexit eller AfD – dessa namn och därmed sammanhängande händelser utlöser osäkerhet, bekymmer och tvivel. Men på vad? På demokratin? På oss människor? På systemet? I grunden märker vi framför allt en sak – vi är mitt i […]

Inlägget Låt oss tala om demokratin dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Resuméer av några artiklar ur #2 av mdmagazin

Vacklar demokratin?

vare sig det gäller Trump eller Erdogan, Brexit eller AfD – dessa namn och därmed sammanhängande händelser utlöser osäkerhet, bekymmer och tvivel. Men på vad? På demokratin? På oss människor? På systemet?

I grunden märker vi framför allt en sak – vi är mitt i förändringen! Men förändring till vad? Det är det som skapar osäkerhet! Det hittillsvarande verkar inte längre ha bärkraft. Flytten av makt högre och högre upp, till allt färre personer, slutligen till en person, den starka handen, löser varken problemen eller anger en riktning, som låter alla komma med och som skapar förtroende. Tvärtom, ju mer makt som koncentreras på ett fåtal människor, desto mer urholkas demokratin, som då verkar bli ännu tunnare, bräckligare och flyktigare. Vem är ännu verkligen delaktig i de politiska processerna? Varken medborgarna eller de folkvalda i parlamenten är nöjda med sitt inflytande på utvecklingen. Det gemensamma bästas stora fartyg verkar undandra sig mer och mer den demokratiska styrningen.

Vi stöter på gränserna för vår hittillsvarande demokrati. Och nu? Vem ska rätta till det? Den starka ledningen? Frau Merkel eller herr Schulz? Förväntar vi oss inte hjälp från det system som fört oss in i krisen? Ryggar vi inte tillbaka inför ansvaret i och med att vi åter delegerar det uppåt?

Vem är beredd att ställa sig denna gemensamma fråga? Att överväga om demokratin ska utvidgas så att den ska kunna utveckla nästa nödvändiga steg själv och till och med få med oss alla? Vem ställer upp för demokratidiskursen; förtroendekrisen? Vem förutsätter sig att vi ska finna möjligheter, vägar och förfaranden att bemästra krisen? Vem kan påtagligt stabilisera, skydda och stärka demokratin?

Vi! …du, jag, ni.

Er
Claudine Nierth
Talesperson för förbundsstyrelsen

    Demokrati är vackert – låt oss tala om den!

Turkiet, Ungern, Polen och så nu även Donald Trump – om vi tittar ut över världen, förefaller det oss som om den mödosamt uppnådda demokratin upplöses som torr jord mellan fingrarna. Demokratin i fara, ökad osäkerhet vart vi än skådar! Kanske är detta den tidpunkt, vid vilken vi ska sätta värde på demokratin och känna efter hur vacker den egentligen är.

Beslutande folkomröstningar stärker parlament och demokrati

I Polen inskränker parlamentet författningsdomstolens arbetsmöjligheter och övertar kontrollen av media. På grund av valsystemet kunde det regerande partiet PiS med bara 37,6 % av rösterna uppnå absolut majoritet av mandaten. Jättedemonstrationer mot reformen förblev verkningslösa. Direktdemokrati kunde vara till hjälp.

I Italien ville ministerpresident Mateo Renzi bygga ut sin position som regeringschef med en ny vallag och reducering av Senatens (andra kammarens) makt. Om den antogs och ett annat demokratifientligt parti eller en ny Silvio Berlusconi skulle få makten, hotar i Italien en liknande utveckling som i Polen. Italienarna har förhindrat detta genom att avvisa författningsreformen i folkomröstning

I några länder bryts de demokratiska rättigheterna ner på dramatiskt sätt, såsom nu i Turkiet. Där stängs tidningar och sändare. Journalister, tjänstemän, domare och oliktänkande spärras in. Även om folkomröstningen den 16 april äger rum under orättvisa förhållanden, finns det dock en sista chans att stoppa Erdogans avsikter.

Beslutande folkomröstningar skyddar bättre mot populism

Delar av SPD och av Bündnis 90/Die Grünen skräms snarast bort av direktdemokratin, bland annat för att AfD och CSU skriver in sig under den fanan. Det är oklokt av två orsaker.

För det första kräver Bündnis 90/Die Grünen och SPD direktdemokrati sedan åratal. varför skulle de rymma fältet nu? Helt förebildligt formulerar justitieminister Heiko Maas (SPD) detta: ”Jag tror att människor inte längre har intrycket att de över huvud taget kan ha något inflytande på politiken […] Därför förstår jag till exempel inte varför vi i Tyskland inte beslutar oss för att också komplettera vårt parlamentariska system med mer direktdemokrati.” För det andra är direktdemokratin en skyddande sköld mot populism. För i valkampen är det lätt att yttra allmänna krav som övre gräns för flyktingmottagande eller skymfande av den politiska klassen. direktdemokrati kräver ett konkret lagförslag, som står i samklang med grundläggande rättigheter och internationella avtal. Bara kräva räcker inte, man måste säga hur det ska genomföras

Vår första idé: Tala om demokrati 

Demokrati är mer än val och mer än att rösta. Demokrati betyder att man kommer i samtal med varandra för att gemensamt utforma framtiden. Dock är det efter Brexit svårare att föra samtal om direktdemokrati. Att utvecklingen i Polen, Ungern, Turkiet och valet av Trump är resultatet av val och hänsynslös maktpolitik, uppmärksammas knappast.

Positiva exempel på för direktdemokratin som folkomröstningen i Italien, omröstningen om samkönade äktenskap i Irland eller avvisandet av SVP:s utvisningsförslag i Schweiz glöms bort.

Många medborgare, politiskt aktiva och politiker har ett stort behov att tala om demokrati. Vad är egentligen demokrati? Vad skapar den? Är den grundläggande i fara? Vad måste vi göra?

Mehr Demokratie kommer därför att med början i juni fram till Förbundsdagsvalet erbjuda arrangemang kring demokrati och därmed föra demokratiformer till offentlig debatt. Naturligtvis kommer det här att handla om direktdemokrati, men också om frågor kring kontroll av lobbyism, medborgardeltagande eller förstärkande av parlamenten.

Erfarenheterna från senaste Förbundsdagsvalet lär oss att den förväntade tvekampen mellan Angela Merkel och Martin Schulz kommer att dundra över oss regionalt, medan vi kan vinna poäng med våra aktiviteter på plats. Vi söker och behöver människor, som är beredda att organisera lokala arrangemang.

Dessutom kommer vi att delta med kravet på mer demokrati i G20-protesten (stordemonstration) den 2 juli i Hamburg och planerar publicering av en bok på ämnet demokratireformer. Vi skulle också gärna vilja ge uppdrag till ett medborgarråd att utforma nödvändiga demokratireformer. Emellertid handlar det här om ett omfattande och kostnadsintensivt projekt, som ännu bara befinner sig på planeringsstadiet.

Vår andra idé: Efter valet börjar det på allvar

Vi känner igen det – att valkampen politiserar. Suveränen står på något sätt i medelpunkten. Inte alla, men många, är spända på hur det går i valet; vem som blir kansler. Men vid valdagens slut minskar intresset för suveränen. Då beslutar ett fåtal koalitionspartner om vilken politik som förs de kommande fyra åren

Det vill vi ändra på. Vid valet avger vi vår röst, en dag senare hämtar vi tillbaka den till oss. Vi börjar direkt efter valet. Vi kräver: ”Medborgarbegäran och beslutande folkomröstning i koalitionsöverenskommelsen!” För detta kommer vi att samla underskrifter, starta uppseendeväckande aktioner och överflöda sociala media. Det handlar om att förankra direktdemokratin i koalitionsfördraget! Detta krav kommer vi att formulera i Berlin och hela landet. De folkvalda måste ideligen få påpekat direktdemokratin för sig. Och för detta behöver vi er som aktiva på plats!

Direktdemokrati på Förbundsnivå:
Vi är mitt uppe i det!

Nu måste partierna skriva in sina krav på direktdemokrati i sina valprogram. För detta för vi många samtal, skickar broschyrer till valkretsgrupper och kontaktar även partiernas ortsgrupper. Vi värvar dem, som finns kvar genom val och omröstningar, för demokratin

Översikt: Vilka partier har direktdemokrati i valprogrammet?

Parti Direktdemokrati Direktdemokrati

i grundprogrammet i valprogrammet

CDU Nej Nej

CSU Ja inget eget valprogram

SPD Ja öppet

Grüne Ja Ja (utkast)

FDP Ja öppet

Linke Ja utkast

AfD Ja Ja

Kampanjbudget, läget 1 mars 2017

Kostnader (plan)

Samtalsfasen (Valprogram) 171 400 €uro

Valkretsfasen (Demokratireformer) 154 800 €uro

Koalitionsfasen (Koalitionsöverenskommelse) 267 000 €uro

Summa 593 200 €uro

Intäkter (plan)

Stora bidrag 320 000 €uro

Mindre birag 95 000 €uro

Egna medel 178 700 €uro

Summa 593 700 €uro

Vi lever i en tid full av utmaningar. Dessa kommer vi att kunna bemästra bättre, ju fler människor som deltar.

Roman Huber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties förbundsstyrelse)
Tim Willy Weber (Verksamhetsansvarig i Mehr Demokraties centralorganisation)

    Ser ni igenom?

Tysklands första transparens-rankning visar stora skillnader mellan delstaterna.
I många delstater blir medborgarnas tillgång till myndighetsinformation svår eller till och ned omöjliggjord. Till denna slutsats kommer den första transparens-rankning, som Mehr Demokratie utarbetat tillsammans med Open Knowledge Foundation (OKF). Rankningen jämför för första gången de tyska delstaternas lagar för informationsfrihet och transparens. ”Ofta måste myndigheter ge mycket begränsad information, bland dem lantdagarna och högskolorna. Till detta kommer delvis avskräckande höga avgifter och långa svarstider”, beklagar Arne Semsrott, ledare för projektet FrageDenStaat.de vid OKF. Elva av 16 delstater fick på grund av detta mindre än hälften av möjliga poäng.

Varför är mer transparens en vinst för demokratin?

Bara den som vet om tillvägagångssättet, kan gå in aktivt i den politiska processen och till exempel starta en medborgarbegäran eller ett folkinitiativ. Transparens befordrar åsiktsbildning och politiskt deltagande. Därutöver är det fördelaktigt för pressen och den politiska oppositionen. Och likaledes för staten själv medför transparensen fördelar. Innan förvaltningen ställer sin information offentligt till förfogande, måste den bereda fakta. detta ger också internt en bättre överblick för myndigheten. Även så löper informationen smidigare mellan olika myndigheter om fakta står fritt till förfogande.

Hamburg och Schleswig-Holstein i täten

Ledare i transparens-rankningen är Hamburg. Hansestadens parlament antog 2012 den första transparenslagen i landet, Därmed förvandlades medborgarnas skyldighet att inhämta information till en skyldighet för myndigheter att lämna sådan. Medborgare måste numera bara sällan ställa omständliga frågor om utlämning av fakta, för de finner nästan all viktig information i en egen specialinrättad internetportal. De hittar här online dokument, senatsbeslut och avtal från 100 000 Euro som gäller sådant som är i allmänhetens intresse.

Efter Hamburg kommer Schleswig-Holstein, Bremen och Berlin. Dessa delstater får sina poäng framför allt för medborgarnas vittgående informationsrätt, som bara innehåller ett fåtal undantag. tyvärr finns det fortfarande delstater, som över huvud taget inte reglerar informationsrätten. Bayern, Hessen, Niedersachsen och Sachsen delar därför sista plats i rankningen. Ingen av dessa fyra delstater har en informationsfrihetslag.

Vad behöver en bra transparenslag?
Våra kriterier:

För rankningen har Mehr Demokratie och OKF undersökt om myndigheter måste offentliggöra information själva – som i Hamburg. en ytterligare aspekt är hur upplysningsplikten ställer sig till dataskydd och affärshemlighet. Positiv värdering fick de dessutom för rätt till insyn i icke aktivt offentliggjord information med enkla möjligheter till att begära ut sådan, korta svarstider och sanktionsmöjligheter mot myndigheters fel. Viktigt var dessutom om avskräckande avgifter var snarare regel än undantag.

Utveckling 

I ett flertal delstater ser Mehr Demokratie och OKF uppmuntrande utvecklingar. I Berlin och Thüringen har respektive koalitioner överenskommit om att anta transparenslagar. Och även i Niedersachsen ska det äntligen finnas en informationsfrihetslag. Det saknas inte förslag på bra transparenslagar. Exempelvis har förbundet NRW blickt durch, i vilket även Mehr Demokratie ingår, redan 2014 lämnat in ett förslag till lag om transparens och informationsfrihet till lantdagen i Düsseldorf. Förbundet kommer att arbeta vidare med att följa upp dessa förslag.

Nicola Quarz (Jurist, medarbetare i Mehr Demokratie, medförfattare till transparens-rankningen)
 Thorsten Sterk (Presstalesperson för Mehr Demokratie i Nordrhein-Westfalen)

    CETA: en inventering

EU-Parlamentet har kapitulerat och gett CETA sin välsignelse. Men nu återstår det för parlamenten i medlemsstaterna att rösta för det. Hur kan vi fortfarande stoppa CETA?.

Europa-parlamentet

Här går det för det första inte att göra mer. Den 15 februari gjorde EU-parlamentet vägen fri för förtida användning av CETA. 408 ledamöter röstade för, 254 emot och 33 lade ner sin röst. Ledamöterna från Frankrike, Österrike, Grekland, Irland och Italien röstade merendels ‘Nej’. Av de tyska röstade 58 för, 28 mot och 5 nedlagda.

CETA kommer alltså att till stor del träda i kraft i förtid. Alla regler, som EU kan bestämma utan medlemsstaterna gäller omedelbart. Från förtida användning undantas det omstridda systemet med skiljedomstolar (se nedan).

Parlamenten i medlemsstaterna

Nu måste parlamenten i medlemsstaterna utarbeta ratifficeringslagar, så att CETA kan ikraftträda i varje medlemsstat. Först då gäller avtalet fullständigt och slutgiltigt. I Tyskland måste Förbundsdagen och Förbundsrådet säga ‘Ja’ till CETA. Framför allt i Förbundsrådet blir det spännande; 35 av 69 röster är nödvändigt för att CETA ska gå igenom. CDU och SPD har gemensamt säkrat bara 16 röster – dessa från delstater, i vilka de regerar ensamma eller i koalition. resterande röster fördelas på de 12 delstater, i vilka Bündnis 90/Die Grünen och Vänsterpartiet är med i regeringen. Om dessa partier vidhåller sin linje och avvisar CETA, skulle 12 delstater rösta nej i Förbundsrådet. I och med det skulle CETA inte uppnå det nödvändiga röstetalet och vore avvisat.

Den politiska situationen i Tyskland

Medborgarbegäran ‘Nej till CETA!’ förklarades den 15 februari otillåten av bayerska författningsdomstolen. Domstolen angav tre väsentliga orsaker:

1 Lagen, som medborgarbegäran vill förvägra godkännande av,  föreligger ännu inte. Den bayerska delstatsregeringen skulle bara vara förpliktigad att rösta ‘Nej’ i Förbundsrådet om ifrågavarande lag trätt i kraft.

2 Det måste göras klart, om en sådan förpliktelse från statsregeringen vore i överensstämmelse med grundlagen.

3 Det kan ifrågasättas om CETA verkligen tagit över bestämmanderätten över EU – detta är emellertid förutsättningen för att en folkomröstning om CETA skulle kunna genomföras.

I Schleswig-Holstein däremot står folkinitiativet ‘SH stoppt CETA’ inför att lämna in de 25 000 nödvändiga underskrifterna. Det kräver att delstatsregeringen tar ställning mot CETA i Förbundsrådet. Skulle regeringen inte göra det, kan förbundet utlösa en omröstning via en medborgarbegäran – folket i Schleswig-Holstein skulle då direkt kunna rösta om CETA. Ett liknande initiativ finns under mottot ‘Stop CETA/TTIP!’ i Nordrhein-Westfalen. Om Bündnis 90/Die Grünen och Vänsterpartiet är ståndaktiga, har CETA ingen chans i Förbundsrådet. Utöver detta finns i SPD kritiska röster. Våra folkinitiativ stärker ställningen för CETA-kritikerna i parlamenten.

Motstånd i andra EU-medlemsstater

Belgien har knutit en rad villkor till sitt godkännande genom tryck från region Vallonien. Bland annat kommer Europadomstolen att ombes pröva om systemet med skiljedomstolar är förenligt med Europarätten. Så länge CETA inbegriper skiljedomstolar, kommer Vallonien inte att ge godkännande och därmed förhindras ‘Ja’ från Belgien. I Österrike samlades 560 000 underskrifter för en medborgarbegäran mot CETA. Nödvändig undre gräns är 100 000. Tyvärr blir det inte automatiskt en beslutande folkomröstning, utan parlamentet kan besluta om en sådan ska utlysas. Alliansen mot CETA förenar delvis bittra motståndare. Medborgarbegäran initierades av SPÖ-borgmästare understödda av de Gröna såväl som FPÖ. Till och med handelsjätten Spar kom med ett utrop mot CETA på varje kassakvitto. Trycket på parlamentet är enormt.

Folket i Nederländerna kan få rösta om CETA ifall 300 000 personer skriver under på motstånd mot ratificeringslagen. Där har redan mer än 200 000 understödjare bildat ett förbund. Även i Danmark, Slovenien och Irland skulle det kunna bli folkomröstningar om CETA. Dessutom har i Frankrike 106 folkvalda i Nationalförsamlingen klagat på CETA till franska författningsdomstolen.

Tyska Författningsdomstolen

Författningsdomstolen har bara på vissa villkor tillåtit preliminär tillämpning av CETA. Mehr Demokratie, Campact och foodwatch har åsikten att dessa villkor inte alla är uppfyllda. Därför inlämnade de tre organisationerna ett snabböverklagande efter EU-Kanada-toppmötet där beslutet om CETA togs i oktober. Överklagandet avvisades av Författningsdomstolen i december. Samtidigt klargörs att Förbundsrepubliken kan stoppa den preliminära tillämpningen om den tyska ratificeringen inte blir av.

I huvudfrågan har ännu inget beslutats. Så här långt har Författningsdomstolen enbart befattat sig med snabböverklaganden – alla hittillsvarande beslut hänför sig till den preliminära tillämpningen. Det återstår för domstolen att besluta om CETA är förenlig med grundlagen.

Skiljedomssystemet

Systemet med skiljedomstolar förblir undantaget från den preliminära tillämpningen. EU-kommissionen tillämpar redan en ny modell, det så kallade multilaterala systemet för investeringsskiljedom (MIC). Det skall föra konflikter mellan investerare och stater inför en slags internationella domstolar, som inte fungerar lika hemligt och investerarvänligt som dagens kända privattribunaler.

Samtidigt pågår oberoende av CETA en av EU-Kommissionen tillsatt offentlig konsultation, i vilken enskilda personer eller organisationer kan föra fram sina idéer till internationella skiljedomstolar. Med på förhand formulerade svarsmöjligheter kan man yttra sig om detaljfrågor som domarnas urval, kvalifikationer och lön. Frågan om det över huvud taget behövs skiljedomstolar för investerare, ställs inte. Trots det erbjuder konsultationen en möjlighet att tydliggöra att vi inte behöver parallelljustis.

Anne Dänner (Presstalesperson för Mehr Demokraties centralorganisation och med-koordinator för grundlagsöveklagandet ”Nej till CETA”)

    Försvara demokratin

Samira Marti, politiker i det schweiziska socialdemokratiska partiet (SP), vill inte överlåta demokratin till partierna på högersidan.
Utfrågare Neelke Wagner

Vad betyder direktdemokratin för dig?

Direktdemokratin i Schweiz har i stor utsträckning bidragit till min politisering, i så måtto som man som ung person blir mycket oftare uppmanad att delta. Demokratin tränger sig i denna form mycket mera på, än om man får kuvert hemskickade vart fjärde år.

I alla händelser förbands direktdemokratin under senare år även med rena nationalistiska högerpositioner. Högern har så att säga tagit monopol på demokratin. De gör anspråk på att tala för folket. Trots det eller just därför borde vi mer offensivt beteckna oss som demokrater, som försvarar och vill bygga ut direktdemokratin – utan att vara rädda för att placeras i samma hörn som SVP.

I Tyskland fruktar många att direktdemokratin gynnar högerpartier. Det faktum att SVP i Schweiz har vunnit några minoritetsfientliga folkomröstningar, används ofta som argument. Vad skulle du svara?

Att argumentera så är det största fel som man kan göra. Man vinner varken i trovärdighet eller företräder man därmed någon vision om demokrati, värd att understödja. Det stämmer inte att direktdemokratin har hjälpt de högerradikala i Schweiz. Direktdemokratin har funnits längre än SVP och historiskt har det uppnåtts många viktiga framsteg med hjälp av folkinitiativ och folkomröstningar. Även SP har med hjälp av tryck från folkomröstningsresultat genomfört en progressiv politik i parlamentet, som inte varit möjlig utan direktdemokrati. SVP har ju framgång när människors livssituation blir prekär. Det blir en större halt av främlingsfientlighet, när välståndet inte fördelas rätt. Det är ekonomiska realiteter, som hjälpt SVP att växa.

Enligt din åsikt skulle vi hellre tala om ekonomisk kris än en kris för demokratin. Varför?

Orsaken till varför högerextrema partier får sådant gensvar, ligger inte i vårt demokratiska system. Det beror på att vårt samhällssystem bara tjänar fåtalet; det beror på hur vi i vårt samhälle skapar och fördelar välstånd. Många människor lämnas åt sidan, upplever en viss maktlöshet, som högerkrafterna utnyttjar. Dock, utan att rikta blicken mot den orättfärdiga fördelningen av välståndet, underblåser de rädslan för utlänningar och andra minoriteter. Det finns helt uppenbart grogrund för främlingsfientliga positioner. Jag tror att det är följden av vårt samhällssystems felfunktion. Den större osäkerheten och vanmaktskänslan, som yttrar sig idag, har ekonomiska orsaker.

Vad kan vi göra åt det?

Vi måste återvinna tolkningsföreträdet för det som just nu händer. De etablerade krafterna över hela världen talar om demokratins kris och frågar sig: ”Är då folk alltför dumma eftersom de valt Trump?” Det ser jag som en avledningsmanöver för att inte vara tvungna att tala om samhällets ojämlikhet. Klyftan mellan fattig och rik finns inte bara globalt utan också allt mer inom länder. Därför, i stället för kris i demokratin, skulle vi tala om en ekonomisk kris och försvara de demokratiska grundläggande rättigheterna.

Vad ser du mest nödvändigt, att försvara direktdemokratin eller att bygga ut den? 

I Schweiz angrips inte den institutionaliserade direktdemokratin. Jag finner det snarare svårt att se folkomröstningsresultat firas på den politiska sidoscenen medan viktiga finanspolitiska drastiska beslut nästan tas över en natt. Till exempel den miljardtunga räddningen av UBS, med bara svag demokratisk legitimitet.

Att företräda en emancipatorisk människosyn betyder emellertid att tilltro alla människor möjligheten att kunna bedöma viktiga och komplexa sakförhållanden och att kunna välja utan någon paternalistisk syn. Precis därför skulle vi kräva ännu mer medbestämmande, framför allt inom området ekonomi.

Hur kunde det se ut?

Härnäst förefaller det mig att vi kan vara med och prata mer om samhällspolitiska frågor. Därutöver borde det vara mer medbestämmande i det privata näringslivet, till exempel för arbetstagarna och konsumenterna så att miljöskyddsärenden eller arbetsrätt skulle få mer gehör. Sådana frågor hör till den politiska debatten. Hur vi organiserar oss samhälleligt, vad och hur vi producerar borde vara föremål för demokratisk debatt och beslut.

Det finns inte en stor medvetenhet om hur en marknadsekonomi fungerar. För ögonblicket säger den förhärskande ideologin att marknadsmekanismen förstörs av mänskliga misstag, när politiken ingriper i den. Det måste vi värja oss mot, för näringslivet är skapat av människan; vi går ju alla varje dag till arbetet. Även i näringslivspolitiken – som på alla andra områden givetvis – möts olika intressen.

Man kan fastslå hos de statliga institutionerna, ungefär som att vi säger att vi vill besluta om i vad våra pensionsfonder ska investera eller ej – till exempel inte i atomvapen, inte i rustningsindustri. Men där är vi bara i begynnelsen.

Har initiativ som villkorslös grundinkomst eller 1:12-initiativet bidragit till ett sådant omtänkande?

1:12-initiativet har i varje fall öppnat diskursen. Det hör i dag till allmänbildningen i Schweiz att det finns en extrem löneklyfta; att chefslöner är oanständigt höga. Det är likgiltigt om någon slutligen röstat för eller mot initiativet; folk har utvecklat ett medvetande för att det finns ett etiskt problem. Kanske hade de uppfattningen att initiativet inte var något lämpligt medel för att ändra på något sådant, men de har märkt att det är något som inte stämmer här.

Om man lanserar ett folkinitiativ, måste man överväga vilka mål man vill uppnå. Handlar det om att uppnå ett visst resultat eller vill man öppna en ny diskurs? Vi har gjort det sistnämnda och jag tror det gick bra för oss.

Betyder det att direktdemokratin bjuder chanser för en progressiv politik?

Vi till vänster står för människors emancipation, människors jämlikhet, det är grunden för oss. Därför kan vi inte känna någon rädsla för direktdemokratiska beslut. De förhärskande samhällsteorierna företräder en mycket negativ människobild. I ”marknadens osynliga hand”, som reglerar allt till det bästa, finns också ett stycke bort en ängslan för den mänskliga dumheten, för det egna ansvaret. Det måste vi sträva mot att när människor fått sin personliga frihet, så fattar de ansvarsfulla beslut. När denna frihet ändå inte försvaras, kan farliga dynamiker uppstå. Det rätta svaret på det kan inte vara att ta bort medbestämmandet från människorna, utan ge dem tillbaka deras personliga frihet.

Jag tror att det farligaste är att som vänstermänniska utveckla rädsla för demokratin. För om man försöker att fördröja demokratins utbyggnad eller att förhindra den, då vinner man varken sympati eller stöd – eftersom man ju då inte företräder någon hållning värd stöd.

Samira Marti (23 år. studerande i statskunskap vid Zürichs universitet. Medarbetare för SP Schweiz)
Neelke Wagner (Samhällsvetare och ledare för Mehr Demokraties publikationer)

    Begäran som inre måttstock för demokratin själv

Johannes Stüttgen beskriver i denna andra del i serien ”Varför trestegsförfarande?” medborgarbegärans speciella karaktär.

Så länge folkinitiativ (steg 1) och medborgarbegäran (steg 2) bara skiljs åt av det nödvändiga röstetalet, förblir den kvalitativa (= inre) skillnaden fördold och därmed overksamt på ett inre plan. Men på den beror det på ett avgörande sätt om då demokratin ska förstås och hanteras inte som ett yttre systembetingat verktyg för genomförande av egna intressen och mål. Om den alltså inte på vanligt sätt ska helt försvinna som idé.

Medborgarbegäran står i folkomröstningsskedet mellan folkinitiativet (steg 1) och beslutande folkomröstning (steg 3). Detta mellansteg (steg 2) missförstås i regel totalt beträffande betydelse och kvalitet. Den överglänses av folkinitiativet och beslutande folkomröstning som utgångspunkt samt målet för folkomröstningsförfarandet, Men mellanledet ”medborgarbegäran” är inte blott den (kvantitativa) förlängningen av folkinitiativet, utan likt en – jag skulle nästan säga hemlighetsfull – sammanlänkning. Den förbinder egenintresset och målet för initiativet med det som  utgör skillnaden mot det oberoende demokrati-intresset hos folket som helhet. I medborgarbegäran visar det sig om den demokratiskt suveräna människan tycker att ämnet för folkinitiativet är relevant för omröstning eller ej – om människorna vill göra initiativets ämne till deras, utan att ta parti i själva saken. Det senare blir fallet för beslutande folkomröstning (steg 3).

Medborgarbegäran bildar noga räknat det demokratiska hjärtstycket i beslutande folkomröstning, I den gör sig gällande  den demokratiskt suveräna människans intresse, oavhängigt av ett initiativs slutmål. Rent konkret skiljer sig rösterna för folkinitiativet och för detta initiativs mål (steg 1) kvalitativt (inte bara kvantitativt) från medborgarbegärans röster. Medborgarbegärans röster lämnas i folkets namn uteslutande för eller mot om det ska komma till beslutande folkomröstning (steg 3). Med andra ord förvandlar medborgarbegäran folkinitiativets sakfråga till folkets egen sakfråga. Den förlorar därmed sin specialstatus karaktär och kvalitet, vilken först i Steg 3 blir föremål för beslut. Dess rent demokratiska relevans konstateras. I medborgarbegäran integreras också motståndarna till initiativets mål, liksom de som ännu inte beslutat sig. Här röstar alla om det ska röstas i frågan om initiativets mål.

Den som anser att det inte spelar någon roll, fastnar utanför. Medborgarbegäran står som den beslutande folkomröstningens medelpunkt och förbindelselänk folkinitiativ och beslutande folkomröstningens helhet, utgör hjärtfunktionen i demokratikontinuiteten oberoende av vilket röstresultat som det blir i varje läge.

I direktdemokratin – när begreppet avses – är likställandet (=förväxlingen) mellan politik och demokrati slutgiltigt utesluten.

Johannes Stüttgen (var med och startade OMNIBUS für direkte Demokratie)

Inlägget Låt oss tala om demokratin dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2017/lat-oss-tala-om-demokratin/feed/ 0
Välkommen till FOLKINITIATIVDAGEN 2017 http://www.demokratiskolan.se/2017/valkommen-till-folkinitiativdagen-2017/ http://www.demokratiskolan.se/2017/valkommen-till-folkinitiativdagen-2017/#respond Thu, 07 Sep 2017 11:07:46 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=547 Inom ramen för internationella demokrativeckan i Falun (9-15 september) välkomnar ”Demokratiskolan” till Sveriges första Folkinitiativdag. För sex år sedan fick vi en ny grundlag i Sverige och därmed bättre demokratiska möjligheter att delta i politiken – även mellan valdagarna. Över 150 folkinitiativ har genomförts. Medborgare runtom i Sverige har blivit aktiva. Det finns mycket att […]

Inlägget Välkommen till FOLKINITIATIVDAGEN 2017 dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Inom ramen för internationella demokrativeckan i Falun (9-15 september) välkomnar ”Demokratiskolan” till Sveriges första Folkinitiativdag. För sex år sedan fick vi en ny grundlag i Sverige och därmed bättre demokratiska möjligheter att delta i politiken – även mellan valdagarna. Över 150 folkinitiativ har genomförts. Medborgare runtom i Sverige har blivit aktiva. Det finns mycket att lära av dessa år, och mycket kvar att förbättra. Vid Folkinitiativdagen presenteras insikter om och utsikter för den deltagande demokratin i Sverige, lanseras nya verktyg för att göra sin röst hörd och träffas aktiva medborgare, forskare, politiker och journalister från hela Sverige

PROGRAM

13.15-14.45
Den deltagande demokratin i Sverige: så jobbar regeringen, kommuner och regioner. Ett samtal lett av docent Thomas Sedelius (Dalarnas Högskola) med digitaliseringsminister Peter Eriksson, demokratisamordnare Anders Nordh (Sveriges Kommuner och Landsting), statsvetarlektor Martin Karlsson (Örebro Universitet) och huvudsekreteraren för 2014 års demokratiutredning Daniel Lindvall (Regeringskansliet).

14.45-15.15 Mingelpaus

15.30-17.00
Det förstärkta folkinitiativet: fakta, berättelser och hjälpmedel. Tillgivandet av årets pristagare av ”Demokratirosen” Ett samtal lett av ordföranden för val- och demokratinämnden Bruno Kaufmann (Falu Kommun) med initiativtagarna Mattias Warg (Folkinitiativet Rösta om Stornorrland–Jämtland)), och Katherine Hanley (Bevara Norrbergsskolan, Vaxholm) samt demokratisamordnaren Thomas Larsson (Demokratiskolan).

– Status för det ”förstärkta” folkinitiativet

– Regeringens, regionernas och kommunernas planer för den deltagande demokratin

– Lansering av den nya nationella plattformen för demokrativägledning

– Tillkännagivande av årets pristagare av ”Demokratirosen”

Folkinitiativdagen 2017, Campus Falun – Högskolebiblioteket
13 september 2017. Kl. 13.15 – 17.00.
Anmälan senast 10 september.
Gå till www.folkinitiativ.se och fyll i e-formuläret.
eller maila till: demokratidagen@folkinitiativ.se
Telefon: +46 76 848 73 38

Arrangörer:
Demokratiskolan
Folkinitiativ.se

Inlägget Välkommen till FOLKINITIATIVDAGEN 2017 dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2017/valkommen-till-folkinitiativdagen-2017/feed/ 0
Hur direktdemokrati gör den representativa demokratin mer representativ. http://www.demokratiskolan.se/2016/hur-direktdemokrati-gor-representativa-demokratin-mer-representativ/ http://www.demokratiskolan.se/2016/hur-direktdemokrati-gor-representativa-demokratin-mer-representativ/#respond Sun, 20 Nov 2016 11:47:35 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=522 Rapport från Global Forum on Modern Direct Democracy – November 18, 2016 Det finns många nya möjligheter för att göra det representativa mer representativ – med verktyg för direkt demokrati. Detta var huvudbudskapet i en serie av paneler och workshops under första dagen av 2016 globala forumet på Moderna direktdemokrati, sammanfattar Suresh Nautiyal. Samtalet i en av de […]

Inlägget Hur direktdemokrati gör den representativa demokratin mer representativ. dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Rapport från Global Forum on Modern Direct Democracy – November 18, 2016

Det finns många nya möjligheter för att göra det representativa mer representativ – med verktyg för direkt demokrati. Detta var huvudbudskapet i en serie av paneler och workshops under första dagen av 2016 globala forumet på Moderna direktdemokrati, sammanfattar Suresh Nautiyal.

Samtalet i en av de viktigaste sessionern på andra dagen av Global Forum on Modern Direct Democracy (GFMDD) här i Spanien San Sebastian, som också är är Europas kulturhuvudstad i år. Man drog slutsatsen att den representativa demokratin och direkt demokrati är tvillingar och att deras samexistens för varandras tillväxt och utveckling är avgörande i alla
moderna samhällen.

På dagens session var det båda samsyn och olika variationer på temat direkt demokrati. Öppningssession leddes av Joe Mathews, ordförande GFMDD och följande session med temat ”direktdemokrati som en mänsklig rättighet”, leddes av Ms Dunike Agirrezabalaga, en framstående demokratiaktivist i San Sebastian.

Diskussions panel bestod av flera framstående talare. Bl.a borgmästarna från flera europeiska städer, och andra städer i världen till politiska- och direktdemokrati aktivister från USA, Kanada, Österrike, Frankrike, Sverige, Tyskland, Schweiz, Sydkorea, Taiwan och Chile. Tyngdpunkten i diskussionen var hur representativ demokrati och direkt demokrati skulle kunna komplettera varandra och förhållandet mellan de två?

Vad vi menar med när vi säger direktdemokrati och vilka är dess styrka och svagheter? Och frågan om demokrati måste demokratiseras ytterligare ,och om det i så fall är process som ska pågå klösande, eller om det är en fråga som bör ha ett fast och mätbart mål? Dessa frågor var i fokus under diskussionerna. Styrkan och svagheter i direkt demokrati på lokal nivå diskuterades också, och borgmästare från flera städer delade berättelser om demokrati med människor från olika delar av världen.

Läs fortsättningen på People 2 Power >

klein_bk_vk

 

 

 

Inlägget Hur direktdemokrati gör den representativa demokratin mer representativ. dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2016/hur-direktdemokrati-gor-representativa-demokratin-mer-representativ/feed/ 0
LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy http://www.demokratiskolan.se/2016/global-forum-on-modern-direct-democracy/ http://www.demokratiskolan.se/2016/global-forum-on-modern-direct-democracy/#respond Wed, 16 Nov 2016 10:37:48 +0000 http://www.demokratiskolan.se/?p=512 Se LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy Donostia / San Sebastián (Spanien) 16-19 November. 200 representanter från mer än 30 länder kommer delta i det fyra dagar långa evenemanget Tre huvudteman Städer som drivkraft för lokal demokrati Mediernas roll i direktdemokrati Brexit folkomröstning och utmaningarna för direktdemokrati . Följ eventet: Titta på alla […]

Inlägget LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
Se LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy
Donostia / San Sebastián (Spanien) 16-19 November.
200 representanter från mer än 30 länder kommer delta i det fyra dagar långa evenemanget

Tre huvudteman

  1. Städer som drivkraft för lokal demokrati
  2. Mediernas roll i direktdemokrati
  3. Brexit folkomröstning och utmaningarna för direktdemokrati .

Följ eventet:

Seoul Democracy City! Input by Mayor Park Won-Soon

This contribution to the 2016 Global Forum by the Seoul Mayor offers a fascinating insight into the making of a Democracy City of more than 10 million people. It’s part of a global effort to revitalize people power from the local level.

Inlägget LIVE-sändning från Global Forum on Modern Direct Democracy dök först upp på Demokratiskolan.

]]>
http://www.demokratiskolan.se/2016/global-forum-on-modern-direct-democracy/feed/ 0